Mephisto (1981)
Baserad på en satirisk novell med verklighetsbakgrund skriven av Klaus Mann, om en tysk skådespelare som enligt Mann svek sina ideal i takt med nazifieringen av den tyska kulturen under 30-talet.
I filmen Mephisto heter skådespelaren Hendrik Hoefgen (Klaus Maria Brandauer) och i början är han involverad i någon slags revolutionär socialistisk teaterscen i Hamburg. Han brinner för sin teater och vill att den ska nå ut till alla, även arbetarklassen.
Hendrik brinner som sagt, han är dedikerad, passionerad och mycket begåvad. Via kontakter får han så småningom chansen att uppträda som Mephisto - djävulen i den berömda folksagan Faust - på de lite finare scenerna i Berlin. Han gör succé som Mephisto, men vi vet alla vilka vindar som blåste sig starkare i Berlin under 30-talet och teatern var inget undantag. Hendrik må vara begåvad, men han är också fåfäng, har svag självkänsla och är i behov av att bli beundrad, när egot då kittlas av nazihöjdare är det svårt för den gamla revolutionären att veta vilket ben han ska stå på.
De första 20 minuterna eller så är jag inte jätteimponerad, men därefter är filmen fantastiskt bra ända till den snygga slutscenen. Brandauer tror jag inte jag sett innan men han är magnifik i huvudrollen. Även Rolf Hoppe som gör nazisthöjdaren (baserad på Göring) gör det riktigt bra. Rekommenderar filmen varmt!
4/5