Vilken film såg du senast?

Fönstret åt gården Hitchcock 7/10
taxi 1998 7/10
taxi 2 8/10 som har en av de bästa biljakterna i en film.

The Treasure of the Sierra Madre (1948)

Humphrey Bogart är en bitter och pank dagdrivare som tillsammans med sin nyfunne vän Curtin teamar upp med den rutinerade räven Howard för att leta guld i Mexicos berg. Guld finns det i bergen, men hade allt gått enligt planerna hade det ju inte blivit film av det hela. Mexicanska banditer, indianer, en till guldgrävare och framför allt guldfebern - girighet och misstänksamhet - är några av hindren man möter på vägen, för som Howard säger innan de ger sig av - ni vet inte vad guld gör med människor.

Mörkare än jag förväntade mig, med en tuff insats av Bogart och hans med- och motspelare. Sevärd från första till sista minuten och även om jag kanske inte tycker den hör hemma så högt som på plats 108 på IMDB's Topp-250 så blev jag inte besviken, och inte uttråkad en enda gång. Efter mycket gung faller dock ribban från fyran jag satte direkt efter till 3+/5.

http://www.imdb.com/title/tt0040897/

Såg den också för bara någon dag sen, och det som störde mig mest var väl att den kändes lite övertydlig hela tiden. Bogart blev lite väl paranoid tidigt i filmen, och så fortsatte det som hela vägen. Men överlag var det en film jag absolut gillade också.

Barton Fink blev det igår. Så bra. Hade glömt hur genuint otäck den var!

Känner att jag borde se om den snart. Har en väldigt positiv bild av filmen men jag såg den precis när jag började gräva i filmhistorien på riktigt och var betydligt mer lättimponerad då än nu. Kan dock inte tänka mig att jag skulle ogilla den nu då jag ändå kommer ihåg den ganska bra.

timoshenko har väl en liten poäng där rörande Bogart för det tänkte jag också på. Men helhetsintrycket vad gäller filmen är ändå mycket gott, i övrigt kommer jag inte på något negativt att säga om den.

Female Prisoner Scorpion: Beast Stable (1973)

Den tredje filmen av fyra följer Sasori (Meiko Kaji) när hon efter att ha rymt i andra filmen gömmer sig på en bordell. Detta är en miljö som har sin egen uppsättning problem, med gangsters som utnyttjar kvinnorna istället för poliser som i de första filmerna. Trots denna miljö är det fortfarande färre nakenchocker än i första filmen. Utöver Kaji är Yayoi Watanabe tillbaka från den första filmen, men av karaktärsnamnen att döma är det inte tanken att hon spelar samma person.

Ganska intressant, men den relativa avsaknaden av nakenchocker är en besvikelse (i synnerhet med tanke på temat för just den här filmen).

Betyget blir 6,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Borgman (van Warmerdam, 2013)

Jag hade fått för mig att detta var ett tungt socialpolitiskt/psykologiskt drama men så var det ju inte. Snarare en ytterst skruvad skräckfilm som kändes som en (lyckad) blandning av Funny Games, The Servant, The Night of the Hunter och min favoritroman Mästaren och Margarita.

Female Prisoner Scorpion: #701's Grudge Song (1973)

I den fjärde och sista filmen med Meiko Kaji som Sasori flyr hon från polisen Kodama och träffar på en man vid namn Kudo som för flera år sedan torterats av Kodama. De två inleder ett samarbete för att hämnas på Kodama. Till skillnad från tidigare har Sasori nu beväpnat sig med skjutvapen istället för sina typiska knivar.

Här har man fått till en del nakenchocker, men temat börjar bli lite utslitet. Det har gjorts några fristående uppföljare med andra huvudrollsinnehavare, men de struntar jag i att se.

Betyget blir 5,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Jag blev rejält besviken på Borgman (2013). Kunde blivit en riktigt bra skräckfilm/thriller men den tog en inriktning som jag tyckte var slöseri med en så pass spännande utgångsstory.

En av Bogies bästa roller just för att, tycker jag i alla fall, man glömmer att det är just Bogart som spelar rollen. Kanske för att rollen inte är den typiska ikoniska tuffingen utan en rätt desperat typ.

The Shop Around the Corner (Lubitsch, 1940)

En halvtimme in i filmen kände jag mig rätt besviken på den putslustiga humorn, alla klichéer och tänkte att det inte skulle bli bättre så tog filmen en positiv vändning. Caféscenen, där James Stewarts och Margaret Sullavans karaktärer möts på en oväntad "date", vände verkligen på den negativa trenden och började roa mig på riktigt.

Även om den dalar lite igen på slutet och blir lite väl gulligt sentimental, så är jag nöjd med helhetsupplevelsen och vissa aspekter av filmen är mycket positiva.


Jag såg det när jag kollade lite vad folk här skrivit om filmen. Jag är i alla fall helnöjd och stundtals var den grymt obehaglig (bland annat "pastischen" på Henry Fuselis Mardrömmen.