Vilken film såg du senast?

Sunshine (2007)

Ett gäng vetenskapsmän och astronauter reser mot solen med en rejäl smällare som förhoppningsvis ska kunna kickstarta igång stjärnan igen. Ett första försök misslyckades av oklara anledningar och varken skepp, bomb eller besättning återvände.
Dra åt helvete, vilken jävla film. Det är non stop drama, nörderi, stress och press. Tusen procent, full patte, autobahn rock'n'roll. Och snygg är den också, något överjävligt snygg, men eftersom att jag varken kan något om filmskapande eller kan uttrycka mig något vidare kan jag inte förklara varför jag tycker så.

LÄTT 5/5.

SSF: Florence Foster Jenkins (2016) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Den sanna historien om den besynnerliga sångerskan från New York som har en dröm om att få uppträda på Carnegie Hall. Problemet är bara att hon sjunger helt bedrövligt, falskare än marknadskläder på en turistort. Men hon har sin trogna make vid hennes sida som med mutor och förvald publik vaggat in henne i illusionen om att alla älskar henne villkorslöst. Steget ut i verkligheten är oundviklig och frågan är om hon står stark vid uppvaknandet.

Meryl Streep plockar upp sin 20:e Oscarnominering och man kan ju tro att hon har någon hållhake på akademien. Men för den här prestationen är nomineringen absolut välförtjänt. Det är en modig roll hon tar sig an - stå och sjunga falskt under två timmar och dessutom hålla masken när omgivningen viker sig av skratt. Streep är (som vanligt) en mästare helt enkelt, hon förvandlas till Florence. Hugh Grant är också suverän men Simon Helberg i rollen som pianisten Cosmé McMoon är en mästerlig casting. Hans reaktioner när Florence drar igång låtslakten är komiskt guld, minspelet är helt underbart och representerar perfekt vad man själv känner av att höra henne sjunga.

Det är en riktigt mysig film och jag hade mycket roligare åt falsksången än jag trodde jag skulle ha. Visst får jag med jämna mellanrum sänka volymen för att undvika väggbankning från grannen, men det är charmerande snarare än irriterande. Jag älskar tidsandan med det eleganta överklasslivet år 1944 i New York, det är få bilder från gatorna men detaljmässigt är det genomarbetat och man sjunker direkt in i stämningen.

Trots att Florence är en underbar karaktär man känner för så berör inte slutet riktigt som det är tänkt. Det är svårt att balansera upp den bisarra känslan med tragik helt plötsligt. Men det är ett litet klagomål, jag gillade det allra mesta jag såg. Jag vill nästan säga trevlig bagatell på grund av avsaknaden av en djupare handling men det vore att orättvist nedvärdera den. Florence var en speciell person och det kommer verkligen fram här - jag älskar människor som går sin egen väg trots dåliga omständigheter. Stor respekt till henne och den här filmen.

Souls at Sea (1937). Vacker, tragisk och romantisk sjöfilm mot allvarlig bakgrund: slavhandeln. Året är 1842. Gary Cooper spelar rättrådig sjökapten, för tillfället incognito som vanlig matros, ute på hemligt uppdrag för att försöka sätta käppar i hjulet för slavhandeln. Gary Cooper är som vanligt manlig och tjusig (han såg dock alltid konstigt gammal ut för sin ålder..?) och George Raft som vanligt lättsam och älskansvärd. Här ryms mycket på mindre än en och en halv timme: romantiska segelfartyg, sjömanskap, kärlek, vänskap, humor, tragiska och sentimentala scener, månsken, vacker poesirecitation, käcka sjömansvisor... och det att plötsligt ha modet att möta sin värsta rädsla. Sjömansvisan, som är genomgående i filmen, verkar ha fastnat i huvudet på mig:

Slim Lucy Lister
Yodi yodi yo
I never kissed her
Yodi yodi yo
Lanky Lucy Lister
I never kissed her
But she had a sister
Yodi yodi yo!



8/10

Gudfadern Del II (1974)

Kungfilm, helt makalöst film, väldigt djup film, man får tänka mycket.

10/10

Passengers (2016).

Dialogen är särskilt usel, närmast helt tondöv, så jag somnade, vilket jag inte gjort på många, många år när jag sett på film. Detta är en riktig kalkon till film. Undvik.

1/5

Passengers
https://www.youtube.com/watch?v=7BWWWQzTpNU

Nej, nej och NEJ!!!!
Det enda som är bra med den här filmen, och då menar jag verkligen det enda är Jennifer i svarta trosor.

0/5


SE DEN INTE!!!

Är den så illa alltså? Synd, för grundidéen är ju så bra, verkligen tankeväckande. Plus att det är spännande att få veta hur den historien slutar... Men om filmen är så dålig som flera har skrivit här nu, så kan jag ju lika gärna läsa till mig slutet på Wiki!

Simple Men (1992)
Gillade den.
Dans scen som inte avslöjar handlingen: https://www.youtube.com/watch?v=5R3OB_j7IlA

Anatomy of a Murder (1959)

Finns inte så mycket att säga om denna film annat än att den är grymt överskattad. Den kategoriseras som Crime, Drama, Mystery på imdb men varken drama eller mystery infinner sig. Det är 2 h 40 min rak transportsträcka.

3/10

Håller med, jag såg inte alls storheten i den. Jättetråkig ju, som vilket amerikanskt rättegångsdrama som helst. Och då gillar jag ändå Jimmie Stewart!

fantastic beasts and where to find them
http://m.imdb.com/title/tt3183660/

Som ett fan av jk. Rowlings förtrollade värld så var det absolut kul att se denna film.

Inte lika bra som potter-filmerna så; 3/5.

http://www.imdb.com/title/tt0330664/

The Celtic Riddle (2003). TV-film i serien Murder she wrote med Angela Lansbury som deckarförfattaren och amatördetektiven Jessica Fletcher. En rik man har dött, och lämnat efter sig en opreciserad "skatt" som han gömt någonstans. Ett antal personer som kan antas få ärva mannen, får var sitt kuvert med en ledtråd. Om de ska hitta skatten måste de samarbeta. Sammanvävt med detta finns ett spår om en "lost boy" som inte får nämnas...

Nä, det här var inte mycket att hänga i julgranen. Jag måste sluta titta på TV-filmer, för jag blir alltid besviken. De är för enkla. Men det är lätt att lockas av dem - som här: titeln och introt med flygbilder över det vackra, gröna Irland, och exteriörerna av den gamla slottsliknande byggnaden där historien utspelas, såg ju precis ut som något som skulle passa mig som älskar både gåtor och allt keltiskt!

Men i själva verket var gåtan inte särskilt intressant, och det var inte särskilt svårt att lista ut vem den försvunne pojken var. Det insåg jag nästan genast, och då hade jag även mordmotivet. Och på tal om mord, så är det jämt för många som blir mördade i sådana här filmer - man slutar att reagera då.

Och sedan som sagt det där enkla (mild spoiler: mördaren avslöjas inte men det avslöjas att två av dem inte är mördaren):


Dock vill jag sätta en extra poäng för att huvudpersonen för en gångs skull kan få vara en äldre dam. Trots att hon inte är sexuellt attraktiv längre så syns hon, blir centrum för allas intresse, folk lyssnar på henne och tar henne på allvar o.s.v.. Sådana förebilder är viktiga, för det vanliga är att huvudpersonerna är unga, vackra människor, och att de äldre - i synnerhet äldre kvinnor - som finns med är bifigurer som egentligen inte räknas.

4/10