Vilken film såg du senast?

The rise and fall of White collar hooligan : https://www.imdb.com/title/tt2121377/?ref_=nv_sr_1

5,2 i imdb-betyg och en etta i förväntad betygsättning på filmtipset, kan bara bli flopp, eller?

Efter nämda titel så trodde jag att den hade fotbollshuliganer att göra, men filmen handlade mer om bedrägerier. Det gick hem hos mig iaf som är svag för denna typ av filmer. Så någon flopp blev det inte hos mig. Finns dessutom två uppföljare och då kanske den "falska" marknadsföringen inte är falsk längre

Betyg ? = 6/10

The Promise | Året var 2016 eller 2017
https://www.imdb.com/title/tt4776998/?ref_=nv_sr_1

Temalåten gjodes av Chris Cornell bara månader innan han tog livet av sig. Mig veterligen var det sista släppta låten han gjorde. Inget som Soundgarden eller Audioslave-fantaster går igång på, men jag tycker den är klart godkänd. Namnet? "The Promise".

Det finns en stor förlorad potential i denna film. Skaparna har fångat fantastiska vyer, men detta i enstaka sekunder. Filmen hade vunnit mycket på att göra mer med dessa vyer. Speciellt på en biograf. Nu blev det bara hastiga ögonblick.

Filmen är en typisk "oscarvinnare"-historia, men lite oväntat av Hollywood måste jag skriva. Den handlar mycket om var turkarna gjorde mot armenierna under tidigt 1900-tal. Det är ett litet plus. Den är inte så förutsägbar som man kan tro heller trots att filmen har många stereotypa scener.

Det märks att filmen är påkostad, men scenerna är ofta korta och det känns som dom klippt in många "det här måste hända" scener istället för att fokusera på att göra färre riktigt relevant som lämnar ett avtryck.

Den är lite väl amerikansierad på sina platser också. Inget jag större mig väldigt på, men vet att en del gör det. Allt som allt en helt okej film. Det finns bättre "liknande filmer" så det här inget jag rakt av rekommenderar, men har du absolut idébrist så finns det värre filmer att se!

Betyg?

A Hologram for the King | Året var 2016
https://www.imdb.com/title/tt2980210...nm_flmg_act_12

En knepig film.

Tom Hanks åker till Saudiarabien som en företagsnisse och ska få något sålt till deras konung. Den delen blir relativt liten i filmen. Han upptäcker att han har en knöl på ryggen och går till en kvinnlig arabisk läkare som han ganska sent i filmen blir kär i. Parallellt med allt detta blir han kompis med en taxichaufför som är med ganska mycket och står för det komiska i filmen.

En spretig och rätt intetsägande film. Det finns lite humor som fungerar, men många scener bara snoppas av och går till något intetsägande. Det finns väldigt lite av substans både i dialog och fysiska händelser. Allt är inte dåligt. Det händer några saker med potential eller som är oväntade bl.a. nakna bröst och en vild fest, men den dåliga klippningen och brist på direktion i handlingen gör att det mesta bara känns udda.

Vill man gå in på riktiga Flashback-tankar kan man undra varför amerikanarnas amerikan - Tom Hanks blir kär i en muslimsk kvinna hipp som happ i en film med vag handling. Indirekt politisk korrekthet?

Nåvä. Ingen film jag någonsin hört talas om tidigare och om du blir intresserad efter det jag skrivit kan du väl se filmen, men inget jag spontant rekommenderar.

Betyg?

Indestructeble man (1956)

En man blir lurad av både sin advokat och kumpaner, och döms till döden.
Han lovar att hämnas.


Bara 3,8 på imdb, nu var den kanske inget mästerverk, men visst är den värd mer än så. 3/5 får den av mig.

SSF: 12 Angry Men (1957) | 🌑🌑🌑🌑🌑 |

En jury bestående av 12 män drar sig tillbaka till juryrummet för att fria eller fälla en ung man som anklagas för att ha mördat sin far. Vid fällning utdelas med all största sannolikhet dödsstraffet. En handuppräckning görs, direkt flyger 11 händer upp för att fälla. Men en enda man trotsar gruppen och röstar för att fria.

Tre rum, varav det svettiga juryrummet är i bild 99% av tiden, 12 stiligt klädda män och bara prat prat prat. Resultatet är en tidlös klassiker. Ett odiskutabelt mästerverk. Jag har sett den här så många gånger att jag snart kan dialogen utantill men för varje omtitt plockar jag upp nya detaljer som bara cementerar vilken otroligt genomtänkt film det här är.

Henry Fonda är mannen som räcker upp handen för att fria. Han gör det inte för att han är övertygad om killens oskuld, han gör det för att killen åtminstone förtjänar en diskussion innan han sänds till elektriska stolen. Vad som sen följer är 11 män som konfronterar honom med bevis efter bevis men Fonda står på sig. Och snart står han inte ensam.

Den konflikten som direkt uppstår mellan Fonda och de andra är så förbannat engagerande. Hur orkar han stå emot sånt tryck? Hur reagerar de andra när allt som såg så lätt ut plötsligt blev svårt och jobbigt? Dialogen lovar jag studeras än idag på många universitet runtom i världen tillsammans med konflikthantering, gruppdynamik och argumentation. Spänningen är så tät, ett utbrott ligger ständigt i luften men det känns aldrig spelat utan alla 12 karaktärer har ett oändligt djup över sig.

Min favorit är utan tvekan Lee J. Cobb som brölar som om det inte finns någon morgondag. Hans förtvivlade tal på slutet ger mig rysningar varje gång. (Kolla upp scenen "Not Guilty" på Youtube). Men det är som sagt fantastiskt välspelat av alla 12 skådespelare. Jag gillar också Jack Warden som bara glider runt och nojar sig över att missa baseballmatchen om det här tjafset inte får ett slut snart.

Den måste bara ses. Även om man inte älskar den direkt så kan man inte undgå hur mästerligt sammansatt den är och att den väcker tankar. 60 år gammal men känns som den kan vara gjord igår.

Glengarry Glen Ross

Vill du inte bli spoilad, läs inte recensionen. Idiot.

Skriven av David Mamet, regisserad av James Foley (inget större namn trots denna bra film. Hans två senaste är de två senaste Fifty Shades-filmerna. ). Många bra skådisar (Kevin Spacey, Jack Lemmon, Ed Harris, Alan Arkin, Al Pacino) som får intressanta roller att jobba med och gör sitt yppersta. Alec Baldwin är med en kort sekvens i filmen, men vilken scen sen: den klassiska "Brass Balls"-scenen ("coffee is for closers only") där harangen är helt makalös.

Filmen handlar om ett litet säljkontor och "leads". Leads är potentiella kunder. Vissa har cirkulerat i åratal och anses osäljbara (sälj aldrig till indier, de gillar att känna sig förmer och vill inte köpa). Filmens ärkeloser är Shelley "Machine" Levine spelad med en nedstämd bitterhet av Jack Lemmon.

Kevin Spacey är chefen. Alan Arkin är en osäker man som inte heller säljer något vidare. Ed Harris är en "big mouth" som blir upprörd och precis som alla de tre förlorarna utav fyra så kommer han med ursäkt efter ursäkt. Al Pacino är storsäljaren med tugget. Jack Lemmon är den f.d.storsäljaren som tappat stinget och nu blivit en sorglig föråldrad skugga. Varför han blivit en dålig säljare förklaras inte, bara varför han är en dålig säljare.

Filmens grundplot är: alla får sparken. Ni har en vecka på er att få tillbaka jobbet. Ettan får en ny bil. Tvåan köttbestick. Resten blir utan arbete. De nya leadsen är tillsvidare oåtkomliga.

Tror nog aldrig jag sett en film som har så många nyanser. Alla tre (åtminstone Moss och Shelley) är som sagt losers, men det finns grader i helvetet.

Otroligt välspelad och fantastiskt hur de lyckats fånga verkligheten så väl.

Betyg: 5/5

"It's a tough racket"

The devils (1971). Djävlarna

Politik och häxeri i 1600 talets Frankrike

Har inte sett den här filmen på över trettio år.
Då tyckte jag om den, eller kanske trodde att jag gjorde det.
Idag känns det som en mycket sjuk film, var det verkligen samma film.

Dumt återseende, idag blir det, blygsamma 2/5
Dock 7,9 på imdb.

Gillade den inte heller så värst mycket då jag såg den för något år sedan, gillar ju Ken Russells filmer vanligtvis men denna gick bet på mig.

Jurrasic World 2 hade inga större förhoppningar på denna film. Kände jag fick vad jag förväntade mig. Klyschor och förutsägbarhet . Störde mig som fan på den där unga kille nörden. Kunde gärna få ha dött. Nej känns som jurrasic park filmerna är lika döda som dinosaurier

4/10

Mr. Majestyk | Året var 1974
https://www.imdb.com/title/tt0071866...nm_flmg_act_32

Charles Bronson i min typ av actionfilm.

Skönt 70-tals soundtrack som dyker upp här och där. Ett lågmält tempo där nyckelhändelserna får skina. Lagom mycket action med lite drama och humor. Karaktärer man kommer att komma ihåg.. Åtminstone dom som är med mest.

Jag har inget emot dagens actionskådisar per se, men dom klassiska börjar bli gamla. Vad finns det för nya egentligen? Det är möjligt att dom ibland är bättre skådisar i helhet än t.ex. Charles Bronson, men jag saknar skådisar som honom. Härliga one liners, oförutsägbarhet och inte bara action för skull av action samt att idéerna som sker är bra mycket roligare än dagens alla exploationer och långa jakt scener där man nästan hinner glömma vad som egentligen händer.

En fullständigt stabil actionrulle det här med bra timing!

Betyg?

Du glömde nämna vattenmelonerna.

Som tur var fanns det vattenmeloner kvar! Men då gick dom på hans stackars kompis istället