Vilken film såg du senast?

Pingvinerna från Madagascar.

Såg aldrig den när den kom ut, men jag vart lite besviken faktiskt. Handlingen var ganska tråkig och jag gillade inte de nya karaktärerna som dök upp. Det fanns ett par skämt som var roliga, men det brukar ju alltid finnas såna.

Betyg: 2/5 (en ganska svag tvåa)

Le signe du lion (1962)

Pierre tror att han är i tur att få nävarna på ett tilltaget arv. Han börjar spendera ögonblicket efter beskedet. Snart visar det sig att arvet går till en av hans kusiner istället. En nedåtspiral börjar, men Pierres beteende förändras inte.

Inte alls lik den Rohmer jag känner igen. Rohmer försöker berätta mer via bilder än hans sedvanliga konversationsscener. Han är rätt bra på det också, han lyckas porträttera Pierres inre liv utan knappt någon talad exposition utan genom hur han iakttar människor runt om sig. Jag gillar de mindre detaljerna som ger handlingen en extra dimension, som att Pierres situation försämras av att alla hans vänner reser från Paris under sommaren och att stan är full av turister. Förstärker känslan av närvaro.

Men filmen känns som en debutfilm, viss visuell exposition görs på ett opolerat sätt som inte är lika oansträngt som i Rohmers senare filmer. På ett teoretiskt plan gillar jag hur man använder sig av den ostämda violmusiken, som ska fungera som en påminnelse om Pierres eviga försök att lyckas som musiker, men som är lönlösa då han saknar talang. Men i praktiken är musiken hemsk och för mig var det svårt att ta mig igenom delarna när musiken väsnades som värst.

Allt som allt ändå en bra film som visar att Rohmer har viss bredd, men jag gillar honom bättre i hans karaktäristiska stil.

-3/5

Sex av de senare Beck-filmerna har det blivit: Rum 302, Familjen, Invasionen, Sjukhusmorden, Gunvald och Steinar. De nyare filmerna är rätt lika de äldre förutom att Gunvald är mer avskalad i fem av dessa. I Steinar är ju Gunvald död efter skottet i skallen i filmen Gunvald så Martin har kollegan Steinar istället. Steinar är en bra efterträdare till Gunvald och den filmen är också den bättre av de sex jag glott på.

4/10 (Steinar ligger på 5/10)

Den gode den onde den fule, mästerverket som vann tävlingen! Älskar verkligen denna western. Grymma skådespelare, så jävla snygg gjord och välutförd. Dialogerna stämningen miljön scenerna allt är nästintill perfekt. En av mina favorit western och filmer. 10/10

rebecca Alfred hitchcock. Intressant story och bra skådespelare men blev inte allt för indragen i filmen. Även om den var välgjord och snygg. helt ok film 3/5

Får gå tillbaka på mitt eget betyg då jag "smält" filmen nu. Den är väldigt bra, speciellt Yves Montands karaktär som visar sig vara mer och mer cynisk och självisk genom filmen, vilket gör att man tappar mer och mer sympati för honom tills allt är borta.

Världens bästa film i min bok. Den måste upplevas faktiskt. Går inte att beskriva i ord den stämningen Morricone, fotot och dialogen skapar. Magi!

Halloween 2 (2009)

Såg den första filmen igår natt och tyckte att den var helt ok, även om den inte var lika bra som original-filmen. Men denna var ganska usel. Jag störde mig på mycket, gillade inte drömmarna som personerna hade i filmen. Jag gillade inte heller hur Doktor Loomis "nya" karaktär Och Angel Myers var mest bara hysterisk hela filmen så det vart bara jobbigt att titta på.

Betyg: 1/5

Immortals (2011)

En sorts tolkning av Theseus-myten. Påminner mycket om filmen 300 men den här var mycket mindre stilistisk, även om den inte för den sakens skull var mer realistisk eller jordnära. Helt okej action men inte mycket mer. Jo, förresten, Henry Cavill hade bar överkropp genom halva filmen och såg väldigt läcker ut måste jag säga. En otroligt vacker och välskapt man.

Han är kanske inte en så bra skådespelare men det gör inget (har iofs inte sett honom i så många filmer). Så länge han ser bra ut så kan han få vara med.

Betyg: 2/5

The Rules of the Game (1939)

Triangeldrama som utspelar sig i fransk aristokratmiljö, där det samtidigt äger rum ett svartsjukedrama bland tjänstefolket. De olika klasserna följer sina skilda mönster i beteendet och både herrskap och tjänare ljuger lika friskt.

Kanske har jag blivit lite bortskämd av Buñuels senare filmer (fast det kan synas redan i L'Age d'Or) som gör narr av överklassen på ett betydligt syrligare sett men den mer subtila kritiken i La Règle du Jeu som troligtvis kräver en bra förståelse av det politiska klimatet i Frankrike för att uppskattas fullt ut ska inte underskattas. Jag ska inte säga att jag tyckte filmen var jätterolig men ibland får den till det och den lyckas ändå hålla mig road hela vägen igenom. Den mesta humorn kommer från skarp dialog och för variationens skulle klämmer Renoir in lite stumfilmsinspirerad slapstick vilket fungerar bra för det mesta och passar den senare delens ökade intensitet.

Det som är det mest imponerande med filmen är egentligen regin som med en aktiv och nästan ständigt rörlig kamera flyter mellan karaktärerna och ger en perfekt överblick av allt som ständigt kastas på tittaren. Klippningen till detta är väldigt precis och känns nästan revolutionerande. Det finns ett väldigt flyt i bildströmmen som gör det behagligt att titta på. Slutscenen sluter cirkeln på ett fint sätt och den tillsammans med allt rörande jakten är favoritdelarna.

Blev inte riktigt så kär i den som jag hade hoppats på men det är en film jag kommer behöva återbesöka troligtvis flera gånger och som ändå var väldigt bra.

3.5/5

L'année dernière à Marienbad

Filmen utspelar sig på ett stort hotell med en fantastisk trädgård och den handlar kort och gott om att en man försöker övertyga en kvinna om att de träffats där ett år tidigare.
Filmen har två berättare, mannen och kvinnan.
Deras historier är i konflikt med varandra och ingen av berättarna är pålitliga, det är med andra ord upp till tittaren att avgöra vad som hänt.
En av mina favoritaspekter av denna filmen är hur mystiskt hotellet känns.
Folket som vistas där är så distanserade från varandra att jag tidigt i filmen börjar undra om inte hotellet är någon form av metafysisk kraft, ungefär som hotellet i Shining.
Hela filmen känns som en scen ur Kafkas roman Processen, det är någonting som är fundamentalt fel med allt som händer men det är svårt att sätta fingret på vad.

Jag gillar denna filmen väldigt mycket men den är väldigt krävande. Om man inte är på det humöret att man orkar reflektera intensivt över det som utspelar sig så tror jag inte att man kommer gilla den. Man behöver tycka om diffusa filmer där mycket lämnas öppet helt enkelt.

4 / 5

Så bra. Saker som när människor kastar skuggor men objekt inte gör det och liknande hjälper till att skapa den där känslan av att något inte rätt men det är svårt att rent spontant sätta fingret på vad som är fel.

Hoppsan, det tänkte jag inte på! Observant av dig.
Jag hade tänkt läsa Rosmersholm av Ibsen (pjäsen de tittar på) och sedan se filmen igen så jag gör en notering om att tänka på skuggningen nästa gång jag ser den!