Vilken film såg du senast?

Good kill, handlar om en kille som är drönaroperatör/pilot. Han börjar tröttna på sitt jobb som detta och börjar drömma om att bli pilot igen. Han börjar även ifrågasätta vad de är han egentligen håller på med. Då han ibland dödar civila, på order mer eller mindre. Detta leder till att han blir ganska ostabil..

Oavsett så får man mest se scener när han dödar folk med sin drönare och sen lite om hur livet för honom fungerar i de civila.

Filmen är helt ok, inget gripande direkt. Inget jag ser om igen heller. Funkar en fredag eller söndagkväll när de är lite laidback och man inte har någon annan film att se på. 6/10 får den av mig

http://www.imdb.com/title/tt3297330/

Steve Jobs (2015)

Fassbender är uppenbart inte särskilt lik Jobs till utseendet, men till sättet är han onekligen ganska lik den beskrivning som många gett av Jobs. Att sedan de som arbetat nära Jobs under längre perioder menar att skildringen inte är riktigt rättvis gör att man blir något ambivalent inför den här filmen som biografi.

Överlag en godkänd film ändå, främst pga Fassbender och Winslet som den enda som tycks stå ut med den Jobs som skildras här.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Kollade senast på skräckkomedin/splatterfilmen Braindead aka Dead alive
http://www.imdb.com/title/tt0103873/?ref_=fn_al_tt_1
8/10 i poäng. Den är ju väldigt underhållande, man vill inte sluta titta, härligt med zombies!
Första gången jag titta på hela filmen, har inte vågat titta på filmen när man var mindre, men nu när man är större var det ju inga problem.

Såg nyss Sideways för 3dje eller 4rde gången.

En riktig feelgood film. Jag har en vana att köpa en flaska vin, sätta mig ned och se filmen och sedan endast dricka när karaktärerna i filmen dricker.

Gick åt en flaska rött idag, nästan hela. Men det var det värt!

Gillar Paul Giamatti i rollen som Miles väldigt mycket.

8/10

Fires on the Plain (1959)

Ett snyggt och stundtals starkt drama som tyvärr lider av att vara alldeles för överdramatisk mellan varven, mycket på grund av musiken som bara är för mycket. En del tvivelaktiga skådespelarprestationer sänker den också.

Trots detta gillade jag den ganska mycket. Visuellt är det inga som helst fel och när skådespelarna är nedtonade och vi slipper den malplacerade musiken så är den ofta gripande, ångestfylld och mörk.

3.5/5

Mannen från vidderna (1953)

Alan Ladd hamnar, av en händelse, i ett bråk mellan bosättare och kofösare i dal, långt bortom lag och ordning.
De stygga kofösarna försöker med allehanda knep att fördriva de snälla bosättarna, men dom har mannen från vidderna - Alan Ladd

Det här var film jag hört mycket om, den levde verkligen inte upp till sitt rykte, den var faktiskt riktigt tråkig.
2/5

Håller med om att den är fasligt överskattad. Tycker framförallt att Alan Ladd var riktigt okarismatisk och alldeles för mesig för att funka som titelkaraktären.

Nun Va Goldoon [1996] dir. M. Makhmalbaf

Eller A Moment Of Innocence vilket är den engelska titeln.
Intim meta-film om när Makmhmalbaf själv knivhögg en polis som tonåring och om hur polisen och regissören möts 20 år senare för att sätta ihop en film om händelsen. Mitt första möte med iransk-film och jag kan inte påstå att jag är besviken.

Nun Va Goldoon är en mångfasetterad film och olika tittare kommer fastna för olika delar av den. Jag fascineras främst av idén om att återbesöka det förflutna med möjligheten att korrigera eller rättfärdiga en händelse som kanske egentligen ligger mycket mer i en gråzon än vad man själv förväntar sig. I filmen vill polisen delta i filmatiseringen i hopp om att få bli sedd som hjälten han aldrig blev och som en möjlighet att göra bot för de tjugo år han spenderat med tankar på flickan som han aldrig fick något avslut med medan regissören ser händelsen i ett helt annat ljus.

Den engelska titeln, om än något simpel, är förvånansvärt passande. Oskyldig är precis vad jag vill kalla filmen och jag har svårt att hitta bättre ord för upplevelsen som jag måste erkänna var väldigt unik. Filmen rör sig meditativt, nästan likt hur Kieslowskis filmer rör sig, eller åtminstone i mina ögon, samtidigt som den alltid vilar sig någonstans mellan fiktiv film och dokumentär. Hur verkligt är det vi ser egentligen?

En väldigt speciell film som verkligen lyckades påverka mig vilket alltid är ett plus i min bok. En av de bättre fyrorna jag ger ut i år. Kiarostami nästa antar jag.

The Big Short (2015)

Jag har personligen arbetat på en av de största, överlevande globala investmentbankerna genom alla krisåren, så jag har betydligt bättre förutsättningar än den genomsnittlige tittaren att hänga med i den här filmen utan att lyssna på de återkommande metaforiska beskrivningarna av finansterminologin. Eftersom jag även läst en del av Michael Lewis (som skrev boken den här filmen är baserad på) så var jag förberedd på att det som vanligt skulle vara en hel del överdrifter som presenteras som med verkligheten överensstämmande.

Skulle jag gå igenom alla detaljer som inte riktigt stämmer så skulle det här inlägget bli lika långt som de allra längsta recensionerna i den här tråden, men det har jag inte riktigt ork till. Jag nöjer mig med att notera att till skillnad från hur filmen framställer det så är alla karaktärerna utom Michael Burry (som spelas av Christian Bale) fingerade, även om de i vissa fall har några saker gemensamma med verkliga personer.

Samtidigt har filmskaparna i vissa avseenden verkligen gjort hemläxan. När de visar derivatprospekt från de stora bankerna i samband med att Burry ska ingå sina blankningsaffärer så är i alla fall det prospekt som bär "min" banks logotyp mycket övertygande till utseendet, inklusive färgval, rätt typsnitt och fontstorlekar på diverse rubriker.

Överlag är filmen hyfsat underhållande, men jag kan inte bortse från de många avvikelserna från verkligheten.

Betyget blir 6/10 eller 3/5 på Filmtipset.

The general 1926

Buster Keaton Insåg när jag började se på den att jag hade sett den en gång tidigare. Tycker om gamla komedier, chaplin och marx. Kanske eftersom jag sett den en gång tidigare så drar det ner betyget lite. Men var inte så jätte rolig faktiskt. Stum komedier kan vara mycket vassare och roligare. Men denna kändes livlös och fantasilös. Skrattade till någon, men inget där tårarna sprutade av skratt.

betyg 2/5

Länge sedan jag egentligen verkligen "såg" en film, men tittade lite på Den blå Lagunen (1980) idag. Bedrövligt verk egentligen, full av luckor och bakvända resonemang, inte minst fullproppad med löjliga påståenden om hur vi människor tydligen beter oss. Sanslöst att sådant skräp ens får släppas. Sedan kan man undra över poängen att framvisa två kusiners kommande attraktion till varandra när verket saknar all djupare konstnärlighet med kontakt till verkligheten.

Det blir inte mer än 2/10.

Äh du överanalyserar ju.. Det är en lättsmält runkfilm vars enda behållning består i att se Brooke Shields visa lökarna. Klassisk 80-talssexism när den är som bäst.