Älskar den där scenen när Kinski tar upp grammofonen och börjar spela opera uppe på båten för att stilla och lugna infödingarna. https://www.youtube.com/watch?v=X6m1QDBx5ec.
Håller nog Fitzcarraldo som den bästa filmen av Kinskis och Herzogs kollaborationer. (Har ej sett Woyzeck ännu dock.) Som vanligt är det oftast nästan ännu mer intressant att ta reda på all smaskig bakgrundsfakta till skapandet av deras filmer då det oftast gick hett till med tokstollen Kinski. Rekommenderar starkt Mein liebster Feind (1999) om du inte har sett den ännu, en dokumentär om deras (o-)vänskap genom årens lopp.
Ja, och jag känner faktiskt igen mig lite. Jag är också operaälskare, nämligen! När jag var ung försökte jag ibland ta med mig kassettbandspelare och operakassetter till mina vänner, precis som Fitzcarraldo tog med sig sin vevgrammofon. Och spela upp något underbart stycke och försöka få dem att förstå, så att vi skulle kunna dela det intresset! Men det lyckades aldrig... Man måste få buggen först på egen hand!
Tack, men jag brukar inte bry mig så mycket om vilka regissörer det är, eller vad som har hänt bakom kulisserna. Jag tror att det t.o.m. kan förstöra upplevelsen av själva filmen.
Det här är en riktig 80-tals rulle på gott och ont. Ett svävande soundtrack som påminner om Terminators, instrumentalla 1984 av Van Halen eller Escape to New York flyter igenom filmen. En psykotisk Christopher Walken och en ung Sean Penn (gillade honom bättre som ung!) berättar en verklig händelse som ofta känns inte särskilt verklig, men ack så underhållande.
Filmen är relativt lång och fylld med massa scener. En del så korta att man knappt fattar varför dom är med. Många underhållande/minnesvärda och en del rakt av konstiga. Allt har knappast åldrats 100 % - Hade den varit gjord på 70-talet med dess dåvarande syn på film hade det här varit en riktig klassiker idag. Tror jag. Jag menar.. Hur många har ens hört talas om denna film? Trots soundtrack ifrån Madonna, Christoper Walken, Sean Penn, Keifer Sutherland...
Film är glad och mörk. Dialogerna är underhållande, men bitvis usel klippning, överspel och opassande saker ger ibland ett tveksamt intryck. Även om allt inte riktigt går att ta på allvar så är det ändå rätt rörande till slut.
Betyg? Stark 3 eller 3,5 (vad nu skillnad än må vara) / 5
Gillar du 80-talet gillar du denna!
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2016-07-24 kl. 19:18.
Det här är en riktig 80-tals rulle på gott och ont. Ett svävande soundtrack som påminner om Terminators, instrumentalla 1984 av Van Halen eller Escape to New York flyter igenom filmen. En psykotisk Christopher Walken och en ung Sean Penn (gillade honom bättre som ung!) berättar en verklig händelse som ofta känns inte särskilt verklig, men ack så underhållande.
Filmen är relativt lång och fylld med massa scener. En del så korta att man knappt fattar varför dom är med. Många underhållande/minnesvärda och en del rakt av konstiga. Allt har knappast åldrats 100 % - Hade den varit gjord på 70-talet med dess dåvarande syn på film hade det här varit en riktig klassiker idag. Tror jag. Jag menar.. Hur många har ens hört talas om denna film? Trots soundtrack ifrån Madonna, Christoper Walken, Sean Penn, Keifer Sutherland...
Film är glad och mörk. Dialogerna är underhållande, men bitvis usel klippning, överspel och opassande saker ger ibland ett tveksamt intryck. Även om allt inte riktigt går att ta på allvar så är det ändå rätt rörande till slut.
Betyg? Stark 3 eller 3,5 (vad nu skillnad än må vara) / 5
Gillar du 80-talet gillar du denna!
En riktig kvalitetsfilm. Walken och Penn är ruskigt bra.
En astronaut lämnas kvar på Mars efter en olycka och för att överleva använder han sig av sina kunskaper om botanik och teknik för att kunna kontakta rymdskeppet som är på väg tillbaka till Jorden.
Filmen marknadsfördes med frasen "Science the shit out of it" eller något i den stilen och visst visas det lite av det men man blir aldrig ett dugg orolig eller tvekar på att han kommer att lyckas. Det är en film helt utan hinder som gör att det känns som en jäkligt utdragen film. Läste för någon vecka sen i den här tråden om någon som kommenterade den som en reklamfilm för NASA och jag håller fullständigt med.
Vinnare av bästa utländska film vid senaste Oscarsgalan, en kategori jag alltid försöker se filmer från då det kommer fram mycket bra här.
Filmen handlar om en jude i ett förintelseläger som får sin dödsdag uppskjuten därför att han arbetar för tyskarna. Filmen kretsar kring två centrala händelser nämligen en planerad flykt från lägret som Saul är någorlunda involverad i samt Sauls kamp för att hitta en Rabbi som kan ge en ung pojke han fäst sig vid en korrekt judisk begravning.
Filmen är gjord i realistisk stil med handhållen kamera som använder jättemycket zoom, tänk er Dardennes gör en förintelsefilm så är ni ganska nära.
Alltsomoftast är Saul i bild, han rör sig i lägret bland döda kroppar, ugnar som bränner lik och arkebuseringar. Ofta ser dock tittaren bara skymtar av hemskheterna. Man använder sig av konceptet less is more och låter tittaren föreställa sig grymheterna istället för att visa dem, ett effektivt val.
Tekniskt sett är detta en fantastiskt bra film, jag har svårt att se hur man skulle kunna förbättra den på något sätt. En otrolig nogrannhet har lagts på att återskapa miljöer och kläder samt använda sig av rikligt med statister i de scener där det är motiverat.
Filmens absolut starkaste sida för mig är dock ganska otippat ljudet. Det används ingen musik men tittaren blir hela tiden varse saker som inte finns i bild, det rör sig om fågelkvitter, konversationer, folk som skriker, folk som dör, konversationer på tyska, uppmaningar till arbetarna o.s.v. Hela, hela tiden. Ljudet och det faktum att många händelser bara delvis visas gör att en stor del av filmen utspelar sig i huvudet på tittaren istället för på skärmen vilket gör att filmen får karaktären av en bok(!)
En annan aspekt av filmen som jag uppskattade var:
att vi faktiskt aldrig får reda på om pojken var Sauls son eller inte, jag lutar åt att det inte var hans son vilket bjuder in till att reflektera över vad som kan ha fått honom att agera som han gjorde. Min teori är att han mitt i all ondska såg sin chans att göra något rättfärdigt vilket blev till en besatthet för honom. I scenen där nyanlända konverserar om kvinnor påpekar Sauls vän att han också brukade göra det. Med andra ord är Saul nedbruten till sån grad att han är personlighetsförändrad på grund av det han bevittnat i lägret, alltså är det inte alls orimligt att anta att han är helt ute och cyklar när han tror att pojken i fråga är hans son.
Men, på grund av att jag inte alls är intresserad av ämnet för filmen kan jag inte ge den något toppbetyg även om den imponerar. Den var dock klart sevärd.
Vem ska se denna?
Fans av Dardennes och folk som snöat in på andra världskriget.
Lupin är på jakt efter en mytisk "ytterligare sida" i ett manuskript av Marco Polo, som ska visa vägen till en skatt. I sin jakt träffar han på Lisa som tycks vara en nyckelfigur för att hitta den försvunna sidan. När Fujiko dyker upp blir det dock som vanligt problem och hon kidnappar Lisa.
En helt OK del i serien med välgjorda animationer.
Carter (John Lithgow) är en till synes snäll och mjuk familjefar till sin lilla dotter Amy. Men det dröjer inte länge förrän han visar upp en ond, mörk sida hos sig själv: en helt annan personlighet som går under namnet Cain. När hans fru börjar umgås med en tidigare älskare vaknar Cain till liv igen…
Någon dag ska jag tamigfan ta och läsa den där Dr. Jekyll och Mr. Hyde berättelsen av Robert Louis Stevenson…
Den här var nog mer B än vad jag hade förväntat mig. De Palma underhåller mig iaf, detsamma gör John Lithgow som man nästan känner hur mycket han njuter av att spela en sån här dubbel och trippel-roll i filmen. Nyckelordet här är underhållande som i nöjsamt att titta på. Raising Cain är en hyfsad välgjord B-thriller, någorlunda raffinerat utfört med tydlig hommage till Alfred Hitchcock och i synnerhet dennes Psycho (1960) som kan man se tydliga likheter med. Intressant foto i vissa scener, gillar kameraarbetet överlag.
Enkelt berättat, lätt att svälja och smälta ner. Jag var underhållen, tyckte att det var för det mesta kul och spännande att titta på. Mer kan jag inte begära om jag ska vara ärlig. Förvänta er inget mästerverk utan Raising Cain är ytterligare en tagning på hela den här uppdelade personlighets-berättelsen där ena halvan är god och andra halvan ond, lite hårddraget. John Lithgow är väl aldrig nära att ens bli oscarsnominerad här men det var som sagt kul att se honom gestalta de olika karaktärerna i filmen. Helt okej att titta på. Godkänd.
Den träligaste, långsammaste deckare jag någonsin skådat. Som tittare hade man ingen större chans att klura ut hur det hängde ihop.
Den mördade ungslyngeln var bara en välgärning att dom hade ihjäl.
Väldigt svag 2-/5
Le Dîner De Cons En film om Pierre, som tillsammans med sina vänner bjuder in udda personer till en middag för att avgöra vem av dessa som är knäppast. När den indjudna Herr Pignon kommer på besök innan de åker till middagen är det bara början på Pierres ogynsamma kväll som snart blir värre.
6/10
__________________
Senast redigerad av pethom 2016-07-25 kl. 02:13.
Äntligen en krigsfilm som inte berör andra utan första världskriget. En rätt udda handling på det också. Jag förstår varför Russel Crowe ville engagera sig i detta.
Själva filmen då? Även om man slutligen förstår allt, eller det mesta, tycker jag den är väl rörigt berättad och finns många scener jag gärna sett för att undvika "hur kan han dit?"-moment. Det här är betydligt mer ett drama än en krigsfilm. Detta fokuserar mer kring efter krigstiden.
Det finns bra scener och finns flera saker som är värda att tänka på, men det finns även en del moment som skulle kunna berättats på ett betydligt snyggare sätt..
Russel Crowes karaktär är en som kräver vattenhål. Hur hittar han dessa vattenhål? Känsla (dock framkommer det att han grävt många hål i onödan). Han beger sig i filmen till ett annat land för att hitta kropparna till hans döda pojkar som han vill begreva på sin egna ort. Dock dog många tusentals på denna plats. Ändå går Russel Crowe ut själv och "lallar" på ett gigantiskt fält och genom "känsla" hittar han liken till sina döda barn. Extremt random och något vidare svar får man aldrig på hur han gjorde. Det tar dessutom bara sekunder i filmen...
Russel Crowe som bara spelar en vanlig man möter flera gånger om olika krigsherrar och överlever alltid på konstiga sätt. Logiskt i en filmvärld. Mycket osannolikt i verkligheten. Det kanske har hänt i verkligheten.. Här blir det dock mycket konstigt och känns extremt overkligt.
Dialogen är bitvis underhållande och tankvärd, men något jag noterade var relationen mellan R. Crowe och den mest frekventa kvinnliga skådespelerskan... Dom hade delvis bra dialog som tyvärr alltid avslutades ganska konstlat. Även sista scenen i filmen är otroligt cheesy.. Passar inte alls in i filmens annars mer seriösa och tunga tema.
Visst berör filmen en del. Dock tycker jag det finns för mycket tveksamheter för att det är en film jag skulle rekommendera till någon. En helt okej film. Hamnar någonstans i den okända mitten av min samling. Typisk film man kan glo på om den dyker upp på TV en vacker dag, men inget man behöver söka upp.
Betyg? 3 / 5
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2016-07-25 kl. 16:19.
Efter en kaotisk kupp blir Lupin och Jigen tvungna att ta hand om en baby samtidigt som en ung luftpirat vid namn Yutika jagar efter deras byte. Yutika kommer från stadsstaten Shahalta och så småningom gör hon gemensam sak med Lupin och hans kumpaner för att de tillsammans ska stjäla Shahaltas skatter.
En rolig film med välgjorda animationer och bra karaktärer.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!