The Tree of Life (Malick, 2011)
Lycka, kärlek, förlåtelse, nåd; ett ljus som flimrar i mörkret.
Detta experimentella och visuellt spektakulära drama följer en någorlunda välbärgad familj i 1950-talets Texas och deras plats i kosmos. I fokus står familjens äldste son Jack (spelas av Hunter McCracken som pojk och Sean Penn som vuxen) och dennes ambivalenta försök att hitta rätt väg i livet. Jacks barndomstid präglas nämligen hårt av en sträng uppfostran och en ständig inre kamp, där hans moders (Jessica Chastain) råd om att älska drabbar samman med den aggressiva faderns (Brad Pitt) barska uppmaningar om att vara strong och alltid sätta sina egna intressen i första rummet. Även om denna familjeskildring utgör någon form av ramberättelse så berättar Malick parallellt (och väver oerhört skickligt samman dessa skeenden med den mer konventionella berättelsen) om det universum vi vet så lite om, livets begynnelse på jorden och hur dess eviga mysterier alltid varit, är och kommer att vara närvarande - ty allt som existerar, vare sig det är på ett fysiskt eller spirituellt plan, tycks vara en bit i detta förbluffande och ofärdiga pussel.
För mig så är det fjärde gången jag återbesöker detta märkvärdiga opus och jag tror aldrig att blivit lika tagen av den som jag blev i kväll. Förvisso älskade jag den och har sedan jag såg den för första gången klassat den som ett mästerverk. Däremot så kände jag den här gången att detta är det bästa som Terrence Malick gjort och den vackraste filmen som någonsin visats. Kanske är det till och med det största konstverket som någonsin skådat dagens ljus.
I en tid där vi hela tiden översköljs med bilder av våld, mänskligt lidande och vad som tycks vara förstörelsen av en hel planet är det så väldigt lätt att känna hat och helt sonika välja att leva efter naturens lag där det gäller att döda eller dödas. Att då se denna films skildring av vår jord som ju rymmer så mycket skönhet och godhet får mig att känna hopp och i alla fall försöka göra gott - för mig själv, mina medmänniskor, vår värld och livet självt.
5/5