Vilken film såg du senast?

Wallander - Hundarna i Riga (1995): http://www.imdb.com/title/tt0113359/...nm_flmg_act_46

Innan det gjordes en uppsjö av filmer med Krister Henriksson var Rolf Lassgård Kurt Wallander och då en någon helt annan än den senare tolkningen.

Förutom Rolf Lassgård möter vi både en, två och tre av dåtidens kända ansikten vilket är kul. 1995 var väl inte så farligt länge sedan? Men det känns som ett tidsdokument. Dialogen känns rappare än i många senare verisoner av dessa filmer. Detta är baserat på en bok och det slängs in väldigt många scener för att försöka täcka allt som i boken. Det fungerade säkert bra i Henning Mankells bok, men här känns det stressat. Speciellt mot slutet.

En stor del utspelas i Riga. Vilket är kul.. Hur ofta ser man en sådan stad i film?

En daterad, men ändå helt okej Wallander-film. Det är tråkigt att Gösta Ekmans tidiga Beck och dessa med Rolf Lassgård aldrig visas i TV längre. Åtminstone inte i samband med alla senare versioner. Antar att det handlar om rättigheter.. Till filmer 20-30 år gamla filmer som nästan inget betalar något för längre?

Betyg? Svag 3 / 5

The Autopsy of Jane Doe (2016)

Tommy (Brian Cox) och Austin (Emile Hirsch) är far och son och arbetar tillsammans med rättsmedicin. En dag får de in ett lik av en ung, vacker kvinna (Olwen Catherine Kelly) vars identitet är okänd och som ytligt sett inte har någon uppenbar dödsorsak. De fortsätter undersökningen och hittar alltmer bisarra invärtes skador, samtidigt som märkliga saker börjar hända på kliniken.

Effektiv skräckfilm med en utdragen nakenchock som en central komponent.

Betyget blir 7,5/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Ghost in the Shell (2017)

Major Motoko Kusanagi (Scarlett Johansson) är en android i vilken en människas medvetande inympats. Hon används som en specialagent emot organiserad brottslighet, vilken kommit att fokusera på att hacka människors cybernetiska implantat. När hon får i uppdrag att hantera en mystisk terrorist får hon reda på att det hon betraktat som verklighet kan vara påhittat för att göra henne mer samarbetsvillig.

Jag såg den här utan att minnas animeversionen särskilt väl, och med den utgångspunkten är det här en hyfsad actionfilm.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Ghost in the Shell (1995)

Efter att ha sett spelfilmsversionen såg jag om animeversionen, som tveklöst är bättre på det hela taget. Jag är dock inte helt säker på att jag hänger med helt och hållet i handlingen (som inte är identisk med handlingen i spelfilmsversionen), så jag kan eventuellt behöva se om den igen.

Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Get Out (2017)

Den unge svarte mannen Chris (Daniel Kaluuya) ska för första gången följa med sin vita flickvän Rose (Allison Williams) hem till hennes föräldrar och är en aning nervös inför deras reaktion. Rose intygar att de är mycket progressiva och att allt kommer att ordna sig. När de kommer fram tycks allt först vara OK, men steg för steg börjar Chris ana att situationen inte alls är under kontroll.

Intressant blandning av thriller och svart komedi. Bra regidebut av Jordan Peele (tidigare i komikerduon Key&Peele).

Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Goda vänner och trogna grannar (1938)

I idylliska kvarter i Stockholm finns en glad skräddare, men en skum affärsman vill åt den fina tomten.

Radarparet från dåtidens radio, Optimisten och pessimisten på film. En riktigt trevlig liten film om en idyll som för alltid gått förlorad, eller, ja, det var väl inte den egentliga handlingen, den gick ut på skåpsupande så fruarna inget skulle märka, skumma affärsmän, och som sig borde, på den tiden, ett lyckligt slut.

Kul att se Eulalia, innan hon blev Eulalia, låt vara i en liten roll.
Farbror Österman (eller var det westerman) från Saltkråkan (Manne Grunberger) var också med.

3/5

http://www.imdb.com/title/tt0337697/

The Prince and Me (2014). Edvard, Danmarks (!) unge kronprins, längtar ut i världen någonstans där han kan få vara sig själv, där inte alla vet att han är prins och särbehandlar honom. Så han börjar på ett college i USA mot sina föräldrars önskan. De stryper då hans finanser, så han blir tvungen att söka ett extrajobb på campus. Där arbetar även hans labbpartner från kemilektionerna: Paige. Hon är en bonddotter som vill gå läkarlinjen och sedan rädda världen. HUR ska det här gå..?

Söt film som jag tror att jag skulle ha gillat mycket i 12-15-årsåldern. Ja, kanske senare än så! Vilken flicka har inte drömt om att en snygg prins ska böja knä för henne och överräcka en fantastisk påkostad ring, och sedan ska hon få välja fantastiska kreationer från de bästa designers, och prova ut diadem tillsammans med drottningen i den kungliga skattkammaren, typ!

Den största behållningen när jag ser filmen i min nuvarande ålder, är dock humorinslagen. Som när den nu fattige prinsen ändå har med sig sin private betjänt, som lagar gourmetmat åt honom på ett liten bärbar spis - i studentrummet som prinsen delar med en alldeles hopplös, originell typ! Eller när prinsen ska försöka tvätta för första gången, eller när han ska försöka sköta ett jobb för första gången... Eller detta att han, som förmodligen fått läsa engelska sedan barnsben får man förmoda, faktiskt talar mer korrekt engelska och förstår mer av t.ex. Shakespeare än HON, den infödda amerikanskan! (Detta stämmer för övrigt med min erfarenhet - många amerikaner är bedrövliga på engelska.) Gillar även att de problematiserar detta med monarkin lite, och visar upp de bisarra sidorna också och inte bara den romantiska prinsessdrömmen.

Fina bilder från Danmark, som de lyckas måla ut som ett pittoreskt, gammaldags sagoland... Så kan det säkert vara, i amerikanernas fantasi. Kul att åtminstone prästen vid kröningsceremonin var en riktig dansk som talade danska! Annars talade alla danskar engelska med varandra, och sådant stör mig alltid.

7/10

the motorcycle diaries, baserad på che guevaras dagbok. väldigt bra film enligt mig.

Dangerous afternoon (1961)

Rullstolbunden dam driver hem för gamla damer, men hon har ett mörkt förflutet.

Brar 62 minuter, men man hann med en hel del på den tiden.
Man hade verkligen ingen aning om hur situtionen skulle utvecklas
Tyvärr var själva historien måttligt spännande.
Men det räcker till 3/5

SSF: Escape from Sobibor (1987) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Sobibor var ett koncentrationsläger, eller snarare ett dödsläger, som låg i Polen under andra världskriget och där ett spektakulärt uppror ägde rum. Judarna i lägret förstod att de levde på övertid i krigets slutskede och rymningsförsöken kom allt tätare. Men för varje rymning så avrättade nazisterna det dubbla antalet kvar i lägret. Judarnas ledare, Leon Feldhendler, inser att det måste till en massrymning - alla 600 måste ut på samma gång. En hopplös plan, men en dag anländer en grupp ryska soldater och med dem Alexander Pechersky som med sin stridserfarenhet kanske kan ro det i land.

Det är en tv-film men den känns verkligen inte som det utan det är hög klass rakt igenom. Framförallt är det ju en fruktansvärt stark historia som de har visat stor respekt för, man får ett smakprov på hur hemskt det måste varit i lägret på ett otäckt realistiskt sätt. SS-vakterna plågar dem skoningslöst och tåg efter tåg anländer där endast en handfull väljs ut som arbetare medans resten marscheras iväg till gaskammaren. Den drar sig inte för att visa otäcka scener utan dröjer sig snarare kvar lite väl länge ibland. Det är väldigt obehagligt för tittaren.

Skådespelet är si och så men det vägs upp av fullständigt suveräne Alan Arkin som Leon. Och halvvägs in dyker ju också Rutger Hauer upp och är lika lysande. Sen är det en kärleksscen som kunde ha skippats, men annars får man en känsla för alla karaktär och det hemska livet i lägret. När planen sätts i verk och upproret startar är det gastkramande spännande från start till slut - och när slutet återigen påminner om att det här en sann historia genom att berätta ödet för karaktärerna knyter det sig i magen. Ofattbart att detta hände på riktigt.

Jag håller den nästan lika högt som mästerverken Schindlers List (1993) och The Pianist (2002) när det gäller att skildra utsattheten för judarna och som fängelsefilm håller den också hög klass med sin otäcka realism och detaljrika planerande för att fly. En mycket imponerande film som jag är förvånad över att jag lyckats missa och en solklar rekommendation.

To the Wonder (Malick, 2012)

Terrence Malicks sjätte film kom året efter hans hyllade (om än polariserande) opus The Tree of Life. Även om To the Wonder är långt ifrån det episka anslag som präglade tidigare nämnda film, så går det dock att se detta som en lågmäld och dyster systerfilm; där såväl de visuella stilgreppen som det svävande narrativet ekar av samma stilla förundran över livet, ljuset, kärleken, naturen och gudomligheten.

Det faktum att den varken spelade in några pengar att tala om, eller hyllades av kritiker och recensenter är minst sagt beklagligt - för detta är så mycket mer än de själsdödande och ytliga produkter som vanligtvis går hem hos biopubliken.

8/10

Jag tycker ändå att To the Wonder är helt okej. Men just att den kom ett år efter The Tree of Life och är så uppenbart sämre på alla plan gör att den känns lite överflödig. Tematiken är väl mer eller mindre likadan? Lite samma känsla som Roy Anderssons senaste, att han redan gjort liknande filmer mycket bättre. Det var något år sen jag såg den så minnet är inte helt hundra. Dock måste jag påpeka att Bardems karaktär är minst sagt trist och den gudstvivlande prästen känns som något av en arthouse kliché.