1970. Billy Hayes åker fast för drog smuggling i Turkiet.
Men som han snart märker så verkar straffet överstiga brottet.
I sin helhet en bra fängelse film.
Dock var homo scenerna de mest onödigaste jag har sett i en fängelse film.
De tjänar normalt sätt ett syfte i dessa filmer men här var det fullkomligt meningslöst.
7/10
Det är en välgjord film, den saken är ju klar.
Men ... snacka om att vara djupt kränkande för turkarna.
Fängelset som skildras som nånslags medeltida "dungeon."
Killen som filmen baseras på har i efterhand åkt tillbaka till Turkiet för att be om ursäkt för hur Oliver Stone överdrev.
Men amerikaner tycks älska att gotta sig berättelser om "hemska, barbariska utländska fängelser."
Dags för spoilers. Intresserad? Häng med! Häng med!
Filmen känns mycket som något ifrån 70-talet. The Panic in Needle Park, Taxi Driver och Mean Streets är filmer som ploppar upp i mitt huvud. Trots att den är inspelad under tidigt 1990-tal. Det är ett mörkt New York och scenerna som visas känns äkta. Är det naket så är det naket, är det knark så ser man tydligt knarket och hur det används samt är det våld så ser man våldet. Det gillar jag. Jag kan ha svårt att "köpa" vissa saker i filmer om man inte tydligt ser vad som händer. Att saker bara händer utan att man ser något av det sedan ska man bara tro på att det hänt.
Harvey Keitel spelar en korrupt polis som gör vad han vill. Den premissen är intressant, men mycket av det som händer tycker jag är rätt ointressant. Han satsar pengar på amerikansk fotboll och det ser jag inget fel med i sig, men scenerna som berör det är totalt intetsägande för mig. Sedan knarkar han friskt och dom scenerna blir mest konstiga. Förmodligen realistiska, men att se huvudpersonen naken (jepp, snopp också) stå och gnälla i intet eller att se någon ta en spruta på en toalett och sedan hoppa över till helt annan scen är för mig också tråkig underhållning. Det finns potential till saker mycket "roligare" och minnesvärda!
Filmen har däremot några bra scener där Harvey Keitel både är ett riktigt svin och en bra kille. Religion slängs in i allt och även om scenerna i sig inte är så underhållande så finns det en poäng. Slutet gillar jag också.
Det finns en rätt stor krets filmnördar som älskar sådana här filmer för att dom är smutsiga och coola. Jag kan förstå det, men i just denna film tycker jag det finns för lite som genuint griper tag emotionellt eller intresserar mig för något slags toppbetyg.
Det är en välgjord film, den saken är ju klar.
Men ... snacka om att vara djupt kränkande för turkarna.
Fängelset som skildras som nånslags medeltida "dungeon."
Killen som filmen baseras på har i efterhand åkt tillbaka till Turkiet för att be om ursäkt för hur Oliver Stone överdrev.
Men amerikaner tycks älska att gotta sig berättelser om "hemska, barbariska utländska fängelser."
Jag minns att jag en gång i tiden såg en kort dokumentär om denna man.
Insåg inte ens det förens jag såg denna filmen.
Hursomhelst, slutet skiljde sig rejält från vad som beskrevs i dokumentären.
Så nej, han dödade inte vakten.
En man vill hämnas på byråkrater.
Dr. Mabuse åker till Skärholmen.
En väldigt underlig film av Janne Haldoff, och kanske var det synd att just han, den evige filmsumparen, fick göra den.
En man mister sin son i en olycka på en lekplats.
Detta, tyckte mannen, berodde på bristfällig planering.
Han mutar ett antal ungdomsligister med pengar och sprit för att få hjälp att kidnappa byråkrater, som han sedan dödar.
En egen liten arme av ungdomsslödder.
Emellanåt spelar han små egna samhällskritiska teaterstycken för ungdomarna i sin lägenhet på Ekholmsvägen (dit man kan åka med en väldigt sunkig hiss, som även är med i filmen)..
Buslivet eskalerar i Skärholmen, och alla flyttar därifrån.
Ungdomarna tröttnar på mannen, och har ihjäl honom, och ger sig ut i ett övergivet köpcentrum.
Jag vet inte riktigt vad man vill förmedla, utöver att det är jättehemskt med sovstäder, och om man bor där så får man terrorisera sin omgivning.
Flera saker är märkliga, jag är uppvuxen i Skärholmen och har aldrig ens hört talas om någon filminspelning, trots att den måste pågått precis framför näsan på oss, någon borde ha sett det.
Det förekommer en mycket ovanlig bil, Austin Cambridge kombi, en sådan har jag aldrig sett.
I vissa fall var väl filmen lite före sin tid, idag förfaller en del förorter väldigt fort, mycket påskyndat av en viss religion.
Sådant hade vi ännu inte 1973.
Ett litet tidsdokument, och en resa tillbaka till ett Skärholmen som inte längre är sig likt. 2/5
En animerad film om Godzilla och jag tyckte den inte var så bra, lite långtråkig och trist, jag saknade actionen. Saknaden av innehåll. Men det var riktigt snyggt animerat. Det var ett riktigt vackert försök att göra en animerad version av en så pass välgjord och jag ger de som animerade filmen all cred för det.
Köpte denna film idag och tittade. Tyckte filmen hade ett mycket märkligt slut. Tittade sedan på DVD:n och såg cirka "180 minuter". Hade jag verkligen sett den så länge? Jag vände på DVD:n och fortsatte. Såg efteråt på IMDB att det egentligen var en mini-serie, vilket förklarar längden. Jag tycker dock recensera den som en film om det går för sig!
Kort fråga till folk som verkligen kan denna film:
När "Stan" tagit livet av sig / blivit dödad av IT i badkaret och frun kommer in efter och skriker. Vad är nästa scen? Är nästa scen att Bill åkt tillbaka till hemstaden och är på kyrkogården när IT dyker upp? Filmen avbröts just efter badkarsscenen. Så jag är lite osäker
Själva filmen var något helt annat än vad jag trott! Det här kändes som en blandning mellan The Goonies och Stand By Me. Inte en klassisk skräckfilm. Skådespeleriet är hackigt. Dom unga spelar långt bättre än majoriteten av dom vuxna. Jag tycker definitivt delen med barnen var filmens starkare sida överlag. Jag kanske är väl gammal för att bli rädd av detta, men fann inte direkt mycket skräck här. Mer ett idérikt äventyr som handlingsmässigt spårar ut.
Filmen har inte åldrats särskilt väl. Förut tveksamt skådespeleri blir många scener med clownen ganska löjliga. Effekterna håller inte. Dock så är det ett evigt växlande mellan nutid, dåtid och fantasi som faktiskt fungerar hyfsat bra fortfarande.
Jag gillar dock 80-tals atmosfären/charmen i filmen (kändes äldre än 1990) och det finns minnesvärda ögonblick samt en del saker dom gjorde rätt. Att se allt på en gång som jag blir väl mastigt. Rekommenderar väl att dela upp den som det är tänkt. Det fanns någon drivkraft att se vad som skulle ske och det är alltid ett litet plus (kontra dåliga filmer där man efter en tid skiter fullständigt i vad som händer bara filmen slutar ). Är faktiskt lite sugen på att se Skarsgårds versionen vid tillfälle för att jämföra.
Tråkigt att en av huvudpersonerna, Jonathan Brandis, tog sitt liv så pass ung. Endast 27 år gammal. Har alltid gillat honom.
En man vaknar upp i ett hål, omgärdad av lik. Efter att ha flytt kommer han till ett hus där han konfronterar fyra andra personer som han inte känner. Däremot känner dom viss samhörighet, och kan ha känt varandra i ett annat liv. Tillsammans måste dom samarbeta för att överleva zombieattacken...
Det här är förvirrande och out there. En riktig soppa från början till slut, utan någon egentlig fördjupning eller struktur.
En citatmaskin utan dess like. Jag kan nog än idag rabbla upp i stort sett hela filmen utantill.
I rosens namn 1986
Mordmysterier i kloster med Sean Connery. Denna två timmar långa film lärde jag känna på VHS i föräldrahemmet. Jag blev fascinerad från första början. Denna film är en fantastisk upplevelse som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Den är ett guldkorn som inte får glömmas bort. Bra skådisar såväl som karaktärer. Den bistra miljön utstrålar ogästvänlighet och fuktig kyla ända genom rutan. Klostret känns som ett slutet litet miniatyrsamhälle på nästan klaustrofobiskt vis. Själva storyn känns intressant och ny. Så mycket sjuka tvister och förvriden ondska på en plats som ska vara så välsignad och fredad. Man tar upp några religiösa frågeställningar som t.o.m. jag som ateist blir nyfiken på.
Boken läste jag för många år sedan. Väldigt mastig och det var stundtals svårt att hålla reda på "alla gubbar". Filmen är definitivt mer lättillgänglig men boken är verkligen att betrakta som klassiker. Riktig mysrysig!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!