Vilken film såg du senast?

Bodom (2016)

Jag följde intesivt med rättegången mot Nils Gustafsson 2004. Ett krystat försök av polisen att fälla någon för morden drygt 40 år tidigare. Det slutade i fiasko och den förmodligen oskyldiga Nils Gustafsson gick fri.
Därför var det intressant att se hur man gjort en film med hjälp av intrycken från Bodom-morden och den senkomna rättegången.


Det första jag reagerar på är att finnar tydligen inte kan göra film utan att göra det till en finsk kliché. Redan i första scenen figurerar en sträng hätsk pappa som knappast finns i den finska verkligheten men som alltid finns i finska filmer. En bit senare in i filmen brusar ena killen upp i ”typiskt finskt” hätskt utfall. Så fungerar inte finnar heller i verkligheten. Tonåringarna som far ut och kampar är väldigt tysta, sammanbitna och spända på ”typiskt finskt” manér. Det stämmer heller inte speciellt bra överens med nutida finska ungdomar. Alltså hur orkar man upprätthålla denna klichébild?

Sen kommer en första twist i filmen som jag tycker är en smula långsökt. Mordmotivet (för det sker mord, ingen större spoiler där) är tunt. Sen i slutet av filmen kommer en till twist som jag nästan anade. Detta för att det går lite hand i hand med vissa uppfattningar från det verkliga mordfallet och den senkomna rättegången.
Filmen är väl inte sämre än övriga filmer i denna genré. Det är snarare så att personerna agerar mer felfritt jämfört med vad som är vanligt. De gör inga idiotiska beslut som man så ofta stör sig på. Nåja, ett idiotiskt tilltag blir det när man plötsligt förlagt en grej. Denna sekvens är dessutom helt onödig så jag vet inte varför det inträffar ens.

Om man underlåtit att köra med uslitna finska klichéer så skulle det räcka till en svag 6:a. Men nu blir det inte mer än en 5:a.

5/10

Manchester by the Sea (2016)

Helt underbar humor i den här rullen, men det var inte en rolig film. Det är hit man går för att dö, och pånyttfödas. Katarsis. Äckligt realistisk på alla sätt.

Michelle Williams är riktigt bra och de första minuterna är snyggt gjorda med de upprepande scenerna i Boston med de olika hyresgästernas bemötande av Lee.

Lee (Affleck) och Patricks (Hedges) uppkäftiga samtalston dem emellan påminde lite om Damon & Williams i Good Will Hunting (1997). Patricks far, och Lees bror, Joe går bort alldeles för tidigt, och tidigt även i filmen, vilket tvingar Lee att åka tillbaka till den lilla orten vid kusten som också är filmens titel, för att ordna med begravningen, och med Patricks liv - mamman är av olika anledningar inte riktigt med i bilden, så i Joes testamente har Lee utsetts till Patricks förmyndare.

Folket på stan frågar sig: är det där Lee? Den Lee? Lee Chandler? Och i en rad tillbakablickar får vi långsamt, plågsamt - nejnejnejjagvillintesemer - se varför de frågar sig det. Varför Lee inte längre bor kvar i Manchester-by-the-Sea. Varför Lee valt den anonyma tillvaron i storstaden Boston. Varför Lee valt ett spartanskt boende. Varför Lee är uttryckslös, orkeslös, viljelös. Hans kvidande "Please!" på polisstationen är hjärtskärande...

Och mitt i hans ständigt närvarande och påträngande sorg och skuldkänslor ska han vara där för sin brorson Patrick. Patrick, som trivs med sitt liv - han spelar hockey och basket, han är med i ett band och han har två (!) flickvänner som är ovetandes om varandra. Sin fars bortgång tar han, till synes, ganska lätt. Men under ytan, vid havet, finns den där. Sorgen. Paniken. Vad händer nu? Med mig? Med dig? Med mitt liv? Hur gör vi nu? Vad ska vi göra nu? Jo, nu ska ni gå och se den här filmen.

8/10

Goodnight Mommy, vart lite besviken på den. Trodde att den skulle vara mer kuslig än den var och man förstod att Betyg: 2 av 5.

Jag hade nöjt med mig en småsvår och halvstrulig Casey Affleck i ett kargt relationsdrama med sin brorson, men att döma av din recension verkar den bjuda på så mycket mer. Känner mig megapeppad på att se den nu och hoppas jag kan komma iväg att se den på bio.

http://www.imdb.com/title/tt0116544/

Holiday Affair (1996). Änka, 30-plussare, med liten son uppvaktas av två olika män i juletid. Den ena är en medelålders advokat, stabil, välbeställd, trygg och tråkig. Den andre är yngre och snyggare, men fattig och har en mycket mer happy go lucky-attityd till livet. Huuuuur ska det här gå..?


Försöken att få ihop modelltågen med det riktiga tåget känns väldigt tillgjort.

Pojken, som charmar alla i filmen, är inte charmig - snarare irriterande.

Trots att filmen är så fånig, så är den lite sevärd p.g.a. alla de fina julmiljöerna och -musiken och det vackra fotot.

[B4/10[/b]

David Brent: Life on the Road (2016)

Ricky Gervais återvänder till rollen som David Brent, chefen från brittiska The Office, som efter att försökt sig på en karriär som borstförsäljare ger sig på att förverkliga sin dröm om att bli rockstjärna. Filmen är en "dokumentär" om hans försök till turné.

Hyfsat tråkig, även om man gillat The Office. David Brent fungerar betydligt sämre i den här situationen.

Betyget blir 4/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Håller fullkomligt med din recension och tycker den filmen är underbar. Gillar verkligen Lindsey Lohans filmer av någon anledning.. Ska kolla in den äldre versionen också.

Jag är biased p.g.a. att jag såg denna på flyget en gång, när jag reste på sol-och-bad-semester till Egypten med ett gäng vänner. Det kändes som att Egypt Air letat fram det mest harmlösa och oskyldiga man kunde tänka sig, för att vara hundra procent säkra på att inte få några klagomål från varken barnfamiljer eller religiösa! Och det är ju inte fel, det tycker jag inte idag i alla fall. Men i det sällskapet och den situationen blev det fånigt och dumt med en sådan film, när man längtade efter något som handlade om party, kärlek och äventyr - för att bli taggad inför utlandsäventyret!

Enemy (2013): http://www.imdb.com/title/tt2316411/?ref_=nv_sr_2

Man kan inte beskylla Jake Gyllenhaal för att hålla sig fast vid traditionella roller direkt. Filmen är mörk och har en simpel ljussättning som varierar. Från mörkt och ljust. Perfekt för en Thriller.

Filmen känns i starten intetsägande, men snart får man en kontext, men ju längre filmen går desto mer nonsens blir det. Dialogerna kändes bra i starten, men blir bara konstiga. Filmen känns varken smart eller spännande. Endast udda för att vara udda. Enstaka sexscener slängs med och olika versioner av spindlar (se själv. Svårt att förklara).

Betyget på IMDB är 6,9. Ett bra betyg. Är det något jag missat? Om man läser novellen detta är baserat på ger det större förståelse? Jag får vibbar av Donnie Darko och Memento, men denna är inte i närheten av lika bra som endera.

Betyg? 2 / 5

Helt klart Denis Villeneuves bästa, i mina ögon. En sån där "gör vad fan du vill"-film som går all-out i tokigheter. Creepy och obegriplig (fast på ett bra sätt).

För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964)

Ingemar Bergman i skämtartagen, Jarl Kulle försöker intervjua en berömd musiker, men får hela historien berättad av kvinnorna i hans haremslika slott.

Komedi var det visst. Jag är övertygad om att roliga timmen i klass 4c på Hagaskolan är roligare.
Rörig, konstig, hemsk.

1/5

Kanske är nåt för mig? Älskade Prisoners men hatade Nawals Hemlighet.

Jag såg:

The Wolf Man (1941)

Urbota fånig handling där saker inte hänger ihop och folk beter sig ologiskt. Utan att spolia för mycket ska jag nöja mig med att ge tre exempel.

Kärlekshistorien: huvudrollen vinner fnittrigt förtroende och intresse från flickan genom att bete sig som den mest obehaglige stalker man kan tänka sig. På ett skämtsamt vis i och för sig, men det är rätt uppenbart att endast psykiskt sjuka kvinnor skulle ropat på hjälp om det hänt i verkligheten.

Polisutredningen: efter första mordet finns en fullständigt solklar huvudmisstänkt. Allt pekar på att han är skyldig, inget på att han är oskyldig. Inget. Vad gör polisen? Släpper honom lös för det är nåt som är lite konstigt med det hela. Det skulle kunna gått till på ett oerhört mycket mer långsökt vis resonerar man, som dessutom inte implicerar mord men väl dråp eller vållande till annans död så de borde ändå häktat honom för brott.

Varulvskonsistensen: varför är den första varulven som biter huvudrollsinnehavaren i skepnad av en varg rätt och slätt, medan huvudrollsinnehavaren i sin varulvsform är en hårig humanoid med stora huggtänder? För att manuset blir omöjligt om första varulven inte ser ut som ett djur. Någon annan förklaring finns inte. Och det gör ju att filmen brister i konsistens. Jag gillade inte heller att varulven i mänsklig form ser ett magiskt märke i handen på sitt nästa offer (i varulvsform). Det känns helt ologiskt och man undrar bara hur det funkar. Någon form av determinism förutsätts för att logiken ska hålla.

Men filmen är klart sevärd och till och med ganska bra ändå enbart på grund av det visuella. Fotot är verkligen skitsnyggt, och kulisserna man byggt upp med ödesmättade kolsvarta kolosser till träd och den vita dimman som rullar in är imponerande och stämningsfull. Liksom kyrkogårdarna och en del annat. Som så vackra ödesmättade tavlor att jag var tvungen att pausa ibland för att njuta av det.