Senaste rulle jag såg är Bladerunner 2049. Måste säga att det var en enorm besvikelse.
Villeneuve använder bild och ljud ypperligt, precis som vanligt och jag har svårt att se att någon annan regissör hade kunnat göra ett bättre jobb med detta. Det som inte fungerar är manuset, filmen har ingen ambition att vara någonting annat än en tribut till originalet och dundrar på med det enormt uttjatade temat "var går gränsen mellan AI och människa?".
Jag gillar filmen i typ 90 minuter men när inte trådarna leder någonstans utom i våldsexplosion och punchlinen är en vi redan känner till så blir jag grinig. Jag tycker att man kan skita i den här filmen helt och istället kolla in Solaris, Ridley Scotts Blade Runner samt bättre Villeneuvefilmer som Enemy.
Min favoritaspekt av filmen är antagligen protagonistens romans med en AI som spelas av Ana de Armas men även här måste jag ställa mig skeptisk för jag kan inte säga om det är väl utfört eller om jag gillar det därför att Ana de Armas är så otroligt snygg att man inte vet vart man ska ta vägen.
2 / 5
Håller med. Hade stora förväntningar... ett riktigt antiklimax!
Överlag så uppskattar jag slapstick, även Gene Wilder går hem i stugan. Men, den skapade inte den känslan jag önskar i en komedi. Bra regi och skådespeleri, manuset kan jag heller inte klaga på. Men den magiska gnistan som ibland behövs för att ro en slapstick i hamn fanns dessvärre inte där och då kan filmen bli lite lätt långrandig.
Ger den 3/5 på en bra dag, lär göra ett nytt försök längre fram i tiden.
Har bara sett kuppfilmen Un Flic av JP Melville innan. Den var jävligt snygg. Det var den här med. Handlar istället om franska motståndsrörelsen under nazipockupationen och Vichyregimen.
Men handlingen var ingen höjdare tycker jag inte. Det är mer en sekvens av fristående händelser med samma personer inblandade än en berättelse. Tycker oftast inte riktigt om sånt, det blir lite hattigt. Hoppar hit och hoppar dit. Personerna är rätt platta också. Vi får nästan inte veta nåt om dom som inte har med deras uppdrag att göra. Dom är som kollegan på jobbet som bara pratar jobb och aldrig nåt annat.
Så det blir mest ögongodis att njuta av men riktigt bra sånt. Precis som i Un Flic kör han med bleka dämpade färger som passar bra för temat, och riktigt snygga bilder är det att titta på.
__________________
Senast redigerad av skrek 2018-01-15 kl. 17:11.
En oerhört stark dansk film, som dessutom baseras på verkliga händelser. Två bröder, Erik och Elmer, placeras på ett barnhem då deras sjuka mor inte längre kan ta hand om dem. Ni vet hur turerna brukar gå när sådana miljöer skildras på film. Disciplin, sadistiska föreståndare, övergrepp et cetera. Filmen bjuder kanske inte på så mycket nytt i genren men är bitvis väldigt jobbig att se och det var länge sedan jag engagerade mig så mycket i två huvudkaraktärer. Lika länge sedan var det jag hatade någon lika mycket som chefen för barnhemmet. Starkaste filmen jag sett på ett tag och en varm rekommendation. Fan vad förbannad jag blir på sånt här maktmissbruk..
Gary Oldman spelar Winston Churchill under första månaden han blev premiärminister. Riktigt bra skådespel.
För någon som inte är speciellt intresserad i historia, måste jag säga att filmen ändå lyckades hålla mig i ett hårt grepp, och har fått en helt ny respekt för duktiga talare.
Det amerikanska B-17 bombplanet Memphis Belle är bara ett uppdrag ifrån att fullföra sin tjänstgöring på 25 uppdrag - något inget annat plan lyckats med tidigare. Ett sista uppdrag för besättningen som sett sina kamrater bli nedskjutna en efter en över Europa, ett sista uppdrag innan de får åka hem där berömmelse väntar. Stämningen är nervös, det hålls hårt i lyckoamuletterna. Och det uppdraget visar sig bli det farligaste.
John Lithgow sätter tonen i inledningen med ett käckt narrativ medans vi ser våra hjältar spela amerikansk fotboll. Det är ingen tvekan vad som väntar här - en okomplicerad krigssaga som följer mallen. Och det är också därför jag sänker min gamla ungdoms-fyra i betyg till tre. Det är väldigt förutsägbart och snällt, nästan lite tunnt på sina ställen. En typisk matiné som är svår att inte gilla.
Spänningen under andra halvan hänger på att vi har kommit nära besättningen och det lyckas filmen hyfsat med. Många kända ansikten tidigt i deras karriär hjälper - uppbyggnaden med en dans kvällen före flygningen där det raggas tjejer (under förevändning att det här kan vara deras sista kväll i livet, självklart) och ångesten dövas med alkohol är medelmåttig när det kommer till att lära känna karaktärerna. Jargongen i gruppen är precis vad man förväntat sig, det är inte Platoon (1986) klass på grälen direkt.
Det jag gillar mest är när de kommer upp i luften. Närvaron är fantastisk när vi trängs tillsammans med de tio grabbarna i planet och jag älskar detaljrikedomen i hur planet fungerar och deras uppgifter som de sköter som proffs. Luftstriderna är välgjorda men effekterna lite daterade - en sekvens där ett plan delas i två och en soldat ramlar ur blir mer komisk än fruktansvärd. Men spänningen finns där, absolut.
Jag måste nämna Billy Zane som är min favorit i filmen, både karaktären och skådespelarprestationen. Det är fina prestationer överlag men väldigt snälla och förutsägbara, Zane's karaktär är åtminstone inte endimensionell.
Trevlig film! Fin underhållning och en intressant, verklighetsbaserad historia. Dock på tok för tillrättalagd.
Såg den på bio när den kom. Spännande film.
En del tidig CGI som väl är sådär.
__________________
Senast redigerad av Voelsen 2018-01-15 kl. 22:41.
Jag såg en film, tänker inte säga vilken av spoileranledningar.
Den skildrar en medelklassfamilj som har materiell medgång göra sin vardagsbestyr i ungefär en timme. Sedan följer 30 minuter av att familjen slår sönder sin lägenhet. Filmen avslutas sedan med att föräldrarna mördar sin dotter och tar livet av sig, denna sekvens är ungefär tio minuter lång.
På en liten ort i amerikanska södern under 1930-talet anklagas en svart man för våldtäkt.
Advokaten (Gregory Peck) för det besvärligt.
Det handlar mest om barn som leker, och (suck) rättegång, något amerikaner verkar älska.
den svarte mannen är uppenbart oskyldig, men döms i alla fall.
I väntan på överklagan skjuts han efter ett, påstått, flyktförsök.
Här tror man att filmen är slut, men den fortsätter.
Senare blir advokatens barn attakerade, men räddas av en mentalskadad grannpojke, som man tidigare inte sett under filmen, bara hört talas om (spelas för övrigt av Robert Duvall, var tvungen att titta vem han spelade i rollistan, kände verkligen inte igen honom).
Obegripliga 8,3 på Imdb, men jag måste medge att filmen hade något odefinierbart, vilket gör att jag, trots allt, ger 3/5
att dom har hamnat i klorna på Joe, en sliskig typ som gör dom drogberoende och skickar dom till prostiution
Vid ett rån mot en bensinstation går något på tok, en av flickorna såras, och dör på Joes köksbord just när polisen stormar lägenheten
Tänk den tid då kvinnor klädde sig i kjol och blus, jag gillar det.
Jag gillar också att man körde omkring i en Hudson hornet, troligen en 49a
Filmmusiken kändes närmast som att den var skriven för en stumfilm, mycket märklig.
Hur söta damerna än var, så måste jag tyvärr ge. 2-/5
Jag tyckte om filmen, den var en spännande film med ett dramatiskt slut. Jag tycker ni omedelbart ska ta och se filmen med en gång. Ni missar någonting bra annars. Bra action och spännande dialoger.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
