Vilken film såg du senast?

Stockholm Östra
Iben Hjejle i en svensk film gjorde att jag bara var tvungen att se den då hon brukar medverka i riktigt bra danska filmer och serier. Detta var dock ett riktigt lågvattenmärke med Iben Hjejle och Persbrandt. Iben försöker prata svenska vilket innebär att mycket är dubbat. Klippningen har även slafsat igenom då ex kameran zomar in Iben och talet är igång men Iben rör inte ens läpparna. För att filmen ska bli uthärdlig behövs 3 folköl och en pipa hasch alternativt 2 Stesolid eller liknande benzo. Filmen känns med andra ord som en för stor butt plug utan tillräckligt med glidmedel.


http://www.imdb.com/title/tt2072241/

Tror du har rätt, men husdjuren blir kvar.
Frun också när jag tänker efter, hon blir nog arg annars.

Räddade kvällen genom att se ännu ett avsnitt av 60-talsdeckaren Adam Strange spelad av, ingen mindre än, Anthony Quayle.
Vari Adam Strange hittar märkligheter i en religiös sekt.
Kul tidsperspektiv, och gatorna fyllda med gamla engelska bilar

Håller med BlackMetal, tråkig inställning till film och framförallt till människor. Personligen tyckte jag om En Duva även om jag inte gav den extremt högt betyg. Det är en väldigt söt och finurlig film "om människan" som Andersson själv har sagt och jag tycker verkligen det passar in. Det finns ingen generell plot att beta sig igenom men trots det stöter vi på härliga karaktärer som säger och gör så mycket med väldigt lite.

Favoritscenerna är när mannen på båten dör och kvinnan i kassan försöker ge bort hans redan betalda mat, eller när sjömännen (eller var dem studenter?) sjunger visor för Halta Lotta och byter kyssar mot snaps. Det är härligt och humant, som en drastisk motpol till någon som Terrence Malick som visar melodramatiska människor som känns "bigger than life", medan Andersson visar genanta, fula och bekymrade varelser som inte riktigt är bekväma i sitt eget skinn.

Självklart är filmen inte för alla och En Duva skulle jag definitivt klassa som någon form av avant-garde men om man vet vad man ger sig in på och förväntar sig en rappakalja som ändå ligger nära hjärtat, så tror jag att de flesta skulle kunna tycka om den.

Star Wars-the force awakens

Vill inte avslöja något om handlingen, men kan säga att jag gillade den mycket.
Just nu ger jag den 9/10, får se hur det blir efter några omtittningar. Kan bli full pott!

Var liiiite skämtsam (givetvis finns det även "normalt folk" som gillar dessa filmer), men ja, tycker att Roy Anderssons filmer är fruktansvärda. Tycker det du skriver inte kan appliceras på mig, då jag älskar att upptäcka nya, annorlunda filmer och då jag faktiskt är ett fan av arthouse när det, i mina ögon, görs på "rätt sätt". Det finns underhållande och intressanta arthouse-filmer, och så finns det tråkiga och ointressanta arthouse-filmer. El Topo, Gummo och typ allt av Werner fucking Herzog är amazing, men teater-aktiga filmer som En duva.. ger jag absolut inget för.

jag tackar för det ! kul att du gillar den så mycket ! ska se den om 1 vecka tyvärr... vill verkligen inte bli spoilad på nätet, god help me.

Star Wars: Episode VII - The Force Awakens (2015)

Hope is not lost today... it is found.

Trettio år efter Endorstriden och Darth Vaders död har Luke Skylwalker försvunnit efter att ha känt ett ansvar för att den mörka sidan återigen kunnat ta makten. Både motståndsrörelsen och den mörka sidan inser emellertid hur viktig den sista jedimästaren kan komma att bli för utgången av maktkampen. Ledtrådar till var Luke befinner sig finns i en BB8-droid som av en slump hamnar hos en ung kvinnlig skrothandlare och en deserterad stormtrooper.

Star Wars Episode VII har äntligen anlänt. 3års väntande är äntligen över! Men är filmen bra?
Till alla ni som är oroliga över spoilers kan ta det lugnt, jag kommer inte spoila någonting i denna recensionen. Jag har också undvikit alla slags recensioner på filmen då jag ville gå in helt med öppet sinne.

Under min omtitt av Star Wars filmerna så kom jag fram till att där är inte en chans att Episode VII kommer kunna å upp till samma nivå som originaltrilogin har. Den magi och det dem gjorde för film överlag och hur de reflekterade på en hel generation.
Men faktum är så börjar Episode VII på nytt, för en ny generation. Men precis som med filmen är även den äldre generationen med. Jag tror inte jag säger det, men Episode VII lyckades och kommer förbli i samma kategori som originaltrilogin om 30år.
Detta är inte bara en riktigt bra Star Wars film, detta är en riktigt bra film!

Men vad som gör Episode VII så fantastiskt bra är att J.J. Abrams har förstått sig på vad Star Wars är. Det är en filmserie med karaktärer vi relaterar till, varje enda en till och med skurkarna. Fantastiska effekter, en story som är tidlös och riktiga dialoger mellan personerna. Inget utav detta är i centrum utav prequel filmerna men är här, precis som med originaltrilogin.

Vi blir introducerade till nya karaktärer som kommer bli de nya huvudpersonerna i filmen.
Vi har Finn spelad av John Boyega. Detta är en cool karaktär och hans motiv är väldigt förståeligt.Han har en djup bakgrund hos sig, att han är uppvuxen och lärd att vara en stormtrooper. Men han anser det dem gör inte är det rätta. Mer än så behöver man inte för att förstå varför han lämnar imperiet, eller "The First Order" som de kallar sig.
Vi har Poe Dameron spelad av Oscar Isaac. Den coolaste piloten i galaxen, eller ja borträknat Han Solo och Chewbacca. Varje gång han var framför kameran hade han attityd.
Vi har Rey spelad av Daisy Ridley. Daisy Ridley är nog den bästa utav de alla nya skådespelarna. Hon är helt ny i branschen och hennes karaktär Rey är en av de mest intressanta, bästa karaktärerna från en film detta året. Hennes karaktär är den som det ligger mest mystik bakom så jag kommer inte gå på allt för mycket. Men hon var min favorit utav alla de nya karaktärerna och får även Han Solo att bli förvånad.

Men vad är en film utan dess skurkar, något som Star Wars verkar ha levererat till oss. Nog med att vi har en av de bästa skurkarna i filmhistoria någonsin, Darth Vader. Är det väldigt svårt att toppa det.
Kylo Ren spelad av Adam Driver är nog en av de bästa filmskurkarna jag sett i en film på väldigt länge. Vad som gör en skurk så pass bra är att man förstår deras motiv, och varför de gör som de gör. Kylo Ren är exakt den typen av skurken. Man förstår hans motiv och man förstår varför han gör som han gör och vad som leder hans rörelser. Rösten är också något av det bästa jag har hört på länge, jag fick gåshud.
Domhnall Gleeson som General Hux var nog en av de lite svagare delarna. Inte så mycket karaktären, men mer att Domhnall Gleeson skådespel var lite over the top. Vilket kan vara en viss anledning bakom. Skådespeleriet i många av dessa filmerna, till och med originaltrilogin är från bra till ja.. ni vet..
Lite besviken blev jag också på Captain Phasma. Allting med karaktären stämde, och varje scen hon var med i var fantastiska. Men hon var inte med så mycket och blev nästan mer som bara en förlängd cameo.

Sist måste jag också nämna originalskådespelarna. Första scenen med Han Solo och Chewbacca är en fantastisk introduktion till dem. Det var lite som att man träffar en gammal vän som man inte sett på 30år som brukade vara ens bästa vän. Även Millennium Falcon får en introduktion till sig, och bara visar att hon i sig är som en karaktär. Jag bryr mig mer om hon får en skråma på sig än om Jar Jar Binks blir torterad.
Min personliga favoritscen är nog scenen mellan Han Solo och Leia när de möts upp för första gången i filmen. Musiken, fotot, skådespelet från både Harrison Ford och Carrie Fisher. Det var underbart och sockersött.
Till alla ni som undrar, är Luke Skywalker med i filmen? Ja, mer säger jag inte.

J.J. Abrams har också förstått sig på meningen med "less is more". För det är exakt det vi får här. Vi får en del svar, men mycket mer frågor. Saker som leder upp till Episode VIII. Men det är exakt i den mängden att man blir nöjd. Allting förklaras inte i detalj i 30 minuter typ som i prequel filmerna. En del är upp till tittaren själv att avgöra själv. Filmen slutar lite som den mest älskade filmen i serien, Empire Strikes Back. Vilket är en cliffhanger, men där vi kommer få mer. Men filmen känns aldrig som en enda stor inledning till Episode VIII, utan som sin egen ny film som start på en ny trilogi som komma skall. Den funkar alldeles utmärkt på egna ben och det är det som gör den så kraftfull.
Folk kommer också reagerar över hur mycket filmen liknar och spelas väldigt snarlikt hur första Star Wars filmen gjorde (Episode 4). Mycket av handlingen och mycket av händelserna är väldigt snarlikt. Men om man lyckas göra det på ett snyggt, kreativt sätt och hedrar mer så har man lyckats. Där av var där aldrig en sekund där jag störde mig på det. Filmen gick heller aldrig och gjorde tillbakablickar åt händelserna, endast få minimala gånger.

Filmen i sig är också väldigt fartfylld. Där är tid och rum för karaktärerna att andas ut och prata. Men för det mesta är det nonstop action och äventyr som gäller. Något som också är i originaltrilogin. Vi vill inte se ett möte om politik i 30 minuter, eller ens kärleksromans mellan två träiga personer.
Vilket gör att actionscenerna är som Mad Max: Fury Road. Några av de bästa på senare år. Men vi har redan byggt upp karaktärerna och där av bryr vi oss om vad som inträffar dem.
Vad jag också älskar är att filmen är mörkare än de tidigare filmerna. Men på ett effektfullt sätt. Samtidigt som den lyckas blanda in en del humor i den. Humor som faktiskt är rolig och känns i samma veva som originaltrilogin. Där är en och annan scen där publiken gapskrattade.

Effekterna i filmen är fantastiska. Mycket av det är praktiska effekter. BB-8 som är en riktig robot som gjordes för filmen. BB-8 är en karaktär och leverera ut mer känslor än vad Samuel L. Jackson gör i prequel filmerna.
Däremot är där två karaktärer som är "motion capture". Den ena Maz Kanata och den andra Supreme Leader Snoke. Effekterna på dessa två är bra, men de sticker ut lite grann i mängden utav de andra praktiska effekterna som filmen och J.J. Abrams vill visa för publiken. De gör så att när dessa "motion capture" karaktärerna är i samma scen som de andra sticker de ut mer. Trots att de är bra dataeffekter. Oavsett vad är de inte i centrum i vart fall, något de uppenbarligen är i prequel filmerna.
Där är också en scen som involverar ett monster som påminner lite som en bläckfisk med vassa tänder som dyker upp i mitten ungefär. Det monstret gav ingenting till filmen och kunde lika gärna skippats. Även de monstret var datagjort och inte så trovärdigt.

I sin helhet är Star Wars Episode VII - The Force Awakens varje gnutta av värdighet som den förtjänar och bör vara.
De nya karaktärerna älskar jag (speciellt Rey), man sitter inte bara och väntar på att de gamla ska dyka upp. Jag är investerad i handlingen och vad som kommer hända härnäst. Skurkarna är motiverade och jag älskade Kylo Ren karaktären. Skådespelarnas insatser är bra och levererar. Effekterna är toppklassiska även ifall vissa små dataeffekter kan vara distraherande, men dem är aldrig i centrum. Filmen är nonstop fartfylld action och äventyr vilket indikerar på en av de mest underhållande filmerna... fuck it... någonsin! Men karaktärerna får ändå rum att andas ut och prata. Jag älskar också den mörkare tonen filmen har som gör att den gör något nytt. Samt riktig äkta humor som är rolig.
Det är ganska så lätt att jämföra och säga hur mycket bättre den är än prequel filmerna. För det krävs inte så mycket. Men faktum är så är detta en film som spelar i samma liga som originaltrilogin. Visst jag kanske inte älskar den lika mycket som de filmerna, men det är för att jag är uppvuxen med de filmerna. Denna filmen är för en ny generation, samtidigt som den tillför till den äldre. Detta kommer om 30år vara i så som vi ser på originaltrilogin idag. Även ifall de filmerna heller aldrig kommer försvinna.
Det viktigaste här är i vart fall detta är inte bara en fantastisk Star Wars film, detta är en fantastisk FILM, precis som originaltrilogin. Och jag älskade varje sekund av den.
Välkommen tillbaka Star Wars!

5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2488496/...ref_=hm_otw_t0

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=sGbxmsDFVnE

@Lotso, tack för en välskriven och intressant recension! Får själv vänta fram tills fredag, tiden kan inte gå fort nog just nu.

Star Wars Episode VII: The Force Awakens (2015)

http://www.imdb.com/title/tt2488496/?ref_=nv_sr_1


Stormtrooper-soldaten Finn (John Boyega) beslutar sig för att fly från den onda Första Ordningen och friger samtidigt den tillfångatagna motståndsrörelsepiloten Poe Dameron (Oscar Isaac). De kraschar på den närliggande ökenplaneten Jakku. Väl där kommer skrotletartjejen Rey (Daisy Ridley) i kontakt med en droid där Poe sedan tidigare gömt en karta över vart Luke Skywalker befinner sig. Tillsammans med Finn och droiden flyr hon iväg då de allesammans är jagade av Första Ordningen som också vill ha tag på kartan.

Jag måste vara ärlig och säga att jag inte är ett sådär jättestort fan av Star Wars. Visst kan jag uppskatta de gamla filmerna och visst har jag sett framemot den här nya filmen sen jag fick höra att den skulle komma ut, men jag har inte dragits med i hypen så väldans mycket eller känt någonting alldeles särskilt extra inför premiären idag. Kanske reflekterar det nu efteråt den lite ljumma känslan jag har efter bioupplevelsen.

Om man har sett trailers och framförallt postern så är det väl ingen hemlighet att Harrison Ford är med i filmen och gör rollen som Han Solo ännu en gång. Och detta är för mig den stora behållningen i filmen, att vi får se mannen myten legenden en gång till. Det syns att han är gammal och det faktum att det snart är över 40 år sedan första filmen kom ut gör sig extra tydligt. Men ändå: scenerna mellan honom och Carrie Fisher, som också ser gammal och lite annorlunda ut (plastikoperation?), är det som jag kommer att ta med mig mest ifrån filmen.

I överlag är filmen tekniskt sett välgjord med alla effekterna vad gäller såväl bild och ljud. Inte överdrivet mycket CGI utan det känns ganska väl balanserat vilket uppskattas. Dramaturgin/handlingen är okej, kanske lite väl mycket standard och att man går i samma hjulspår som i de tidigare filmerna i serien. Handlingen är egentligen som en blandning mellan Episod 4 A New Hope och Episod 6 Return of the Jedi med

Tyvärr kan jag inte säga att den greppar tag i mig särskilt mycket och det har främst med skurken i filmen att göra. Jag kan inte ta den onda skurken på allvar, han känns mest som en ”meh”-skurk och vi får iofs vår förklaring till det under filmens gång men denna brist på en riktig antagonist är påtaglig och en av anledningarna till att jag inte kunde uppskatta filmen så pass mycket.

Det här känns också väldigt tydligt som en första del i en ny trilogi eller serie filmer där man främst fick introduktioner till karaktärerna och en liten aptitretare på vad som komma skall senare. Typ som att sätta pjäserna i rätt position inför spelets mer dramatiska skeende. Hur var den i jämförelse med de andra filmerna i Star Wars-serien? Tja, den är väl bättre än prequel-filmerna men jag fick ingen gåshudskänsla som när man tittade på de gamla filmerna som liten. Någonstans mittemellan dessa två filmtrilogier placerar den sig kvalitetsmässigt i min bok. Det blir en stark trea för de nostalgiska scenerna med Ford och Fisher och slutscenen som höjer filmen ett snäpp.

Betyg: 3.5/5

Tackar! Ska själv se den en gång till på fredag, fast i 2D. Se om betyget stannar eller sjunker. 3D:n var för övrigt bättre än jag trodde, men kändes fortfarande onödig. Glömde skriva det.

Igår kväll såg jag Ensam hemma 2 - Vilse i New York på Blu-ray. Filmen handlar om Kevin (Macaulay Culkin), en grabb som ska åka på semester till Florida med sin familj för att fira jul där. Men på flygplatsen inträffar ett litet missöde som leder till att Kevin råkar sätta sig på fel plan så han hamnar i New York istället. Med hjälp av sin pappas kreditkort lyckas han checka in på ett flott hotell och bestämmer sig för att leva loppan. Men snart dyker de klantiga banditerna Harry (Joe Pesci) och Marv (Daniel Stern) upp och då måste Kevin försöka hindra dem att råna en leksaksaffär, vars innehavare har för avsikt att skänka julens intäkter till ett barnsjukhus.

Hittills har det gjorts fem filmer i Ensam hemma-serien och jag har sett alla utom den senaste. Av dem jag sett tycker jag faktiskt att det här är den bästa - både vad det gäller story, skådespelarnas insatser, musiken, humorn och spänningen. Första filmen är också väldigt bra men tvåan tycker jag är mer välgjord. Jag ger den 8/10.

Senaste rulle att avverkas blev vampyrrullen Only lovers left alive. Som väntat hade filmen den där härliga Jim Jarmusch-stämningen i så väl foto som musik och skådespelarinsatserna var även de på topp. Det är en väldigt stillsam film i lågt tempo, men dess charm och unika sätt att skildra den klassiska vampyrskrönan gör att man ändå håller uppe intresset. En mycket trevlig filmupplevelse som hade kunnat bli ett mästerverk med en mer händelserik handling, men detta hade i så fall gått stick i stäv med budskapet om hur tråkigt ett liv som odödlig kan vara...

7/10