Vilken film såg du senast?

SSF: Leviathan (2014) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Kolya och hans familj bor i en egenbyggd stuga i en liten stad i norra Ryssland. Där har han sin lilla verkstad från vilket han tjänar nog med pengar för att leva ett fridfullt liv. Idyllen störs av stans korrupta borgmästare som vill åt hans attraktiva mark för att riva huset och bygga annat, när pressen börjar bli för hård kallar Kolya på en vän från Moskva som är toppadvokat och tillsammans börjar dem kampen för att behålla marken och dessutom gräva upp skit om borgmästaren för lite hederlig gammal utpressning. En farlig metod ska det visa sig.

Den skapade lite kontrovers när den släpptes i Ryssland. Politiker gillade inte att dem skildrades som genomkorrupta och andra protesterade mot stereotypen av ryssar som vodkapimplande korkskallar. För det sänks vodkaflaska efter vodkaflaska i den här filmen och som nöje åker dem ut och prickskjuter på dem tomma flaskorna. That's life in Russia. Men människorna känns verkliga och skådespelet är på topp. Lite extra roligt blir det när man läser att dem faktiskt drack all sprit i verkligheten istället för att fejka sin fylla. Tyvärr avviker filmen från spåret den började på med den lilla människans kamp mot stygga myndigheten och går istället in på en helt annan om slitningar inom familjen som sätter relationer på prövning. Synd tycker jag, gillade inledningen mycket bättre.

Sen har den inslag som verkligen sätter tålamodet på prov. Alla som sett den vet vad jag pratar om när jag säger domstolsscenen i början. Herrejävlar alltså, snacka om ett irriterande inslag som möjligen har en mening i filmens helhet men som är så enerverande att min hantel är nära att flyga in i skärmen. Den lider av att vara lite seg då och då men fotot och miljöerna är helt fantastiska och det råbarkade ryska livet känns helt spot on. Irriterande att viktiga scener visas ur bild av nån anledning så man lämnas undrande och själv får försöka pussla ihop saker. Något seg underhållning som är för ojämn för att lämna några större intryck men flera grymma scener finns där och samhällskritik är alltid bra. Avnjutes bäst med en karaff vodka.

http://www.imdb.com/title/tt0779996/

Eine Chance für die Liebe (2006). En medelålders kvinna med två vuxna barn diagnosticeras med magcancer. Dottern väntar dessutom barn med en kille som inte vill vara involverad. Kvinnan brottas med tråkiga grämelser. Bland annat om att hennes man alltid sätter sitt arbete före henne, och att hon gav upp sin lovande karriär som konsertpianist för mannens och barnens skull. Just när hon fått cancerdiagnosen, springer hon naturligtvis på sin första pojkvän - numera en äldre herre - av en ren slump. Han ger henne en helt annan uppmärksamhet och uppvaktning än vad maken gör...

Lättviktig film, som dock duger som tidsfördriv och underhållning. Även om filmen är enkel och bitvis fånig, så tror jag att många mogna kvinnor kan känna igen sig i olika delar av huvudpersonens liv. Skådespelare, foto, rekvisita o.s.v. är helt OK.

5/10.

cheech & chong up in smoke

Lika rolig varje gång hahahaha

The Power of Few (2013): http://www.imdb.com/title/tt0817545/?ref_=nv_sr_1

Det är underbart när det var ett tag sedan jag såg en film jag genuint gillar. Efter en rad av mediokra, dåliga eller "okej"-filmer är det så härligt och se en film man bryr sig om. Denna var en sådan för mig idag. The Power of Few. Endast 5,4 i betyg på IMDB. Jag håller definitivt inte med majoriteten här.

Det är en uppbyggnad likt filmen "Crash" som blev en stor succé för många år sedan. Därefter har det kommit hur många filmer med liknande koncept. Dom flesta mediokra.. Ofta alldeles för allvarliga/tråkiga eller att dom bara gjort en medioker film och hoppas på att alla ska bli blown away av att den är uppbyggd på ett visst sätt.

Den här filmen innehåller många detaljer. Den har lite udda humor (gentemot dagens Hollywood-rullar), rätt kul kameraarbete för det mesta och har många bra dialoger. Samt flera underhållande karaktärer. Skulle kalla denna en drama/action/komedi. Det kan vara så att många som sett den kategoriserar den alldeles för snabbt och missar det humoristiska. Nåja. I don't care. I like. I like a lot!

Betyg? 3,5 - 4 / 5

Jag har sett om två favoritfilmer.

Inception (2010)

Cobb (Leonardo DiCaprio) är en mycket skicklig tjuv som specialiserar sig på att stjäla information genom att gå in i sina måltavlors drömmar och förmå dem att avslöja sig där. I samband med detta har han dock tvingat fly sitt hem. Han erbjuds en möjlighet att kunna återvända, men bara om han lyckas med en "inception", dvs att plantera en idé hos någon genom deras drömmar.

Interstellar (2014)

Cooper (Matthew McConaughey) är en före detta pilot som arbetar som bonde i en framtid där mat har blivit en bristvara. Han kommer av en slump i kontakt med vad som finns kvar av NASA och blir därmed indragen i ett topphemligt uppdrag att söka efter planeter som mänskligheten skulle kunna fly till.


Båda filmerna ligger för min del på 9/10 eller 5/5 på Filmtipset.

Jag ser Interstellar som en sorts konceptuell uppföljare till Inception, med tanke på att

Två absolut monster filmer. För mig är Intersteller snäppet bättre men det är ju samtidigt min absolut favoritfilm någonsin också

Sully (2016)

En dramatisering av den verkliga historien om den amerikanske piloten Chesley "Sully" Sullenberger, som blev känd då han i januari 2009 landade ett passagerarflygplan i Hudson River efter att båda motorerna havererat kort efter avfärd. Filmen handlar till stor del om den undersökning som inleddes efteråt för att reda ut om flygplanet hade kunnat komma tillbaka till en flygplats och landa någorlunda normalt.

Välgjord film med en stabil Tom Hanks i titelrollen.

Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.

http://www.imdb.com/title/tt0107169/

Hush Little Baby (1994). Amerikansk TV-film. En adopterad, numera vuxen, kvinna blir kontaktad av sin biologiska mor. Modern kommer och bor med dottern och hennes familj. Modern gör sig nyttig på många sätt, men verkar ibland obalanserad och framförallt svartsjuk på andra i dotterns liv.

Förutsägbart och lättviktigt, men sevärt ändå om man inte har annat för sig, bland annat på grund av bra skådespelare. Blir till och med lite spännande på slutet.

5/10

Åsa Nisse flyger i luften (1956)

Konceptet är väl rätt välbekant, en klurig farbror som hittar på en massa uppfinningar.
Den här gången är det ett nytt drivmedel.

Som vanligt snubblar John Elfström omkring, och skrockar glatt tillsammans med Artur Rolen.
Lite kul var det när Nisse vann en radiotävling och fick en resa, och tyckte att Eulalia kunde sitta hemma och stoppa strumpor, det skulle vara idag det.

Bertil Boo och Lars Lönndahl sjunger lite grann, och Sjöqvist är sliskigare än vanligt.
2/5

Hur tokigt som helst (1949)

Kavalkadfilm, vilket betyder klipp från flera olika filmer med Nils Poppe.
Nils Poppe lär ha blivit sur över tilltaget, med rätta.
Filmsekvenserna knyts ihop med ett äldre par som turas om att titta i ett gammalt tittskåp.

Tack och lov är dessa kavalkadfilmer rätt ovanliga, det blir, av förklarliga skäl, ingen direkt handling och väldigt rörigt.
Jag valde att härda ut för att det faktiskt är kul att se Nils Poppe agera, tycker i varje fall jag.

Tyvärr räcker det inte. 1/5 för det tilltaget med kavalkadfilm, hoppas att ingen ger sig på det igen.

The Dessert Fox (1951).

En film om Rommel och hans tvivel på Hitler tills hans undergång. Klassiker som höll måttet. Ganska kort film, lite under 1.5 h Rommel ser hård ut i sin militäruniform och skådespelaren gör ett bra jobb att förmedla Rommels frustration över att Hitler lägger sig i militärens taktik hela tiden. Lite lustigt med alla nazister med brittisk brytning men efter ett tag så tänkte jag inte så mycket på det. Filmen hade gärna fått vara lite längre. Kanske mer om Rommels tvivel och att ta uppf rågor om etik och moral. Svårt o veta om Rommel irriterade sig på Nazismen enbart för att han inte fick ha sin strategi eller om han också störde sig på hur de behandlade människor.

Men en klassiker som är värd att se och att se om igen.

Filmen får av mig 7/10 VG

The Magnificent Seven (2016)

Bartholomew Bogue håller staden Rose Creek i ett dödligt järngrepp. De desperata invånarna anlitar sju prisjägare för beskydd: Sam Chisolm, Josh Faraday, Goodnight Robicheaux, Jack Horne, Billy Rocks, Vasquez och Red Harvest. När de sju förbereder staden för den våldsamma uppgörelsen inser de att de slåss för mer än för pengar.

The Magnificent Seven är en remake på en remake. Det låter luddigt, men 1960års versionen med samma namn är en remake på "Seven Samurai". Så det verkar som att det börjar bli allt mer vanligare att göra remakes på remakes.
1960års versionen för mig är en western i sin vanliga anda, men som inte är särskilt speciell. Jag såg den för första gången igår, och för mig var den lite "out dated". Den fokuserade inte så mycket på de sju cowboys eller prisjägarna om man nu vill kalla dem det. Utan mer på det mexikanska folket som bodde i byn, och där Yul Brynner var i centrum utav allt.
Den här filmen följer lite utav samma mall, fast kan bli lite överdriven ibland, och blir mer utav en klassisk western i Hollywood anda.

Första problemet som dök upp för mig och som jag känner är filmens största nedfall under hela filmen, är att Antoine Fuqua inte känns bekväm i westernmiljön och använder sig utav andra westernfilmer han har sett och lägger allt i en skål.
Vilket gör att filmen inte är särskilt ny inspirerad eller gör något nytt. Där är även scener som är direkt tagna ifrån 1960-versionen som många kommer känna igen.

Den följer ungefär samma mönster som den filmen. Handlingen är ju såklart densamma, men även vissa scener spelar i lika skede. Men där är fortfarande tillräckligt med skillnader som gör att den ändå inte blir en scen för scen remake utav 1960 versionen.

Musiken var också en negativ aspekt för min del. När jag ser en western vill jag ha den där pampiga musiken som spelas under förtexterna och igen under eftertexterna. Men det saknades verkligen här, även ifall där var intro med förtexter vilket jag anser är ett måste i alla western. Så var musiken inget som satte sig direkt i huvudet och var minnesvärt.
De spelade originalmusiken under eftertexterna ska dock nämnas.

Däremot tycker jag skådespelarna sköter sig väldigt bra. Denzel Washington funkar förvånande bra som cowboy och trodde inte han hade det i sig. Ethan Hawke likaså som var en av favoriterna tillsammans med Vincent D'Onofrio.
Chris Pratt är Chris Pratt. Han är charmig och karismatisk, men spelar ännu en gång Star-Lord rollen som han gjort nu på sistone.
Peter Sarsgaard gjorde vad han hade att jobba med i skurkrollen, även ifall där var väldigt lite på pappret, men så var det även för Eli Wallach i 1960-versionen.

Miljöerna var även härliga och scenografin andades verkligen western. Fina solnedgångar, fina kvällsscener vid eldbrasan och fina varma scener vid de klassiska husen.

Actionscenerna var även underhållande och bra gjorda. Speciellt slutscenen som imponerade riktigt mycket. Det var som en uppgradering ifrån vad 1960-verisonen och många andra westernfilmer på den tiden hade att erbjuda.

I sin helhet är detta en ganska så onödig remake till att börja med. Den tillför inget nytt till materialet och den må kanske vara mer grovare och blodigare än 60-versionen. Men annars följer den samma mall, vilket gör att filmen inte tar ut svängarna lika mycket.
Det känns som att Antoine Fuqua bara har tagit alla westernfilmer han har set och slängt in allt igenkännbart här då han känner sig obekväm i miljön.
Däremot var filmen underhållande med bra skådespelare, fina miljöer och bra actionscener. Man kan också se alla de typiska western inslagen som en homage eller som ett klassiskt knep. Vilket gör att filmen känns mer som en klassisk western än låt säga Django Unchained eller The Revenant.
En klassisk western i modern era.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2404435/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=q-RBA0xoaWU