Vilken film såg du senast?

Lawrence of Arabia (1962)

Verklighetsbaserad klassiker jag gillade som barn. Var kanske 12 när den gick på tv eller nåt sånt?

Lawrence har meniala uppgifter i brittiska armén stationerad i Kairo och är lite av en bråkstake med egen vilja. Han skickas ut på uppdrag i Arabien och det blir framgångsrikt och han samlar ihop de arabiska stammarna för att hjälpa till med kriget mot turkarna. Men står han egentligen på sitt eget lands sida eller arabernas? Vet han det ens själv?

Okej, det är ju snyggt filmat och fantastiska ökenmiljöer. En fröjd att titta på. Och det är också bra i början men mot slutet känns det som man rusar på lite för att få ihop de sista delarna i hans arbaiska äventyr. Och karaktärerna är lite platta. Och Peter O'Toole i huvudrollen spelar ibland över så man tror det är en stumfilm från 20-talet med dramatiska ansiktsuttryck men ser.

Så jag är mer ljummet inställd idag än jag var som barn. Det räcker inte med en massa kameler och krokiga svärd för att det ska kännas exotiskt och häfigt när man är 40+. Men det är ändå rätt småtrevligt eftersom det är så snyggt foto.

Biutiful (2010)

En tragisk föredetta knarkare och numera bara vanlig kriminell får veta att han är döende i cancer. Hans ex är prostituerad och har mentala problem. Barnen lider. Det går åt helskotta med allt. Misär staplas på misär.

Har tröttnat på socialrealism och misär. Det finns så mycket misär i världen. Jag ser och läser om det varje dag i nyheterna. Och även runtomkring har under mitt liv upplevt folk som tagit livet av sig och dött i överdoser och supit ner sig. När jag tittar på film vill jag gärna glömma skiten som finns överallt i världen. Så det här var då rakt inget för mig.

Men det är riktigt bra skådespeleri och hyfsat välgjort. Bara helt fel grej för mig. Skulle nog älskat den när jag gick på gymnasiet. Den som gillar att se total tragik och fullständigt elände behöver inte lägga så stor vikt vid mitt omdöme.

Biutiful är fett överskattad. Inarritu använder nå konstigt djävla filter som gör att varje scen ser exceptionellt grådassig, och färglös ut. Han förstör 21 Grams med samma grepp.

Jag håller med om att det är för mycket misär för att filmen ska fungera. Mörker måste balanseras med hopp och ömhet emellanåt annars blir det för lökigt. Som tittare går man mest och väntar på att någon pest ska bryta ut, det är väl det enda som saknas.

Nja, nog finns det flera kolsvarta filmer som funkar. The War Zone och Oslo 31 Augusti är två jag kommer på direkt.

Oslo 31 Augusti är asbra men den innehåller elementen av hopp och ömhet som jag talade om. Protagonisten är drogfri i princip hela filmen, han träffar en brud han verkar bonda med och han spenderar en stor del av filmen med att söka efter ny mening. Visst, den slutar som den gör men den är inte lika hopplös som Biutiful enligt min åsikt.

Hade innarritu regisserat hade han drabbats av svåra brännskador första kvarten, gett tjejen aids och sen råkat få ett tåg att spåra ur.

Inarritu går helt överstyr med den där filmen.

Ok, vi ser inte Oslo på samma sätt - jag ser inte hopp och sökande efter en ny mening, jag ser desperation och farväl. Och jag vidhåller att det absolut går att göra bra film av miserabelt mörker, men just Inarritu (eller vad fan) kan inte det för att han är så jävla tråkig.

Den är öppen för tolkning, helt klart. Men även om man ser huvudpersonen som dömd att misslyckas finns det ändå glädje och energi i filmen, representerad av den där bruden tillexempel. Det finns inte i Biutiful, det finns inte en enda glad karaktär i någon ruta av hela filmen. 21 Grams var liknande. Man kan inte göra film på det sättet, man måste ha kontraster någonstans annars blir det som du beskriver, tråkigt.