Vilken film såg du senast?

http://www.imdb.com/title/tt0442682/

Eine Liebe in Venedig (2005). Tysk romantisk TV-film, lite enkel som nästan alla sådana filmer, men trevlig. En tysk tjej får ärva ett halvt venetianskt palats av sin italienske gudfader. Den andra halvan har han lämnat till en fotomodellsnygg italienare, som var hans bäste vän. Hur ska detta gå att lösa? På vägen är det lite kärleksintriger och även andra relationsproblem som man kan känna igen sig i lite till mans, och avslöjade familjehemligheter som förhoppningsvis inte så många känner igen sig i. Bitvis klok och fin dialog. Fina bilder från Venedig, vackra människor, rent, klart foto.

Lite fånigt att det tog halva filmen för huvudpersonen att förstå det som tittaren förstod alldeles i början, trots alla som försöker hinta om det på ett skonsamt sätt:


6/10

Tini zabutykh predkiv aka Shadows of Our Forgotten Ancestors aka Wild Horses of Fire från 1965 regisserad av Sergei Parajanov (som hamnade på kåken pga denna film).

En av mina absoluta favoritfilmer någonsin. Handlingen, färgerna, språket, musiken etc. Helt jävla fenomenal film. Den finns på Youtube med engelsk sub, där jag själv såg den (och endast haft som källa).
Ska beställa Parajanov-DVD-samlingen från Amazon asap så fort jag har lite grus över i fickan.

Way out West (1937)

Helan och Halvan var sånt som gick som matiné ofta på tv när jag var barn. Då tyckte man ju det var kul men jag har inte sett nåt sen dess. Så det var dags att prova lite.

Här är dom i Vilda Västern och klantar till det med ägarbeviset till en guldgruva som de ska lämna över till den dödes dotter. Några skurkar lurar av dom pappret och filmen handlar mest om försöken att få tillbaka det.

Jag måste säga att skämten överlag är skitsura och jättefåniga, det har inte åldrats bra. Det är först mot slutet när det brakar loss med mer av slapstick och tecknadfilmaktiga infall. Då blir det lite kul. Men det mesta är mest kul för att det är kul att tänka på att folk en gång i tiden tyckte såna banaliteter var höjden av kul.

Bonus på dvd'n var nån fånig reklamfilm de var med i för amerikanska jordbruksverket eller nåt samt Mud and Sand, en kort stumfilm med bara Stan och den var mestadels inte heller så kul.

Så det är inte så att jag får mersmak på Helan och Halvan direkt. Såg för inte så länge sen Buster Keaton (The General samt ett par kortfilmer) och Charlie Chaplin (Circus) och måste säga att de fungerade bättre. Fortfarande lite daterat men på nåt sätt mer fart och tokigheter och mycket charmigare. Har nu även köpt en dvd med några Stoogeskortfilmer så får vi se vad jag tycker om det. Den hade visst bonusfilm med Helan och Halvan också så de får en chans till där.

The Boondock Saints

Blev ett kärt återseende av denna pärla, var faktiskt nästan 2 år sedan jag såg den sist!
Fruktansvärt bra actionfilm, härliga skådisar och Willem Dafoe är nog en av de härligaste karaktärerna jag sett i denna film. Bara scenen där Rocco råkar skjuta katten ger denna film full pott!

Till alla som inte sett den rekommenderas det varmt!
5/5 för min del, inga betyg som jag kastar ut lättsamt.

Såg precis kingsman golden cirkel. Uppföljaren till kingsman secret service.

Nästintill hela kingsman blir utplånade i en attack mot dem. De måste ta hjälp av sina amerikanska motsvarigheter för att leta reda på skurken spelad av julianne Moore.

Hon har även släppt ut ett dödligt virus i alla världens droger och har en del krav för att släppa motviruset.

Såg en intressant youtube filmer om hur många av dagen filmer är " passible". Detta var en typiskt sådan film. De spelade många toner som gjorde den första filmen populär.

Skurken var meeh inte lika "charmig" och minnesvärd som Samuel l Jackson var i första. The Statesmen var ingen större underhållning. En stor kändis som spelar sig själv var inte lika rolig som filmen trodde han var.

Samt nästan som jag höll med amerikanske presidenten hur man skulle lösa problemet.

Iallafall en "passible" film som dödar 2 timmar

Svag 3/5

http://www.imdb.com/title/tt3858666/

Zu mir oder zu dir (2014). Mycket fin tysk film! Christiane Bauer är en kvinna i 60-årsåldern, framgångsrik i sitt yrke (byggnadsingenjör) men ensam. Hon har en vuxen son som är uppenbart homosexuell, men Christiane fattar inte det.

Hon beklagar sig för sin bästa väninna över att hon är för gammal för att någon ska vilja ha henne. De jämnåriga männen som är lediga vill ju ha någon yngre! Ett möte med en jämnårig man som bjuder ut henne - som hon uppfattar det - bevisar också detta. Mannen vill i själva verket diskutera affärer med henne, och han kan inte heller låta bli att skryta om sin 26-åriga flickvän...

Men sedan träffar Christiane av en slump en man i rätt ålder, som är lång, stilig och välklädd, med välbevarad kropp, klassisk profil och tjock silvergrå lejonman. Han är trevlig, rolig, barnkär, omtänksam, humoristisk o.s.v..

Det här är naturligtvis önskeuppfyllelse för kvinnor. Vilket man kan tycka är fånigt. Men mitt i allt det fåniga är det också väldigt fint, inte så smörigt som man kan tro. Kloka insikter, dråpliga ögonblick, många utsökta detaljer, fräscha, vackra, färgglada bilder. En film man blir glad av - och det är inte det minst viktiga!

8/10

Mannen på taket | Året var 1976
http://www.imdb.com/title/tt0074857/?ref_=fn_al_tt_1

Allra första Beck. Idag är Beck än oändligt lång filmserie som aldrig verkar ta slut. Då var det helt andra skådespeare. Nu är det bara karaktärerna Martin Beck och Gunvald Larsson som lever kvar, tror jag.

Det är 1970-tal, men inte SÅ tydligt som man skulle kunna tro. Vissa saker som "vänsterpacket", lite kläder, att man visade Sven Wolters snopp av okänd anledning samt att filmen inte var särskilt politiskt korrekt. Annars känns den oväntat fräsch. Främst är det ett kul att se Stockholm som är betydligt viktigare än i framtida filmer. Är du stockholmare kommer du kunna se filmen utan problem bara för att tänka dig tillbaka.

Handlingen då? På många sätt känns den realistisk, men några allmänt konstiga och dumma moment slängs in.
Första halvan av filmen är vanligt polisarbete. Andra halvan eller snarare sista tredjedelen är något helt annat. Om första delen kan kännas lite seg görs det upp med råge mot slutet. En kul och underhållande film. Dock känns det allra sista lite för abrupt.

Om du avfärdad Beck som filmserie på grund av senare filmer som i mångt och mycket känns "likadana" med några undantag, gör inte det. Se denna också.. Beck? Javisst. Samma som idag? Nej.

Betyg?

Guns of the Magnificent Seven | Året var 1969
http://www.imdb.com/title/tt0064395/?ref_=nv_sr_1

Den tredje filmen i "serien" Magnificent Seven. En fristående film som inte direkt har något med originalet att göra förutom namnet, musiken och likheter i handlingen.

George Kennedy är huvudperson och ser ut att kunna vara James Hetfields pappa (Metallicas frontman). Även i denna film har dom hittat, för det mesta, älskvärda och underhållande skådespelare. Filmen har mörka stunder som är bra och mer barnvänliga moment. Momenten i sig har jag inga problem med, men tonen i filmen vaklar en del vilket drar ner helhetsintrycket.

Då slutet i dessa filmer är FÖR lika ger denna den mest intressanta tvisten ifrån originalet. Då det är många skådespelare och mycket som händer når dock inte slutet sin fulla potential. Bra, men kunde varit ännu bättre.

En klart sevärd Western. Det känns som att många på IMDB jämför dessa senare filmer med originalet (som är en av dom mest klassiska westerns någonsin) för betygen är rätt snåla. Jämför denna (eller andra efterföljare) mot westerns i allmänhet och dom håller rätt bra. Kanske inte mot toppen av berget, men mycket annat.

Betyg?

Roseanna från 1967 var först, inte Mannen på taket.

On Topic så var senaste filmen jag såg Sonno Profondo, som är ungefär vad det låter som, italiensk giallo fast gjord i modern tid (och argentinskproducerad tydligen) med ingredienserna man känner igen: svarta handskar, skränigt stämningsfull musik, POV-foto, onaturlig blodfärg, dockor, våldsamma barndomsminnen och knivmördade kvinnor. Det är stiliserat värre och med bristen på dialog kan man egentligen kalla det stumfilm.
Som hyllning till 70-talsfilmerna är det uppenbart lyckat men spänningen infinner sig aldrig riktigt och i längden blir det tuggigt (och då är filmen ändå bara 65 minuter) och lite väl förvirrande på sina ställen. Sådär som bäst.

United 93 - 2006

Handlar om ett av de fyra kapade amerikanska flygplanen den 11 september där passagerarna i filmen lyckas göra motstånd mot terroristerna. Vet ej om det är helt klart att de gjorde motstånd i verkligheten men filmen var bra. Den var hyfsat "rakt på " utan något nonsens. Minns nu inte regissörens namn men han är väl mest känd för Bourne trilogin(edit: Paul Greengrass var namnet). I den här filmen lyckas han med skådisarna förmedla en naturtrogen känsla i kommunikationen mellan karaktärerna. Inget kändes överdrivet enligt mig.

Jag kör på 1-5 betyg systemet istället hädanefter.

Betyg: 4/5

The Danish Girl: Imponerande inte på mig jag förväntade mig mer en djupdykning i relationen mellan Einar (Lili) och Gerda med tanke på hypen och Vikanders Oscars för bästa biroll. Känns inte som att Vikander har en biroll utan en av huvudrollerna. Lite lång och seg på sina håll höjdpunkterna var interaktioner mellan paret och psykiska påfrestningarna.

Lion
http://imdb.com/rg/an_share/title/title/tt3741834/

http://www.imdb.com/title/tt0060749/?ref_=ttfc_fc_tt

Die Nibelungen (1966). Efter den gamla, kända, tyska hjältesagan om Siegfried, Brünhild, Kriemhield och de andra - som också låg till grund för Rickard Wagners "Ringen".

Mycket fin tysk film, särskilt den första delen då Siegfried är med i handlingen. Poetiskt språk, till viss del taget direkt ur sagan. Välskriven dialog. Magnifik handling, stiliga människor, vackert foto, många statister, stor rikedom i exteriörer och interiörer, vapen, dräkter och annan rekvisita.

Till denna version har de hittat en perfekt Siegfried: Uwe Beyer, som inte var skådespelare alls egentligen, utan olympisk kulstötare. Det blev hur bra som helst ändå: han har en snygg, muskulös kropp (vilket nästan är nödvändigt om man ska spela en svärdssvingande hjälte endast iförd höftskynke...), blont hår och blå ögon - ariskt utseende - och det där troskyldiga och pojkaktiga uttrycket som Siegfried ska ha.

Brünhild, spelad av Karin Dor, är däremot inte alls rätt. Är det inte konstigt att det alltid ska vara så svårt att få Brünhild rätt?! Eller så är det kanske inte så lätt - Brünhild ska ju vara 20 år till utseendet men med flera hundra års livserfarenhet i ögonen, oerhört tilldragande men helt omedveten om köttslig kärlek, fullständigt ren och jungfrulig... tills Siegfried kommer och väcker henne. Karin Dor ser äldre ut än hon borde, osund i hyn, härjad - skulle inte förvåna mig om hon rökte - och en aning vulgär. Absolut inte någon jungfru! Den typiska 60-talsmakupen med massa vitt puder, blekt läppstift, ögonfransar som spindelben och ett ton svart kajal runt ögon gör henne inte heller mera lik en valkyria precis...

Detta är en fantastisk, underbar film, men jag måste dra av två stjärnor för Karin Dor, så betyget blir:

8/10