Jag är inte helt kompis med Tom Cruise. Inte 100% med Steven Spielberg och definitivt inte vän med katastrofgenren.
Med det sagt pendlade filmen i betyg för mig. Jag gillar musiken. Jag gillar att filmen är baserad i "nutid", vilket gör att den delvis blir lättare att leva sig in i. Filmen innehåller många genomtänkta scener och mycket som är snyggt att se. Gillar även att "hur människan agerar i dessa förhållanden" tas på åtminstone delvis intressant sätt. Det finns en rad sevärda scener även om man sett tio andra liknande filmer.
Att se Tom Cruise så långt in i hans karriär i en film där han ska spela "Averge Joe" skär sig en del för mig. Tycker skådespeleriet överlag lämnar en del att önska från många håll. Gillar mest den lilla flickan faktiskt som gör en bra prestation.
Jag vet inte om jag "köper" hela denna story heller. Slutet känns aningen abrupt och konstlat nästan efter en sådan lång inledningsprocess. Jag gillar dock att man inte riktigt vet hur eller vart filmen tar en. Det finns en intensitet igenom det mesta som håller en lite intresserad.
Domen får blir 3 Aliens av 5 möjliga. Bättre än vad jag var rädd för, men når inte sin fulla potential.
Tom Cruise är verkligen helt fantastisk där. Otroligt bra rollprestation. Väldigt underskattad film överlag, även om slutet är löjligt abrupt och ungarna lite väl påfrestande. Riktigt skrämmande scener från och till.
The incredible shrinking man (1957). I skräckens klor
En man börjar, helt oförklarligt, att krympa.
Börjar hyfsat, men tappar rejält andra halvan.
Det är då man tror att en katt ätit upp honom, men han hade ramlat ner i källaren, och ägnar halva filmen till att vistas i en källare till dramatisk musik, emellanåt kommer lite filosofiska tankar. En spindel ställer också till problem
Det blev lite tråkigt från mitten till slutet. 2/5
En tillsynes typisk tjejfilm. Inte bara för att det är en tjej som huvudperson utan att den delvis berör ett ständigt diskuterat ämne.. Att det är tjejen som ska mantla allt på sina axlar i en familj. Det är dock ganska många karaktärer i filmen och flera bidrar med en lättsamhet. Intressant nog att göra en lång film på? Nja... Men det är mer till denna film än det utan att berätta någon spoiler. Filmen skiftar på ett naturligt sätt.
Filmen är även realistisk i sin ton. Ingen överdriven "jorden undergång" eller "lyckligt Hollywood". Filmen känns ofta grå i sin ton, men det är ju så livet är. Det är inte kolsvart eller gult som solen. Sedan kommer det mörkare och ljusare moment längs vägen.
På papper skulle denna film eventuellt inte intressera mig, men jag blev indragen och kände med karaktären. Ingen väldans lätt film att rekommendera till någon.. Men bra. Oväntat bra.
The incredible shrinking man (1957). I skräckens klor
En man börjar, helt oförklarligt, att krympa.
Börjar hyfsat, men tappar rejält andra halvan.
Det är då man tror att en katt ätit upp honom, men han hade ramlat ner i källaren, och ägnar halva filmen till att vistas i en källare till dramatisk musik, emellanåt kommer lite filosofiska tankar. En spindel ställer också till problem
Det blev lite tråkigt från mitten till slutet. 2/5
Såg också denna nyligen och jag tycker lite tvärtom! Lite seg i början men tar sig på slutet. Ganska trevlig film, inget mästerverk. Den är lite fånig, men väldigt charmig.
The Hunchback of Notre Dame (1939)
Ganska trevligt efter Hugos roman som jag inte läst sen jag var väldigt ung så jag vet inte hur bra den är som filmatisering av en bok. Inget speciellt tycker jag, hade kanske lite höga förväntningar.
Lite intriger mot bakgrund av Upplysningen där den missbildade puckelryggen sitter i sitt klocktorn och observerar och dras in i intrigerna som handlar om kärlek, mord och politiska konflikter.
Lite teatralt skådespel som ofta stör mig med gamla filmer, och en intrig som inte riktigt griper tag i mig. Det är för lite puckelryggen! Allt är bra så fort han är med! Det är snygg makeup som ser riktigt realistiskt ut för en så gammal film och hans tokiga infall är roliga och fascinerande. Det finns också en storslagenhet som jag gillar, de har byggt en helt otrolig kopia av Notre Dame i full storlek och puckelryggen sitter där på en avsats som en liten fluga och dinglar med benen medan hundratals statister springer runt långt därnere. Sånt gillar jag.
Så lite ris och lite ros. En godkänd filmkväll, inget jag tror jag kommer att se om.
Mockumentär om dopingen inom cykelsporten. Lite småkul här och där men inte sällan rätt barnslig humor. Tycker IMDB-betyget är överdrivet, men filmen är kort (ca 40 min) så har man lite tid över varför inte. Kul att se Lance Armstrong i en av rollerna.
En ung Patrick Dempsey spelar en nördig kille och en ännu yngre Seth Green (sonen i Austin Powers m.m.) spelar hans lillebror. Riktigt kul att se dessa i roller jag inte är van i.
Handlingen är som vilken amerikansk high school film som helst. Inget att skryta om, men charmfaktorn är hög och klichérna är så ostiga att dom bli fruktansvärt kul att se på även om man sett det tio gånger förut i andra filmer. Humorn är så dålig att den blir bra också.
Är du som mig som lite svag för amerikansk high school och kanske främst 80-talet generellt? Se den här och tacka mig efteråt!
The incredible shrinking man (1957). I skräckens klor
En man börjar, helt oförklarligt, att krympa.
Börjar hyfsat, men tappar rejält andra halvan.
Det är då man tror att en katt ätit upp honom, men han hade ramlat ner i källaren, och ägnar halva filmen till att vistas i en källare till dramatisk musik, emellanåt kommer lite filosofiska tankar. En spindel ställer också till problem
Det blev lite tråkigt från mitten till slutet. 2/5
Jag tyckte ändå effekterna var rätt bra för att vara en 50-tals rulle.
En B-version av Rounders, filmen handlar om en spelberoende snubbe som går med på att förvara en väska åt en... bekant? som skall in i finkan i ett halvår. För besväret skall han få $10.000.
Givetvis spelar han bort massor av det som fanns i väskan (pengar, duh) och försöker ta igen förlusterna genom att spela ännu mer. Till råga på allt får han ett samtal två månader senare från sin... bekant? att denne skall friges tidigt, bara en vecka från den dagen.
Sedan är det lite side story om en tjej han träffar och lite om han och hans bror (Joe Lo Truglio, Brooklyn 99) men det är rätt ointressant.
Filmen är medioker och förutsägbar men inte tråkig (direkt). Jag vet inte om jag skulle kalla den "sevärd" direkt, men har man inget bättre för sig är den helt OK.
Avslutningen av prequel-trilogin visar hur aporna fortsätter strida mot människorna (som dock i stor utsträckning lyckas ta kål på sig själva). Caesar (Andy Serkis) leder aporna och måste överlista överste McCullough (Woody Harrelson) för att leda sin flock till säkerhet.
Välgjorda actionscener och även en del tänkvärda inslag (se spoiler).
Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.
Diskussionen mellan Caesar och översten är ganska mångfacetterad och det tycks inte som att regissören gör något ställningstagande för att endera av dem har helt rätt i sitt sätt att se på konflikten.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
