Despicable Me 3 (2017)
Gru, Lucy och deras bedårande döttrar, Margo, Edith och Agnes – och förstås minionerna är tillbaka och denna gång möter de skurken Balthazar Bratt, en före detta barnstjärna som nu vuxit upp och blivit besatt av karaktären han spelade på 80-talet. Bratt visar sig bli Grus mest formidable motståndare hittills.
De två första Despicable Me filmerna var enligt mig dugliga, underhållande filmer. Även ifall jag har sett handlingen gjort bättre förr i första (Wreck-It Ralph, även ifall första Despicable Me kom ut före). Men de hade sin charm, och en dos av hjärta. Men jag kan inte direkt hoppa på tåget och anse de vara några av de bättre animerade filmerna där ute.
Men ju mer åren gick, blev det ganska uppenbart att Minions var de som tog upp centrum, och var uppenbart de som alla älskade.
Jag hatar Minions och anser dem vara ganska så jobbiga i stora mängder. De funkade bra i första, men sen spårade det bara ut. Deras egna spin-off film (som nu också ska få en uppföljare!) var inget för mig, och har sjunkit allt mer sedan jag såg den på bio 2015.
Nu har vi Despicable Me 3 , och tar vi och räknar bort Minions från ekvationen, och bara fokuserar på Grus handling, så är detta inte riktgit något att hurra över.
Filmens handling är extremt tunn, och är överallt med flera olika handlingar samtidigt. Allihop har ingen som helst betydelse för någonting, mer än att fylla ut.
Vi har handlingen där Gru hittar sin bror, vi har handlingen där skurken Balthazar försöker förstöra Hollywood, vi har handlingen där Agnes försöker hitta en enhörning, vi har handlingen med Minions som sin egna lilla kortfilm där de hamnar i fängelse och försöker bryta sig ut, vi har handlingen där Lucy försöker vara en bra mamma. Allting hade funkat som en egen handling till en långfilm, men allt är inklämt här under 90 minuters speltid. Så du hinner knappt få en scen på 3 minuter, innan vi är på nästa scen, för att sedan gå till nästa.
När filmen var slut, undrade jag vad som hände egentligen i filmen utav värde, och det var absolut ingenting!
Det "bästa" med filmen var skurken Balthazar Bratt. Såklart som det 80-tals freak jag är, så kommer jag älska skurken som är fast i 80-talet. Även ifall de mesta skämten omkring honom centrerade omkring att han spelade en 80-tals låt varje gång han var i en scen.
Det i sig är inte särskilt kul egentligen, men jag tyckte han som karaktär helt klart var det mest intressanta med denna filmen, och varje gång den klippte bort från honom föll filmen ner en del.
Problemet med filmen är att det känns som där inte är något nytt. Det är bara samma skämt de kört som i de tidigare filmerna, fast med mindre charm. Det blir heller inte lättare när de kör en enda massa olika handlingar och slänger ut allting åt en var tredje minut.
Det började sakta i tvåan, och sedan exploderade i Minions filmen. Här är det inte gjort bättre.
I sin helhet är Despicable Me 3 den svagaste i serien (borträknat Minions). Den må ha den bästa skurken i serien (fast det säger inte mycket då skurkarna i dessa filmerna inte varit någon höjdare). Men med det så får vi flera olika handlingar, som inte har någonting med varandra att göra. Så du sitter där och byter handling var tredje minut. Filmen behandlar tittaren, eller snarare barnet som om den vore en idiot som inte kan koncentrera sig i mer än 3 minuter.
Jag önskar jag kunde säga den är sevärd för de små, men jag vet om att där är betydligt bättre saker att sätta på där ute. Sätt på första Despicable Me filmen!
I slutändan var det en film fylld med händelser, ingen linjär handling. Jag vet inte hur denna filmserien kommer överleva i framtiden om de fortsätter så här....
Ah just det... Minions...
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt3469046/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=uApRZVgOvxc
