Vilken film såg du senast?

Ångrade mig och såg klart miniserien ändå. Den var faktiskt inte så pjåkig, även om jag fortfarande ställer mig tveksam till om det "behövdes" en Titanicfilm till. Särskilt som denna inte tillförde något nytt, utan det var exakt samma scener som i de tidigare bara med andra personer. De försökte göra något "alternativt" genom att hoppa fram och tillbaka i tiden, och att man fick se vissa scener två eller tre gånger fast från olika kameravinklar etc.. Men det blev bara rörigt, hade hellre sett historien rakt av från början till slut. Men lite underhållande, intressant och bitvis spännande var den!

Ger den 6/10.

Riktigt bra rulle som kom från ingenstans.

Verkligen. Det är synd att Neill Blomkamp verkar ha gått ner sig.

The Straight Story (1999)
Av David Lynch

Alvin Straight, en gammal man i en liten amerikansk by får nyheterna om att hans bror fått en stroke. De har inte pratat med varandra på mer än tio år. Varför kommer han inte ihåg, och det spelar heller inte någon roll längre. Synen är inget vidare, hans milt utvecklingsstörda dotter får inte ta körkort och han litar inte på att busschaufförer kör åt honom. Det enda man kan då göra är att lasta på ett släp med varmkorv och bränsle på sin åkgräsklippare för att åka över flera delstatsgränser innan det är för sent. Längs resan möter han den ena människan efter den andra. Detta är berättelsen i en kort sammanfattning, och visst låter det inte som en bra idé till en film, men det är det.

När konceptet introduceras, en film om en man på sin åkgräsklippare, dyker en fråga automatiskt upp: Varför görs den här filmen? Vad får en regissör att lägga ner all den tid och energi på att göra en film om just det här? När gubben först åker iväg, ler och vinkar åt grannarna, tar upp en varmkorv ur handskfacket medans vägen brer ut sig framför honom. Just då behövs ingen stor mening. Att bara få se Richard Farnsworths rynkiga ansikte och höra honom säga bara det mest genuina för varje enskilt tillfälle, bara att se honom lyssna till människor han träffar. Bara det är ett existensberättigande för den här filmen.

Filmkritikern Roger Ebert, en förebild för mig och många andra, jämförde filmens prosa med författaren Ernest Hemingways. Den innehåller samma korta, koncisa slags meningar och händelser med allt och ingenting bakom. Gubben stannar gräsklipparen, skrattar och ställer sig för att se när en hord cyklister swishar förbi honom i rasande fart. Är det ett sätt att visa ungdomens evighet, hur den alltid kommer pånyttfödas och ta över de äldres arbete, eller är det så enkelt som en syn gubben tycker är fascinerande? Filmen handlar om en gammal man på sin åkgräsklippare, och den handlar om allt annat än en gammal man på sin åkgräsklippare

Be gemene man att beskriva David Lynch så skulle ord som obehaglig, udda och surrealistisk dyka upp, men något jag också alltid hittat i hans verk är en genomgående absurd humor. Ta bara scenen i Eraserhead när den skumma familjen ska skära upp en kalkon. The Straight Story får ta ut sin rätt inom det här området. När Alvin i början ramlat på golvet och hans nära och käras reaktioner på detta, från hysteri till suckar att nu måste man ringa puben och säga att man blir sen, är något av det roligaste jag sett.

Faktum är att The Straight Story är en Lynch-film alla kan se och uppskatta. Det hade lätt kunnat bli urvattnat men han har fyllt tomrummet från det kusliga med en enorm dos kärlek till människor och familj. Runt varje hörn väntar jag att det fula och hemska ska dyka upp, och att filmen ska skratta mig i ansiktet för att ha trott att det här skulle vara trevligt. Men det händer aldrig. Det känns som att Lynch har satt ner foten och sagt: Nej! Jag vill göra något rent och oskyldigt för en gångs skull! Och jag respekterar honom för det. Det här är en djupt humanistisk film. Vad för hinder som än dyker upp längs vägen så finns alltid den godhjärtade, hjälpsamma människan där för att hjälpa honom. Det räcker gott och väl för mig.

Som en liten sidokommentar kan och får jag inte glömma musiken. Den är helt och hålet perfekt, vilket inte bara gäller för den här filmen utan de allra flesta av hans filmer. Angelo Badalamenti, från öppningssekvensens svulstiga synthballad till bilderna av småstadsbyggnader till den magiska country-musiken ute på vägen. Det är fantastisk musik att bara lyssna på men tillsammans med David Lynch skapar han en stämning tjock som grädde. Det kan vara det bästa förhållandet mellan kompositör och regissör som existerar. Det var själen och essensen av Twin Peaks, och det är själen och essensen i The Straight Story.

Med Lynch är vi van vid något hemskt och oförklarligt som bubblar under ytan, men något sådant finns inte här att hitta på långa vägar. I en scen vid baren får vi ta del av hemska krigserfarenheter och hur de påverkat de gamla männens liv, men det blir aldrig mer än rörande. Jag var rädd att det skulle slöa ner eggen på vad som gör hans filmer så vassa. The Straight Story är ingen vass film, Det är en fin film. En mjuk film. Jag blir varm i magen och mår bra åt människorna och deras liv. Min kärlek till den här filmen har landat djupt i magen och är där för att stanna och växa. Och det behövs inget obehag för att göra The Straight Story till en film som jag kan Mycket Starkt Rekommendera.

Riktigt bra feelgood-movie. Högst oväntat att den kom från just Lynch.

The Millionairess (1960)

Första sophia loren filmen som jag sett faktiskt, och man kan ju lugnt säga att självförtroendet fick sig en smäll Nä men det var en charmig liten film med en handling jag inte förväntade mig. Blir nog en 7/10

Den var underbar den gången jag såg filmen, men jag kanske har andra uppfattningar om filmen idag.

Insurgent (2015)

Jag är knappast världens största fan av divergent-serien, och är därav inte så insatt i handlingen och detaljerna. På grund av det så var insurgent väldigt förvirrande för mig eftersom det var ett bra tag sen jag såg divergent. Jag spenderade mesta av filmen åt att vara förvirrad över vem som var ond och vad som var verklighet och fantasi. Känns som jag hade behövt se den första filmen precis innan för att ha koll på vad som hände. Ska dock bli intressant att se vad de gör med fortsättningen efter det slutet. Får nog bli en svag 3/5.

Strangerland (2015)

Drama/thriller med bl a Nicole Kidman, Joseph Fiennes och Hugo Weaving.

En familj har flyttat ut på vischan av familjeskäl. Tonårsdottern är en utåtagerande 15 åring med ett anat sexuellt destruktivt beteende, sonen som är 2-3 år yngre är en vilsen pojke som knatar runt i hålan de flyttat till på nätterna.

En natt beslutar sig dottern för att följa efter sin yngre bror ut i natten. Pappan ser detta, men gör inget för att hindra dem. Samtidigt som en sandstorm är på väg in så inser föräldrarna att deras barn är försvunna.

Det här blir upptakten till att familjens redan inledda sönderfall bubblar upp till ytan. Sakta men säkert bryts föräldrarnas redan dåliga relation itu och de irrar runt på var sitt håll i sitt sökande efter svar, varmed de hanterar situationen på olika sätt, där mamman blir alltmer desperat och utåtagerande, blir pappan mer beslutsam men irrationell. Det lilla förtroende de hade för varandra sedan innan, bryts ned utan större motstånd och anklagelserna och misstron blir allt tydligare.

Det är en välspelad och snygg film. Mycket vackra scener över det dramatiska australiensiska landskapet ackompanjerat av ödesmättade toner förstärker känslan av ödslighet. Snyggt gjort. Dock tycker jag att filmen missar lite i själva grundstoryn om barnen, där det blir lite för förutsägbart och enkelt kanske.

Allt som allt tycker jag att det ändå är en bra film, som förtjänar ett bättre betyg än IMDb:s och de recensioner jag läst. Möjligen ger jag mer poäng för skådespeleriet och det snygga fotot samt den väl valda musiken.

6.5/10

Ted 2

Den hade premiär idag, så jag var bara tvungen att se den.
Seth MacFarlane är i mitt tycke ett komiskt geni!

Just den här humorn som inte är så "politiskt-korrekt", och är lite slag-under-bältet-humorn...den tilltalar mig faktiskt...som faan dessutom

...fick mig att garva, så in i helvette!

Absolut i klass med 1:an...så gå och se den i helgen om ni kan.


4/5

Aldrig på en söndag (1960)

Grekisk film man hört, och läst mycket om, tänkte att jag skulle äntligen skulle se den.

Vad i he... det här var nog en tio i bottenfilm, något hemskare har jag sällan skådat
filmen lever helt och hållet på ledmotivet, som spelades mycket i radio på den tiden.

Olycklig Amerikan kommer till Grekland, träffar den prostituerade Melina Mercouri.
-17/5

Ja det är inte hans feelgood filmer som han är mest känd för. Det är väll för övrigt utan att gå in på IMDB den enda feelgood filmen som han har gjort?

Annars såg jag Nymphomaniac 2 igen. Director´s Cut den här gången. Och den klipper in några ytterligare sinnessjuka scener. Betyg 4/5. Lars Von Trier är ju inte heller känd för några feelgood filmer. Och den här filmen är ytterligare ett bevis på hur sjuk den människan är. Läste boken Geniet där han beskriver sin ångest och depression. Och den här filmen är ju ytterligare en i raden av obehagliga filmer som den mannen gör. Kul är det att Shanti Roney är med i en liten roll. Har inte tid med en utförlig recension av filmen just nu. Men liksom jag gör med andra Lars von Trier så ser jag om dom ett par dagar efter när man har "smält" filmen. Och då ska jag ge en utförlig recension här på forumet.