The Secret Life of Pets (2016)
Favorithusdjuret Maxs liv vänds upp och ner när hans ägare kommer hem med en ouppfostrad blandras som heter Duke. Efter en tids gnabb måste de dock lägga sina gräl bakom sig. En förtjusande vit kanin som heter Snöboll bygger en armé av övergivna husdjur och planen är att hämnas på alla glada husdjur och deras ägare. Detta är såklart något som Max och Duke måste stoppa.
Av trailern att bedöma, verkade Secret Life of Pets som en rolig film om olika husdjur och vad de gör när vi inte är hemma. Premissen är väldigt simpel men otroligt rolig, för alla som har haft eller har husdjur har någon gång undrat vad de gör när vi inte är hemma. Jag själv inkluderat som har en hund.
Filmens starka sida är de första 10 minuterna, som är som den första trailern fast i en förlängd upplaga. Där är humor, och där är något alla som har hund kan få en del skratt ifrån, hur hunden beter sig.
Det är dock när själva huvudhandlingen kickar igång, och filmen får en huvudpoäng som den faktiskt går nedför, och blir inte lika rolig eller intressant. Trots det håller filmen fortfarande ett bra högt tempo och får ett par skratt här och där, och i det stora hela är det ett steg upp från fjolårets Minions (samma bolag).
Problemet med huvudhandlingen är att vi har sett den förr. Faktum är så är det rakt av Toy Story. En sak som är en persons favorit, blir utbytt till en annan sak som denna saken torr är personens nya favorit. Det blir en fejd mellan de två sakerna, de hamnar utanför deras hus, och försöker hitta hem, och under resans gång lär de bli vänner, och deras andra vänner letar efter dem. Så det blir även lite Toy Story 2 inslängt också.
Karaktärerna är heller inte de bästa eller intressanta att följa, men de funkar. Antagligen för jag är djurälskare och har hund. Max kan vara din typiska alá stereotypiska huvudpersonen som är i alla animerade eller familjefilmer.
Däremot är där två karaktärer som stjäl showen. Den ena är Snowball som är röstad av Kevin Hart. Ibland blir det lite för skrikit, men han har helt klart en av de bättre skratten från filmen, och helt klart den karaktär som barnen kommer älska mest från filmen.
Sedan har vi Tiberius som är en örn röstad av ingen mindre än Albert Brooks. Hans introduktion var underbar och även han fick mig att skratta en del under en fantasi han har när han träffar på en av hundarna som letar efter Max.
Där är dock en absurd scen jag måste prata om, som jag inte vet hur jag ska beskriva eller känna för. Där är en scen där Max och Duke besöker en korvfabrik, och äter massvis med korvar. Mitt i allting börjar de drömma eller hallucinera att korvarna lever och har ögon och munnar, samtidigt som de är i någon slags regnbågsvärld, typ som Candy Land. Där de sjunger We Go Together från Grease.
Allt jag fick i huvudet var Sausage Party som kommer ut nästa vecka, och undrar om det var en smygreklam för den filmen eller inte.
Scenen kom från ingenstans och slutade från ingenstans, och jag vet inte alls hur jag ska beskriva det eller hur det ens passar in i filmen. Det sjuka är att det direkt följts upp med Dukes gamla ägare och att de sak besöka honom, men finner att han har dött. Snacka om märklig tonskiftning mitt i allting.
Filmen försöker också ta in ett par dramatiska stunder och bitar, men de känns lite mer förhastade och påtvingade. Ungefär som att filmen försöker vara i klass med Disney och Pixar.
Problemet blir att vi får lite tid att utveckla vänskapen mellan Max och Duke under filmens gång, vilket gör att de dramatiska stunderna inte blir så effektfulla.
Animationen var dock väldigt vacker, och jag älskade när den verkligen visade New York i dagsljuset eller under kvällen. Jag fick verkligen lust att ta en resa dit och verkligen bara andas in New York (även ifall det hade luktat avgaser).
Filmen har också ett högt tempo så den känns aldrig tråkig, där är alltid fartfylld animation. Lite som en Looney Tunes film, så man får ingen tråkig tid i vart fall. Vilket jag ser lite som ett plus, däremot så lider lite utav karaktärsutveckling utav detta.
I sin helhet är The Secret Life of Pets en underhållande animerad film. Trots det så är den väldigt klyschig i sin handling och håller inte samma intresse som de första 10 minuterna eller första trailern utlovar. Karaktärerna är heller inte de mest intressanta att följa (de två huvudpersonerna), där sidokaraktärerna är de riktiga stjärnorna.
De dramatiska stunderna känns intryckta och hade behövt bättre jobb med, humorn funkade för det mesta, där var ett par goda skratt, men finns även roligare animerade filmer.
Den funkar som underhållning en vanlig dag oavsett tid på dygnet. Kunde varit bättre, kunde varit sämre.
3 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2709768/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eWI_Jsw9qUs
Där var också en kortfilm innan som hette Mower Minions, av titel natt bedöma kan ni redan lista ut vilka som är huvudpersonerna. Den var inte rolig och jag börjar bli trött på Minions nu... Har inget mer att kommentar där, mer än att det är kul att Illumination hoppar på trenden med kortfilm innan huvudfilmen, men snälla inga Minions!
Favorithusdjuret Maxs liv vänds upp och ner när hans ägare kommer hem med en ouppfostrad blandras som heter Duke. Efter en tids gnabb måste de dock lägga sina gräl bakom sig. En förtjusande vit kanin som heter Snöboll bygger en armé av övergivna husdjur och planen är att hämnas på alla glada husdjur och deras ägare. Detta är såklart något som Max och Duke måste stoppa.
Av trailern att bedöma, verkade Secret Life of Pets som en rolig film om olika husdjur och vad de gör när vi inte är hemma. Premissen är väldigt simpel men otroligt rolig, för alla som har haft eller har husdjur har någon gång undrat vad de gör när vi inte är hemma. Jag själv inkluderat som har en hund.
Filmens starka sida är de första 10 minuterna, som är som den första trailern fast i en förlängd upplaga. Där är humor, och där är något alla som har hund kan få en del skratt ifrån, hur hunden beter sig.
Det är dock när själva huvudhandlingen kickar igång, och filmen får en huvudpoäng som den faktiskt går nedför, och blir inte lika rolig eller intressant. Trots det håller filmen fortfarande ett bra högt tempo och får ett par skratt här och där, och i det stora hela är det ett steg upp från fjolårets Minions (samma bolag).
Problemet med huvudhandlingen är att vi har sett den förr. Faktum är så är det rakt av Toy Story. En sak som är en persons favorit, blir utbytt till en annan sak som denna saken torr är personens nya favorit. Det blir en fejd mellan de två sakerna, de hamnar utanför deras hus, och försöker hitta hem, och under resans gång lär de bli vänner, och deras andra vänner letar efter dem. Så det blir även lite Toy Story 2 inslängt också.
Karaktärerna är heller inte de bästa eller intressanta att följa, men de funkar. Antagligen för jag är djurälskare och har hund. Max kan vara din typiska alá stereotypiska huvudpersonen som är i alla animerade eller familjefilmer.
Däremot är där två karaktärer som stjäl showen. Den ena är Snowball som är röstad av Kevin Hart. Ibland blir det lite för skrikit, men han har helt klart en av de bättre skratten från filmen, och helt klart den karaktär som barnen kommer älska mest från filmen.
Sedan har vi Tiberius som är en örn röstad av ingen mindre än Albert Brooks. Hans introduktion var underbar och även han fick mig att skratta en del under en fantasi han har när han träffar på en av hundarna som letar efter Max.
Där är dock en absurd scen jag måste prata om, som jag inte vet hur jag ska beskriva eller känna för. Där är en scen där Max och Duke besöker en korvfabrik, och äter massvis med korvar. Mitt i allting börjar de drömma eller hallucinera att korvarna lever och har ögon och munnar, samtidigt som de är i någon slags regnbågsvärld, typ som Candy Land. Där de sjunger We Go Together från Grease.
Allt jag fick i huvudet var Sausage Party som kommer ut nästa vecka, och undrar om det var en smygreklam för den filmen eller inte.
Scenen kom från ingenstans och slutade från ingenstans, och jag vet inte alls hur jag ska beskriva det eller hur det ens passar in i filmen. Det sjuka är att det direkt följts upp med Dukes gamla ägare och att de sak besöka honom, men finner att han har dött. Snacka om märklig tonskiftning mitt i allting.
Filmen försöker också ta in ett par dramatiska stunder och bitar, men de känns lite mer förhastade och påtvingade. Ungefär som att filmen försöker vara i klass med Disney och Pixar.
Problemet blir att vi får lite tid att utveckla vänskapen mellan Max och Duke under filmens gång, vilket gör att de dramatiska stunderna inte blir så effektfulla.
Animationen var dock väldigt vacker, och jag älskade när den verkligen visade New York i dagsljuset eller under kvällen. Jag fick verkligen lust att ta en resa dit och verkligen bara andas in New York (även ifall det hade luktat avgaser).
Filmen har också ett högt tempo så den känns aldrig tråkig, där är alltid fartfylld animation. Lite som en Looney Tunes film, så man får ingen tråkig tid i vart fall. Vilket jag ser lite som ett plus, däremot så lider lite utav karaktärsutveckling utav detta.
I sin helhet är The Secret Life of Pets en underhållande animerad film. Trots det så är den väldigt klyschig i sin handling och håller inte samma intresse som de första 10 minuterna eller första trailern utlovar. Karaktärerna är heller inte de mest intressanta att följa (de två huvudpersonerna), där sidokaraktärerna är de riktiga stjärnorna.
De dramatiska stunderna känns intryckta och hade behövt bättre jobb med, humorn funkade för det mesta, där var ett par goda skratt, men finns även roligare animerade filmer.
Den funkar som underhållning en vanlig dag oavsett tid på dygnet. Kunde varit bättre, kunde varit sämre.
3 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt2709768/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=eWI_Jsw9qUs
Där var också en kortfilm innan som hette Mower Minions, av titel natt bedöma kan ni redan lista ut vilka som är huvudpersonerna. Den var inte rolig och jag börjar bli trött på Minions nu... Har inget mer att kommentar där, mer än att det är kul att Illumination hoppar på trenden med kortfilm innan huvudfilmen, men snälla inga Minions!
