Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Den här recensionen är nog den som kommer närmast mina egna tankar om filmen och är den enda recension jag hittat som tar upp likheten mellan sjukhuset där Ventura befinner sig och Tarrafal, "whereas the fascist and colonialist “Estado Novo” regime (1926-1974) used to send Portuguese political opponents and African freedom-fighters to the “slow death camp” of Tarrafal in Capo Verde, the democratic state born after the April 25th 1974 Carnation Revolution now puts Cape Verdean immigrants away in healthcare facilities in Portugal. [ ...] by having him wander between medieval and present-day Lisbon, Horse Money clearly shows that nothing has really changed for him and his people. Ventura emigrated to the Portuguese Empire’s capital city in August 1972 and, in spite of the 1974 Carnation Revolution putting an end to 48 years of fascist dictatorship in Portugal and to hundreds of years of Portuguese colonial rule in Africa, he kept on working as a slave, building rich people’s banks and museums in Lisbon for a ridiculous salary, and living in the clandestine slum of Fontainhas until the late 1990s. [ ... ] by the end of Horse Money, the time for marching is over. Ventura’s people are exhausted and on the verge of extinction : forced out of their native land since the early days of the Atlantic slave trade, now they are also denied their second homeland in Portugal – their shack in Fontainhas – and sent to end their days in damp white cubicles they hate, each one plunged in his own night, each day more silent, each day more lost." Jag uppfattar det som att det är meningen att man skall kännas sig lite förvirrad när man ser filmen för det är så som Ventura och de andra känner sig, därav den lite svårförstådda strukturen, snarare än att det är ett pussel som skall lösas.
När lammen tystnar
Clarice Starling (Jodie Foster) utbildar sig till FBI-agent och ska få hjälpa till i jakten på Buffalo Bill (Ted Levine), en seriemördare som kidnappar unga, överviktiga kvinnor för att sen flå och mörda dem. Till sin hjälp har hon Dr. Hannibal Lecter (Anthony Hopkins), en kannibal som själv sitter inne för mord.
I början känns Hannibal lite överdriven och Hopkins spelar över i ett par scener men i övrigt är det här en väldigt bra och spännande film. Jag har läst boken också men det var så länge sen att jag tyvärr inte minns så mycket av den.
7/10.
Livsverket
Arkitekten George Monroe (Kevin Kline) blir av med jobbet samtidigt som han får reda på att han har cancer. Han har inte lång tid kvar att leva så under sommaren bestämmer han sig för att sig an sin son Sam (Hayden Christensen), vars enda intresse är att ta droger. Planen är att de tillsammans ska riva Georges hus för att sen bygga ett nytt.
Det här tycker jag är en väldigt bra film med väldigt bra skådespelare. Jag gillar filmer där karaktärerna utvecklas och det är rolig att få bevittna Sams resa.
8/10.
Clarice Starling (Jodie Foster) utbildar sig till FBI-agent och ska få hjälpa till i jakten på Buffalo Bill (Ted Levine), en seriemördare som kidnappar unga, överviktiga kvinnor för att sen flå och mörda dem. Till sin hjälp har hon Dr. Hannibal Lecter (Anthony Hopkins), en kannibal som själv sitter inne för mord.
I början känns Hannibal lite överdriven och Hopkins spelar över i ett par scener men i övrigt är det här en väldigt bra och spännande film. Jag har läst boken också men det var så länge sen att jag tyvärr inte minns så mycket av den.
7/10.
Livsverket
Arkitekten George Monroe (Kevin Kline) blir av med jobbet samtidigt som han får reda på att han har cancer. Han har inte lång tid kvar att leva så under sommaren bestämmer han sig för att sig an sin son Sam (Hayden Christensen), vars enda intresse är att ta droger. Planen är att de tillsammans ska riva Georges hus för att sen bygga ett nytt.
Det här tycker jag är en väldigt bra film med väldigt bra skådespelare. Jag gillar filmer där karaktärerna utvecklas och det är rolig att få bevittna Sams resa.
8/10.
Citat:
Grymt! Ska läsa igenom den.
Den här recensionen är nog den som kommer närmast mina egna tankar om filmen och är den enda recension jag hittat som tar upp likheten mellan sjukhuset där Ventura befinner sig och Tarrafal, "whereas the fascist and colonialist “Estado Novo” regime (1926-1974) used to send Portuguese political opponents and African freedom-fighters to the “slow death camp” of Tarrafal in Capo Verde, the democratic state born after the April 25th 1974 Carnation Revolution now puts Cape Verdean immigrants away in healthcare facilities in Portugal. [ ...] by having him wander between medieval and present-day Lisbon, Horse Money clearly shows that nothing has really changed for him and his people. Ventura emigrated to the Portuguese Empire’s capital city in August 1972 and, in spite of the 1974 Carnation Revolution putting an end to 48 years of fascist dictatorship in Portugal and to hundreds of years of Portuguese colonial rule in Africa, he kept on working as a slave, building rich people’s banks and museums in Lisbon for a ridiculous salary, and living in the clandestine slum of Fontainhas until the late 1990s. [ ... ] by the end of Horse Money, the time for marching is over. Ventura’s people are exhausted and on the verge of extinction : forced out of their native land since the early days of the Atlantic slave trade, now they are also denied their second homeland in Portugal – their shack in Fontainhas – and sent to end their days in damp white cubicles they hate, each one plunged in his own night, each day more silent, each day more lost." Jag uppfattar det som att det är meningen att man skall kännas sig lite förvirrad när man ser filmen för det är så som Ventura och de andra känner sig, därav den lite svårförstådda strukturen, snarare än att det är ett pussel som skall lösas.
Citat:
När lammen tystnar
Clarice Starling (Jodie Foster) utbildar sig till FBI-agent och ska få hjälpa till i jakten på Buffalo Bill (Ted Levine), en seriemördare som kidnappar unga, överviktiga kvinnor för att sen flå och mörda dem. Till sin hjälp har hon Dr. Hannibal Lecter (Anthony Hopkins), en kannibal som själv sitter inne för mord.
I början känns Hannibal lite överdriven och Hopkins spelar över i ett par scener men i övrigt är det här en väldigt bra och spännande film. Jag har läst boken också men det var så länge sen att jag tyvärr inte minns så mycket av den.
7/10.
Clarice Starling (Jodie Foster) utbildar sig till FBI-agent och ska få hjälpa till i jakten på Buffalo Bill (Ted Levine), en seriemördare som kidnappar unga, överviktiga kvinnor för att sen flå och mörda dem. Till sin hjälp har hon Dr. Hannibal Lecter (Anthony Hopkins), en kannibal som själv sitter inne för mord.
I början känns Hannibal lite överdriven och Hopkins spelar över i ett par scener men i övrigt är det här en väldigt bra och spännande film. Jag har läst boken också men det var så länge sen att jag tyvärr inte minns så mycket av den.
7/10.
Riktigt trist att de valde att göra Lecter så fånig och teatralisk, passar inte alls ihop med resten av filmen som känns så skitig och realistisk. Ted Levine är så mycket bättre som Buffalo Bill.
The BFG (2016): http://www.imdb.com/title/tt3691740/?ref_=fn_al_tt_1
Snubblade in på "Den stora vänliga jätten" (The BKG) idag utan ha någon relation alls med Roald Dahls bok förutom att jag känt till den via namn.
Visuellt får den 5 / 5 ifrån mig. Mycket snyggt gjord och häftiga miljöer. Musiken är gjord av John Williams - Den kunskapen räcker för mig.
Filmen i sig är extremt barnvänlig då det faktiskt är en barnfilm... Som vuxen fick jag inte alls ut särskilt mycket av handlingen överhuvudtaget. Att filmen går i sakta tempo hjälper inte direkt heller. Det gör inte filmen dålig, men det är inte en film som fungerar för både vuxna och barn utan främst för just barn. Har man starka känslor för det originella verket sedan barndomen kan den säkert också vara bra.
Det fanns små flickor på biografen som skrattade åt jättens olika uttal av saker. Jag tycker mer att den aktionen var charmig än att hans konstiga uttal var så roliga.
Betyg? 3 / 5
Snubblade in på "Den stora vänliga jätten" (The BKG) idag utan ha någon relation alls med Roald Dahls bok förutom att jag känt till den via namn.
Visuellt får den 5 / 5 ifrån mig. Mycket snyggt gjord och häftiga miljöer. Musiken är gjord av John Williams - Den kunskapen räcker för mig.
Filmen i sig är extremt barnvänlig då det faktiskt är en barnfilm... Som vuxen fick jag inte alls ut särskilt mycket av handlingen överhuvudtaget. Att filmen går i sakta tempo hjälper inte direkt heller. Det gör inte filmen dålig, men det är inte en film som fungerar för både vuxna och barn utan främst för just barn. Har man starka känslor för det originella verket sedan barndomen kan den säkert också vara bra.
Det fanns små flickor på biografen som skrattade åt jättens olika uttal av saker. Jag tycker mer att den aktionen var charmig än att hans konstiga uttal var så roliga.
Betyg? 3 / 5
Hade filmen gjorts mindre barnanpassad, mer för ungdomar med lite grövre humor och "farligare" scener hade jag kunnat ge den högre.
Point blank (1967)
Lee Marvin blir lurad på ett rånbyte om 93000$ och söker upp sina forna kumpaner för att få tillbaka sin andel.
Inte så bra som jag mindes, men visst gick den fortfarande att se med behållning.
3+/5
Lee Marvin blir lurad på ett rånbyte om 93000$ och söker upp sina forna kumpaner för att få tillbaka sin andel.
Inte så bra som jag mindes, men visst gick den fortfarande att se med behållning.
3+/5
Suicide Squad (2016)
Samla ett gäng fängslade superskurkar och förse dem med de kraftfullaste vapnen regeringen kan uppbringa. Skicka sedan iväg dem på uppdrag att besegra en fiende som sägs vara oövervinnlig. Underrättelseofficeren Amanda Waller har bestämt att enda lösningen är en grupp av omaka och förkastliga individer utan något att förlora är det enda som gäller. Gruppen inser dock snart att de inte blivit utvalda för att lyckas utan för att få skulden när de misslyckas. Ska Suicide Squad bestämma sig för att dö när de försöker lösa uppgiften eller är det var man för sig som gäller.
DCU har inte riktigt imponerat mig hittills. Med både Man of Steel och Batman v Superman har deras filmer varit en enda röra både handlingsmässigt, karaktärer och även actiondelarna har varit väldigt överdrivna för sitt eget bästa.
Trots det såg jag ljuset i tunneln. Att Suicide Squad skulle ta och ändra på denna trend. Att för en gång skull ska DC leverera en film i deras universum som är bra, fräck och helt annorlunda från andra superhjälte filmer.
Det är med glädje jag kan säga att Suicide Squad är den bästa i DCU filmerna, men det är fortfarande en del av samma problem som dyker upp ännu en gång här, och det är med bitterhet jag säger att Suicide Squad är ännu en enda röra i form utav handling, karaktärer och även action.
Låt mig få det positiva ur vägen, för där är en del positivt att prata om.
Will Smith som Deadshot var väldigt bra. Det är uppenbart att han kommer ha mest screen-time utav alla, då han är top-build, men också för att det är Will Smith. Detta visste man redan när de gick ut och sa han skulle vara med i filmen. Men de fördjupar sig bra med hans karaktär och han är det bästa med filmen. Inte nog med att vi sympatiserar med honom, då han får ett par dramatiska stunder. Men även actionscenerna visar Will Smith att han fortfarande har det. Han utstrålar fortfarande sin charm och karisma till filmen, något han alltid kommer ha (om han inte blir regisserad av M. Night Shyamalan).
Margot Robbie som Harley Quinn var också en av de suveräna utstående karaktärerna. Jag var lite orolig i början att de kanske skulle missa karaktären helt och göra henne som hon varit de senaste åren, och blivit mer utav en typisk sexsymbol. Men hon har mycket mer gemensamt med den tecknade karaktären. Vilket gör en extra glad, då detta är första live-action filmen med Harley Quinn. Så Margot Robbie levererade verkligen och var född för att spela rollen.
De andra karaktärerna blir mer eller mindre slängd åt sidan. Filmens sätt att introducera karaktärerna på kändes lite förhastat (borträknat Deadshot och Harley Quinn). Samtidigt förstår jag man har en huvudhandling att komma till, och även jag kände efter ett tag att det börja ta lite för lång tid att få iväg detta gänget på uppdraget.
De ger Diablo lite mer karaktärsdrag framåt slutet, men alla andra är där mer för utfyllnad. Vilket kändes lite som att filmen favoriserade vissa karaktärer mer än andra.
Där är också en scen man ser i trailern där de sitter vid en bar och pratar. Detta är nog min favoritscen i hela filmen, då det låter karaktärerna andas ut, han en normal konversation med varandra och bara vara sig själva. Där de pratar om allt möjligt faktiskt. Jag önska filmen var mer i samma riktning den barscenen hade, med dess karaktärer.
Jag gillade heller inte vad det gjorde med en av karaktärerna. Jag nämner inte vem det är, men personen i fråga är med i alla promotion av filmen, samt en i laget. Men har knappt 5 minuters speltid och är totalt onödig och utför ingenting till filmen.
På tal om utfyllnad har vi en av de stora snackisarna om inte den stora snackisen i filmen. Jared Leto som Jokern.
Han är exakt det, en utfyllnad. Han tillför absolut ingen direkt mening eller syfte till filmens huvudhandling, och hans enda motiv i filmen är att bli tillsammans med Harley Quinn. Vilket tar bort lite utav vad hans karaktär är egentligen, när det annars är omvänt i den tecknade serien. Här tyckte jag inte det var särskilt intressant och gillade heller inte karaktärsändringen. En Joker som är besatt utav Harley Quinn. Harley Quinn är visserligen också besatt av Jokern, men det synts till mer från andra personens perspektiv.
Dessutom måste jag bara säga det. Jag gillade inte Jared Letos porträtt utav Jokern. Det var annorlunda, det ger jag cred för. Alla som spelat rollen har gjort olika tolkningar. Men för mig blev det bara Jim Carrey som The Riddler i Batman Forever utav hans tolkning. Det kom mer av sig som en person som försöker vara Jokern än den riktiga Jokern.
Handlingen tyckte jag heller inte var särskilt imponerande heller, eller snarare hotet. Jag tänker inte nämna vem skurken i filmen är då det betraktas som en spoiler, samt det har varit väldigt frånvarande från alla trailers.
Men skurken var ännu ett fall med specialeffekter där en stor portal är i mitten utav en övergiven stad, där skurken vill ta över världen på sitt sätt. Det känns så uttjatat vid det här laget, och med en sådan här film tänkte jag mig något nytt åtminstone i skurkväg. Men det blev samma gamla visa, och hela finalen fick jag Fantastic Four (2015 versionen) vibbar. Detta är en betydligt film än den ska dock understrykas!
Varför inte fokusera mer på teamet som helt och ha skurken mer jordnära, eller varför ens ha en skurk? Varför inte ha konflikt där skurkarna själva väljer moral vägen om de kanske fortfarande vill vara skurkar eller göra något gott istället för de goda. Visserligen behöver man en ond konfrontation då, men du har ju ett helt gäng med skurkar redan. Eller varför inte ha Jokern som huvudantagonist?
Redigeringen var nog också en av de mer slarvigaste bitarna i hela filmen. Det kändes och märktes där var scener som var bortklippta. Eller att vissa karaktärer gör en sak, för att vara någon annanstans och göra något helt annat en sekund senare.
Det var väldigt slarvigt hanterat, och det förstörde även karaktärsdragen samt actionscenerna i filmen.
Däremot så uppskattade jag regin utav David Ayer. Han har sin egna stil och en del av det kan märkas här med bland annat färgerna.
Actionscenerna för det mesta var helt okej, men det var aldrig någon scen som stack ut för mig eller som var direkt minnesvärd. Som sagt, klimaxen i filmen är som vilken annan superhjälte film, och actionscenerna innan dess var helt okej., men inget som stack ut eller var minnesvärt. Den jag minns mest från är i början av filmen när de introducerar oss till Deadshot och han är på en byggnad och gör ett jobb.
Trots detta var där en sak filmen inte var. Tråkig. Även Man of Steel och Batman v Superman hade denna allvarliga ton till sig som gjorde att en del av underhållningen försvann.
Men Suicide Squad har mer humor och är en mer fartfylld underhållande film än de filmerna. Vilket jag gillar, för där var gånger jag skrattade i denna filmen. En ändring i tonen var rätt för denna filmen, men jag tror fortfarande att där är en längre versionen där ute som hade varit en "R". Trots detta så var jag aldrig uttråkad ur filmen, vilket är en positiv sak. Det värsta en film kan göra åt mig är att tråka ut mig.
I sin helhet blev inte Suicide Squad den frälsaren jag hade hoppats på i dessa DCU filmerna. Will Smith och Margot Robbie i deras respektive roller var det bästa med filmen, och ännu en gång visar Will Smith att han inte både har karisma och charmen, men att han fortfarande kan leda en actionrulle.
Problemet blir att en del av de andra karaktärerna i laget blir slängd åt sidan och får mindre karaktärsdrag och motivation för tittaren att känna till dem, och när det väl händer blir det mer en presentation av varje karaktär. Värst av allt är Jokern själv som bara känns onödig till filmens huvudhandling, där han inte tillför något riktigt syfte. Var heller inget fan utav Jared Letos rolltolkning, även ifall den var annorlunda, så fick jag bara Jim Carrey som The Riddler vibbar utav det.
Filmens klimax är otroligt fantasilöst och man har sett det tusen gånger förr, även skurken var tråkig och ännu en specialeffekt vars motiv är att ta över världen (Yawn).
Redigeringen var även slarvigt hanterad, man kunde se var där var scener som saknades och var där var lagt till scener under extra inspelningen de gjorde början av året.
Trtos detta är det fortfarande den bästa filmen i DCU, då den i vart fall var underhållande och hade ändå två starka karaktärer med två starka insatser från vardera skådespelare. Samt en premies som ändå funkar, men kom aldrig fram till fullo eller sitt rätta jag.
Jag känner att DCU har en sista chans nu med Wonder Woman, och misslyckas även den så ser jag absolut ingen framtid eller ljus i sikte för dessa filmerna eller dess universum. Tillsammans med Warcraft är detta årets största besvikelse.
Däremot ser jag ljuset i tunneln för Jai Courtney som troligtvis gör sin bästa insats någonsin i filmen. Se på fan!
3 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1386697/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=CmRih_VtVAs
Samla ett gäng fängslade superskurkar och förse dem med de kraftfullaste vapnen regeringen kan uppbringa. Skicka sedan iväg dem på uppdrag att besegra en fiende som sägs vara oövervinnlig. Underrättelseofficeren Amanda Waller har bestämt att enda lösningen är en grupp av omaka och förkastliga individer utan något att förlora är det enda som gäller. Gruppen inser dock snart att de inte blivit utvalda för att lyckas utan för att få skulden när de misslyckas. Ska Suicide Squad bestämma sig för att dö när de försöker lösa uppgiften eller är det var man för sig som gäller.
DCU har inte riktigt imponerat mig hittills. Med både Man of Steel och Batman v Superman har deras filmer varit en enda röra både handlingsmässigt, karaktärer och även actiondelarna har varit väldigt överdrivna för sitt eget bästa.
Trots det såg jag ljuset i tunneln. Att Suicide Squad skulle ta och ändra på denna trend. Att för en gång skull ska DC leverera en film i deras universum som är bra, fräck och helt annorlunda från andra superhjälte filmer.
Det är med glädje jag kan säga att Suicide Squad är den bästa i DCU filmerna, men det är fortfarande en del av samma problem som dyker upp ännu en gång här, och det är med bitterhet jag säger att Suicide Squad är ännu en enda röra i form utav handling, karaktärer och även action.
Låt mig få det positiva ur vägen, för där är en del positivt att prata om.
Will Smith som Deadshot var väldigt bra. Det är uppenbart att han kommer ha mest screen-time utav alla, då han är top-build, men också för att det är Will Smith. Detta visste man redan när de gick ut och sa han skulle vara med i filmen. Men de fördjupar sig bra med hans karaktär och han är det bästa med filmen. Inte nog med att vi sympatiserar med honom, då han får ett par dramatiska stunder. Men även actionscenerna visar Will Smith att han fortfarande har det. Han utstrålar fortfarande sin charm och karisma till filmen, något han alltid kommer ha (om han inte blir regisserad av M. Night Shyamalan).
Margot Robbie som Harley Quinn var också en av de suveräna utstående karaktärerna. Jag var lite orolig i början att de kanske skulle missa karaktären helt och göra henne som hon varit de senaste åren, och blivit mer utav en typisk sexsymbol. Men hon har mycket mer gemensamt med den tecknade karaktären. Vilket gör en extra glad, då detta är första live-action filmen med Harley Quinn. Så Margot Robbie levererade verkligen och var född för att spela rollen.
De andra karaktärerna blir mer eller mindre slängd åt sidan. Filmens sätt att introducera karaktärerna på kändes lite förhastat (borträknat Deadshot och Harley Quinn). Samtidigt förstår jag man har en huvudhandling att komma till, och även jag kände efter ett tag att det börja ta lite för lång tid att få iväg detta gänget på uppdraget.
De ger Diablo lite mer karaktärsdrag framåt slutet, men alla andra är där mer för utfyllnad. Vilket kändes lite som att filmen favoriserade vissa karaktärer mer än andra.
Där är också en scen man ser i trailern där de sitter vid en bar och pratar. Detta är nog min favoritscen i hela filmen, då det låter karaktärerna andas ut, han en normal konversation med varandra och bara vara sig själva. Där de pratar om allt möjligt faktiskt. Jag önska filmen var mer i samma riktning den barscenen hade, med dess karaktärer.
Jag gillade heller inte vad det gjorde med en av karaktärerna. Jag nämner inte vem det är, men personen i fråga är med i alla promotion av filmen, samt en i laget. Men har knappt 5 minuters speltid och är totalt onödig och utför ingenting till filmen.
På tal om utfyllnad har vi en av de stora snackisarna om inte den stora snackisen i filmen. Jared Leto som Jokern.
Han är exakt det, en utfyllnad. Han tillför absolut ingen direkt mening eller syfte till filmens huvudhandling, och hans enda motiv i filmen är att bli tillsammans med Harley Quinn. Vilket tar bort lite utav vad hans karaktär är egentligen, när det annars är omvänt i den tecknade serien. Här tyckte jag inte det var särskilt intressant och gillade heller inte karaktärsändringen. En Joker som är besatt utav Harley Quinn. Harley Quinn är visserligen också besatt av Jokern, men det synts till mer från andra personens perspektiv.
Dessutom måste jag bara säga det. Jag gillade inte Jared Letos porträtt utav Jokern. Det var annorlunda, det ger jag cred för. Alla som spelat rollen har gjort olika tolkningar. Men för mig blev det bara Jim Carrey som The Riddler i Batman Forever utav hans tolkning. Det kom mer av sig som en person som försöker vara Jokern än den riktiga Jokern.
Handlingen tyckte jag heller inte var särskilt imponerande heller, eller snarare hotet. Jag tänker inte nämna vem skurken i filmen är då det betraktas som en spoiler, samt det har varit väldigt frånvarande från alla trailers.
Men skurken var ännu ett fall med specialeffekter där en stor portal är i mitten utav en övergiven stad, där skurken vill ta över världen på sitt sätt. Det känns så uttjatat vid det här laget, och med en sådan här film tänkte jag mig något nytt åtminstone i skurkväg. Men det blev samma gamla visa, och hela finalen fick jag Fantastic Four (2015 versionen) vibbar. Detta är en betydligt film än den ska dock understrykas!
Varför inte fokusera mer på teamet som helt och ha skurken mer jordnära, eller varför ens ha en skurk? Varför inte ha konflikt där skurkarna själva väljer moral vägen om de kanske fortfarande vill vara skurkar eller göra något gott istället för de goda. Visserligen behöver man en ond konfrontation då, men du har ju ett helt gäng med skurkar redan. Eller varför inte ha Jokern som huvudantagonist?
Redigeringen var nog också en av de mer slarvigaste bitarna i hela filmen. Det kändes och märktes där var scener som var bortklippta. Eller att vissa karaktärer gör en sak, för att vara någon annanstans och göra något helt annat en sekund senare.
Det var väldigt slarvigt hanterat, och det förstörde även karaktärsdragen samt actionscenerna i filmen.
Däremot så uppskattade jag regin utav David Ayer. Han har sin egna stil och en del av det kan märkas här med bland annat färgerna.
Actionscenerna för det mesta var helt okej, men det var aldrig någon scen som stack ut för mig eller som var direkt minnesvärd. Som sagt, klimaxen i filmen är som vilken annan superhjälte film, och actionscenerna innan dess var helt okej., men inget som stack ut eller var minnesvärt. Den jag minns mest från är i början av filmen när de introducerar oss till Deadshot och han är på en byggnad och gör ett jobb.
Trots detta var där en sak filmen inte var. Tråkig. Även Man of Steel och Batman v Superman hade denna allvarliga ton till sig som gjorde att en del av underhållningen försvann.
Men Suicide Squad har mer humor och är en mer fartfylld underhållande film än de filmerna. Vilket jag gillar, för där var gånger jag skrattade i denna filmen. En ändring i tonen var rätt för denna filmen, men jag tror fortfarande att där är en längre versionen där ute som hade varit en "R". Trots detta så var jag aldrig uttråkad ur filmen, vilket är en positiv sak. Det värsta en film kan göra åt mig är att tråka ut mig.
I sin helhet blev inte Suicide Squad den frälsaren jag hade hoppats på i dessa DCU filmerna. Will Smith och Margot Robbie i deras respektive roller var det bästa med filmen, och ännu en gång visar Will Smith att han inte både har karisma och charmen, men att han fortfarande kan leda en actionrulle.
Problemet blir att en del av de andra karaktärerna i laget blir slängd åt sidan och får mindre karaktärsdrag och motivation för tittaren att känna till dem, och när det väl händer blir det mer en presentation av varje karaktär. Värst av allt är Jokern själv som bara känns onödig till filmens huvudhandling, där han inte tillför något riktigt syfte. Var heller inget fan utav Jared Letos rolltolkning, även ifall den var annorlunda, så fick jag bara Jim Carrey som The Riddler vibbar utav det.
Filmens klimax är otroligt fantasilöst och man har sett det tusen gånger förr, även skurken var tråkig och ännu en specialeffekt vars motiv är att ta över världen (Yawn).
Redigeringen var även slarvigt hanterad, man kunde se var där var scener som saknades och var där var lagt till scener under extra inspelningen de gjorde början av året.
Trtos detta är det fortfarande den bästa filmen i DCU, då den i vart fall var underhållande och hade ändå två starka karaktärer med två starka insatser från vardera skådespelare. Samt en premies som ändå funkar, men kom aldrig fram till fullo eller sitt rätta jag.
Jag känner att DCU har en sista chans nu med Wonder Woman, och misslyckas även den så ser jag absolut ingen framtid eller ljus i sikte för dessa filmerna eller dess universum. Tillsammans med Warcraft är detta årets största besvikelse.
Däremot ser jag ljuset i tunneln för Jai Courtney som troligtvis gör sin bästa insats någonsin i filmen. Se på fan!
3 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1386697/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=CmRih_VtVAs
Lawless
En bra rulle som kretsar kring tre bröder och deras försäljning av sprit under tiden det var olagligt i USA. Påminner mycket om Assasination of Jesse James och Public enemies. Mysig amerikansk vesternkänsla med lite action. Shia lebiff och Tom Hardy i huvudrollerna.
4/5, rekomenderas starkt!
En bra rulle som kretsar kring tre bröder och deras försäljning av sprit under tiden det var olagligt i USA. Påminner mycket om Assasination of Jesse James och Public enemies. Mysig amerikansk vesternkänsla med lite action. Shia lebiff och Tom Hardy i huvudrollerna.
4/5, rekomenderas starkt!
Naruto Shippûden: The Movie 3: Inheritors of the Will of Fire (2009)
När en mäktig ninja hotar att blossa upp ett fjärde världskrig mellan de olika länderna skickar Hokage Tsunade iväg Kakashi på ett självmordsuppdrag för att förhindra detta. Naruto och Sakura kan inte låta sin sensei offra sig själv utan följer efter och försöker stoppa honom, vilket leder dem och patrullen som skickats ut för att hämta in dem rakt in i fiendens näste.
Det här var faktiskt en riktigt bra Naruto-film. Vår huvudkaraktär är för en gångs skull inte så barnslig utan verkar ha mognat litegrand sen tidigare. Mycket fokus på Kakashi vilket är ett plus, då han är en av de mer intressanta karaktärerna i serien. Väldigt många andra kända ansikten dyker upp och finns med i den här filmen. Det gillas skarpt. Dessutom är skurken inte heller så äckligt generisk och standardmall-aktig som det har varit tidigare. Visst, motivet att bli starkare och mäktigare känns bekant, men denna verkar mer seriös och har en bakgrundshistoria som åtminstone känns relevant till Naruto-serien. Stundtals fängslande, som ett fan är jag underhållen och vill fortsätta se hur det hela utvecklar sig.
Ja, vad mer kan jag säga. Naruto … Inheritors of the Will of Fire innehåller bra fighter. En mogen, lite mer vuxen Naruto som fortfarande dock är impulsiv och känsloagerande men inte lika fjantig och fånig som i de tidigare filmerna. Helt klart ett uppsving och faktiskt rentav den bästa filmen hittills i serien. För fans av animén och mangan skulle jag helt klart säga att denna är sevärd.
Betyg: 3.5/5
När en mäktig ninja hotar att blossa upp ett fjärde världskrig mellan de olika länderna skickar Hokage Tsunade iväg Kakashi på ett självmordsuppdrag för att förhindra detta. Naruto och Sakura kan inte låta sin sensei offra sig själv utan följer efter och försöker stoppa honom, vilket leder dem och patrullen som skickats ut för att hämta in dem rakt in i fiendens näste.
Det här var faktiskt en riktigt bra Naruto-film. Vår huvudkaraktär är för en gångs skull inte så barnslig utan verkar ha mognat litegrand sen tidigare. Mycket fokus på Kakashi vilket är ett plus, då han är en av de mer intressanta karaktärerna i serien. Väldigt många andra kända ansikten dyker upp och finns med i den här filmen. Det gillas skarpt. Dessutom är skurken inte heller så äckligt generisk och standardmall-aktig som det har varit tidigare. Visst, motivet att bli starkare och mäktigare känns bekant, men denna verkar mer seriös och har en bakgrundshistoria som åtminstone känns relevant till Naruto-serien. Stundtals fängslande, som ett fan är jag underhållen och vill fortsätta se hur det hela utvecklar sig.
Ja, vad mer kan jag säga. Naruto … Inheritors of the Will of Fire innehåller bra fighter. En mogen, lite mer vuxen Naruto som fortfarande dock är impulsiv och känsloagerande men inte lika fjantig och fånig som i de tidigare filmerna. Helt klart ett uppsving och faktiskt rentav den bästa filmen hittills i serien. För fans av animén och mangan skulle jag helt klart säga att denna är sevärd.
Betyg: 3.5/5
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2016-08-04 kl. 07:31.
Senast redigerad av chessjamt 2016-08-04 kl. 07:31.
Alvin och gänget: Gasen i botten
Dave (Jason Lee) har träffat en tjej, Samantha (Kimberly Williams-Paisley), och tänker åka till Miami med henne. Alvin, Simon och Theodore får inte följa med på resan och efter att ha hittat en förlovningsring tror de att Dave tänker fria till Samantha. Chipmunkarna kommer inte överens med Samanthas son Miles (Josh Green) och Josh är inte så förtjust i dem i heller så därför slår de sina påsar ihop för att försöka sabotera frieriet. Det går inte riktigt som de tänkt sig.
Det här är den fjärde Alvin och gänget-filmen och även om den är bra så tycker jag de tre första filmerna är bättre. Musiken är som sämst i denna och storyn känns lite tunn emellanåt. Men humorn är densamma och skådespelarna gör bra ifrån sig, vilket räddar filmen från att bli en total flopp. Hade gärna sett lite mer av Chipettes dock.
5,5/10.
Elling
Elling (Per Christian Ellefsen) hamnar på mentalsjukhus efter att hans mamma dött. Där lär han känna en annan patient vid namn Kjell Bjarne (Sven Nordin), en man som "bara tänker nakna damer och mat". De kommer bra överens och när de båda vännerna ska skrivas ut så får de dela lägenhet. Det går dock inte särskilt bra för dem; vanliga vardagsproblem som att handla mat blir som att bestiga Mount Everest. Med tiden bestämmer sig Elling för att bli poet samtidigt som Kjell Bjarne hjälper den gravida grannen Gunn (Hilde Olausson).
Det här är en riktig må bra-film med mycket humor och skickliga skådespelare. Det här blev genast en av mina favoritfilmer då den släpptes på VHS och jag tycker den är minst lika bra än idag.
8/10.
Phone
Efter att ha skrivit artiklar om en sexskandal får journalisten Ji-won (Ji-won Ha) hotfulla telefonsamtal och bestämmer sig för att byta nummer. När hennes dotter sen svarar i telefonen så börjar hon skrika och förvandlas sen till en helt annan person. Ji-won börjar undersöka telefonnumrets historia och gör en chockerande upptäckt.
Den här filmen köpte jag på VHS på den tiden då det var trendigt med asiatiska filmer och jag fastnade faktiskt för den direkt. Tack vare Tradera lyckades jag få tag i filmen på DVD för en billig peng, detta eftersom jag inte sett filmen på många år och ville se den igen. Tycker fortfarande den är lika bra. Den är ganska otäck och spännande, specialeffekterna är snygga och skådespelarna gör ett bra jobb.
7/10.
Dave (Jason Lee) har träffat en tjej, Samantha (Kimberly Williams-Paisley), och tänker åka till Miami med henne. Alvin, Simon och Theodore får inte följa med på resan och efter att ha hittat en förlovningsring tror de att Dave tänker fria till Samantha. Chipmunkarna kommer inte överens med Samanthas son Miles (Josh Green) och Josh är inte så förtjust i dem i heller så därför slår de sina påsar ihop för att försöka sabotera frieriet. Det går inte riktigt som de tänkt sig.
Det här är den fjärde Alvin och gänget-filmen och även om den är bra så tycker jag de tre första filmerna är bättre. Musiken är som sämst i denna och storyn känns lite tunn emellanåt. Men humorn är densamma och skådespelarna gör bra ifrån sig, vilket räddar filmen från att bli en total flopp. Hade gärna sett lite mer av Chipettes dock.
5,5/10.
Elling
Elling (Per Christian Ellefsen) hamnar på mentalsjukhus efter att hans mamma dött. Där lär han känna en annan patient vid namn Kjell Bjarne (Sven Nordin), en man som "bara tänker nakna damer och mat". De kommer bra överens och när de båda vännerna ska skrivas ut så får de dela lägenhet. Det går dock inte särskilt bra för dem; vanliga vardagsproblem som att handla mat blir som att bestiga Mount Everest. Med tiden bestämmer sig Elling för att bli poet samtidigt som Kjell Bjarne hjälper den gravida grannen Gunn (Hilde Olausson).
Det här är en riktig må bra-film med mycket humor och skickliga skådespelare. Det här blev genast en av mina favoritfilmer då den släpptes på VHS och jag tycker den är minst lika bra än idag.
8/10.
Phone
Efter att ha skrivit artiklar om en sexskandal får journalisten Ji-won (Ji-won Ha) hotfulla telefonsamtal och bestämmer sig för att byta nummer. När hennes dotter sen svarar i telefonen så börjar hon skrika och förvandlas sen till en helt annan person. Ji-won börjar undersöka telefonnumrets historia och gör en chockerande upptäckt.
Den här filmen köpte jag på VHS på den tiden då det var trendigt med asiatiska filmer och jag fastnade faktiskt för den direkt. Tack vare Tradera lyckades jag få tag i filmen på DVD för en billig peng, detta eftersom jag inte sett filmen på många år och ville se den igen. Tycker fortfarande den är lika bra. Den är ganska otäck och spännande, specialeffekterna är snygga och skådespelarna gör ett bra jobb.
7/10.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
