Vilken film såg du senast?

Nej tyvärr varit dålig på det. Men blir säkert att kolla in fler. Tänkte fortsätta på samma tema och kolla på min granne totoro ikväll

Totoro är mycket trevlig. Rekommenderar även Prinsessan Mononoke vilken är en av mina favoriter!

Knight of Cups (2015)

Mallick gör ännu en långsam, meditativ, poetisk och fullständigt underbart vacker film. Filmkonstruktionen är mycket likt To the Wonder, stor del poetisk monolog här dock nästan uteslitande avgränsat till endast huvudkarraktären, liten del dialog och mycket klippningar och händelser som vävs in i monologen.

Det är något av det svåraste som finns att skriva en recension om Mallick-filmer så som han gör dem på senare år. Det är någonting man upplever just i stunden, varje bildruta är en del utav framtiden och den händer just nu.

Detta är någonting himmelskt, det är briljant fotografi av Mallicks högerhand Lubezki. Som alltid när man sätter på en Mallickrulle så vet man att man kommer att totalbländas av magnifik fotoorgasm. Det var Mallick som fick mig att först inse att fotot är den viktigaste behållningen i en film (högst individuellt såklart, jag talar för mig själv).

När en film har en handling som egentligen inte kan beskrivas med ord - är resultatet nio utav tio gånger magnifikt. Eller man kan vinkla det på ett annat sätt - när en film har en handling som kan tolkas som helt visst skilda filmer från människa till människa - då har den lyckats.

Filmen är uppdelad i 8 olika delar, bitar, små anthem, eller vad man nu kan kalla dem. Trots att de inte egentligen är uppdelningar, eller jag vet inte riktigt. Delarna är döpta till olika namn såsom: "The Hanged Man", "The Moon", "Judgement", "Death", etc. Som helhet är alla delar helt perfekta, men jag tycker ändå att filmen tappar lite, något minimalt, i de två avslutande delarna.

Skådespelet är oftast sällan huvudbehållningen en Mallick film och inte heller så i denna. Det är självklart alltid otroligt bra men det är knappast så att man uppskattar en Mallick film för att skådespelet var bra. I Knight of Cups så utnyttjar Mallick ansedda skådespelare som Cate Blanchett och Natalie Portman till relativt små roller. Ingen av dem har längre än 5 max 10 minuters speltid. Christian Bale är egentligen den enda skådespelaren som är genomgående filmen igenom (hans far och bror dyker de också upp flera gånger i filmen men för korta framträdande).

Monologen är så djup - men ändå så kan jag inte återkalla en enda hel fras från filmen. Fragmentariska ljudvibrationer har etsat sig fast till ett magnifikt foto. Även om jag känner mig så fullt medveten om precis vad karaktärerna har sagt - så har jag ingen aning om vad som egentligen sades i filmen. Det var precis likadant med To The Wonder.

För bildminnet av denna film blir så starkt att det totalt slår ut all dia/monolog. Just i stunden så gör sig dia/monologen perfekt och kompletterar bilderna något så komplext att det hela slutar upp i någon poetisk-orgasm som intensivt slår till. Men tio sekunder senare sitter jag som dement och tänker tillbaka på vad som hände i filmen för tio sekunder sedan, när jag tänker tillbaka på detta så slås jag ut av ännu en poetisk orgie av ord och bilder - det blir som en ond cirkel, bara att den är god.

Jag kommer att behöva se denna filmen minst en gång till för att kunna ta in den helt och hållet, för det känner jag inte att jag gjort nu. När den kommer till biograferna här i Sverige den 1a april så kommer jag att vara där. Att betygsätta och rangordna nu känns inte helt rätt. Rangordningen kommer jag att vänta med, men jag ger ändå ett betyg på den.

Betyg: 8/10

A Report On The Party And The Guests [1966] dir. J. Nemec

Mera Tjeckisk Nya-Vågen, denna gång i form av ett stycke 70-minuter långt surrealistisk samhällskritik. En grupp människor är ute på picknick tillsammans när de stöter på en grupp aggressiva män som förhindrar dem från att roa sig. Männen stoppas strax av att en udda man dyker upp för att bjuda in människorna på hans födelsedagsbankett.

Till skillnad från Milos Formans Firemen's Ball så är A Report bra mycket subtilare i sin samhällskritik, själv lyckades jag nog inte snappa upp något större budskap då jag främst satt och försökte tyda berättelsen men många ser den som en kritik mot auktoritära personer i en politisk hierarki (jag kom dock direkt från filmen och har bara läst beskrivningen på Letterboxd innan). Trots detta blev även denna film "banned forever".

A Report On The Party And The Guests känns lågbudget även om det aldrig blir en svaghet för filmen. Den är filmad i någon godtycklig skog och fotot sliter sig sällan från de många olika karaktärerna som filmen cirkulerar kring och det mest spännande scenografiska är de uppdukade bord som filmens slutgiltiga akt utspelar sig kring. Filmen saknar också fullständigt musik och nästan allt fokus ligger på karaktärerna och deras interaktioner. Som sagt så drar detta inte ifrån kvalitén från filmen utan används i många fall för att förstärka och dirigera tittarens fokus någon annanstans men jag anser att Nemec definitivt hade haft möjligheten att fullända A Report genom att fylla ut filmen.

Det är lite för svårtolkat för min del även om jag ständigt försökte hitta någon form av genomdrypande politiskt samhällskritiska teman. Någon annan får nog mer ut än mig av filmen men jag ger den ändå en trea.

Såg The Martian igår. Gillade den som fan! Den enda filmen av Ridley Scott som jag inte har somnat av! Rolig, spännande och välspelad.

Såg den också nyligen och gillade den väldigt mycket. Även om den är väldigt "Hollywoodiserad" så hör den till några av de bättre filmerna Ridley Scott gjort på 2000-talet och den bästa han gjort på 2010-talet, både Exodus och The Counselor började få mig att tappa hoppet om honom.

Jag tror dock aldrig han kommer upp i samma höjder som med Alien & Blade Runner igen tyvärr, hans registil har förändrats radikalt med tiden.

Agent 47 2015

Tyckte den första hitman filmen 2007 är riktigt underhållande, riktigt välgjord. Men den här kändes för överdriven. Gillade inte kvinnan huvudrollen. Även " the bad guy" var over acting. agent 47 var helt ok och det bästa i filmen. Men tyckte skurkens skin var överdrivet. samt kvinnans mentala förmågor. Plotten var simpel nog ,men kände ingen direkt spänning. Action scenerna var också helt ok. Men som sagt 2007 hitman var betydligt bättre och en av mina favorit actionfilmer.

denna får 4/10

Goosebumps (2015)

Zach Cooper (Dylan Minnette) flyttar motvilligt med sin mamma från en storstad till en mindre stad men trivs lite bättre när han träffar granntjejen Hannah (Odeya Rush). Hennes pappa (Jack Black) visar sig vara skräckförfattaren R. L. Stine och han gör vad han kan för att avskräcka Zach från att umgås med hans dotter. Detta visar sig bero på att Stines monster finns på riktigt och att han skyddar sina läsare från dem genom att rent fysiskt stänga in dem i böckerna.

Småroligt och hyfsade specialeffekter. Jack Black har gjort bättre roller dock.

Betyget blir 5/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Room (2015)

Bra film med en intressant premiss och stabila skådespelarinsatser. Det största problemet jag har med filmen är dess övertydlighet och hur den verkligen försöker få oss tittare att förstå hur stor, komplex och vacker världen är utanför "rummet". Jag tycker tyvärr att den misslyckas något i det avseendet, och framförallt är det fotot jag hade hoppats mer på. Kanske hade man kunnat använda det gråa och rätt dystra fotot i rummet, för att sedan växla till ett ljusare och "gladare" foto ute i det fria. Men vad vet jag. Den är absolut sevärd, men jag hade hoppats på mer. Trodde det skulle vara en av de bättre oscarsnomineringarna faktiskt, men det ser ut att bli ett svagt år. Vi får hoppas att de utländska filmerna levererar mer.

Pulp Fiction. 5/5
Lika bra som när jag såg den sist (för ungefär 20 år sen). Måste se fler Tarantino-filmer!

Spotlight (2015)

En film om hur Spotlight-teamet på The Boston Globe avslöjade de sexuella övergrepp som skett inom den katolska kyrkan.

En alldeles lysande bra journalistikfilm med en rörande och känslosam story. Filmen är väldigt bra uppbyggd med ett mycket passande tempo för denna typen av film. Tankarna går osökt till tidernas enligt mig bästa journalistikfilm All the Presidents Men.

Tom McCarthy och Josh Singer har gjort ett fullständigt grymt bra arbete med att skriva detta manuset utan förlaga och jag tror inte det finns någon som helst tvekan om att Oscarn för bästa originalmanus kommer att gå till Spotlight, vilket den absolut är värd, även om jag själv innerst inne håller på Inside Out.

När vi väl är inne på Oscars, så tycker jag att detta verkligen känns som den typen utav film som kommer att vinna bästa film, jag värderar dock andra nominerade i den kategorin högre. Spotlight skulle dock vara en värdig vinnare för det är verkligen ett gediget arbete!

Skådespelaruppsättningen är bra och filmens mest lysande stjärna är Mark Ruffalo som nog gör sin bästa roll någonsin här. Jag brukar i vanliga fall ha lite svårt med Ruffalo då jag kan tycka att han kan verka väldigt uttryckslös, även om han är en mycket skicklig skådespelare.

Allt som allt var detta en grymt trevligt filmupplevelse som aldrig under dess två timmar blev ett dugg långtråkig. Intresset hålls hela tiden på topp!

Betyg: 74/100

Hur är Michael Keaton i filmen?
Sparar filmen till bio för övrigt.