Vilken film såg du senast?

För att de tycker den är bra. Gav den 8/10 på imdb tror jag

Verkligen. Jag kände att det var två timmar jag kunde ha spenderat betydligt bättre.

Jag såg om Zero Dark Thirty igår. Välgjort om underrättelsearbete med skitrolig tortyr. Inga jävla hemmaproblem, bara CIA-robotar som nöter på. Så jävla bra. Mark Strong vinner nog inga priser för sin amerikanska dialekt. Satan vad han hoppar in och ut ur den.

Den var godkänd men inte mycket mera enligt mig, väldigt hypad precis som Gravity av samma regissör som var riktigt urusel, och ett av argumenten är likadana, en film som man ska se på bio. Nä, jag håller fortfarande Y tu mamá también som Cuarons bästa film, tror knappast att han kommer att överträffa den någon gång i framtiden som han utvecklats efter Children of Men.

Children of men är bra, mer av det hade varit trevligt att se.

Borde nästan se om den känner jag efter att vi pratade om den häromsistens då du nämnde den i en tråd där vi b.la diskuterade om Bigelows karriär idag. Jag är en stor beundrare utav Jessica Chastain och Kyle Chandler är en sådan där skådis som jag upptäckte först på senare år. Kollade aldrig på Friday Night Lights då den gick, så missade honom där, men av det jag sett med honom i film har jag gillat. Senast i Game Night som jag har för mig att du också gillade?

Får nog ta och se om Zero Dark Thirty i helgen då, om tiden finns till, den är trots allt 2½h.

SSF: First Man (2018) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

En biografi om den amerikanska astronauten Neil Armstrong som var del av de banbrytande rymdprogrammen Gemini och Apollo som NASA lanserade på 60-talet för att få ett övertag på Sovjet som redan höll på att vinna rymdkapplöpningen. Oh, och just det - han blev den första människan att gå på månen också.

Utmaningen att göra en film om månlandningen 1969 och inte få den att kännas som en tv-film eller dokumentär är enorm i mina ögon. Alla vet redan vad som hände, det gick hur bra som helst, hur ska man få det spännande? Det fungerade för Titanic (1997) men där gick det också åt helvete, det fanns en massa drama att hämta. Nu är First Man dock en biografi över Neil Armstrong som innefattar gott om familjedrama och tidigare uppdrag som faktiskt gick åt helvete - så det kanske fungerar ändå.

Nja, det fungerar förstås hyfsat i och med att det är en så oerhört påkostad film och skicklig regissör men i slutändan tycker jag det var en ganska tråkig upplevelse - och då är jag ändå väldigt svag för realistiska skildringar av vetenskapliga genombrott. Sista tredjedelen med månlandningen lider av det jag redan nämnt - det blir aldrig riktigt spännande. Vid det laget har man redan gått igenom så många kameraskakningar och oroade ansiktsuttryck vid tidigare händelser så det känns avmattat. Man vet ju att han kommer kliva ner för stegen och yttra de bevingade orden.

Det jag blir mest intresserad av inledningsvis är när jag ser att Ed White är med - astronauten som med två andra brändes ihjäl under ett test för Apollo 1 uppdraget (vars autentiska ljudupptagning finns att höra på Youtube). Då är jag intresserad över hur de tänker skildra den olyckan och det är såna moment i upptakten till huvuduppdraget jag uppskattar mest, inte månlandningen.

Det är otroligt välgjort och välspelat men all "dötid" mellan uppdragen saknar stinget för att det ska lyfta. Familjedramat är inget man inte sett förr och Ryan Gosling är intetsägande den här gången. Det är dock den bästa fejkade månlandningen sedan Stanley Kubrick - synd bara att månlandningen inte är så spännande längre.

Jag håller med att det blev rätt överflödigt med kameraskakningar men om det någonsin känns rättfärdigat att ha med det så är det i denna film. Så det är inte en av sakerna jag håller emot filmen.
För det är just vad dom astronauterna måste ha upplevt det.

För när man sitter i en tunn metal burk fylld med explosivt innehåll osäker på om man är sekunder från att dö, så är nog skakningarna det man tar ifrån ögonblicket som det mest märkbara. Så man ska ju förstå att det är så obekvämt som det ser ut att vara.

Till skillnad från fight och action scener där man faktiskt vill se och förstå vad som händer.

Nja, det jag vet inte. Man ska ju tydligen kunna se stjärnorna. Det är bara via foton som de inte kan bli observerade.
Men ändå gjordes det kolsvart i filmen...
Känns som man kunde ha lärt sig något om dom gjorde det rätt och om vetenskapen verkligen stämmer.

Jodå, Game Night var en riktig höjdare och Kyle Chandler som kung rövhål var enligt mig filmens höjdpunkt.

Kraftidioten (2014)

Alltså, vad har jag precis sett?
Jag hade inte läst något om filmen utöver en kort beskrivning av handlingen och det tillsammans med det mörka och dystra, nästan suggestiva, introt gjorde mig beredd på att få se en dödsseriös nordisk neo-noir. Men det hela urartar till en härlig soppa full av svart humor. Inte sedan Blinkende Lygter har jag haft så roligt åt en allvarlig nordisk film, men den når inte riktigt upp till samma höjder även om det är nära. Greven alltså, vilket original.

Jag gissar på att du inte såg den på bio?

I fidanzati, 1963, Italien, Ermanno Olmi.

Obs: Kan finnas spår av nötter och spoilers!

Svartvit, kort, film om en arbetare i norra Italien som får en karriärsmöjlighet att flytta till Sicilien och ta på sig ett tyngre ansvar. Hans kvinna blir ledsen och vill inte dansa, ty han ska åka själv. Kanske var löftet om bättre tider skrivet i flyende vind, för vid en bussresa beklagar sig några över att det var säkert bättre förr, men det är så oekonomiskt att vara huserad i staden samt att man bör nog ta med sig sin familj så man inte längtar hem för mycket.

Det händer inte så mycket i filmen, bara en arbetares stilla gång: lite karneval, lite prat om algerier, lite korriodorsbus på boendet. Men det är det som gör filmen så trevlig, i sitt fina svartvita foto. Vad jobbar mannen egentligen med, vad är det han gör på jobbet? Oklart.

Över tiden så bygger han upp en längtan till sin fru, för hon skriver så feminint och lidelsefullt i sina brev. Kanske kan ett osäkert förhållande blomma upp av en tids frånvaro. Jag tolkar slutet som att all spänning som byggts upp och alla fantasier som skapats av breven abrupt blir störda av den brutala verklighet en röst över en telefon kan ge - en klart verkligare kommunikationsform än brevledes.

Betyg: 4.5/5

Den senaste filmen jag tittade på, i sin helhet, var Hell Fest (2018) och visst var den okej men knappast särskilt bra.

En mycket typisk slasher-thriller där en mördare jagar ungdomar på en skräckfestival. Slutet var inte vad jag hade hoppats på. Vill helst ha någon genomtänkt twist!

Filmen har fått genomsnittliga betyget 5,6/10 hos IMDB och det är väl jag också beredd att ge den.

Ingenting som man inte har sett förut.

Nej. Förstår att den måste ha känts mäktig där.