Vilken film såg du senast?

Tack för ett bra svar

Jag fick vibbar i filmen att den hade varit mer förståelig med kunskap kring det hela. Jag valde filmen slumpmässigt för att den verkade lite kul. Kan tänka mig att det är liknande till Bob Dylan-filmen "I'm Not There". Där tror jag förkunskap om Bob Dylan och hans musik gör filmen lättare att förstå och därigenom uppskatta.

Jag förstod symobolismen med hans "svärd mot magen" som var återkommande.. Men tyckte det gjorde slutet förutsägbart. Hade föredragit om "delarna" hade fått berätta sig själv från start till slut istället för ett slänga in liknande slut mot slutet och ständigt hoppa runt.

Jag kanske ser om filmen en dag om jag, från andra håll, får upp ögonen för Mishima och kan se filmen ifrån ett annat perspektiv. Tack igen för svar. Ha det!

Criminal (2016)

Kevin Costner spelar Jericho Stewart, en livstidsdömd amerikansk fånge som förflyttas till England för att genomgå ett avancerat experiment.
Dr Franks (Tommy Le Jones) lyckas överföra de viktiga minnena från den hjärndöde CIA-agenten Bill Pope hjärnvågor till Jericho. Syftet är att ta reda på var "The Dutchman" som utvecklat ett farligt hackerprogram vilket kan aktivera långdistansrobotar befinner sig.
Ryssarna men också den skoningslöse Xavier Heimdahl är intresserade av teknologin som CIA försöker att genom Jericho få kontroll över.

Med tanke på att mänskliga hjärnor i en snar framtid kommer att kunna "koppla upp sig" mot internet och medvetanden så är filmen intressant. Det som är sämre är att den är onödigt brutal och har en hel del gropar i manusskriptet vilket gör den overklig men den duger.

Betyget för att Kevin Costner levererar: 6/10

Det var så lite så. Roligt att det uppskattas!

Är ju som sagt ingen auktorietet på Mishima annat än det lilla jag har läst om honom, men några av de där berättaröstreplikerna i filmen satt verkligen kvar hos mig efteråt. Typ dessa två, svenskt översatt:
Farligt nära gråzonen mellan ordbajseri och livsvisdom måhända, men det gick hem hos mig och jag sög på det efter jag sett filmen.
Överlag verkar han ju vara en väldigt intressant snubbe. Både som privatperson och som författare. Har än så länge bara läst Sjömannen som föll i onåd hos havet av honom och blev väl inte direkt helsåld på just den romanen, men är fortfarande sugen på att läsa mer av honom, t.ex. de verk som filmen anspelar på.

Anyhow, sorry om jag svamlar på. Ha en skön kväll/natt.

Beasts of no nation.

Handlar om hur en normal afrikansk pojke blir en psykiskt instabil barnsoldat i något inbördeskrig i Afrika. Trodde först de skulle framhäva rebellerna som några hjältar som stod upp mot orättvisa och övergrepp, men de visar sig vara minst lika vidriga som milisen de kämpar mot.
Nu vet jag iofs relativt lite om inbördeskrig och barnsoldateri i Afrika, men baserat på de dokumentärer jag sett verkar filmen vara verklighetstrogen.

Idris Elba gör dessutom en fantastisk insats som en manipulativ rebell-ledare.

Förmodligen en av de bättre krigsfilmer jag sett, rekomenderas starkt.

http://www.imdb.com/title/tt4183170/?ref_=fn_al_tt_1

Honeymoon from Hell (2016). Ungt smekmånadspar övernattar på spökpensionat i amerikanska södern. Vädertjänsten varnar för att ett stort oväder är i antågande. Finns det berömda spöket på riktigt? Vem är vän och vem är fiende, och vad pågår egentligen? Filmen fungerar inte som skräckfilm, för det är inget som är skrämmande SÅ. Det är mer ett relationsdrama skulle jag säga, med oväntade vändningar samt lite romantik. Det flyter på hela tiden och blir aldrig tråkigt. Passar förmodligen bäst för en kvinnlig publik.

Ger den 6/10.

SSF: Les petits mouchoirs (2010) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Precis innan ett vänskapsgäng i 30-40års åldern ska åka iväg på den årliga sommarträffen till en stor stuga intill vattnet råkar en av dem ut för en svår olycka. Liggandes på sjukhuset i kritiskt tillstånd gör att dem andra tvekar till att åka, men gör det till slut ändå. Dem kommande veckorna flyter på allt annat än bra dock - hemligheter kommer upp till ytan och vänskapsrelationer och kärleksrelationer sätts på hårda prov, allt under stressen över att en nära vän svävar mellan liv och död. Låt vinet flöda!

En bra film som jag gillade riktigt mycket trots ett par brister. Först och främst är karaktärerna suveränt skrivna där alla känns mångbottnade och har grym utstrålning och skådespelarna gör alla ett fantastiskt jobb. Det är svårt att favorisera eller tycka illa om nån för alla är så komplexa och trovärdiga. Man trivs ypperligt i deras sällskap. Stämningen dom skapar är riktigt skön och smittande till den grad att man själv önskar man vore en passionerad fransman istället för en reserverad svensk - det skriks på småungar och yxor huggs in i väggen och man skäller på varandra för att i nästa minuten vara bästa vänner igen, ingen långsinthet här inte. Kända musikstycken bryter av och livar upp då och då och det är vääääldigt smart i en sån här lång film som annars hade fått många att somna.

Min gudinna Marion Cotillard är som vanligt helt underbar. Favoriten måste dock vara Francois Cluzet som är äldst i gänget men beter sig ofta som en tonåring, faktiskt utan att det blir löjligt. Minen han har i inledningen när en manlig vän berättar att han har känslor för honom är värd biobiljetten bara den.

När vi kommer till bristerna finner vi för lång speltid, utdraget slut som blir lite för sentimentalt och en ganska spretig känsla överlag. Ren Åsa-Nisse humor blandas med allvarliga ämnen och sektioner som känns som transportsträckor. Det hade kunnat tajtats till och lämnat ett mycket större intryck. En underbar varm och härlig film som folk i medelåldern kommer få ut mest av - men även jag som är i mina tidiga tonår (tyst) blir berörd och road.

Deadpool från 2016.

Är inget jättefan vad de nyare superhjältefilmerna som har kommit ut på senare år, men eftersom att Deadpool hade fått ganska bra kritik så tänkte jag ge den en chans. Men den var inge vidare kände jag, skämten var inge vidare och storyn var ganska tråkig. Sen är TJ Miller med i filmen som jag inte gillar.

Betyget blir: 2 av 5.

Blitzkrieg 43/45

Lawrence of Arabia (1962)

Thomas Edward Lawrence. 1888-1935. Det här är historien om hans liv (i hur stor grad de håller sig till sanningen vet jag inte).

Död i en motorcykelolycka i Storbritannien. Innan dess hann han med en hel del, framför allt på den arabiska halvön. Stationerad i Kairo, men inte särskilt uppskattad (han är inte punktlig, för beläst, allmänt oduglig, etc), skickas han till Prins Faisal som observatör.

Han väljer att göra mer än att bara observera och helt plötsligt så har araberna, verkar det som i alla fall – efter många om och men, enats. Peter O’Toole gör en minst sagt bra insats i rollen som Lawrence, en man vars största dröm – inledningsvis – är att få se öknen. I slutet av filmen vill han ingenting annat än att komma bort från den... och mycket annat har också förändrats med honom.

Det är David Lean som står för regin, och de två filmer jag tidigare sett av honom har inte lämnat något bestående intryck (3/10 och 6/10), och precis som i hans film från 1957, The Bridge on the River Kwai, är Alec Guinness med – denna gång spelar han Prins Faisal och gör även i den här filmen en gedigen rollprestation.

Fotot är naturligtvis strålande, och det får hjälp av den fantastiska och vidsträckta miljö som öknen är. Men herregud vad tråkig den är. Den griper aldrig tag i mig, trots att den vad gäller tekniken onekligen är ett klassiskt mästerverk, och jag kollade på klockan mer än en gång under filmens gång, tyvärr.

Alla pratar engelska, och alla töntiga araber som måste bråka hela tiden blir enerverande efter ett tag. Det finns inga särskilt intressanta karaktärer bortsett från Lawrence, och en mans förvandling från ganska sympatisk, pacifistisk och krigskritisk, till högmodig, sadistisk och krigisk är inte tillräckligt intressant för en film med en speltid på tre och en halv timme. Framför allt inte när filmen inte ens fokuserar extra mycket på hans psyke (jämför med t ex... hmm... Black Swan för att nämna ett exempel).

Nej, tyvärr, Lean, du är väldigt känd men på mig imponerar du inte. 5 av 10 kameler.

5/10

HIT & RUN (2012): http://www.imdb.com/title/tt2097307/?ref_=nv_sr_1

Det finns ett fåtal scener som är roliga (eller skulle kunna vara roliga om filmen hade mer värme) och du kanske känner igen en den ansikten. Det åsido var det här en vanlig amerikansk komedi med extremt dålig personkemi mellan skådisarna. Det känns som att samtliga scener inom dialogen är tagna direkt ur första försöket utan vidare krav på att förmedla någon känsla.

Jag har svårt att sätta fingret på det, men hela filmen känns "off" på något vis. Det fanns som skrivet några scener som jag antagligen skulle tyckt varit riktiga roliga om dom varit med i annan film, men här lämnar det inga större avtryck alls.


Missar du denna film - Missar du inte mycket.

Betyg? 2,5 / 5

Star Trek Beyond (2016)

Enterprises besättning utforskar denna gång de yttersta delarna av den outforskade rymden. Där kommer de i kontakt med en fiende som sätter dem, och allt som Federationen står för, på prov.

Star Trek besättningen återvänder till vita duken i ännu ett rymdäventyr, och denna gången med en ny regissör bakom ratten, och ett manus från ingen mindre än Simon Pegg (samarbete med Doug Jung och tre andra som inte fick synas i rampljuset under eftertexterna).
Dessa nya Star Trek filmerna har ändå lyckats imponera på mig. De kanske inte är exakt så som vi minns Star Trek i de äldre formatet. Det märks man har gjort mer Star Wars inspirerat för att kassa in på en bredare publik. Men samtidigt förstår man varför, och än ås länge har det ändå lyckats att hålla samman filmerna och ändå tillhöra samma universum som TOS.
Star Trek Beyond lyckas även den att imponera och är minst lika bra som de två andra i serien.

Filmen har en hel del actionscener som verkligen imponerar på en. Men det är tack vare ett fartfyllt tempo som gör att filmen blir väldigt underhållande, och de två timmarna går förbi riktigt snabbt. Tack vare action, humor och även ett par dramatiska stunder jag var osäker på om filmen skulle ta upp eller inte.

Jag har börjat vänja mig vid dessa skådespelarna också. De försöker inte imitera de gamla, utan gör sin egen touch på roll utav rollerna. Där av känns det som två olika sidor man får utav de kända karaktärerna. Detta kände jag redan när jag såg 2009 versionen, och det har hållit ända sedan dess.
Jag gillar verkligen utvecklingen på Kirk, och hans monolog i början av filmen var ett utmärkt sätt att ge karaktären mer kött på benen. Där Kirk är osäker på vad hans riktiga mål som kapten är.

Det märks också att Simon Pegg ligger bakom en del av manuset, då det helt klart är en del humor i filmen, humor som faktiskt funkar. Tillsammans med Voyage Home, är detta nog den mest humoristiska i hela serien. Men filmen tappar inte ton eller tempo för det, utan är mer i natur med karaktärerna.
Det tar inte bort de andra stunderna, som de mer dramatiska stunderna, som jag faktiskt uppskattade. Som att filmen tar upp Leonard Nimoy's död, och får en liten roll i filmen. Där jag själv blev lite rörd i slutet när Spock tog fram ett foto utav TOS medlemmarna.

Med en regissör som Justin Lin förväntar man sig också högtempo och actionscener, vilket filmen också bjuder på.
I början var jag rädd att alla actionscenerna skulle ta plats under mörker, då de två första stora actionscener utspela sig i sådana miljö. Men tur nog, så var det inte så. Själva attacken i början var väldigt bra gjord, men kanske inte lika berörande som filmen vill ha det till. Då vi har sett Enterprise skeppet förstöras x antal gånger under loppet av alla dessa filmerna.

Det mest negativa med filmen är utan tvekan skurken. Krall är väldigt bortglömd, vars motiv inte riktigt är originella eller särskilt inspirerande. Ännu värre är att filmen gör det lite förvirrande ibland vad hans riktiga motiv är. Idris Elba är det enda som gör det någorlunda okej då hans insats är bra, men så som han är skriven blir det mer eller mindre en kopia utav Khan's motiv i Into Darkness.

Där är även en "sidohandling", där Kirk och Spock tänker lämna Enterprise, men ingen av dem vet det. Kirk tänker där av göra Spock till kapten, och Spock lämnar för han vill leva som en Vulcan för att hedra Spock Prime.
Men vi alla vet att under filmens gång, kommer de i slutet vilja stanna kvar på skeppet vid deras sida, så att ens ta upp eller ha det som en sidohandling kändes bara onödigt. Det gav inte mer karaktärsutveckling eller gav mer sympati för någon av karaktärerna. Det var mest bara utfyllnad för att de skulle vara där, för att göra slutet mer genomslags fullt.

I sin helhet lyckas Star Trek Beyond leverera det den lovade. Jag tror inte vi kunde fått en direkt bättre film i denna nya sagan. Det är ingen perfekt film, och visst kan jag sakna lite utav de mer dialogdragna bitarna som gör att de gamla filmerna och serierna sticker ut. Men som en fartfylld underhållande rymdäventyrs film blir det inte bättre än så här.
Filmen ger oss humor, spänning, fräcka actionscener och även lite dramatik som fördjupar karaktärerna till det bättre, och gjorde även mig lite rörd mot slutet. Men det blir bra kontrast, och tonen känns aldrig ur plats.
Största problemet är skurken, som inte är särskilt minnesvärd och motiv ganska så simpelt, samtidigt som filmen gör det för komplext. Även sidohandlingen där både Kirk och Spock vill sluta på Enterprise, men ingen av dem vet det kändes onödigt. Vi vet alla hur det kommer sluta ändå.
Jag gilla idén att ha teamet utspritt första halvan under filmen, där man skiftade från karaktär till karaktär. Påminde lite om First Contact filmen, vilket är nog den film, denna påminner mest om. Som en liten mix blandning mellan First Contact och Voyage Home med sin humor.
Men när jag tittar tillbaka på min gamla recension på Into Darkness, lyckades filmen ändå förbättra på det jag ville önska i denna filmen. De är ute på sin femåriga resa, och stöter på ett problem.
Ännu mer tragiskt är att vi nu inte får se Anton Yelchin som Chekov längre, då han verkligen gjorde den rollen sin egen. Filmen hedrar honom och Nimoy i slutet.
"In memory of Leonard Nimoy"
"For Anton"

3.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2660888/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=Tvq3y8BhZ2s

Märkligt vad man tycka olika. "Lawrence of Arabia" är en av mina få tior. Den är vacker, tragisk och genial. Jag kan se den hur många gånger som helst. Jag blir helt omtumlad varje gång... får en nästan helig känsla! Och JA den följer den riktiga Lawrence' liv mycket bra - eller i alla fall hans egen skildring av det: "Seven Pillars of Wisdom". Sedan vet man inte hur mycket han har förskönat och tillrättalagt, förstås. En fullkomlig film!

10 orsaker att hata dig

Cameron (Joseph Gordon-Levitt) är ny på Padua High och redan första dagen blir han kär i Bianca (Larisa Oleynik) och vill inget hellre än att bli ihop med henne. Problemet är att Bianca inte får börja träffa killar innan hennes syster Kat (Julia Stiles) gör det, så tillsammans med sin nye vän Michael (David Krumholtz) gör han upp en plan - skolans snobb Joey (Andrew Keegan) är också tänd på Bianca så de får honom att betala skolans värsting, Patrick (Heath Ledger), för att gå ut med Kat. Enligt ryktet ska Patrick ha ätit upp en levande anka - allt utom näbben och fötterna - och sålt sin lever för att kunna köpa nya högtalare. Men allt går inte riktigt som de tänkt sig.

Filmen är baserad på William Shakespeares pjäs Så tuktas en argbigga och den är både rolig och underhållande. Skådespelarna gör bra ifrån sig och jag gillar musiken.

Betyg: 6/10