Citat:
Ursprungligen postat av
Neatless
SSF:
Lawrence of Arabia (1962) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
T.E. Lawrence var den brittiska löjtnant som under första världskriget skickades till Arabien för att understödja den arabiska revolten mot turkarna och fungera som diplomat mellan britterna och araberna. Hans insats skulle bli betydligt större än så dock. Han lyckades ena de många arabiska stammarna till en enda stor gerilla-armé som han själv ledde genom flera blodiga kampanjer mot turkarna. Från en simpel brittisk officer till en mytomspunnen krigsherre - det här är legenden om Lawrence of Arabia.
Under avdelningen -klassiker varje respektabel filmälskare måste ha sett som jag inte sett- var det igår dags för den mest episka av dem alla. Jag tappade inte hakan som betyget redan avslöjat, däremot blev jag otroligt imponerad över hur en 55 år gammal film kan vara så obeskrivligt vacker. Jag såg 50th-Anniversary utgåvan med restaurerad bild och kan fortfarande inte processa alla urläckra panorama-vyer över öknen tonsatt till den episka musiken. De storskaliga scenerna är på en helt annan nivå än dagens CGI-fusk. Attacken mot Aqaba, sprängningen av tåget och framförallt scenen där hundratals hästar släpps lösa ur sina burar är ögongodis som det inte går att ta blicken ifrån.
David Lean har också besparat mig från en tramsig kärlekshistoria, faktum är att inte enda kvinna pratar i filmen. Berättelsen fascinerar inte lika mycket som det tekniska dock. Det saknas riktig spänning och humorn är tidsenligt tramsig, det blir ibland otydligt vad som händer och konflikterna är ytliga. Bitvis tråkigt helt enkelt. Men aldrig i någon större utsträckning för det lurar hela tiden en fantastisk scen eller dialog runt hörnet. Peter O'Toole i huvudrollen övertygar inte men fungerar, Omar Sharif är istället den som lyfter intresset när han är i bild.
Som helhet är det en bra film. Fantastiskt foto och välgjord på alla plan och jag uppskattar dess plats i filmhistorien. Men kryddan som får mig att tappa andan saknas. Jag reserverar mig för att några omtittningar kan höja betyget i framtiden. Fyra timmars mastodontfilm smälter man inte i första taget och det finns säkert hundratals detaljer kvar att upptäcka.
Även en höjdar film kan vara för lång.
Och denna filmen är helt klart värdig att trimmas lite. Hettan från vad som står på spel känns sannerligen lite svår att hitta ibland. Så man betar av filmen steg för steg, vilket som i slutänden gör att fokuset faller på de separata utmaningarna i stället. Som då kommer gång på gång och utspelas med olika takter.
Sen ser jag inte meningen med att visa gubbens öde i början av filmen då det inte tillägger något annat än faktumet att det är 85% av vad man tänker på därefter, resten av filmen.
Avskyr när regissörer bygger en berättelse på det sättet.
Det är lamt, dumt och otroligt överspelat. Kanske inte just överspelat när denna filmen släpptes men tycker inte det utfördes på ett särskilt bra eller nödvändigt sätt i vilket fall.
Den enda filmen jag har varit okej med det berättarsättet är Scorsese's Casino.
Antar att undertexten bakom den scenen som dom ville framhäva var att han var den enda som kunde göra slut på hans liv.
"Alla äventyr och faror saknade betydelse då det endast var hans egna hand som fick svärdet att falla."
En långsökt illustration för att göra en man till martyr.
I mitt tycke.
Kan för all del dock ha överanalyserat det hela.
Men hur som helst, ja en vacker film helt klart. Man kan omöjligen säga att filmen inte tog vara på miljön och dess landskap haha.
Och Peter gjorde i överlag ett bra jobb som TE. Man kände sig dragen till karaktären på ett positivt sätt men man kan inte undgå att grina när han oavbrutet överspelar sin roll.
Man får ju känslan att regissörens enda notering till Peter att ta sig an och arbeta rollen var ordet excentrisk och inget annat. Vilket som, efter ett tag gör att det känns som att man tittar på en tecknad karaktär.
Men i alla fall, är man en film älskare måste antingen runka eller spy sig genom denna filmen no matter what, punkt slut.
