Vilken film såg du senast?

Inner sanctum (1948)

En pojke bevittnar hur en man dödar en kvinna på en tågstation, samme man tar sedan i på samma pensionat där pojken bor.

Kallades noirfilm, det håller jag inte alls med om.

Tack och lov, det var bara 62 minuter, även om det kändes som det dubbla.
2/5

Blade Runner 2049. En ganska rejäl besvikelse med tanke på att jag verkligen älskar Blade Runner.Medan den första filmen formligen svämmar över av undergångsatmosfär, fantastiska miljöer och en fascinerande story, är denna uppföljare bara en blek .... ja, jag vet inte ens vad jag ska kalla det. Höll på att somna redan efter en halvtimme men lyckades ta mig samman och se klart filmen. Men kollade hela tiden hur långt det var kvar av filmen, vilken ju verkligen är ett dåligt tecken! Långtråkig, fantasilös, händelselös. Jisses, vilket antiklimax!

The cheat (1931). Äventyr i natten

En börsmäklares hustru spelar bort 10000$ en kväll, och ger ett löfte hon får ångra.

Tallulah Bankhead, tidigare obekant för mig, kom in vid filmen efter att vunnit en skönhetstävling, och den vinsten var hon värd.
Nåväl, till filmen,
Faktiskt inte alls oäven, det finns visst en inspelning från 1915, jag blir så nyfiken att jag tar mig an den också.

Visstja, 3+/5

Mystic River (2003)
http://www.imdb.com/title/tt0327056/?ref_=adv_li_tt

Vad skall man säga. Börjar lovande ,sen går det på tomgång utan att vara direkt tråkigt men Trots att det är mystery så är det inte så mycket mystik. Finns inget finurligt förutom en scen i mitten nånstans där man får en liten wow-känsla. Det är mer macho style. Men vad annat kan man vänta av en Clint Eastwood film.

5/10

The cheat (1915) här blev den svenska titeln Den gula demonen

Samma historia som 31-versionen, börsmäklar hustru blir skyldig 10000$ och ger ett löfte hon får ångra.

I den versionen är konstsamlaren en burmesisk prins, och damen har en helt annan framtoning.

Fortfarande en bra historia, kanske borde jag sett filmerna i omvänd ordning.
3/5

Det stör dig inte att det inte är skådespelarnas riktiga röster du hör..? För mig blir det jättekonstigt. Och som jag sagt tidigare, jag fattar inte varför så många länder fortfarande dubbar. Det är så gammaldags. Idag borde vi väl vilja lära oss varandras språk i stället, få mer internationell kompetens? Dessutom är det jättedyrt att dubba, och ofta blir det inte bra heller.

I min familj har vi, allteftersom barnen blivit större, gått från att läsa den svenska texten högt för dem - låta dem själva läsa den svenska texten - låta dem läsa engelsk (och så småningom tysk) textning - till ingen text. Mina föräldrar gjorde likadant: när jag var fyra slutade dom läsa texten högt så jag blev tvungen att läsa själv, när jag var sju klistrade dom remsor från en svart sopsäck över nedre delen av TV:n så att jag var tvungen att lära mig förstå engelskan. (På den tiden fanns ju, som du vet, bara svenska kanaler och ingen möjlighet att välja bort textningen.)

Anklagad
https://www.youtube.com/watch?v=EI7SG2eYUpU

Jodie Foster är onekligen en grymt bra skådis, och så även i den där 80-tals rullen.
En fullständigt vidrig film...så pass vidrig att jag valde att titta bort några gånger.
Våldtäktsscenen är inte bara lång och "välgjord"...utan den känns bara väldigt realistisk dessutom.
Filmen lämnade mig berörd iaf...kanske för att den här typen av scener inte är så vanliga i mainstream-filmer nu för tiden.
Men filmen över lag är väldigt bra...välskriven och lämnar åskådaren med en massa blandade känslor.

4/5

Se den!

Det stör mig inte det minsta.
Jag vet dessutom inte hur dessa tyska skådespelare ska låta.
Och eftersom jag inte behärskar tyska så mycket att jag kan se en otextad film, så skulle den ha blivit osedd (av mig), och det hade varit synd.

Jag blev osäker på om jag tidigare sett någon film, dubbad till ett språk som jag kan, förutom barnfilmer.

Kanske hade det stört mig om filmen varit dubbad till svenska.

Men filmen var bra.

SSF: Memphis Belle (1990) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Det amerikanska B-17 bombplanet Memphis Belle är bara ett uppdrag ifrån att fullföra sin tjänstgöring på 25 uppdrag - något inget annat plan lyckats med tidigare. Ett sista uppdrag för besättningen som sett sina kamrater bli nedskjutna en efter en över Europa, ett sista uppdrag innan de får åka hem där berömmelse väntar. Stämningen är nervös, det hålls hårt i lyckoamuletterna. Och det uppdraget visar sig bli det farligaste.

John Lithgow sätter tonen i inledningen med ett käckt narrativ medans vi ser våra hjältar spela amerikansk fotboll. Det är ingen tvekan vad som väntar här - en okomplicerad krigssaga som följer mallen. Och det är också därför jag sänker min gamla ungdoms-fyra i betyg till tre. Det är väldigt förutsägbart och snällt, nästan lite tunnt på sina ställen. En typisk matiné som är svår att inte gilla.

Spänningen under andra halvan hänger på att vi har kommit nära besättningen och det lyckas filmen hyfsat med. Många kända ansikten tidigt i deras karriär hjälper - uppbyggnaden med en dans kvällen före flygningen där det raggas tjejer (under förevändning att det här kan vara deras sista kväll i livet, självklart) och ångesten dövas med alkohol är medelmåttig när det kommer till att lära känna karaktärerna. Jargongen i gruppen är precis vad man förväntat sig, det är inte Platoon (1986) klass på grälen direkt.

Det jag gillar mest är när de kommer upp i luften. Närvaron är fantastisk när vi trängs tillsammans med de tio grabbarna i planet och jag älskar detaljrikedomen i hur planet fungerar och deras uppgifter som de sköter som proffs. Luftstriderna är välgjorda men effekterna lite daterade - en sekvens där ett plan delas i två och en soldat ramlar ur blir mer komisk än fruktansvärd. Men spänningen finns där, absolut.

Jag måste nämna Billy Zane som är min favorit i filmen, både karaktären och skådespelarprestationen. Det är fina prestationer överlag men väldigt snälla och förutsägbara, Zane's karaktär är åtminstone inte endimensionell.

Trevlig film! Fin underhållning och en intressant, verklighetsbaserad historia. Dock på tok för tillrättalagd.

Fear in the night (1947). Spegelrummet

En man har mardrömmar om att han begår ett mord, när han vaknar har han några nycklar han inte känner igen.

Till väldigt överdramatiserad musik, får vi en riktig rövarhistoria berättad.
Under en picknick söker man skydd för regnet, och mannen känner till platsen i detalj, trots att han aldrig varit där.

Allt var inte bättre förr, det var den här filmen exempel på.
2/5

Senaste rulle jag såg är Bladerunner 2049. Måste säga att det var en enorm besvikelse.
Villeneuve använder bild och ljud ypperligt, precis som vanligt och jag har svårt att se att någon annan regissör hade kunnat göra ett bättre jobb med detta. Det som inte fungerar är manuset, filmen har ingen ambition att vara någonting annat än en tribut till originalet och dundrar på med det enormt uttjatade temat "var går gränsen mellan AI och människa?".

Jag gillar filmen i typ 90 minuter men när inte trådarna leder någonstans utom i våldsexplosion och punchlinen är en vi redan känner till så blir jag grinig. Jag tycker att man kan skita i den här filmen helt och istället kolla in Solaris, Ridley Scotts Blade Runner samt bättre Villeneuvefilmer som Enemy.

Min favoritaspekt av filmen är antagligen protagonistens romans med en AI som spelas av Ana de Armas men även här måste jag ställa mig skeptisk för jag kan inte säga om det är väl utfört eller om jag gillar det därför att Ana de Armas är så otroligt snygg att man inte vet vart man ska ta vägen.

2 / 5

The whistler (1944)

En man är deprimerad över sin hustrus död, och beställer ett mord på sigsjälv, men frun lever.
Nu gäller det att försöka stoppa mordet.


Det här var inte särskilt spännande.
2/5 väldigt nära ett 2-