Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Jag vet i alla fall varför JAG förut, när jag var lite yngre, inte hade några problem med att se på Arnold i höftskynke i två timmar...

För att en man ska vilja det, krävs det kanske en fantasi om att "så kan jag också bli, bara jag tränar lite"!

Nej nej nej!
Det räcker alldeles utmärkt med en vilja att mysa framför lite dumheter. Ibland vill man se nåt dumt helt enkelt, och gamla fantasyfilmer är en av flera trevliga val för en sådan kväll.
Men det var inte det jag skulle säga:
Requiem for a Dream (2000)
Gillade den här mer än vad jag trodde att jag skulle. Har i och för sig tyckt om de andra filmerna av Darren Aronofsky och tycker att dom är bättre än den här. Den här är okej.
Grejen är att jag är så trött på filmer om knarkarmisär. Det roar mig inte längre. Inte för att det här ska vara roligt, men jag tycker man kan bli underhållen på nåt sätt av tragik också.
Så filmens handling om några unga knarkare som drömmer om en bättre tillvaro som kanske kan komma om de börjar deala själva engagerar mig inte. Jag har sett det förr så många gånger, och jag har även sett filmer om riktig misär och elände hos knarkare förr. Det som räddar filmen är två saker, annars hade jag inte gillat den alls.
För det första är det två parallella handlingar och den andra storyn om en av knarkarnas morsa som börjar käka knarkpiller för att gå ner i vikt och därmed blir beroende själv är lite mer udda. Inget som jag sett många gånger förr. Dessutom ger hennes psykoser eller vad det ska vara en del surrealistiska inslag som var ganska trevliga på ett otrevligt sätt.
För det andra är det relativt välgjort. Mycket split screen och uppspeedade och nedsaktade scener och andra grejer för att passa sinnesstämningen hos karaktärerna. Ibland blir sånt lite fånigt om det blir för mycket för det kan kännas att det är en grej för grejens skull men här passade det bra.
Helt okej alltså, men den sämsta av Darren Aronofskys filmer som jag sett hittills.