Vilken film såg du senast?

The Stanford Prison Experiment (2015)

En dramatisering av det klassiska fängelseexperimentet på Stanford år 1971 där studenter slumpmässigt valdes att spela fångar och fångvaktare. Experimentet urartade ganska snabbt när "fångvaktarna" blev mer och mer sadistiska, och forskarna blev tvungna att avbryta.

Ganska bra, men Das Experiment (som handlar om samma sak) är en bättre film.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Secuestrados En spansk film om en familj som nyligen flyttat till ett nytt hus. Under deras första kväll blir de besökta av tre män som tar kvinnorna som gisslan medan pappan måste skaffa pengar. En rätt våldsam film som säkert kommer intressera just dig.

7/10

Blitzkrieg 38/45

The Longest Day (1962)

Plus för att fransmännen pratar franska och tyskarna tyska. Stort minus för de uselt filmade scenerna där man så uppenbart klippt in bakgrunden (Rommel vid stranden, amerikanerna på båten). Det märks dock inte alls att det är fler än en person som regisserat, och trots en speltid på tre timmar blir det aldrig långrandigt. Karaktärsutvecklingen är dock nästintill obefintlig och antalet karaktärer gör att det finns en risk för att blanda ihop alla. Det åtgärdas genom att karaktärerna istället går att känna igen på grund av att skådespelarna är oerhört kända - Henry Fonda, Robert Mitchum, John Wayne, Sean Connery, Richard Burton, m. fl. medverkar.

Ehh. Saving Private Ryan har så klart inspirerats av landstigningsscenerna, men där den nyssnämnda filmen lyckas förmedla en känsla av total panik, kaos & elände så misslyckas den här filmen med det; vid ett flertal tillfällen verkar många väldigt sansade och lugna (trots att kamraterna skjuts stup i kvarten) och vid ett tillfälle sitter till och med ett gäng soldater och "vilar". Mitt på stranden, under brinnande krig.

Filmen handlar ju som sagt om dagen D, Der längste Tag, och är delvis utförd i någon slags dokumentärstil snarare än att vara en renodlad spelfilm. Mycket utspelar sig i tyska och allierade kontorsmiljöer innan en panikslagen tysk militär får se tusentals stridsfordon närma sig Normandies stränder på morgonen den 6 juni 1944. Och då bryter helvetet lös (även om filmen som sagt inte riktigt lyckas förmedla det).

Trots en del skavanker är det en bra film, men den når inte upp till de högre betygen - mycket på grund av att man delvis misslyckas med krigskänslan, och på grund av en del rent av dåliga företeelser som t.ex. det vid vissa tillfällen bristande fotot. En riktigt bra skildring av invasionen i Normandie, som innebar inledningen på det tvåfrontskrig som ännu en gång skulle fälla Tyskland.

7/10

SSF: Legend (2015) 🌑🌑

Legenden det syftas på är identiska tvillingarna Reggie och Ronnie Kray som dominerade Londons undre värld på 50 och 60-talet. Dominerade medelst våld. Det här är deras historia om hur man bäst krossar glas mot ett huvud och pratar med väldigt lite användning av konsonanter.

Tom Hardy spelar alltså båda bröderna och det är förbluffande hur bra han gör det. Reggie är ledaren som förstår värdet i planering och återhållsamhet (även om han såklart inte backar undan ett schysst barslagsmål), medans Ronnie är fullblodspsykopat helt utan konsekvenstänk som mer än gärna skadar den som stör honom. Att få dom att kännas som två individer och inte bara samma skådespelare i olika peruker lyckas Hardy till 100% med och man tänker inte ens på det. Storartat. Vi snackar liksom inte Jean-Claude Van Damme i Double Impact (1991) här utan Hardy är i en helt egen klass. Visst ser man när dom båda är i bild att det är manipulerat men inte mycket och inget som alls stör. Väldigt bra gjort och lysande skådespel.

En cool gangsterfilm med riktigt grisigt våld emellanåt. Speciellt en scen gör att det knyter sig extra mycket i magen. Tyvärr lider filmen av att den är alltför lång som så många filmer idag. Storyn håller helt enkelt inte för över två timmar och speciellt inte då den är som så många gangsterfilmer förr. Bröderna Kray är inte speciella nog för att jag ska bara vilja ha mer och mer av dom, jag tröttnar rätt snabbt och vore det inte för Tom Hardy hade jag nog gett den långfingret och låtit mig somna i soffan. David Thewlis är med dock, det måste sägas. Ens favoritskådespelare är alltid kul att se.

Regissören Brian Helgeland är ansvarig för den kanske coolaste gangsterfilmen någonsin - Payback (2006). Hade han skippat den obligatoriska och tröttsamma kärlekshistorien och inte blandat in alltför många trista karaktärer hade vi landat på runt 90 minuter likt Payback och då hade vi haft en oerhört bättre och mer fokuserad film. Tom Hardy får 5/5, filmen får bara godkänt.

Truman show (1998)

En ung man lever ett trevligt liv, men är i själva verket, helt ovetande, huvudpersonen i en dokusåpa och bor och lever i en gigantisk tv-studio.

Fantastiskt rolig ide, mina farhågor om Jim Carrey kom lite på skam, (jag tycker att han hör hemma i Sean Bananfacket). Det kändes som att man kommit på en kul ide, men hade svårare att hitta ett vettigt slut, trots allt detta tycker jag den var riktigt sevärd.
4/5

Intressant film som får godkänt av mig.

Star Wars: The Force Awakens (Abrams, 2015)

I jämförelse med 99 % av all hjärndöd jävla skit som Hollywood pumpar ur sig så är Star Wars: The Force Awakens inget annat än ett mästerverk. Den är inte så ADHD-störig, känslomanipulerande och banal som man kan vänta sig av en storproduktion i en franchise av denna magnitud och den vågar undvika de värsta klichéerna och faktiskt utmana publiken en gnutta.

Om man trots det väljer att bortse från den fördummande skit som drömfabriken spyr ut sig och ser detta som ett enskilt verk - som inte riktas till en infantiliserad och okritisk massa - så är det dock inget mästerverk. Det är en välregisserad fantasysaga som passar perfekt för en mysig stund i soffan med popcorn och - framför allt - en sann uppvisning i teknisk skicklighet; varken mer eller mindre.

3/5

Jag instämmer i allt vad du skriver. Det har lagts ner otroligt mycket på att skapa Star Wars som ett värdigt homage till de första filmerna, och det märks. Det kändes som att den här filmen gick tillbaka till standarden i det gamla Hollywood (typ före 1990) där historien var central, mustig, icke-manipulerande och gav publiken utrymme att inte bli skedmatade hela tiden med billiga klichéer. Man kan bara drömma om att Hollywood via Star Wars succe blir uppmärksamma på att publiken gärna vill ha filmer med utvecklande och starka manus och inte stilistiska haveri där dialogerna är de värsta klyschorna som nedskrivits på en bit papper, likt Batman vs Superman-filmen. Men man får väl drömma vidare då sentimentala superhjältefilmer intellektuellt på en 7-årings nivå, drar in för mycket pengar, när populasen fritt får välja film.

Efter att ha sett om t.ex. Indiana Jones-filmerna förstår jag inte riktigt resonemanget. De är överlag taffligt utförda, med billiga klyschor och fåniga slagsmål, överspel (medvetet) och har många fler problem än så. Särskilt intellektuella är de verkligen inte. Nya Star Wars var ju dessutom inte mer kompetent utförd än många andra storfilmer från 10-talet. Att ta Batman vs Superman som exempel är inte heller särskilt rättvisande, då den är toksågad och Ben Affleck är en ärkesopa.

Star Trek: The Motion Picture (1979)

Ett gigantiskt rymdskepp närmar sig jorden samtidigt som det förstör allt i sin väg. Det enda skepp som är i närheten är USS Enterprise, som dock nyligen renoverats. Amiral Kirk anländer med order om att ta kommando över Enterprise och stoppa det angripande rymdskeppet, men han har inte styrt Enterprise på flera år. Kan han rädda jorden tillsammans med sin besättning?

Jag har inget speciellt intresse för Star Trek sedan tidigare och har inte sett TV-serierna. Effekterna är överlag enklare än i Star Wars-filmerna från samma tid och jag uppfattar även skådespelarinsatserna som sämre.

Betyget blir 4,5/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Nu är jag inget Indiana Jones men om du jämför all nyskapar-anda som fanns i den filmen med valfri generisk, adrenalinpumpad MCU-film till oinspirerad CGI-fest så ser du rätt tydligt skillnaden.

Network (1976)

På en TVstation i amerika har ett åldrat nyhetsankare dalande tittarsiffror.
Han hotar att skjuta sig i direktsändning, plötsligt börjar hans popularitet att öka.

Riktigt bra film, bra skådespelare, Peter Finch är makalös.
Filmen känns lite tidlös, det känns som om det kunde hända även idag.
Lustigt att en Amazon combi fanns med i filmen.
Jag gillar det här 4/5, utan tvekan.