Vilken film såg du senast?

The Orphanage. Såg den för andra gången. Den bästa skräckfilm jag sett - kanske den bästa som gjorts? Precis så här ska en skräckfilm vara. Ett mysterium att lösa, många ledtrådar. En början och ett slut och en riktig handling däremellan. Det ska hända mycket, och allt som händer ska föra fram mot gåtans lösning. Perfekt miljö, med det stora gamla huset med sitt förflutna, och stranden med grottorna och tidvattnet. Spänning, kuslig atmosfär - det är viktigt att spänningen och skräckstämningen byggs upp långsamt, och att man inte får se för mycket otäckt för tidigt, för då vänjer man sig och mot slutet är det inte otäckt längre.

Jag fick faktiskt kalla kårar efter ryggraden av denna film, trots att jag såg om den, och det händer ytterst sällan numera ens första gången jag ser en skräckfilm. Väldigt bra skådespelarinsatser också, till och med barnen spelar naturligt!

10/10.

Tror inte att jag har sett den, men blev lite nyfiken efter det du skrev. Jag har en tendens att undvika filmer som involverar barn (eller så kallat barnskådespeleri) i någon större utsträckning. Det betyder givetvis inte att alla filmer i vilka barn agerar per definition är dåliga, och det finns definitivt kids som gör precis vad de ska, och väl mer därtill. Det är bara ytterst sällsynt...
Och även om man hittar en unge som agerar mer eller mindre "perfekt" så maler ju bara vetskapen om att de egentligen inte har en aning om vad fan de håller på med, varken framför kameran eller i livet i allmänhet (delvis beroende på ålder). Men det berör så klart inte filmens ris eller ros. Bara en subjektiv och ganska dum egenhet.

Ska ge den där en chans någon gång i veckan. Inte direkt första gången jag hör att den är bra.

Snowpiercer.

Hyggligt bra film, dög för en söndagskväll. För er som gillar fängelsefilmer och fritagning (fast här med en rätt rejäl tvist) var inte rädd för overkliga filmer.

Betyg 7/10

Avengers: age of ultron http://m.imdb.com/title/tt2395427/
Helt klart sevärd, fast tror nog inte att den funkar lika bra hemma som på bio. Hyfsat bra drag i actionscenerna och bra tempo i filmen fast den tappar en hel del fart i mitten, och blir ganska tråkig. 3/5 är den iallafall värd. (Hulken var bäst)

Du menar att det är omoraliskt att använda barn till sådant? Ja, kanske. Men barnen får ju (oftast) stora fördelar av det också, jämfört med sina jämnåriga. Många av kompisarna lär avundas dem! Sedan kan det förstås gå för långt, som med Shirley Temple som aldrig fick någon normal barndom alls. Men det är nog inte vanligt idag..? Många ungar spelar ju också teater som ett alldeles frivilligt intresse, och håller föreställningar för föräldrar och andra. Jag kan inte se att det är jättefel om en duktig unge - en riktig teaterapa! - får ledigt från skolan några veckor någon gång, för att spela en roll i en film.

Om det är föräldrarna som kör på fast barnet inte vill så är det ju fel, men det gäller ju allting - föräldrar som vill att deras barn ska bli modeller, fotbollsproffs, violinister, läkare...

Nej, inte alls. Syftade inte på någonting som har med moral eller etik att göra. Jag menar att det alltsomoftast resulterar i dåligt utförande; dålig film. Det är ganska sällan som jag ser barn göra ett bra jobb framför kameran, och inte fan ska man förvänta sig någonting annat. Och även om en unge spelar riktigt bra så glömmer man ju inte bort det faktum att det är en unge som varken vet upp eller ned. Men som sagt, det behöver inte nödvändigtvis göra filmen dålig, det finns givetvis undantag och kids som är riktigt bra, och jag generaliserar en del. Klart att det i mångt och mycket är positivt om de vill hålla på med teater eller film också.

OK. Jo, det är ovanligt med riktigt duktiga barnskådespelare! Det blir ofta väldigt stelt, och uppenbart att ungen bara rabblar utantill och inte förstår. Det var därför jag blev så positivt överraskad av ungarna i "Barnhemmet", särskilt den unge huvudpersonen såklart. Andra riktigt bra barninsatser jag minns är pojken i "Kramer mot Kramer" - det var nästan otäckt naturligt - och barnen i "Lilla huset på prärien".

Fast and the furious 7, var väl vad man kunde förväntat sig. Massa överdriven action men inget som jag tyckte var så speciellt underhållande. Såg den mest för att man sett alla andra

Underskattat mästerverk! Briljant på alla plan.

Efter Fury Road så blev jag sugen på att dra igenom Mad Max-filmerna igen. Såg originalet igår. Och alltså.. ja, vad fan ska man säga egentligen? Den är verkligen piss-usel. Alltså riktigt, riiiiktigt dålig. 87% av filmen är fylld med hysteriska och obegripliga nonsensscener som varken för fram handlingen eller karaktärsutvecklingen överhuvudtaget. Bara en massa osammanhängande scener som är staplade över varandra. När det är, typ, 15 minuter kvar av filmen, då - då - drar handlingen igång på riktigt. Liksom, va fan?

Spy (2015)
Av Paul Feig

Spy är Paul Feigs nyaste komedi om Susan, en kontors-spion vars största uppgift är att baka tårtor till sitt arbetslag, som helt plötsligt sätts ute i fält. Som komedi levererar den gång på gång flera träffar, men tyvärr, det dubbla antalet missar.

Efter att agenten Bradley Fine (Jude Law) skjutits ihjäl under ett uppdrag skickas Susan (Melissa McCarthy) ut för att fullfölja uppgiften. Hon reser genom Rom och Budapest i jakten på en bärbar atombomb och träffar mystiska kvinnor och skumma typer inspirerade av James Bond-filmerna. Problemet, eller kanske den stora fördelen, är att Susan inte ser farligare ut än en socialsekreterare från Sollefteå. Spy är en rätt trevlig komedi a la Austin Powers, men lider av ett antal brister.

Det kanske största problemet är att Melissa McCarthy helt enkeltinte bär upp filmen. För en film som kretsar kring en karaktär likt Indiana Jones, Borat eller sitt eget källmaterial som är Agent 007, är huvudkaraktären pulsen, tonen och den röda tråden som löper igenom alltihop. Hur storyn byggs upp, hur replikerna sägs, hela filmens uppbyggnad baseras på att Mccarthy ska skina igenom. Och tyvärr så har hon enligt mig inte den charmen och framförandet som den här typen av film kräver av henne. En viss respekt måste Spy ändå få eftersom det hade varit så lätt att få henne att ramla på ändan eller dra billiga skämt kring hennes kön eller vikt, men ändå väljer att ta henne för en seriös huvudrollsinnehavare som har saker att säga och komma med.

Som komedi gör den ingenting nytt. Detta är inte nödvändigtvis ett problem i sig. Vissa filmer fulländar en redan befintlig stil eller genre utan att göra något helt nytt. I Spy känns det däremot ofta trött och förlegat. Många av de feta oneliner-replikerna är så frekventa och så väldigt presenterade och utannonserade att de faller pladask. Manusförfattaren har också väldigt svårt att lämna sina skämt när de har gjort sitt. En riktigt rolig scen i slutet där Stathams karaktär åker iväg med en båt för att ta sig till Italien. McCarthys väninna vänder sig till henne och frågar ifall han vet att han åker i en sjö. Skratt i salongen och även från mig. Men vi hinner bara skratta i 3 minuter innan Stathams röst spelas över en svart duk där vi hör honom skrika: ”Varför sa ingen att det här är en sjö? Hur kommer man till Italien!?” Filmen vet när den är som roligast. Men likt ett litet barn som gör något roligt och människor skrattar vilket leder till att barnet gör det igen och igen, till skratten dör ut, fortsätter Spy att lägga till onödiga, oslipade extraskämt som bara förstör. Utan dessa tillägg hade jag faktiskt tyckt om filmen och inte varit lika delad i min åsikt. Nu är de alltför många och alltför distraherande.

Ibland lyser komedin igenom, och då särskilt kring vissa biroller. Jason Statham är en överraskning i den här genren. Tillsammans med Vin Diesel är han den enda renodlade actionhjälten vi har idag. Därför är det riktigt roligt att se honom göra en parodi på hela sin karriär, när han spelar den hårdbarkade, brittiska spionen som gör vad han vill och varit med om bokstavligt allt man kan tänka sig. Han berättar att han minsann kört en bil på ett tåg medan han brann och så vidare, och det blir extra roligt när man sett honom i andra filmer göra liknande saker, fast på fullaste allvar. Det finns många roliga dialogutbyten och situationer i den här filmen, det är bara synd att de kom så sällan för mig.

Om man är riktigt sugen på en hjärndöd action-komedi är Spy faktiskt helt okej. De flesta i biosalongen hade en riktigt härlig upplevelse, vilket jag också måste erkänna att jag stundtals hade. Men komedier finns det många av, och väldigt många bättre än vad Spy var, och därför kan jag personligen Inte Rekommendera den.

Oj! Minns själv att jag tyckte den var rätt trevlig, helt annorlunda från det man tänker på när man tänker på Mad Max, men ändå rätt trevlig. Den tar tid på sig och har en bra 70/80-tals känsla som jag verkligen gillar. The Road Warrior kommer du garanterat gilla dock, det går helt enkelt inte att göra annat

Madhouse

Budget skräckfilm på Netflix som var så dålig att jag nästan tog fram skämskudden. Bruden jag såg den med digga den utan problem, "påminner om Shutter Island ju ". Nä fyfan, kolla inte på den!

2/5