SSF:
The Lord of the Rings: The Two Towers (2002) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |
Brödraskapet är splittrat men uppdraget att föra Ringen till Mordor och förstöra den kvarstår. Frodo och Sam upptäcker att de blir förföljda av den mystiska Gollum. Aragorn, Legolas och Gimli tar sig till kungariket Rohan som är redo att falla då den stora kung Theoden nu befinner sig under Sarumans mörka inflytande.
Ahh, äntligen tillbaka. Så känns det när kameran sveper över ett kargt berglandskap och vi återser Frodo och Sam. Äntligen tillbaka i ringvärlden, förbannat trevligt här. Lägger man nu undan den där förtjusningen och tittar på filmen som sådan så lider den helt klart av att vara en mellanfilm där de måste krysta fram en öppning och ett slut. Dramaturgin blir inte den bästa.
Den stora introduktionen här är den scizofreniska och sushiälskaren Gollum. En milstolpe inom datoranimering - att få en karaktär byggd på ettor och nollor att kännas så levande och interagera så naturligt med mänskliga karaktärer är inget annat än makalöst. Hans stora ögon förmedlar känslor bättre än någon annan i filmen. Och han är dessutom mästerligt "spelad" av Andy Serkis som märks bäst i scenen där han växlar mellan Gollum och Smeagol som grälar med varandra - en prestation de animerade rakt av.
Nya Zeelands storslagna natur visas upp bäst i den här filmen då vi äntrar Rohan med dess oändligt gröna slätter omgivna av snötäckta berg i bakgrunden. Helt otroligt vackert. Som kontrast är det också den mörkaste filmen med det brutala slaget vid Helm's Deep som klimax. Actionscenerna där är episka, ett av filmhistoriens mest minnesvärda slag. Hade bara Legolas och Gimli gett fan i att töntigt hålla räkningen på hur många de dödat så hade det varit perfekt. Humorn överlag är inte den här trilogins bästa sida.
Jag avskyr fortfarande historien med Arwen som velar om hon ska välja ett dödligt liv tillsammans med Aragorn. Det är bara så otroligt segt, även om relationen till pappa älv är lite rörande.
Gollum och actionscenerna är höjdpunkterna här. Jag stortrivs i Midgård så trots att The Two Towers är något av en transportsträcka med inslag av fantastiska effekter så vill jag fortfarande inte lämna.