Dazed and Confused en film om ungdomar i usa på 70 talet och deras sista dag i skolan. Freshman jagas av senior folk blir fulla och röker på. En typisk high school film om att jaga brudar bli man och festa loss. Hört att den ska vara ikonisk. förstår ej varför. 2/5
Laurence "The Matrix" Fishbourne och Paul Walker (RIP) i en flamsig actionkomedi. Starten ger ett för flamsig intryck, men med tiden får filmen lite hjärta, snygga scener och den går ständigt framåt. Handlingen är inget att skryta om men jag har sett sämre i en actionrulle. Jag tycker dom kunnat tona ner det överdrivet flamsiga, men lite sent nu.
Inget måste ifrån genren, men är du ute efter en lättsam action kan det här vara något.
Varning: Spanska / Engelska (av och till igenom hela filmen)
När jag tittade igenom "Making Of" insåg jag att nästan hela den delen var på spanska, men för att vara ärlig märks det tidigare i filmen att det inte är en klassisk Hollywood produktion. Atmosfären i filmen med kameravyer, valet av dialog och detaljer överlag fria ifrån klichéer.
Introscenen är ett udda inslag som jag inte sett tidigare (det händer lite och pö om pö blir det en stillbild och information om filmen istället för t.ex. vissa Bond-filmer som gör en lång musikvideo för att få med diverse detaljer). Det gillade jag.
Att mycket var på spanska störde inte mig, men kan du inte spanska måste du ha textning på. Gary Oldman gör en bra prestation och även tjejer i filmen. Jag hade aningen svårt för den okarismatiske "andra" killen. Han passade inte riktigt in varken estetiskt eller skådespelarmässigt anser jag.
Mycket i filmen känns realistiskt, men det tar ett tag innan något av intresse sker. Sedan börjar filmen berätta sig själv och olikt många av dagens filmer förklaras det på ett bra sätt istället för att det är luckor i handlingen som magiskt förklaras mot slutet. Det gillade jag. Gillar även hur karaktärerna, förutom ena killen, känns humana genom filmen.
Själva berättelsen i sig lämnar ett ganska ljummet intryck. Det är visserligen en thriller, men tror filmen hade vunnit mycket på att visa mer värme mellan karaktärerna och att det senare skulle bli råare / hårdare klimat. Mer balans mellan ljust och mörkt. Nu känns det mesta relativt mörkt. Starten och slutet ger inga vidare intryck, men partiet i mitten är bra.
Betyg? 3 / 5
På baksidan förklaras filmen som en modern "Den Sista Färden / Deliverance" och visst finns det likheter. Det är dock knappast "samma handling" utan mer att enskilda scener och undertoner som är lika.
The Facts of Life (1960). Något slags blandning av drama och komedi. "Bob Hope" och "Lucille Ball" är gifta på var sitt håll, och ganska trötta på vardagsrutten i sina äktenskap, när de oväntat faller för varandra. Sedan händer en massa fånigt, när de ska försöka få vara ensamma med varandra genom att ta in på motell, hyra stuga o.s.v.. Allt blir misslyckat, och de upptäcker att de börjar gnata på varandra på precis samma sätt som på sina äkta hälfter därhemma... Hon retar sig på att han inte klarar av sådana praktiska saker, som små reparationer, som hennes man kan göra utan problem, och han upptäcker att hon har samma irriterande ovana som hans gamla mamma, typ!
Det är LITE roligt bitvis, men problemet med den här filmen är att det är omöjligt att ta den passionerade otrohetsaffären på allvar ifrån början, eftersom varken Lucille Ball eller Bob Hope har någon sex appeal... Men det som är bra med filmen, är att man får en möjlighet att identifiera sig med personerna och tänka till - om det skulle vara så att man själv går i sådana funderingar. Jag menar: att lämna en make/fru/sambo sedan många år, för någon ny hastigt uppblossande förälskelse. Gräset kanske inte ÄR grönare? När det blir vardag i den nya relationen, och det blir det ju, så kanske det blir lika mycket irritationer och slitningar i den..? Eller ÄNNU mer eftersom man dessutom får hela problematiken med mina ungar, dina ungar, mitt ex, ditt ex... och så det dåliga samvetet därtill.
4/10
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2017-03-10 kl. 22:05.
The Facts of Life (1960). Något slags blandning av drama och komedi. "Bob Hope" och "Lucille Ball" är gifta på var sitt håll, och ganska trötta på vardagsrutten i sina äktenskap, när de oväntat faller för varandra. Sedan händer en massa fånigt, när de ska försöka få vara ensamma med varandra genom att ta in på motell, hyra stuga o.s.v.. Allt blir misslyckat, och de upptäcker att de börjar gnata på varandra på precis samma sätt som på sina äkta hälfter därhemma... Hon retar sig på att han inte klarar av sådana praktiska saker, som små reparationer, som hennes man kan göra utan problem, och han upptäcker att hon har samma irriterande ovana som hans gamla mamma, typ!
Det är LITE roligt bitvis, men problemet med den här filmen är att det är omöjligt att ta den passionerade otrohetsaffären på allvar ifrån början, eftersom varken Lucille Ball eller Bob Hope har någon sex appeal... Men det som är bra med filmen, är att man får en möjlighet att identifiera sig med personerna och tänka till - om det skulle vara så att man själv går i sådana funderingar. Jag menar: att lämna en make/fru/sambo sedan många år, för någon ny hastigt uppblossande förälskelse. Gräset kanske inte ÄR grönare? När det blir vardag i den nya relationen, och det blir det ju, så kanske det blir lika mycket irritationer och slitningar i den..? Eller ÄNNU mer eftersom man dessutom får hela problematiken med mina ungar, dina ungar, mitt ex, ditt ex... och så det dåliga samvetet därtill.
4/10
Såg den också för ett tag sedan och kan instämma i din kritik. Dessutom kändes den rätt mossig. Det var nog fan bara på 50-/60-talet en gammal gubbtjyv som Bob Hope kunde komma undan med att spela förste älskare.
Såg den också för ett tag sedan och kan instämma i din kritik. Dessutom kändes den rätt mossig. Det var nog fan bara på 50-/60-talet en gammal gubbtjyv som Bob Hope kunde komma undan med att spela förste älskare.
Jag förstår överhuvudtaget inte hur de tänkte. Så fort man ser Bob och Lucy vill man ju skratta, leta efter en anledning att se något humoristiskt. Man är så inkörd på det - och det var publiken år 1960 också, i ännu högre grad. Bob Hope var förmodligen den mest kände komikern då, eller i alla fall en av de mest kända, och Lucy Show gick för fullt på TV...
Nu SKULLE det ju vara lite komedi i denna rulle, men detta är också något som jag inte tycker fungerar. Alltså när man blandar komedi med passionsdrama, historiskt drama, överlevnadsfilm, skräckfilm eller någon annan genre som är tänkt att väcka helt andra känslor. Skratt och djupa, tragiska känslor alternativt rädsla tar ut varandra, och så känner man inget alls i stället. (Eller så funkar det i alla fall för mig.)
Vill varna för filmen Sisters (2015). Tänkte att med Tina Fey så lär man väl få några skratt iaf, men detta var den lägsta formen av pubertal humor. Skrattade till en gång på knappa (långa) 2 timmar och det var när en snubbe ramlade och fick en ballerina music box uppkörd i rumpan. Ni kan tänka er hur rolig resten av filmen måste varit, vars handling till största delen består av hur ett gäng 40-åringar festar sönder ett hus.
Fattar verkligen inte hur denna kan vara "Fresh" på Rottentomatos. Måste ha med att det är de hyllade Tina Fey och Amy Poehler i huvudrollerna. Hade lika gärna kunnat vara typ Kevin James och Adam Sandler i huvudrollerna och med samma handling hade denna film antagligen toksågats.
I slutsats en av de absolut sämsta filmer jag någonsin sett
Lika kass som jag misstänkte att den skulle vara. Jag är vanligtvis svag för rymdfilmer men den här var inte bra alls. Den kunde dock ha blivit mycket bättre om man ändrade "lite" i vilka scener som kom i vilken ordning. Tramsig och tråkig kärlekshistoria utan spänning. Det blev en trea i betyg men egentligen är det nog för generöst.
Vill varna för filmen Sisters (2015). Tänkte att med Tina Fey så lär man väl få några skratt iaf, men detta var den lägsta formen av pubertal humor. Skrattade till en gång på knappa (långa) 2 timmar och det var när en snubbe ramlade och fick en ballerina music box uppkörd i rumpan. Ni kan tänka er hur rolig resten av filmen måste varit, vars handling till största delen består av hur ett gäng 40-åringar festar sönder ett hus.
Fattar verkligen inte hur denna kan vara "Fresh" på Rottentomatos. Måste ha med att det är de hyllade Tina Fey och Amy Poehler i huvudrollerna. Hade lika gärna kunnat vara typ Kevin James och Adam Sandler i huvudrollerna och med samma handling hade denna film antagligen toksågats.
I slutsats en av de absolut sämsta filmer jag någonsin sett
Det har varit den hippa grejen inom komedi det senaste som mindre begåvade kritiker äter upp som något modigt och normbrytande. Spelar mindre roll om skämten är roliga eller att man ser det för vad det faktiskt är, kiss-och-bajs-humor som hör hemma i en dagismiljö, utan så länge det utmanar någon norm så är det geniaaaaalt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!