Citat:
Ursprungligen postat av
chessjamt
Har sett sex filmer av David Lean och tycker att Lawrence är helt klart den svagaste av dem, men då ser jag heller inte något större värde i att glo på sanddyner timme ut och timme in...
Om du inte gillade Bron över floden Kwai heller så kanske hans 40-tals filmer funkar bättre. Charles Dickens-filmatiseringarna Great Expectations och Oliver Twist är helt okej. Brief Encounter är väldigt mycket en slow-burner, men kan funka om man är sugen på realistiskt drama/romantik. Doktor Zjivago tycker jag inte är lika bra som Bron över floden Kwai men skulle säga att den är definitivt bättre än Lawrence, så vet inte riktigt om det skulle passa dig i smaken eller inte.
Kommer att se hans Ryan's Daughter i mitt Mitchum-projekt senare så får återkomma om det är en bra eller dålig film av honom.
"glo på sanddyner timme ut och timme in"? Alltså, man måste ju vara inställd på att det är en lång och episk film. Man måste lägga bort allt annat och ta sig tid att komma in i rätt stämning, så att man får hela upplevelsen precis som regissören tänkt sig den. Det funkar inte att fippla med mobilen samtidigt!
Dessutom är just fotot över öknen otroligt vackert! När jag ser just den filmen kan jag förstå varför vissa människor genom alla tider har dragit ut ensamma i öknen!
...och manuset är ju otroligt bra. Det är en twist eller en poäng i slutet på varje scen. Och det där att alla hånar Lawrence först, men sedan blir de mer och mer förundrade när de inser att han är kompetent och klarar av allting... och sedan följer de honom, underordnar sig honom. Det är så häftigt! Peter O'Toole var ju alldeles perfekt i rollen också, så vacker, med de perfekta dragen och det blonda håret och de lysande ögonen mot den vita beduinklädedräkten...
Som sagt, jag blir alldeles omtumlad av den filmen! Som att man fått uppleva något nästan transcendentalt. Det är den, miniserien "Jesus of Nazareth" (1977) och "Cleopatra" (1963) som får mig att känna så.
"Brief Encounter" som du nämner är också en mycket bra film! En realistisk kärlekshistoria precis som du säger, på det sättet att kontrahenterna inte är speciellt snygga eller enastående, och att de träffas i en vanlig miljö på ett sätt som mycket väl kan hända i verkligheten. Men deras kärlek blir ju inte mindre för det, den övergår allt och GÖR dem till stora gestalter... Nyinspelningarna funkar inte, bland annat av den anledningen att vid det laget var det inte tabubelagt med skilsmässa längre. Det var just detta, att det var helt otänkbart på 1940-talet att bryta upp två äktenskap, och speciellt för personer som dessa två: anständiga människor, samhällets stöttepelare - han läkare och hon hemmafru. Därför blev det en omöjlig och tragisk kärlekshistoria.