Vilken film såg du senast?

Pit and the Pendulum (1961)

Urläckra slottsmiljöer med en kuslig källare och en ännu kusligare tortyrkammare. Scenografin och fotot är fläckfritt och bidrar till stämningen som är av mycket hög kvalité och närvarande hela filmen.

Uppbyggnaden håller ett bra tempo och atmosfären gör att jag sugs in från första bildruta. Ett problem med såna här gotiska skräckfilmer är att det ibland slutar med ett antiklimax, att all uppbyggnad och stämning helt enkelt inte slutar i en stor orgie av härlig skräckromantik. Det är inte fallet med Cormans film, avslutningen är perfekt och haltar inte det minsta.

Filmen har förstås negativa sidor också. Klippningen är störande på vissa ställen, det klipps stundtals mellan vinklar som helt enkelt inte passar ihop, och det är tråkigt i en film som annars är nästintill fulländad visuellt. Även skådespelet har sina brister, fast det vägs upp av Vincent Price som gör en typisk Vincent Price-roll. Han var måhända teatralisk, men det passar in i såna här filmer och han hade ju en charm likt den som andra klassiska skräckikoner såsom Christopher Lee hade, även om Price inte var riktigt lika bra som Lee. Hans roll har två sidor, jag tänker inte spoila någonting men ni som har sett den vet att han gestaltar båda bra.

En otroligt stabil, atmosfärisk och njutningsfull skräckfilm där de positiva sidorna väger över filmens negativa aspekter med råge.

4/5

Hehe. Men det är också en aktivitet som vi finner ytterst meningsfull. Liksom vissa andra finner det ytterst meningsfullt att titta på män sparka på en boll eller en
banktjänsteman vars stora mål i livet är att bli VD för hela banken. Inget är bättre eller sämre. Allt handlar om den inre lyckan hos den enskilde.

What? Men jag trodde att folk sa att den är så vacker? Att varje bildruta är en tavla som de kan njuta av, typ.

Greed (Erich von Stroheim, 1924)

Ja vad ska man säga? Tveklöst är Greed ett av filmhistoriens klarast lysande storverk som behandlar girighet, avundsjuka och hämnd av närmast bibliska proportioner. Gibson Gowland (sannerligen hans största stund på filmduken) spelar en ickelegitimerad tandläkare vid namn John som med sin bästa väns tillåtelse gifter sig med dennes kusin och flickvän (!) och vad som börjar som ett lyckligt förhållande går sakta men säkert åt helvete efter att frun Trina vinner en storvinst på ett lotteri.

Filmen var från början närmare tio timmar lång men efter konflikter med filmbolaget klipptes filmen ned till drygt två timmar, något som delvis ses som en av filmhistoriens största förluster och även blev en stor personligt tragedi för regissören von Stroheim.

Dock restaurerades filmen 1999 till något som antagligen liknar den ursprungliga skapelsen där man har ersatt det försvunna materialet med massvis av stillbilder och textskyltar som man baserat på filmens inspelningsmanus, och det var denna versionen som jag såg som jag varmt rekommenderar då det verkligen är en fantastisk och djupt tragisk film som på grund av temat antagligen kommer vara aktuell så länge människor existerar.

Greed (Erich von Stroheim, 1924)

Ja vad ska man säga? Tveklöst är Greed ett av filmhistoriens klarast lysande storverk som behandlar girighet, avundsjuka och hämnd av närmast bibliska proportioner. Gibson Gowland (sannerligen hans största stund på filmduken) spelar en ickelegitimerad tandläkare vid namn John som med sin bästa väns tillåtelse gifter sig med dennes kusin och flickvän (!) och vad som börjar som ett lyckligt förhållande går sakta men säkert åt helvete efter att frun Trina vinner en storvinst på ett lotteri.

Filmen var från början närmare tio timmar lång men efter konflikter med filmbolaget klipptes filmen ned till drygt två timmar, något som delvis ses som en av filmhistoriens största förluster och även blev en stor personligt tragedi för regissören von Stroheim.

Dock restaurerades filmen 1999 till något som antagligen liknar den ursprungliga skapelsen där man har ersatt det försvunna materialet med massvis av stillbilder och textskyltar som man baserat på filmens inspelningsmanus, och det var denna versionen som jag såg som jag varmt rekommenderar då det verkligen är en fantastisk och djupt tragisk film som på grund av temat antagligen kommer vara aktuell så länge människor existerar.

Det finns någon tarkovskyfilm där originaltejpsen är i dåligt skick och därför ser alla utgåvor rätt risiga ut för man kan inte göra någon ny fräsch utgåva och om jag minns rätt är det Stalker.
Om jag har fel för någon gärna rätta mig.

För mig är Tarkovsky visuell poet och varje bildruta är ett mästerverk men det handlar snarare om hans konstnärliga val än om själva bildkvaliten.

Det finns någon tarkovskyfilm där originaltejpsen är i dåligt skick och därför ser alla utgåvor rätt risiga ut för man kan inte göra någon ny fräsch utgåva och om jag minns rätt är det Stalker.
Om jag har fel för någon gärna rätta mig.

För mig är Tarkovsky visuell poet och varje bildruta är ett mästerverk men det handlar snarare om hans konstnärliga val än om själva bildkvaliten.

När Stalker spelades in så sköts den på en amerikansk rulle som sedan förstördes tack vare misskötsel post-filmning. Därför behövde skådisarna och teamet åka tillbaka och spela in filmen en andra gång på en ny rulle. Dessutom så fick större delen av teamet (troligtvis) cancer av fälten som filmen spelades in i då många av de deltagande dog några år senare i samma form av cancer, Tarkovksy själv bland annat.

Jag vet inte om det var det du syftade på, men ändå. Jag håller dock fullständigt med om den visuella poesin.