Vilken film såg du senast?

Star wars the last jedi

Fortsättning på the force awakens.
Rey söker svar och träning från Luke.
Poe och resten av besättningen blir tätt jagade av first order medans Finn och hans nya kompanjon letar efter en lösning.


Kändes rätt så ojämn då jag under första halva filmen kände att jag kunde stänga av vilken sekund som helst, medans andra halvan lyckades greppa tag om mitt intresse betydligt mer.
Och det är tragiskt att den är så efterhärmad av den första trilogin.
Jag menar, jag var helt okej med det under force awakens (trots att det rent allmänt var ett av de större kritikerna) men jag kände att det bara var för att visa att serien var ”back on track” så att säga. Och det funkade. Bra dessutom.
Men nu verkar det som de ska hålla samma mönster...

Filmen kändes även under flera scener väldigt opolerat. Något som jag tror JJ abrams kunde ha gjort bättre. Och med det sagt så tycker jag att han borde ha regisserat hela trilogin.
Visst, det hade fortfarande varit disneyfierad men man hade i alla fall kunnat göra en ostabilt situation något stadigare.

Hursomhelst, det fanns faktiskt bra saker också. Mark hamill ägde bokstavligen varje scen!
Coola fajt scener fanns det också, tillsammans med bra musik.

Men hela kasino stället och dess sidberättelse kunde borde ha kapats. Helt meningslöst.
Jag fattar att det ska vara en storts ”spegelbild” av vårat egna samhälle, men att ha en sådan agenda och klämma in ett samhällsproblem i en star wars film kändes som att käka en kokt fisk med choklad.

6/10

Passengers | Året var 2016
http://www.imdb.com/title/tt1355644/?ref_=nv_sr_5

En rymdfilm mer om existens än att utforska rymden och döda monster. Inte mig emot. Jag är dock tveksam till om jag sett en film med mer CGI än denna. Det är inte fult gjort alls, men hade väldigt svårt att ta till mig det mer mänskliga i filmen när allt kändes så datagjort.

Chris Pratt tycker jag dom använde fel i denna film också. Jag är tveksam till hur stor skådespelare han är, men han är charmig och rolig. Det bästa med honom använde dom alldeles för lite. Jennifer Lawrence gillar jag mer i denna film och hon är inte svårt att titta på heller. Det är även roliga tillfälliga roller i filmen, men dom kunde använts betydligt mer.

Själva handlingen är godkänd i sig, men känns som en "rymdfilm light". Har man sett några av dom mer kända rymdfilmerna/serierna bidrar inte den här med mycket. Varken i termer av idéer eller "frågor" som man kan ställa sig gällande rymden. Gällande CGI:n görs några riktigt snygga grejer, men börjar mer och mer förstå varför en del är mer restriktiva med CGI.

Betyget ifrån IMDB är inte dåligt alls. Jag tycker filmen allt som allt var helt okej, men är mer skeptisk än vad experterna på IMDB är. Starten var på tok för seg och intetsägande också.

Betyg?

Jag gillar ju inte Lars von Trier så mycket. Tycker han är jävligt pretentiös på det dåliga sättet, det vill säga han kan inte leva upp den till stora konstnär han vill vara. Dessutom är han provokativ mest för sakens skull. Det jag gillat bäst är Riket, där känns det lite mer avslappnat och lekfullt, ja det är ju faktiskt riktigt bra får jag säga. Men jag kommer också ihåg att jag gillade Europa när jag var yngre så jag tänkte se hela Europatrilogin nu för att se om han var bättre i sin tidiga karriär. Inte sett de två första och när jag ska se om själva Europa är det viss risk att jag bytt åsikt. Men nu började jag alltså från början.

Element of the Crime (1984)

En polis sitter i Egypten och blir hypnotiserad till att minnas tillbaka på sin tid i Europa när han jagade en seriemördare. Så vi får se kanske hans undermedvetnas version av Europa för det är inget vanligt Europa. Liknar mest en postapokalyptisk version av en öststat på 80-talet.

Polisen kör i rostiga gamla småbilar med provisoriskt fastsatta strålkastare på taket. Vägarna är mest lerpölar. Det verkar vara oförklarliga översvämningar överallt, vissa hus måste man ta sig till med roddbåt och till polishusets arkiv måste man fira ner sig i ett rep och vada i midjehögt vatten. Det blåser omkring en massa skräp överallt och allt är smutsigt, trasigt, slitet. Det är en surrealistisk version av Europa. I alla fall är det faktiskt ofta väldigt snyggt, filmat i mörk sepiaton, och det är det bästa med filmen. Handlingen är det inte så hemskt mycket med. Jag kan dela upp min upplevelse i 3 distinkta delar.

Den första tredjedelen av filmen är jag fascinerad av den märkliga miljön och hur snyggt det är, tycker faktiskt filmen är riktigt bra. Andra tredjedelen börjar det bli tråkigt. Det känns alltmer pretentiöst och bitvis lite fånigt. Nyhetens behag la sig ganska snabbt. Och sista tredjedelen är mest förvirrande och jag fattade inte riktigt slutet, men det kan ha varit för att min uppmärksamhet sviktade.

Så jag vet inte, det var en bra idé som var snygg men det höll inte. Fast jag kan ge ett bonuspoäng för att Me Me Lai, känd från ett par italienska kannibalfilmer, var med.

Dead Poets Society | Året var 1989
http://www.imdb.com/title/tt0097165/?ref_=nv_sr_1

Den här filmen såg jag i högstadiet under ett antal lektioner (då den är ganska lång). Jag minns den då som ganska grå och att handlingen inte tilltalade mig alls. Jag kanske var omogen eller halvsov. År senare fick jag höra att en bekant tyckte detta var en av hennes favoritfilmer. Med ökat filmintresse har jag därefter haft i bakhuvudet att se om denna film och idag hände det.

Starten är rätt intetsägande och det är först när Robin Williams (RIP) visar sig som den börjar leva till. Robin Williams är i mångt och mycket väldigt bra i denna film. Något av en drömlärare som mixar intelligens och humor på ett bra sätt. Med tiden börjar även filmens andra karaktärer komma till liv och få mer personlighet. Åldersnivån på alla yngre skådespelare var inte hög här och med det skrivet tycker jag det mesta håller bra kvalitet.

Filmens handling var mitt största problem som liten och idag har jag större förståelse för allt, men tycket fortfarande det är lite löjligt...


Med allt detta skrivet gillar jag många aspekter av filmen även om jag tycker den förlorar mycket i senare delen. Det går från intelligens och kamratskap till annat. Allt är inte dåligt i slutet och det allra sista tycker jag folk borde ta till sig som vill lära sig om respekt.

Uppskattar denna film mer som vuxen än vad jag gjorde som ung tonåring. En klassisk film som jag gillar (speciellt timmen i mitten), men når inte riktigt klassisk status för min del.

Betyg?

I love trouble (1948). Jagad av gangsters

En man hyr en privatdetektiv för att ta reda på mer om sin hustrus bakgrund.

En ovanligt rörig noirfilm
Jag är inte säker på om jag riktigt var med på alla twister.

Nej, det här blev jag inte klok på, 2/5, kanske i överkant.

Back Door to Hell | Året var 1964
För information: Svartvit och endast 75 minuter lång
http://www.imdb.com/title/tt0057864/...nm_flmg_act_57

Dragningskraften för denna film är idag en ung Jack Nicholson. Ganska många år innan han slog igenom som den skådespelaren vi känner till idag.

Vi slängs direkt in en djungel. Ingen vidare öppning eller förklaring. Man förstår tidigt ungefär vad som händer, men åtminstone jag blev aldrig särskilt intresserad. Dom mer hetlevrade scenerna är relativt kaos och över snabbt. Substansen i denna film är i dom mer lugna scenerna. Skådespeleriet eller dialogen ser jag inget vidare fel med, men något större djup eller underhållningsnivå hittade jag aldrig. Slutet känns abrupt.

Filmen går att glo igenom, men är medioker som bäst. Det finns många andra krigsfilmer som är mer givande än denna.

Betyg?

Hands of Stone | Året var 2016
För information: En del av filmen är på spanska
http://www.imdb.com/title/tt1781827/?ref_=nv_sr_1

Robert De Niro var dragplåstret för mig att se denna film. Han är gammal nu (Hur länge kommer han orka göra film egentligen?), men gör sitt jobb bra. Knappast han starkaste roll, men godkänd. Han verkar även tycka om boxning då det är ett ständigt tema i flera filmer han är med i.

Filmen ska vara baserad på verkligheten, vilket jag inte har något emot. Det jag har något emot däremot är stressen som slängs in.. Väldigt få scener lämnar något avtryck och kameramännen verkar gå på droger. Det ska bytas vinklar HELA JÄVLA TIDEN .. Seriöst. Har du ork och tid: Ta en valfri annan film om boxning och jämför med denna. Hur många scener är det i respektive film och hur många vinklar byts? Jag lovar att resultatet kommer utge stora skillnader.

En del av filmen är på spanska vilket ökar realismen. En snygg tjej är med och naket finns med för den som gillar sånt. Filmen slänger in diverse händelser och relationer på konstlade sätt också. Allt är inte dåligt, men denna kommer inte vinna något pris för filmens uppbyggnad direkt.

Jag har inget egentligt intresse för boxning, men gillar ändå filmer om boxning. Det här är nog den enda jag inte upplevt vidare bra. Allt är givetvis inte dåligt, men bättre än medioker är den inte.

Betyg?

Jättebra film! Riktigt spontan och verklighetstrogen på nåt sätt. coolt filmat i ett svep, man dras verkligen med i storyn och karaktärerna

Gone with the West alternativt Bronco Busters alternativt Little Moon and Jud McGraw | 1974
http://www.imdb.com/title/tt0073059/?ref_=nv_sr_4



Om ni tjuvkikar på IMDB ser ni att filmen har ett extremt lågt betyg. Trots att några ifrån "The Ratpack" och James Caan (som nyligen hade gjort Gudfadern!) är med verkar budgeten inte varit massiv. Åtminstone min DVD-version hade en bildkvalitet som var under all kritik också.

Jag är dock redo att försvara denna film. Först kom amerikanska seriösa westerns med moral, sedan Spaghetti westerns, sedan "Terence Hill" och detta känns som steget efter. Vet inte ens om ordet parodi skulle fungera här.

Rent filmtekniskt är denna film inte bra, men idéerna i filmen är roliga. Efter att ha sett några mediokra filmer av dagens standard på sistone var det kul att se en film som bara sprudlar av glädje. Den här filmen måste varit väldigt rolig att spela in. Många scener är väldigt kreativa även om logiken ofta är bortblåst.

Rekommenderas till den som kanske sett för många westerns!

Betyg?

Du får utveckla mer eller skita i det. Det där är totalt ointressant.

Lars von Triers så kallade Europatriogi del 2.

Epidemic (1987)

Filmens författare spelar sig själva och vi får följa dom under författandet av en film om en epidemi, nån slags böldpest som sprider sig. Samtidigt verkar en riktig epidemi drabba omvärlden. Det är den ena berättelsen. Den blandas med berättelsen de skriver, där vi får se vad som är scener ur den film de skapar. En ung naiv läkare ger sig ut i pestsmittade områden för att försöka bota folket handlar den om.

Det är pretentiöst som vanligt med Trier. Och ganska tråkigt emellanåt. Men det finns en mörk humor som är lite rolig på sina ställen. Och Udo Kier dyker upp och det är aldrig helt fel. Men så kommer slutet som faktiskt är riktigt bra. Synd att det är lite väl långdraget fram till det.

Det mest intressanta var väl att man kan se filmens fiktiva berättelse om att skriva ett filmmanus som en bra parallell till hur jag ser på Trier. Alltså: han utgår inte från en bra idé han har, utan han försöker högst skitnödigt skapa ett konstverk ur tomma intet. Men den här gången blev i alla fall slutet intressant och jag känner nästan att i verkligheten är det själva slutet som faktiskt var den bra idé han utgick från, fast sen fick han krysta ut resten.

Leviatan är också ett namn på ett filosofiskt verk. Och latin för något sorts odjur. Hur återknyts detta till filmen?