Vilken film såg du senast?

Braques eller hur det stavas
Handlar om ett gäng värdetransport rånare i Frankrike
Jävligt bra film, snygg bild och väldigt bra gjord

SSF: A Prophet (2009) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

19-åriga Malik anländer till fängelset för att avtjäna ett sexårigt straff, hans första upplevelse med riktigt tunga kriminella. Ung, nervös och tämligen timid är hans plan att hålla sig undan bråk och försöka flyga under radarn. Naturligtvis är såna personer högvilt i fängelset och blir snabbt jagade av dem värsta rovdjuren - Malik ställs direkt inför ett ultimatum: döda den här personen eller dö själv. Efter en tuff inledning på fängelseäventyret hamnar han till slut hos korsikanerna som styr fängelset och åtnjuter deras skydd. Nu överlever han bara inte, han frodas och börjar själv styra och ställa mellan dem rivaliserande gängen. En blodig maktkamp tar sin början.

Ett fängelsedrama man direkt blir engagerad i tack vare Tahar Rahim suveräna skådespel och sympatiska karaktär. Han är så rädd och nervös den första tiden, varje möte ute på rastgården tror han ska resultera i blodig misshandel om han inte gör sig så liten och osynlig som möjligt. Kontrasten till samma man två timmar senare som nu går runt med självförtroende som en kung och som själv delar ut käftsmällar är stor, och det är en karaktärsutveckling som både imponerar och är trovärdig. Realism är ett uttjatat ord när det gäller fängelsefilmer men här är det verkligen berättigat. Karaktärerna är inte överdrivna stereotyper, vardagen är långdragen och när våldet väl kommer är det avskalat och rysligt. Filmens antagonist är också suveränt spelat av Niels Arestrup som växlar mellan mysgubbe och skitstövel.

Det den lider av är absolut speltiden på över 2.5 timme då den inte klarar av att hålla ett bra tempo hela vägen. Flera gånger kommer jag på mig själv med att tappa tråden och inte förstå vilka karaktärer som nu är i bild och varför det där händer. Kan bero på mig, men jag tror det är filmen som hade tjänat på att kapa en halvtimme och förenklat historien. Sen har Malik onödiga drömsekvenser som visar sig spela en slags övernaturlig roll på slutet som bara är tramsigt. Spänningen tar stryk av det.

Men onekligen är det här en mycket bra film som visar hur fängelser istället för att rehabilitera människor faktiskt kan göra dem värre. Tungt och välspelat.

Skön recension, blev sugen på att se denna!

Green Room

Detta var ju banne mig fantastiskt. Otroligt spännande, stämningsfull, brutal och Patrick Stewart var ju briljant. Nästan synd att den var så kort, hade gärna sett mer av Stewart som elaking.

Och Imogen Poots är ju redigt snygg, här ännu snyggare som punk-tjej.

5/5

Nu blir det Blue Ruin.

De dödas tjärn (1958)

Norsk skräckfilm !!!! Ett sällskap ska vistas några dagar i en enslig stuga, i närheten finns en tjärn, där ett hemskt dåd begicks för hundra år sedan, det går otäcka rykten om tjärnen.
När sällskapet kommer till stugan, är innehavaren spårlöst borta.

Vald till norges fjärde bästa film, något som inte sa mig så mycket eftersom jag knappt sett någon norsk film alls.
Men den var inte så tokig, en smygande spänning, lite pusseldeckare om man så vill.
Lite oväntad upplösning (i varje fall hade jag inte tänkt på den möjligheten).

4/5

http://www.imdb.com/title/tt0962736/

Young Victoria (2009). Fin, intressant och allmänbildande film, lite långsam i starten men mot slutet även känslomässigt engagerande. Den unga kronprinsessan Victoria får kämpa emot personer vid hovet som vill bli hennes förmyndare och ta över makten för sig själva, och efter kröningen får hon många friare som, i alla fall vissa av dem, är ute efter samma sak. Hon väljer Prins Albert som till att börja med har svårt att finna sin roll, som många prinsgemåler - då han alltid måste gå ett par steg efter henne, underordna sig henne och leva på hennes pengar. Men med tiden blir det sann kärlek... och många barn! (Utgår ifrån att detta är allmän kunskap, och alltså inte behöver stå inom spoilertaggar..?)

Man är så van att se Drottning Victoria som den feta gamla damen hon var i sin ålderdom, så det var omväxlande att få se en iscensättning av hennes liv som ung kvinna! Påkostat kostymdrama, och såvitt jag kan avgöra en trovärdig tidsskildring. Det finns mycket fint att titta på här: balscenen, kröningsscenen, häst-och-vagn-ekipage, fantastiska klänningar, smycken, frisyrer och uniformer - i en tid då kvinnor fick vara kvinnor och män fick vara män!

7/10

Riktigt bra fängelsefilm!

Bad moms
https://www.youtube.com/watch?v=P0FNjPsANGk


Det var faktiskt rätt längesedan jag skrattade så pass mycket åt en komedi, men denna var riktigt jävla rolig faktiskt


4/5

Sons of the desert (1933) följ med till Honolulu

Helan och Halvan lurar sina fruar för att åka på ett konvent i Chicago.

Har inte sett filmen på mycket länge, säkert 40 år, ändå mindes jag ledmotivet - Honolulu baby, mycket väl.
Kanske deras roligaste film, jag skrattar fortfarande åt vissa scener.
Det blir säkert mer Helan och Halvan under helgen.
4+/5, tidlös klassiker.

Don't Breathe från i år.

Rekommenderar att inte kolla in trailern. Det här är en film som gör sig bäst om man inte vet alldeles för mycket om handlingen. Trailern ger iväg för mycket.

Fräscht koncept. Mer thriller än skräck. Har nog blivit mer imponerad om jag inte vetat handlingen.

Ungdomar planerar inbrott hos blind man. Mer behövs inte kännas till. Lita på mig

SSF: First Blood (1982) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

John Rambo, vietnamveteran som efter hemkomsten till USA har svårt att finna sin plats i samhället. Folk behandlar veteraner illa, kallar dem barnamördare och ger dem inte jobb. När Rambo söker upp sin sista kvarlevande vän och upptäcker att även han har dött vet ensamheten inga gränser och han börjar bara vandra utan mål. I en liten stad vid namn Hope får stadens sheriff syn på honom, gillar inte vad han ser och kastar honom i häktet utan anledning. Plågad av inte bara den orättvisa behandlingen i fängelset utan även av minnen från kriget bryter sig Rambo ut och under flykten startas ett ställningskrig som snart involverar nationalgardet. Vad dem inte vet är att Rambo är en Green Beret, dekorerad krigshjälte och mördarmaskin som inte går att stoppa.

Ärligt talat har den inte åldrats särskilt väl. Speciellt skådespelet känns lökigt i långa stunder, polisagerandet är frustrerande korkat och en B-films känsla smyger sig på.
Men Rambo är en ikonisk karaktär med ett psykologiskt djup från novellen som filmen bygger på och Sylvester Stallone är som född för att spela honom. Mittenpartiet i den vackra vildmarken där han dominerar i högklassiga actionscener är underbart och även spännande för Rambo är här inte en superhjälte som i senare filmer, han blöder och lider svårt men hans träning håller honom vid liv. En mångbottnad karaktär som man förstår än mer när hans gamla läromästare Överste Trautman dyker upp och ger bakgrundsinformation till hans beteende. Deras relation är välskriven, Rambos enda fasta punkt i livet och som en fader till honom.

Vad som verkligen gör filmen komplett och på ett sätt förklarar allt är slutscenen där Rambo bryter ihop och håller en fantastisk monolog om hans röriga sinne och ensamhet. Där knyts filmen ihop på ett mästerligt sätt som överskuggar alla små brister man eventuellt tänkt på innan. Historien får en tyngd och blir sorglig och rörande, ens sympatier för Rambo skjuter i höjden. Filmmagi just där.

En actionfilm med perfekt balans som även gör den till en fantastisk dramafilm med undertonade politiska budskap. Banbrytande film som förtjänar all kultstatus den åtnjuter. Grymt bra.

http://www.imdb.com/title/tt5116248/?ref_=fn_al_tt_1

I know you're in there (2016). Skräckfilm och psykologiskt drama. En ung mans mor, som han inte haft någon kontakt med sedan han var liten då han vuxit upp i fosterfamilj, dör. Han får då veta a) att mamman lämnat honom sitt hus, avlägset beläget högt uppe i bergen och b) att han har en lillasyster som han inte vetat om. Systern sitter i rullstol, är helt katatonisk och vårdas på en institution. Mannen får veta av systerns psykatriker, att man inte vet orsaken till hennes sjukdom, men att hon tror att det kan bero på att systern har upplevt något väldigt traumatiskt.

Mannen bestämmer sig för att ta med sig sin nya syster till sitt nya hus och där vårda henne själv, och samtidigt skaffa material till en akademisk uppsats. En bit in i filmen ansluter även mannens flickvän, och de tre blir isolerade i huset...

Filmen börjar alltså lovande, men håller inte på något sätt vad den lovar. Bitvis lyckas de dock få till en kuslig atmosfär i huset, med kameraarbetet, spökljuden och -musiken, viskningarna, skuggestalterna som drar förbi o.s.v.. Saker flyttar på sig oförklarligt, fastän bara syskonen är där, och flickan kan inte ha gjort det då hon ju sitter fjättrad i rullstolen... eller kan hon det? På vägen upp till huset hintar huvudpersonen också om något slags indianmagi. Men:


Mycket otillfredsställande alltså. Dessutom har filmmakarna lånat oerhört mycket av "The Shining", så mycket att det är helt uppenbart. Att jag ändå ger den så mycket som en 4:a beror på att jag trots allt hann börja känna lite för personerna, innan det spårade ur. Situationen med att ensam vårda en så sjuk patient är realistisk.

4/10