Vilken film såg du senast?

Warcraft: The Beginning | Året var 2016
http://www.imdb.com/title/tt0803096/?ref_=nv_sr_1

Jag är inte insatt nog i spelets värld för att avgöra vad som stämmer och inte, men filmens kanske största fel är att överhuvudtaget använda vanliga människor rent grafiskt i filmen. Vissa passar in bättre än andra, men överlag ser det konstigt ut. Den grafiska världen är annars magnifik. Tekniken finns nu för att göra "riktiga filmer" med endast teknik och röstskådespel. Jag hade faktiskt föredragit det då skådespeleriet ifrån människan även det kan kritiseras. Vilka ser denna film? Barn, spelfans och andra "nördar" (ehm..). Vanligt folk som inte "tål grafiska moment" kommer ändå aldrig se denna.

Handlingen i sig är då tagen ifrån ett spel och vissa moment känns "fel". Medan andra är betydligt mer lyckade än vad jag hade väntat mig. Tyvärr känns det som att flera moment av humor slängs in som inte alls passar in. Det här är en film om domedagen.. Att slänga in typiska halvdana "lätta upp stämningen"-skämt passar inte. Åtminstone inte merparten som faktiskt är med.

Det finns en del saker i filmen som skulle kunna givits en bättre förklaring. Tänk "The Force" i Star Wars ungefär. Annars är det en klassiska berättelse om krig, svek och vänskap.

Trots att allt inte klickar tycker jag tillräckligt mycket klickar för att mitt intresse av en efterföljare finns. Spoiler "The Beginning...". Bättre än väntat, men når inte sin fulla potential. Mestadels på grund av skådespelarna och några enstaka scener.

Betyg? 3 / 5

Dangerous Minds (1995)

Idag blev det Dangerous Minds.

I Dangerous Minds spelar Michelle Pfeiffer huvudrollen som LouAnn Johnson, en nyanställd lärare för en amerikansk high schoolklass. När hon blir anställd dyker möjligheten genast upp att bli heltidsanställd och givetvis är detta ett vinnande argument. Varför tidigare lärare avverkats i hög takt förstår hon inte riktigt förrän hon träffar sina elever. Väl i klassrummet får det sin förklaring, det är en klass med ganska avancerad problematik. Eleverna kommer från riktigt svåra förhållanden och tar med sig dessa in i klassrummet. Men till skillnad från dom andra lärarna som hoppat av tåget väljer Johnson att stanna kvar – men vidderna av att engagera sig känslomässigt i eleverna kan hon inte riktigt föreställa sig.

För att nå fram till eleverna använder hon sig av positiv förstärkning. Hon utdelar omgående högsta tänkbara betyg för samtliga elever, och förklarar att det är upp till dom själva att bestämma sig om dom vill ha kvar betyget eller inte. Förutom detta tar hon med eleverna på nöjesfält, restaurangbesök och så vidare.

Filmen är tragisk, och hon hamnar i en position som den tidigare lärare upplevt. Det finns dock en väsentlig skillnad, nämligen den att Johnson bryter ihop av att engagerat sig för mycket känslomässigt och kan inte förstå eller ta till sig verkligheten ungdomarna lever under. När konsekvenserna kommer nära henne har hon svårt att hålla modet uppe.

Mitt betyg blir 5/10. Inget att hänga i julgranen direkt, men heller inget att förkasta.

DragonHeart | Året var 1996
Varning: Sean Connery ÄR en drake
http://www.imdb.com/title/tt0116136/?ref_=nv_sr_2

Filmen startar som någon b-version av en Ivanhoe eller Robin Hood berättelse. När Sean Connery träder fram som en drake i tidigt skede var jag beredd att slakta denna film. Skådespeleriet är ofta pinsamt. Handlingen är tillsynes inte mycket att hurra för.

.. Men med tiden blir filmen faktiskt bättre. Har man tillräckligt med fantasi blir "relationen" mellan huvudpersonen och draken faktiskt rätt underhållande. Dåliga scener blandas med bättre. Musiken är något att eftersöka om du gillar klassisk storartad filmmusik. Humorn fungerar ibland och visst finns det lite värme i allt.

Tänk dig att Highlander, Jurassic Park (som det pratas om i bonus-materialet) och Ivanhoe möts i en mer komisk/oseriös berättelse. Inget för elitisten, men från den minst sagt dåliga avsmaken i starten lämnar jag faktiskt filmen med bättre humör.

Betyg? Svag 3 / 5

Body Double (1984)

Brian De Palma är ganska ojämn tycker jag, han har gjort en del riktigt bra och en del rätt ointressant. Den här har jag inte sett tidigare vad jag minns och den skulle jag mest vilja beskriva som märklig.

Klassisk Hitchcock-influerad thrillerintrig. En skådis på dekis som har klaustrofobi (får mig att tänka på Vertigo men en annan fobi) ser med kikare genom fönstret i sin nya bostad(Fönstret åt gården tänker jag på här) en kvinna som gillar att dansa naken och onanera. Han blir besatt och lite av en stalker, och upptäcker då att hon verkar ha en annan stalker som smyger på henne. Mysteriet kan börja.

Förutom att det känns som man bara blandar ihop två Hitchcockfilmer är den även lite förutsägbar. Jag listade ut hur det låg till långt innan halvvägs genom filmen. Filmen är också rätt medioker på andra sätt, inget som sticker ut förutom att den är så verklighetsfrämmande och en smula bisarr, till exempel att vår hjälte smyger efter en kvinna och snor hennes trosor. Folk beter sig märkligt helt enkelt. Men framförallt en scen:

Det här med dom här dumheterna blir lite på gott och ont. Desto längre filmen pågår desto svårare blir det att ta den på allvar. Ändå tyckte jag det blev lite underhållande i sig, det blev konstigt på ett sätt som var rätt skoj att se på. Så i slutändan tycker jag nog att den var rätt... bra? Men på lite fel sätt.

The Bone Collector | Året var 1999
http://www.imdb.com/title/tt0145681/?ref_=nv_sr_2

Starten känns lite menlös, men blir bättre när filmen går igång. Angelina Jolie gör en bra roll och Denzel Washington likaså i en mer udda roll som gör filmen mer unik. Överlag tycker jag det är bra casting i denna film. Du kommer antagligen känna igen att antal andra ansikten också.

Det är en mörk stämning och en intelligent handling. Tyvärr "bjuds inte" tittaren in i det intelligenta (kunna vara med och lösa) utan man följer bara efter. Jag hade gärna sett att man fått vara mer "gissande" i filmen, men det fungerar rätt bra ändå. Filmen är rå, men det är inte bara rått för att vara rått utan känslomässigt också.

Det som egentligen hindrar mig från högre betyg är slutet. Förutom en fin låt av Peter Gabriel är slutet inte alls på samma nivå som resten av filmen. Så ta bort några minuter i starten och kanske dess sista 10 minuter och det är bra grejer. Klart sevärd.

Betyg? Stark 3 / 5

Lågor i dunklet (1942)

På en internatskola har man problem med en pyroman.

En av skolans fröknar gifter sig under sommarlovet med en latinlärare.
Dom flyttar båda in på skolan.
Härligt dramatisk film. 4/5

Utmärka skådespelarinsatser överlag.

The Elephant Man | Året var 1980
Information: Svartvit
http://www.imdb.com/title/tt0080678/?ref_=nv_sr_1

Elefantmannen? Låter som det skulle kunna vara någon b-version av He-Man, en konstig komedi eller något konstnärligt spektakel. Lyckligtvis är det inget av dessa.

Filmen är gjord 1980, men är svartvit och ser ut att kunna vara gjord decennier tidigare. Någon som vet mer om varför dom gjorde detta val?

En film som handlar betydligt mer om mänskligt beteende än om någon elefant eller ett monster. En relativt lång film, men gick snabbt för det mesta (man glömmer bort sig i handlingen precis som det ska vara). Fokuset är det känsomässiga och handlingen. Dialogen är oftast mycket bra och speciellt Anthony Hopkins gör sig värdig sin status. Det finns även lite konstnärligt och annat, men det spelar inte så stor roll. Åtminstone inte för mig.

Jag vettetusan om jag hade uppskattat denna film på detta sätt när jag var ung eller innan jag hade något vidare filmintresse. Har du ett filmintresse utöver "pang-pang" och "någon film i månaden blir det väl". Rekommenderas denna!

Betyg? Stark 4 / 5

Men visst var han en ful jävel?

Race with the Devil (1975)

Peter Fonda och Warren Oates är på husbilssemester med sina fruar och bevittnar ett rituellt mord. Shenanigans ensue.
En riktigt, riktigt bra film faktiskt. Paranoian och stressen är maxad och Fonda och gänget är verkligen ansträngda i uppsynen. R.G. Armstrong är med på ett hörn och det är ju roligt.

4/5.

Gissning: det är David Lynch och därmed mer eller mindre ett konstnärligt spektakel?

Gillade den mycket i tonåren men har inte sett den på länge. Har den i hyllan och kommer nog se om den inom nåt år eller två.

SSF: It (2017) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Det är något speciellt med den lilla staden Derry. Genom historien har den regelbundet drabbats av mystiska hemskheter som lämnat drivor med döda. Och nu, sommaren 1989, verkar det ha återvänt när flera barn plötsligt börjar försvinna. Bill och hans kompisgäng sammansvetsas av deras enskilda möten med en ondskefull clown som spelar på deras största rädslor. Tillsammans bestämmer de sig för att döda det.

Blev jag rädd? Njä. Men det säger ingenting om filmens skrämselfaktor för rädsla är subjektivt, det var gott om personer i biosalongen som hoppade rejält och verkade ha ett järngrepp om armstödet. Helt oberörd var jag definitivt inte under de läskiga scenerna utan jag kände obehaget jag också. Men som skräckfilm, för mig, skrämde den inte mycket. Bill Skarsgård som Pennywise gör en fantastisk, krypande obehaglig, insats - de gånger han får agera utan specialeffekter, för CGI'n håller inte måttet och överanvänds.

De gör ett mästerfullt jobb med att bygga upp hela sju huvudkaraktärer så man känner för var och en när något hemskt drabbar dem. The Losers club - sju mobbade ungar som upplever sin värsta, och bästa, sommar i livet. Man måste bara älska dem! Alla har en distinkt personlighet och kemin i gruppen är underbar, snabbpratande Richie lockar fram skratt var femte minut. Kul att Bill stammar också - stamning fungerar sällan på film men här stör man sig inte, det är bara ett karaktärsdrag. Sophia Lillis som Beverly gör den mest minnesvärda skådespelarinsatsen och hennes utstrålning visar vilken stjärna hon kommer bli i framtiden.

Filmen känns ibland stressad. Det vittnar till dels om att den ständigt var underhållande och tiden bara flög iväg (och också att jag precis läst boken och tänkte på hur mycket de skippade), men man listar ut hur scenerna är uppbyggda och när det läskiga ska komma. Regin är annars mycket bra. Man sjunker in i deras värld, det underbara 80-talet med musiken (en låt av XTC används perfekt) och Street Fighter i arkadhallen.

Jag hade höga förväntningar och de infriades! Inte perfekt men det är bara detaljer i slutändan. Det här är ett episkt äventyr som roar, skrämmer och chockerar.

Han är ful. Första scenen med Anthony Hopkins då dom möts är stark. Kan tänka mig att man blir ganska rädd för karaktär om ser filmen som liten![/quote]


Kan mycket väl stämma. Tyckte dock det konstnärliga (som ofta blir flummigt i min värld) knappt fanns med. Att den just är svartvit och korta scener är det konstnärliga ur den aspekten.

Tycker definitivt du borde se om den vid tillfälle!

The Stig-Helmer Story | Året var 2011
http://www.imdb.com/title/tt1808587/?ref_=nv_sr_1

Visuellt känns denna film väldigt snyggt gjord för att, vad jag antar, vara av relativt låg budget. Filmen hoppar mellan tre tider. Då Stig-Helmer är barn, tonåring och gamling. I dessa tider kommer du se en rad skådisar däribland några klassiska och många som kanske är mer kända för yngre generationer. Filmen har en klar riktlinje och ett delvis fokus på musik. Även en väldigt nostalgisk film. Samtliga saker jag brukar uppskatta.

Tyvärr är det betydligt mer ett stelt drama än en komedi. Det lilla som var roligt väger inte upp för allt humorlöst. Det är mycket "humor" som eventuellt fungerar på 70-åringar, men som mest känns påklistrat och påtvingat för alla yngre.

Karaktärer som livar upp lite är med alldeles för lite. Att slänga in några söta tjejer hjälper inte mycket det heller. Filmen är inte helt "politiskt korrekt", men nästan. Det är den lite mer "vågade" humorn som brukar fungera i filmer som dessa. Här får man leta efter skämt överhuvudtaget.

Det "dramatiskt" känns inte så dramatiskt överhuvudtaget. Det här känns som en snygg och påkostad första film av någon utan vidare vision.

Betyg? 2 / 5