Min första Kurosawa! Tyvärr var jag inte särskilt imponerad av regin utan mest av Toshiro Mifune som den karismatiska Tajomura (fantastiskt skådespel). Stridskoreografin var dessutom väldigt imponerande och otroligt före sin tid.
Jag tror att jag kommer uppskatta filmer som Ikiru mer och tänker ta mig tid att se den nu när jag nyss läst Ivan Iljitjs Död.
7
Avengers: Age Of Ultron [2015] dir. J. Whedon
Jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den första Avengers-filmen. Jag är svag för häftig action, framförallt när det kommer till superhjältar och tycker det är väldigt underhållande att se halv-gudar puckla på varandra även om man redan vet hur det kommer sluta. Väldigt mycket påtvingat drama i den här filmen och otroligt mycket klyschig dialog som bokstavligt talat fick mig att rulla på ögonen. Det känns mer som en uppbyggnad till The Civil War.
4
Citat:
Ursprungligen postat av NaSteffe
Såg Mulholland Drive (2001) igår.
Ja, vad ska man säga. Den var väl okej typ. Kanske inte riktigt min typ av film. Jag hade dock lite problem med filmen i och med att den var svårt att ta till sig den utan att sitta och tänka " hm, så vad betyder det här egentligen". Dock så slutar man att försöka förstå ungefär halvvägs in i filmen. Det fanns ju dock en del scener som var riktigt ruggiga, så det passade ju till Halloween. Skådisarna var ju bra också. Satt också och tänkte att David Lynch måste ju verkligen var en stor auktoritet om han kan få skådespelarna att spela i någonting de inte begriper alls .
Får väl skissa på en tolkning och skicka till tråden om filmen...
Jämfört med andra Lynch jag sett var väl denna inte bland det bättre, tyvärr. Men [b]2.5/5[/B kan den väl få.
Tråkigt att du inte gillade den. Vanligtvis brukar jag se det som en film som Lynch faktiskt vill att man ska analysera och själva lösa mysteriet inom. Lynch har själv gått ut med flera ledtrådar som ska hjälpa folk på traven med att pussla ihop filmens berättelse som enligt den stora massan handlar om
Naomi Watts drömmar om en alternativ värld där hon inte skickat en lönnmördare för att mörda hennes kärlek Laura Harring. I den alternativa verkligheten är mördaren klumpig och inkompetent, mannen som Harring väljer före Watts går det åt helvete för och hon blir sedd som en fantastisk skådis. Efter de två timmarna och Club Silencio vaknar hon upp och återvänder till sin hemska verklighet där vi också får se att karaktärer som The Cowboy enbart är bakgrundskaraktärer som hennes undermedvetna slängt in i hennes drömvärld.
Vissa saker är däremot svårare att tolka, till exempel mannen bakom dinern *ryser*. Personligen älskar jag filmen men då är jag samtidigt otroligt svag för filmer som lyckas skapa en unik värld omkring sig och samtidigt hålla sig inom denna atmosfär. Vilka andra Lynch har du sett?
Chappie (2015) - Roboten med känslor. Älskar sådana här filmer, likadant med "District 9", "I, Robot" och "Wall-E" med flera. Det känns som en distanserad närvaro med Robotar och Aliens och allt i Sci-Fi.
Chappie tycker jag var helt okej, vad ger du den för betyg? District 9 är riktigt bra också.
Jag såg Taxi Driver senast, och det är andra gången jag ser den. Visst, den är bra och högt upp på IMDBs listor. Men jag ger den 3/5.
Tycker den bla är för långsam, vilket förvisso många 70-tals filmer är.
Tråkigt att du inte gillade den. Vanligtvis brukar jag se det som en film som Lynch faktiskt vill att man ska analysera och själva lösa mysteriet inom. Lynch har själv gått ut med flera ledtrådar som ska hjälpa folk på traven med att pussla ihop filmens berättelse som enligt den stora massan handlar om
Personligen älskar jag filmen men då är jag samtidigt otroligt svag för filmer som lyckas skapa en unik värld omkring sig och samtidigt hålla sig inom denna atmosfär. Vilka andra Lynch har du sett?
"Dålig" är nog inte det ord jag skulle använda, men den var inte riktigt min " damn good cup of coffe" . Kanske blir bättre om man ser om den någon gång, med någon sorts aning om vad den handlar om.
Eraserhead, Elephant Man, Blue Velvet och Wild At Heart. Eraserhead gillar jag faktiskt och fann faktiskt ganska begriplig, på sitt sätt. Iaf " pudelns kärna", även om att allt är dränkt i mysko händelser ( "middagscenen"). Otäck film, men ganska sorglig också.
Elephant Man är mästerlig och den bästa film jag har sett av honom. Märklig att den inte fick någon Oscar av de åtta nominerngarna.
Blue Velvet är ok, varken upp eller ner typ.
Wild At Heart är bra, eftersom den är lite lagom flummig och innehåller Kung Cage.
Nästa gång jag ser en film av honom ska jag nog ta och se The Straight Story. Den låter härlig .
Ja, vad ska man säga. Den var väl okej typ. Kanske inte riktigt min typ av film. Jag hade dock lite problem med filmen i och med att den var svårt att ta till sig den utan att sitta och tänka " hm, så vad betyder det här egentligen". Dock så slutar man att försöka förstå ungefär halvvägs in i filmen. Det fanns ju dock en del scener som var riktigt ruggiga, så det passade ju till Halloween. Skådisarna var ju bra också. Satt också och tänkte att David Lynch måste ju verkligen var en stor auktoritet om han kan få skådespelarna att spela i någonting de inte begriper alls .
Får väl skissa på en tolkning och skicka till tråden om filmen...
Jämfört med andra Lynch jag sett var väl denna inte bland det bättre, tyvärr. Men [b]2.5/5[/B kan den väl få.
Jag är inget jättestort Lynch-fan men håller med om att Mullholland Drive inte är någon höjdare. Han har gjort bättre.
Min första Kurosawa! Tyvärr var jag inte särskilt imponerad av regin utan mest av Toshiro Mifune som den karismatiska Tajomura (fantastiskt skådespel). Stridskoreografin var dessutom väldigt imponerande och otroligt före sin tid.
Jag tror att jag kommer uppskatta filmer som Ikiru mer och tänker ta mig tid att se den nu när jag nyss läst Ivan Iljitjs Död.
7
Själv tyckte jag att han förstörde hela filmen med sitt enerverande överspel. Blev irriterad så fort han var i bild i princip.
Ikiru är mycket bättre, även om det finns en del skådisar som spelar över även där, särskilt fram mot slutet... men den är väldigt rörande.
What Ever Happened to Baby Jane? (1962, LD, 134 min)
Kortrecension:
Ja det är en oerhört fin film, ett fint manus, fint skådespeleri och en fin-fin produktion. Men jag saknar en ordentlig nerv, den finns där, men ligger egentligen bara och pyser i bakgrunden. Jag saknar helt enkelt "it", något som släpar en ofrivilligt framåt mot filmens slut. Som en rysare borde ha. Kanske beror det på att jag inte riktigt var upplagd för filmen där och då, men helt ärligt så tror jag tyvärr att det är filmen som inte riktigt når ända fram. Framförallt så tycker jag att den fallerar i uppbyggandet av filmens mer obehagliga scener, de som är där för att skrämma. Tyvärr så blir jag inte så berörd som jag hade hoppats från denna gamla skräck/rysarklassiker. Vad den däremot gör bra, är att beskriva konsekvenserna av ett alldeles för hårt elitsatsande, till skillnad mot Whiplash som jag såg här i dagarna, en vedervärdig och omoralisk film. Jag hoppas att att man gör en Baby Jane om 40 år, med en mentalt förstörd Andrew, som delar hus med hans nu grovt åldrande och numer handikappade gamle lärare Fletcher. Det hade vart oerhört intressant.
Betyg:
3,5 (Riktigt bra, men saknar som saknar extrakryddan för finare betyg.)
Nils Poppe som paragrafryttaren Sten Stensson, den här gången ska han till Stockholm för att vara med i ett frågeprogram i TV.
Under tiden misstas han för att väntad dynamitard av en, illa sammansatt, bovliga.
Det här hade man nog kunnat låta bli att filma. 2/10
Nu har visserligen Kirk Douglas skrivit en utmärkt recention.
Fem män rånar en guldtransport som går med järnväg, man delar upp sig i tre lastbilar, vars resa vi får följa på deras väg mot Californien.
Riktigt hyfsad film, med en smart handling.
Kanske filmen som låg till grund för Den vilda jakten på cadillacen.
Stafford Repp, en av rånarna, skulle senare spela den klantiga polisen Ohara i Batmanserien.
I amerika sköljer en våg av fängelseupplopp, så även i detta fängelse som vi får följa, orsaker och åtgärder.
Vet inte riktigt vad jag tycker, en buhuhu-film, stackars oss interner, vakterna är stygga, inte ett enda ord om de illdåd som de flesta begått för att hamna där.
2/5
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!