2017-03-11, 18:42
  #43165
Medlem
Lotsos avatar
Kong: Skull Island (2017)

På King Kongs berömda ö, Skull Island, får vi följa ett expeditionsteam som ger sig ut på ett primitivt men farligt äventyr i djungeln.

King Kong har återvänt till den stora vita duken, och de här gången i ett litet annorlunda format. Men för alla kaiju älskare eller de som gillar monsterfilmer så lär ni inte bli besvikna. För på den fronten så levererar filmen, och det är precis det jag ville ha. Förväntar man sig mer lär man bli besviken, men varför skulle man det i en sådan här film?

Handlingsmässigt så är filmen inte särskilt unik, men jag gillar idén bakom den. Att den utspelar sig vid slutet av Vietnam kriget (bokstavligen talat), och med det så har vi lite av de känslan igenom hela filmen. Vilket var ett annorlunda sätt att ta filmens riktning på.

När man tar och kollar på Godzilla från 2014 så tog man och klippte bort från monsterfighterna, och istället fokuserade mer på människorna. Visst jag hatade att de klippte från monsterfighterna, men jag förstår varför Gareth Edwards gjorde det. Han ville återskapa originalfilmens känsla och var även inspirerad av Jaws. I att mosntret inte synts så mycket och karaktärerna blir den drivande kraften.
Men då måste man ha intressanta karaktärer, vilket den filmen inte hade. Det hjälpte heller inte att skådespelarna gav mediokra till dåliga insatser, och gav filmen noll personlighet eller charm.

Med den här filmen så är karaktärerna inte särskilt välskrivna. Faktum är så är just det filmens största nackdel. Karaktärerna är inte så välskrivna och du för det mesta sitter du och väntar tills de dör en efter en.
Men vad som lyfter det lite grann är ändå skådespelarna de fått i filmen. Det är en fullspäckad lista, och allihop trots det dåligt skrivna karaktärerna. Lyfter dem med sin charm och karisma som dessa skådespelarna har.
John Goodman är alltid underhållande att kolla på och tillsammans med Samuel L. Jackson och John C. Reilly är det de som gör det bästa med materialet och ändå vet vad det är för slags film de är med i. Det är något jag ger cred till Samuel L. Jackson, då han oftast brukar veta vad för typ av film han är med i och skådespelar efter filmens genre och ton.
John C. Reilly trodde jag skulle vara värre utifrån vad trailern visade, men han är mer nertonad i filmen än vad den visar. Även ifall han fortfarande är comic-relif så är det inte lika illa som jag befarade.

Tonen över filmen var lite sisådär. De komiska scenerna var inte så komiska egentligen, och är jag väl skrattade vet jag inte om det var medvetet eller över hur dåligt det var i filmen. Till exempel så skrattade jag varje gång filmen hade denna dramatiska slow-motion inzoomning på Samuel L. Jacksons ögon mot King Kongs ögon, som att de båda får en personlig vendetta gentemot varandra, vilket blir någon slags grej under hela filmens gång.
Men samtidigt blir det hela mer underhållande och roligare att kolla på, då det nästan känns som att filmen gör det medvetet, då den vet vad för typ av film den är. Liksom att den leker med de typiska klichéerna.

Redigeringen är också 50-50. Där är riktigt coola scener i filmen. Som en scen där en helikopter störtar och allt är gjort som en lång tagning och sedan tar Kong upp helikoptern och tittar in i den, det hela kändes som man satt i någon nöjesattraktion och var i helikoptern själv.
Men andra gånger går det väldigt snabbt, som vid en actionscen så mitt i allt så får Tom Hiddleston på sig en gasmask på en millisekund. Eller att de sätter upp ett visst vapen på marken på en sekund, när det i själva verket tar flera minuter att rigga upp. Jag förstår det är snabbredigering för effektens skull, men i samma veva så befinner de sig i en massgrav och håller på att bli attackerade. Så tidsmässigt går det inte riktgit ihop. Även i början när Kong attackerar helikoptrarna så kunde det vara några scener som var lite för inzoomade, som gjorde att det blev lite svårt att tyda vad som hände.

Underhållningen är på topp dock, och är exakt vad jag ville ha. När monsterfighterna väl händer, så klipper inte filmen ifrån, och jag är rätt så säker att Kong har mer speltid här än vad Godzilla har i 2014 versionen. Det är därför man går och ser en sådan här film, för monstren och King Kong, och då kommer man få sina pengar värda.
Där är dock vissa scener man hade önskat filmen hade djupdykt mer in i. Som en scen där Kong sitter vid ett berg och kollar på stjärnorna. Scenen är bara i en sekund typ men ger så mycket. Jag hade önskat lite mer sådana scener med bara Kong, men samtidigt är jag glad över det vi också fick.
Som karaktär är Kong ändå en bra Kong i denna filmen, han är större, men också en värdig en till alla de andra Kong filmerna.

I sin helhet är Kong: Skull Island en underhållande matiné äventyrsfilm som gör det jobb den ska göra. Jag gillar idén med att den utspelar sig precis när Vietnam kriget har slutat, 1 dag nämligen. Vilket gör att den får en viss ton till sig som jag gillade. Tänk er en krigsfilm mixat med en King Kong film.
Karaktärerna är inte särskilt välskrivna, faktum är så är det inte så bra gjorda alls. Men det är skådespelarna själva som bär filmen med tanke på vilka stora namn filmen har framför kameran. Skådespelarna gör det också lite med glimten i ögat, då de vet vilken typ av film de är med i. Redigering och ton är något jag var 50-50 på. Ibland bra, ibland dåligt.
Effektmässigt är den helt okej, King Kong ser bra ut, de andra monstren är helt okej. Designen på vissa är coola, men för det mesta är det din vanliga standard modul vi får här, vilket kan kännas lite tråkigt, men det är i vart fall lite bättre än MUTO i Godzilla.
Filmen överstiger heller inte i sin speltid och är precis under 2timmar och det gör den rätt i att hålla sig till. Det blir kul att se vart de tar denna filmserie härnäst. Jag är i vart fall taggad på Godzilla 2 då Rodan, Mothra och King Ghidorah ska vara med, och senare i 2020 blir det den efterlängtade Godzilla vs. King Kong!
Som en underhållande monsterrulle i B-films anda gör filmen sitt jobb.

3.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3731562/...nm_flmg_act_11

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=44LdLqgOpjo
Citera
2017-03-11, 20:16
  #43166
Triangle 2009 en skräckish groundhog day film om ett gäng som åker på segeläventyr. Deras båt ramas i en storm och de bordar ett mystiskt tillsynes över givet fartyg. En efter en dör det, men ena karaktärer återupplever samma händelse om och om igen. Intressant film på många sätt, välgjord för att vara en lågbudget film. Lite mindfuck tidsvis,helt okej skådespeleri. Kul twist. Sevärd helt enkelt.


7/10
Citera
2017-03-11, 20:50
  #43167
Medlem
FugitiveDucks avatar
Fan, såg om Point Break igår. Och helvete så bra den är. Underbara karaktärer och fantastisk action. Det slog mig hur annorlunda och "guerrilla" kameraarbetet var, till skillnad från många andra amerikanska actionfilmer, och jag blev inte ett dugg förvånad när jag läste att Jim Muro (Street Trash) låg bakom mycket av fotot. Fantastiskt.
Citera
2017-03-11, 22:13
  #43168
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Captain America: Civil War (2016) | 🌑🌑🌓🌕🌕 |

Superhjältarna har det inte lätt. När de civila offren börjar stiga efter deras eviga bataljer med superskurkar vill nu världsledarna reglera deras frihet. Att behandla dem som supervapen som bara får användas i nödfall och ta ifrån dem deras "leksaker". Detta skapar en konflikt även inom gruppen - Iron Man stödjer den här regleringen medans Captain America är emot och snart är inbördeskriget ett faktum.

Jag är sannerligen inte något fan av de tidigare Captain America-filmerna (första är urtråkig, andra godkänd) eller Avengers (första filmen godkänd, andra urtråkig). Men den här hade fått fina omdömen så varför inte kasta på den när man ändå har en sömnlös natt. Trots sin långa speltid och tiden på dygnet så somnade jag inte, vilket måste betyda att den gjorde nånting rätt! Visst är det mycket av sånt man redan sett många gånger förr som gör den något tröttsam men jag kan inte klaga på underhållningen.

Det bästa med den är Sebastian Stan i rollen som Winter Soldier. Hans bakgrund är mycket mer gripande än någon annans och skådespelet från Sebastian Stan är suveränt - man kan faktiskt uttyda något från hans sorgsna ögon, vilket är mer än vad man kan säga om flera av de övriga träiga superhjältarna. Annars är handlingen si och så. Antagonisten är bättre än i många andra filmer, men inbördeskriget lider av att det hela tiden känns så konsekvenslöst. Det blir aldrig riktigt farligt för någon - bara lite hederligt söndagsslagsmål där man får visa upp nya moves man lärt sig sen senaste filmen och leverera några komiska repliker.

Effekterna och slagsmålen är såklart välgjorda men är lite för kliniska för min smak. Det är på gränsen till töntigt flera gånger, djupet är inte riktigt där och inhoppen av 20 nya hjältar hjälper inte saken hur charmiga de än må vara.

Men sammanfattningsvis så är det en trevlig popcorns-rulle som bjuder på en lite annorlunda konflikt och massor av fartfylld action. Det räckte för att hålla mig engagerad hela vägen. Jag vet inte om jag kommer se nästa film dock. Den här cementerade bara uppfattningen om att har man sett en, så har man sett alla.
Citera
2017-03-11, 22:26
  #43169
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FugitiveDuck
Fan, såg om Point Break igår. Och helvete så bra den är. Underbara karaktärer och fantastisk action. Det slog mig hur annorlunda och "guerrilla" kameraarbetet var, till skillnad från många andra amerikanska actionfilmer, och jag blev inte ett dugg förvånad när jag läste att Jim Muro (Street Trash) låg bakom mycket av fotot. Fantastiskt.
Jo visst är den bra men tycker den hade varit bättre om den tog slut efter öknen.
Citera
2017-03-12, 01:47
  #43170
Medlem
Herr.Dittlings avatar
Röd drake (2002)

En mördare går lös, bara en agent kan lösa fallet, men han behöver tips av Hannibal Lector..

Utspelar sig innan "När lammen tystnar", och handlar om en synnerligen störd mördare.
Når inte lika högt som lammen, men visst är den sevärd.
Med en så oberäknerlig mördare, blir det många oväntade kast.

4-/5
Citera
2017-03-12, 02:21
  #43171
Medlem
The Hateful Eight

Quentin Tarantino

Crime, Drama, Mystery

Filmen är fullspäckad med genomtänkta dialoger och kvalitets film.

5/5

http://www.imdb.com/title/tt3460252/

https://www.youtube.com/watch?v=gnRbXn4-Yis
Citera
2017-03-12, 02:26
  #43172
Medlem
Kirk.Douglass avatar
I, Daniel Blake (2016)

Engelsk socialrealism i regi av Ken Loach där snickaren Daniel Blake blir sjukskriven av läkare för hjärtproblem. Men han anses inte tillräckligt sjuk av UK:s motsvarighet till Försäkringskassan i kombination med Arbetsförmedlingen och hamnar i ett systemhelvete där han måste söka arbetslöshetsersättning (som i sig är ett paragrafhelvete) för att kunna bli omprövad om han är berättigad till sjukpenning. Liksom i Sverige är läkarens utlåtande inte mycket värt utan besluten tas av en handläggare utan medicinsk expertis.

Det som har hänt i UK sedan Cameron jämfört med vad Reinfeldts politik gjorde med Sverige och våra trygghetssystem är nära på identiska så man känner verkligen i sig som svensk. Men UK verkar ändå ta i priset i systemjävlighet. Där är speciellt en mycket stark scen med en kvinna Daniel lär känna som i desperation äter maten direkt ur en burk på en matbank. Visst är Ken Loach socialist och tar allt till sin yttersta spets, men som helhet är det en verklighet för många han skildrar.

De tunga elementen lättas upp emellanåt av Daniels Blakes spot on humor. T.ex. när han får hjälp på biblioteket med att fylla i en ansökan på internet (han är helt datorhandikappad), så fryser datorn och Daniel tillägger "kan man inte tina upp den?".

En angelägen film som fick mig i alla fall att påminnas om hur bra jag har det!

Betyg: 4/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2017-03-12 kl. 02:29.
Citera
2017-03-12, 11:17
  #43173
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt0045162/?ref_=nv_sr_1

The Snows of Kilimanjaro (1952). Drama efter Hemingways novell med samma namn. Den fångar stämningen i novellen, men mycket är förenklat/ändrat, i synnerhet slutet. Det är dock OK med mig för jag...

Den berömde författaren Harry Street (spelad av en fantastiskt snygg Gregory Peck! ) - helt uppenbart ett alter ego för Hemingway själv - ligger döende i ett läger vid Kilimanjaros fot. Han har varit på safari och råkat ut för diverse olyckshändelser, och vi förstår att han har kallbrand i ena benet. Med sig har han sin kvinna (oklart om hon är hans fru) Helen, en non-nonsense parant dam som delar hans jaktintresse, samt ett par trogna svarta tjänare. De väntar på räddningen, men det verkar som att den person som ska komma med flyg inte kommer att komma... och de har ingen kommunikationsmöjlighet med yttervärlden i övrigt, förutom den svarta infödingsbefolkningen.

När Harry kastas mellan feberyrsel, klara stunder och fylla (ja för flaskan är det sista han lämnar ifrån sig), drar han sig till minnes episoder ur sitt liv. Man får veta vilken übermachoman han varit, hur fantastiskt framgångsrik både i yrket, med kvinnor, i kriget, i jakten, i den sociala klättringen... Men mest tänker han på en kvinna som han levde med några år i början av sin karriär, Cynthia (spelad av Ava Gardner under den tid då hon var som vackrast).

Jag har motstridiga åsikter om denna filmen. Det är på många sätt en bra film. Det finns många vackra, sentimentala och hjärtknipande scener här, välskriven dialog, ibland poetiskt språk, och även djupare saker som får en att tänka till. Och så Gregory Peck som sagt, inget med Gregory Peck i kan vara helt värdelöst! Men sedan finns det också sådant som drar ner - trots att jag förstår att man måste acceptera en del sådant för att filmen är från 1952, så kan det inte hjälpas att mina känslor påverkas. T.ex. detta att alla röker så mycket, det känns så fruktansvärt lågt och trashigt idag! Och jakten, där vita män och även kvinnor poserar med kropparna över stackars djur som inte gjort något ont, och som de inte ens behövde döda för brödfödans skull (då blir det ju en annan sak). Det gör mig illamående.

Och till detta alla stereotyperna: svarta män är si, vita män är så, spanjorer är si, parisiskor är så. Trots att jag hör till dem som är övertygade om att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor, och djupt ingrodda kulturella skillnader mellan olika folkslag (som might or might not ha ett genetiskt inslag dessutom), så blir det för mycket här. olika är inte vi människor!

Och även sådana saker, som att det ibland är uppenbart att de klippt ihop scener med skådespelarna med scener av vilda djur som kommer från något annat sammanhang, man ser det bland annat på att de bilderna är tagna under andra ljusförhållanden och med sämre filmkvalitet... Eller när en kvinna, spelar ingen roll vem, råkar ut för en olycka. Då har hon mörkrött läppstift och mörkröda rougefläckar på kinderna. Några minuter senare när hon ska dö, är rouget och det mörka läppstiftet borta, och hela ansiktet inklusive läpparna har pudrats bleka... Då blir det bara fånigt. Sammanfattningsbetyget får bli:

7/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2017-03-12 kl. 11:22.
Citera
2017-03-12, 14:39
  #43174
Medlem
FugitiveDucks avatar
Fuuuuuck så bra Strange Days var! Den kanske var liiite för förutsägbar, på sätt och vis, men det gjorde fan inget då den i övrigt var så jävla konstig och "egen". Så underbara karaktärer och sån mästerlig regi. POV-öppningsscenen var fan rågrym.
Citera
2017-03-12, 14:51
  #43175
Medlem
Merwinnas avatar
http://www.imdb.com/title/tt0039583/?ref_=nv_sr_1

The Lost Moment (1947). Romantiskt drama baserat på en kortroman av Henry James: "The Aspern Papers". En historia om en förläggare som letar efter kvarglömda skrifter och andra memorabilia efter en mycket berömd poet: Jeffrey Ashton. Som inte existerat i verkligheten, men man kan tänka sig att det skulle vara Lord Byron t.ex..

Förläggaren får av en slump reda på ett faktum som han aldrig skulle kunnat tänka sig: att en kvinna Jeffrey Ashton älskade som ung, och skrev en massa kärleksbrev till, faktiskt fortfarande är i livet - 105 år gammal! Hon bor i ett gammalt förfallet palats i Venedig. Tänk om hon gömmer breven där, fortfarande! Förläggaren far dit, och tar in hos kvinnan och hennes yngre släkting under falskt namn och falska förespeglingar. SÅ långt stämmer filmen med romanen, men sedan bär det iväg! Filmmakarna har infört gotiska, mystiska och ondskefulla element som inte fanns i originalberättelsen - t.ex. försvann ju aldrig Jeffrey Ashton i boken.

Grejen med alla ändringar - förutom att det är fel att göra så mot en död författare - är att berättelsen tappar sin grundton, som aldrig var mystisk, romantisk eller ondskefull som sagt, i boken, utan snarare torr, realistisk, cynisk och humoristisk. Boken är väldigt, väldigt bra, och det hade räckt gott och väl att filma den rakt av för att göra en mycket bra film.

...men samtidigt så kryddade faktiskt ändringarna berättelsen, så att den blev mer exalterande än originalet, vilket naturligtvis var meningen. Jag skulle säga, att har man inte läst "The Aspern Papers", utan bara vill ha en spännande och romantisk historia, späckad med mysterier, som utspelas i Venedig för ungefär hundra år sedan - med ekon tillbaka till 1840-talet ungefär - så tror jag man kan tycka att den här rullen är riktigt bra. Men älskar man "The Aspern Papers" och Henry James författarskap i allmänhet... så bör man låta den vara!

7/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2017-03-12 kl. 14:57.
Citera
2017-03-12, 16:43
  #43176
Medlem
JefCostellos avatar
Cloclo (My Way, 2012)

En 2½ timme lång skildring av artisten Claude Francois korta liv. Han är, och var, knappast ett household name någon annanstans än i Frankrike; känner någon utanför de fransktalande länderna till honom idag så är det framför allt för att han var med och skrev och sjöng in låten Comme d'habitude, som Frank Sinatra lade vantarna på och gjorde om till klassikern My Way. För att ingen ska missa kopplingen - fransmännen var tydligen enormt glada och stolta över Sinatras cover, det har jag fått berättat för mig - spelas låten tre gånger under filmen, först originalet, sedan Frankie Boys version, därefter en version där Francois sjunger live på både franska och engelska.

Claude Francois var superstor i Frankrike på 60- och 70-talet, men ska jag jämföra med två liknande filmer - de om Edith Piaf och Serge Gainsbourg - så var han långt ifrån lika intressant som person. Här var det mer yta som gällde; showbiz och glitter, karriär och topplistor, divalater och utskällningar. Han var driven och jobbade hårt för framgången men bilden som framträder är inte helt smickrande; bland annat skulle det talas tyst om att han hade barn eftersom det kunde skada imagen som flickfavorit. Det finns också en scen som visar när dåvarande flickvännen France Gall vinner Eurovision 1965 och Francois knappast gläds med henne.

En film som följer formulär 1A för biopics. Plustecknet efter betyget är dels Jérémie Reniers förtjänst, han är strålande i huvudrollen, dels beror det på att jag har ett specialintresse för epoken och scenen. Jag kan dock inte säga att jag blev supersugen på att börja rota i Claude Francois musikaliska karriär; trots stjärnstatusen han hade verkar han inte tillhöra a-laget rent musikaliskt, låtarna har i många fall inte åldrats helt värdigt. Nåväl, 2½ timmes god underhållning är jag nöjd med.

3+/5
__________________
Senast redigerad av JefCostello 2017-03-12 kl. 16:45.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in