Inside Out Jag gick och såg denna tillsammans med min dotter. Även om hon ibland verkade uttråkad sade hon att hon gillade den. Jag å andra sidan insåg att det återigen var en film som i stort var precis lik alla de andra. Småungarna har alltför stora huvuden, skämten är detsamma som alltid och karaktärerna verkar vara kopior på sådana som man sett tidigare.
Det enda som verkligen tog min uppmärksamhet var att tjejen det handlade om hade blå ögon medan ingen av hennes föräldrar hade det. Jag satt och väntade på att "glädjen" och "ilskan" i mammans huvud tillsammans skulle börja tala om att hon återigen behövde vara otrogen, men det kom så klart aldrig och blir kanske en del av den oklippta längre versionen.
Jack Gramm (Al Pacino) är rättspsykolog och under en rättegång döms en mördare till döden genom hans utlåtande och offrets systers vittnesmål. Flera år senare befinner sig mördaren fortfarande i dödscell. Samma dag som han ska avrättas får Jack ett telefonsamtal från någon som säger att Jack bara har 88 minuter kvar att leva. Jack försöker ta reda på vem det var som ringde samtidigt som det händer saker som tyder på att han lyckats få fel man dömd.
Jag brukar gilla filmer med Al Pacino och det här är inget undantag. Han gör lika bra ifrån sig som vanligt och filmen är spännande.
Har sett så sanslöst mycket bra film i år och filmen jag såg nyss, Antonionis Il deserto rosso från 1964, känns nästan som en potentiell etta på min favoritfilmlista där som förvisso hela tiden förändras med titlar som byter plats och så vidare.
Hur som helst var det en ren fröjd att se detta mästerverk och förutom den gripande historien var den ju så fantastiskt vacker och man riktigt kände hur Antonioni njöt av att kunna använda sig av färger som skapade små öar av drömmar och upprymdhet i denna annars mörka berättelse om alienation och melankoli; som blommor i asfalt.
Behind the Wall från 2008, om hemsökelse i en gammal fyr. Ska vara en skräckis men skrämmer inte alls. Otroligt dumt, ingen känsla för dramaturgi alls, t.ex.:
...gick det alldeles för lätt när de hittade skelettet, det borde det ha gjorts en stor, spännande, dramatisk scen av. Likaså det ögonblick när de bröt upp dörren till det låsta utrymmet i källaren, det sjabblades också bort till intet.
Inte heller fick man några riktiga svar, inte ens på den viktigaste frågan:
...varför prästen inte ingrep, fast han visste att en man blivit instängd levande i en källare?
Jag gillar inte heller att de blandar ingrediensen "klassiskt spöke" (vålnad) med ingrediensen "besatthet" - jag vet ingen skräckfilm där den kombinationen har blivit bra.
Specialeffekten i slutet var dessutom väldigt primitiv för en film gjord på 2000-talet - det såg ut som något från en 1950-talsfilm...
Det var synd att filmmakarna skulle sjabbla bort den här filmen, för inledningsvis lovade den mycket mer, och de hade haft en perfekt miljö för en riktigt bra spökhistoria med den gamla fyren, det karga kustlandskapet, klipporna och havet.
Ger den 2/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2015-08-12 kl. 17:20.
Skum svartvit japansk surrealistisk cyberpunk skräck...
En okänd snubbe(filmens badguy) sticker något slags metallrör i sitt eget ben och får spader och springer runt på gatan. Filmens huvudkaraktär och hans flickvän kör på mannen med sin bil och dumpar sedan kroppen i en ravin.
Han åker senare hem och rakar sig men hittar en metallbit under skägget som visar sig växa inifrån och ut genom huden.
Sakta men säkert förvandlas han till en levande skrothög
Lite balla scener som när hjältens penis har "förvandlats" till en slags borr som hans flickvän lyckas spetsa sig på och omkommer i processen. .jooo då.
Njaaaa tycker filmen var välgjord och snyggt filmat men mestadels framstod den som komisk och inte på ett bra sätt.
4/10
En ung man visar sig vara utomjording, han är av nio överlevande från någon planet.
Tre har spårats upp av andra, stygga utomjordingar, och mördats.
Nummer fyra, står på tur, han vet ännu inte om sina inneboende krafter.
Effekter, effekter, och effekter, någonstans fanns en historia som lämnar mängder med frågetecken efter sig.
Otroligt häftig film som jag fortfarande inte riktigt släppt trots att jag fått sova på den. Folk kallar den "en av de mest ambitiösa filmerna någonsin" och även om jag inte riktigt håller med om att det är en film som handlar om just precis allting så fann jag det omöjligt att inte bli förälskad i de tre syskonens uppväxt.
Om du är som jag, en vit man mellan 20-30, så tror jag att du också kommer känna dig lika nostalgisk till Tree Of Life. Synd att man missade den på den stora duken, kan tänka mig att det hade varit en helt extraordinär upplevelse. 8
Den filmen förändrade mitt liv. Efter att jag såg den gick det inte en hel vecka under det nästföljande året som jag inte någon dag tänkte på en scen, musiklåt eller replik från den filmen. Det hade förevigt bränts in i mitt minne. Min absoluta favoritfilm.
Den filmen förändrade mitt liv. Efter att jag såg den gick det inte en hel vecka under det nästföljande året som jag inte någon dag tänkte på en scen, musiklåt eller replik från den filmen. Det hade förevigt bränts in i mitt minne. Min absoluta favoritfilm.
Inside Out Jag gick och såg denna tillsammans med min dotter. Även om hon ibland verkade uttråkad sade hon att hon gillade den. Jag å andra sidan insåg att det återigen var en film som i stort var precis lik alla de andra. Småungarna har alltför stora huvuden, skämten är detsamma som alltid och karaktärerna verkar vara kopior på sådana som man sett tidigare.
Det enda som verkligen tog min uppmärksamhet var att tjejen det handlade om hade blå ögon medan ingen av hennes föräldrar hade det. Jag satt och väntade på att "glädjen" och "ilskan" i mammans huvud tillsammans skulle börja tala om att hon återigen behövde vara otrogen, men det kom så klart aldrig och blir kanske en del av den oklippta längre versionen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
