Saboteur (1942)
http://www.imdb.com/title/tt0035279/?ref_=rvi_tt
Barry (Robert Cummings) arbetar på en fabrik tillhörande luftvapnet. När en brand bryter ut blir han misstänkt för sabotage. På flykt undan lagen stöter han på modelltjejen Pat (Priscilla Lane) som efter en tids motvillig strävan ändå mjuknar upp för Barry och tror på hans oskyldighet.
Det här var en väldigt händelserik Hitchcockfilm där man bara kan sitta tillbaka och följa Barrys resa att rentvå sig själv från misstankarna. Ju mer han följer spåret av den riktigt sabotören desto mer får han reda på om organisationen som vill förhindra USA:s inblandning i andra världskriget. Det är spännande och känns väldigt äventyrlig. Robert Cummings är väl inte direkt någon stjärna eller kändis men jag tycker han och hans karaktär ändå är intressant att följa. Priscilla Lane likaså: hon är helt okej i rollen som den kvinnliga karaktären. Ingen av dem kan väl kanske mäta sig med t.ex. Cary Grant och Ingrid Bergman men de spelar sina roller väl och trots bristen på stjärnglans så fann jag det ändå behagligt att titta på dem och följa deras strapatser.
Handlingen är dock lite väl spånig ibland. En blind gubbe som ska vara den godhjärtade samariten som hjälper Barry när han är i nöd; ett resande cirkussällskap med allehanda freaks som också är godhjärtade och så sedan hur Barry kommer i direkt kontakt med den hemliga organisationen är ju ganska osannolikt när man tänker efter. Filmen kryllar av olika idéer som var och för sig är intressanta men att klämma in dem allihopa i en film gör att det överlastas och blir för mycket och spretigt. Men men, jag såg på filmen för underhållningens skull och jag känner mig hyfsad tillfreds efteråt. Lite väl tydlig USA-patriotism i den här filmen men då var det ju också under krigstid samt att det kanske fanns någon verklig bakgrund till dessa händelser: att det fanns krafter som ville att USA skulle hålla sig isolerat från kriget.
En helt okej film av Hitchcock om man är sugen på att se på action och äventyr. För den kanske mer seriösa tittaren finns det risk att den uppfattas som ologisk och osannolik. Jag känner mig snäll och ger den en trea då jag ändå tyckte om den.
Betyg: 3/5
---
Shadow of a Doubt (1943)
http://www.imdb.com/title/tt0036342/?ref_=nm_knf_i1
Charles Oakley (Joseph Cotten) beslutar sig för att hälsa på sin systers familj i Santa Rosa. Väl där blir han väl omhändertagen av familjen, inte minst av sin systerdotter Charlie (Teresa Wright) som är hans namne. De två verkar dela ett ovanligt stark band till varandra. Men desto längre farbror Charlie stannar hos familjen så börjar han visar upp sidor hos sig själv som systerdottern aldrig har sett tidigare. Efter ett tag börjar hon bli mer och mer misstänksam över farbroderns sanna natur.
Det här var en klassisk Hitchcockthriller där vi inte riktigt vet ifall huvudkaraktären är god eller ond förrän mot slutet. Liksom Teresa Wrights karaktär får vi gissa oss fram och dra våra slutsatser ju mer vi få veta om Joseph Cottens mystiska förflutna. Jag gillade den här riktigt starkt. En långsamt uppbyggande thriller med inslag av familjedrama där man får sitta på helspänning tills vi får bekräftat ifall farbror Charlie har goda eller onda avsikter med sin vistelse. Joseph Cotten är helt fantastisk i rollen. Elegant och snyggt balanserar han mellan de två olika lägren och han gör det så fängslande. Hans ansikte är levande och rösten likaså. Scenerna han har med Teresa Wright är filmens höjdpunkter. Hon själv spelar den kanske svårare rollen som genomgår en tydlig karaktärsutveckling från början till slutet. Hon har en tung börda att bära på sina axlar men hon gör en trovärdig gestaltning och spelar sin roll väl.
Fotot var riktigt snyggt här och Hitchcock bjuder på fina miljöer i den lilla staden Santa Rosa de gånger karaktärerna beger sig utomhus. Annars är det just samspelet mellan de båda Charliekaraktärerna som är filmens kärna och styrka. Även här tycker jag att kameran fångar ansiktet och skådespelarnas profil klanderfritt. Snyggaste tagningen är dock när tåget som farbror Charlie åker med kommer in på stationen och lille Roger (Charles Bates) står mitt i centrum på skärmen och tåget rullar in med massor av svart rök och kastar sin skugga över pojken. Ett vackert men ödesmättat omen eller järtecken över vad som komma skall.
Det finns dock en sak som jag verkligen inte gillar i filmen och det är musiken. De första fem minuterna är olidliga med det för mig speciella hatobjektet överdramatisk och skränig orkestermusik. Var tvungen att pausa filmen och ta en tankeställare om jag orkar fortsätta se den eller inte. Jag fortsatte men körde med minimal volym, fick pröva den där kända tesen att det ska gå och se på Hitchcocks filmer utan ljud och ändå förstå handlingen och få ett slags utbyte av filmen även som ljudlös. Som tur var så behövde jag inte gå riktigt så långt för vi slipper höra det skräniga oljudet under resten av filmen, ända fram till slutet men då är det verkligen så pass dramatiskt och spännande att musiken passar till scenen.
Trots klagolåten på musiken så är det här helt klart en av Hitchcocks bättre filmer och tydligen en av dem som han själv gillade väldigt mycket. Joseph Cotten har blivit en av mina favoritskådisar efter denna och
Gaslight (1944). Ska bli spännande att upptäcka flera filmer med honom.
Gillar ni thrillers så måste ni spana in denna, en riktig filmpärla av mästerregissören Alfred Hitchcock.
Betyg: 4/5
Det gör ont i min själ när man ser sånt här.
