Drama som hyllats på många filmfestivaler världen över och handlar om den 17-årige Elio Perlman vars far är arkeolog och mottar forskarassistenten Oliver i deras italienska villa under sommaren 1983. Elio och Oliver blir goda vänner, och vänskapen övergår till mer än så...
Vad jag uppskattade med filmen var storyns flyt och att det kändes som man spenderade några sommardagar i Italien som en fluga på väggen. Armie Hammer (Oliver) och killen som spelade Elio hade en väldigt fin kemi mellan sig och de erotiska scenerna kändes aldrig forcerade. Dock var det var lite märkligt att se Armie Hammer som en "hunk" älska med någon som såg ut att vara en så ung tonåring. Märkligt men ändå eggande; en ung mästare lär en yngling om köttstavens under. En sensuell känsla infann sig under hela filmens gång. (No homo men Armie Hammer är otroligt sexig!).
Men liksom många andra liknande filmer utan tydlig struktur blir den också för lång. Call Me By Your Name klockar in på 2 h 11 min och den hade behövts både klippas till och vara mer fokuserad i berättandet. Plus i kanten för ett vackert foto dock.
Betyg: 2/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2017-12-29 kl. 03:34.
En ensam sheriff i en småstad, väntar på en, nyss frigiven, hämndlysten gangster.
Kanske är detta westernfilmernas westernfilm.
Den har en härlig intensitet från första filmrutan.
och den geniala klippningen mot det oundvikliga, med klockan som går allt snabbare
5/5 Året fick sluta med en toppfilm.
Den är alldeles fantastiskt bra - en fullpoängare på min lista också. Och inte bara för att Gary Cooper är tjusig! Musiken gjorde också sitt till: temalåten är en lyckträff, ett mästerverk! Både romantisk, eggande, poetisk och typiska amerikanska västern-tongångar.
Do not forsake me, oh, my darlin':
You made that promise as a bride.
Do not forsake me, oh, my darlin'.
Although you're grievin', don't think of leavin',
Now that I need you by my side.
Scorseses gamla goding som jag såg för 6-7 år sedan och hade då gett en 6a på imdb, idag var den betydligt bättre och hamnar på en stabil 8a. Stämningsfull och realistisk film där De Niro sakta bryts ner mentalt och sömnlösheten och allt hemskt på gatorna får honom att koka över.
Stephen Frears har gjort bra filmer - Prick Up Your Ears och My Beautiful Laundrette - här skildras en sorglig karaktär i form av en operasångerska, utan självinsikt om sin egen begåvning, där omgivningen spelar med i någon sorts teater. En arketyp som återkommer i många av regissörens filmer.
Medan jag såg denna film fick jag teatriska vibbar och jag hade rätt. Filmen är baserad på en teaterpjäs. Här har Denzel Washington tagit över. Huvudroll, regissör och medverkande producent.
Det här är en smal film som drivs framåt av dialog. Det är mycket dialog. Den som är ute efter The Magnificent Seven, The Equalizer eller någon av Denzels nyare actionbetonade filmer kommer bli besvikna, men speciellt en äldre publik kan uppskatta den här desto mer.
Skådespelarinsatserna är starka. Det är en handfull skådespelare och alla får ta relativt mycket plats. Handlingen är realistisk och tung. Filmen är rätt lång också. Det finns en karaktär som oftast ger en mer positiv känsla till en del scener, men filmen är ändå tung att se igenom.
Det handlar om 60-talets amerika och en pappa som börjar komma upp i åren och är fast i det gamla tänket. En man av den gamla skolan. Han har rätt samtidigt som han har fel. Rätt på många sätt, men är det rätt för den nya tiden i USA då svarta fick ta större plats och mer rättigheter?
Betyg på IMDB är 7,2 / 10. Ett bra sådant. Även fast jag tyckte dialogen kunde vara väl repetativ och filmen kanske var väl lång (dom hade kunnat nå vissa poänger med kortare scener) måste jag hålla med om att den är bra. Den får en att tänka på verkligheten och skådespeleriet är av hög kvalitet. Jag måste poängtera att det här är en motsats till typisk "popcorn-rulle". Den som vill ha lättsam underhållning eller en feelgood-rulle får vända sig till annan film.
Betyg?
Stark 3 - 3,5 / 5
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2017-12-29 kl. 15:08.
Michael Bay, din briljanta jävel, vet du vad du har gjort? En perfekt krigsfilm. 13 Hours är en okomplicerad defend the castle-rulle som övertygar på alla punkter; den är brutalt snygg och detaljerad, macho utan att bli töntig, rörande utan att bli smörig, trogen det verkliga händelseförloppet (enligt vad jag förstår efter lite surfande), och rädslan och förvirringen som härjar amerikanerna i kaoslandet Libyen är påtaglig. Jag har faktiskt inte ett enda klagomål.
Betyg - lika bra som Idi i smotri och Apocalypse Now Redux.
Michael Bay, din briljanta jävel, vet du vad du har gjort? En perfekt krigsfilm. 13 Hours är en okomplicerad defend the castle-rulle som övertygar på alla punkter; den är brutalt snygg och detaljerad, macho utan att bli töntig, rörande utan att bli smörig, trogen det verkliga händelseförloppet (enligt vad jag förstår efter lite surfande), och rädslan och förvirringen som härjar amerikanerna i kaoslandet Libyen är påtaglig. Jag har faktiskt inte ett enda klagomål.
Betyg - lika bra som Idi i smotri och Apocalypse Now Redux.
Skulle lätt klassa den som den bästa krigsfilmen som utspelar sig i modern tid. Bästa stridsscenerna sen Saving Private Ryan, känns så sjukligt äkta.
Michael Bay, din briljanta jävel, vet du vad du har gjort? En perfekt krigsfilm. 13 Hours är en okomplicerad defend the castle-rulle som övertygar på alla punkter; den är brutalt snygg och detaljerad, macho utan att bli töntig, rörande utan att bli smörig, trogen det verkliga händelseförloppet (enligt vad jag förstår efter lite surfande), och rädslan och förvirringen som härjar amerikanerna i kaoslandet Libyen är påtaglig. Jag har faktiskt inte ett enda klagomål.
Betyg - lika bra som Idi i smotri och Apocalypse Now Redux.
Citat:
Ursprungligen postat av Scuz
Skulle lätt klassa den som den bästa krigsfilmen som utspelar sig i modern tid. Bästa stridsscenerna sen Saving Private Ryan, känns så sjukligt äkta.
Låter grymt, tackar för tipset. Går det bra med Jim Halpert (alltså John Krasinski)? Han känns för mig så oerhört förknippad med just den rollen att jag har svårt att tänka mig honom i nått annat. Var väl därför han gymmade upp sig och körde med skägg.
Mycket mer amerikanskt än detta blir det inte. Bilar, Texas, country och den amerikanska landsbygden.
Burt Reynolds är cool och kan mycket väl vara Magnum PIs förebild. Sally Field är söt och lite kaxigt charmig. Dialogen är mer avslappnad och mer barnförbjuden än vad man skulle kunna tro, men det är på tok för lite. Hade man utvecklat dessa karaktärer mer hade det kunnat bli hyfsat bra, men istället är det biljakt och mer biljakt. Genom radiokontakt lurar huvudpersonerna polis efter polis i en slumpmässiga mannövrar. Till hjälp har dom massa vänner till Burt Reynolds karaktär som ställer det det för polisen. Av anledningar man aldrig får veta. Humorn är till 95 % på någon låg nivå som får den sämsta sitcomen att verka bra.
Det är som sagt lite kaxigt, men vilket sömnpiller att titta på. Det lilla av värde i denna film gör det inte värt att spana in. Det här är en "klassiker" du kan hoppa över. Jag hittade filmen billigt och även efterföljaren, den är jag inte sugen på att se just nu kan jag säga. Får bli en dag då jag verkligen har det tomt på filmhyllan hemma.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!