Vilken film såg du senast?

Inside Llewyn Davis
Man får följa Llewyn Davis under 1961's folkmusikscen i New York, Greenwich Village. Såg den mest pga musikintresset och skådisen Oscar Isaac som intar huvudrollen.

Folkscenen är fint gestaltad i filmen med vacker musik och fina miljöer. En mysig film att se en tråkig söndag, ger den 6/10 pga bra skådespel och musik.

Filmprojekt 2: Akira Kurosawa
#12 The Scandal (1950)

Imdb

Konstnären Ichirô Aoye (Toshiro Mifune) råkar stöta på den berömda sångerskan Miyako Saijo (Shirley Yamaguchi) när han sitter och målar i bergen. Båda två gör gemensam väg till hotellet de båda bor på i närheten då hon får åka med på hans motorcykel dit. Väl där lyckas två fotografer få tag en bild på dem båda vilket får skvallertidningen de arbetar hos att göra en nyhet av att de två främlingarna skulle vara ett älskande par. Löpet blir en stor nyhet och Ichirô Aoye känner att hans privatliv blivit invaderad - för att inte tala om att hela storyn är falsk - vilket gör att han stämmer skvallertidningen i fråga. Till sin hjälp får han den föga professionella advokaten Hiruta (Takashi Shimura) som tar sig an målet då han känner ett stark personlig kall till fallet. Tyvärr så är Hiruta en lumpen advokat vars enda föredömliga dygd är hans ömhet och tillgivenhet han känner för sin tuberkulossjuka dotter.

Den här filmen gjorde Kurosawa som en protest mot den skvallerjournalistisk han tyckte sig se växa fram i Japan vid den här tidpunkten. Och den enda stora bristen jag kan se i filmen är just hur han väldigt tydligt svartmålar tidningschefen och pressen som elaka och dumma. De är skurkarna och Mifune och Yamaguchi som det utpekade paret är offren. Det är från de sistnämndas synvinkel vi får se det hela. Aldrig från skvallerpressens. Donald Richie gör en, i mitt tycke, onödigt stor sak av detta och vill peka på hur vilken simpel berättarteknik Kurosawa använder sig av i den här filmen.* Själv håller jag inte med att det skulle vara så fruktansvärt hemskt. Visst, filmen är lite väl mallenlig men det är inget jag direkt stör mig på. Snarare tycker att det är uppfriskande publikinfriande och ger filmen lite schvung med den tydliga och enkla ”vi mot dem”-berättandet. Men jag kan förstå om vissa tycker att det är lite väl enkelt och tydligt som Kurosawa berättar det hela på.

Mifune spelar en konstnär som inte är rädd för att visa sina känslor. Han överspelar inte så mycket faktiskt utan det är en konstnär med en slags värdighet samtidigt som han har en stark frihetskänsla, vilket han visar tydligt med sin motorcykel. Men den största skådespelarinsatsen gör Takashi Shimura som advokaten som säljer sig och sedan ångrar sig under rättegångsfallet. Nästan så att han gör en bättre rollprestation här än i Ikiru, som var lite mer åt det lågmälda hållet. I vilket fall som helst så är det en fantastisk prestation som än en gång visar att han tillsammans med Mifune är Kurosawas bästa skådespelare. Filmen ändrar fokus från det utpekade paret i början till Shimuras advokatroll som tar över nästan hela andra halvan av filmen. Vissa kan kanske klaga över att den på så sätt är ojämn eller obalanserad men jag ser inga större problem med detta då vi får se Shimura spela ut så bra han kan.

Filmen överlag tycker jag känns levande och är generellt väldigt tittarvänligt. Fotot är bättre här än i The Quiet Duel men den saknar de mer storslagna vyerna och bilderna för att utmana Kurosawas andra mästerverk. Det här ska också vara enda filmen av Kurosawa som har en rättegångsscen, även om Rashomon till stora delar mest är en rättegångsfilm så är alla de scenerna gjorda utomhus. Lite synd då rättegångsmiljön passar Kurosawa bättre än sjukhusmiljön, i mitt tycke. En stark trea ger jag denna film, väldigt nära en fyra faktiskt.

Betyg: 3.5/5


*The Films of Akira Kurosawa (1965, 1998)

Run All Night (2015)

En åldrande yrkesmördare tvingas ta sig an sin brutala före detta boss för att skydda sin avlägsnade son och hans familj.

För exakt ungefär ett år sedan hade Non-Stop premiär. Denna gick jag och såg på bio och den var väldigt underhållande. En lovande premies som levererade och en Liam Neeson som gjorde ett bra jobb. Nu återvänder både Liam Neeson och regissören i Run All Night.
Ska även tilläggas att de jobbat tillsammans på filmen Unknown, men den har jag inte sett ännu. Så nu är frågan om filmen levererar på samma underhållning som Non-Stop eller inte.

Personligen gillade jag denna en hel del. Den är i samma liga som Non-Stop. Även ifall det är två helt olika filmer, så fick jag samma känsla efter att ha sett båda filmerna. Non-Stop kanske går för en mer underhållnings värde, medan Run All Night ger mer bakhistoria och lite mer välstrukturerade karaktärer.

I grund och botten är det en simpel handling. Filmen försöker heller inte bryta några regler eller gör något banbrytande inom ramen. Det ni läser om den och det ni ser är det ni får. Vad som gör filmen så pass bra är karaktärerna och uppbyggnaden.
Filmen ger oss precis lagom med båda delarna som gör att vi bryr oss om karaktärerna och det som inträffar i filmen. Speciellt kemin och förhållandet mellan Liam Neeson och Ed Harris.

Skådespelarna gör bra ifrån sig. Åter igen som med The Gunman är detta en film där många kunde bara gjort det för en lönecheck. Men istället får vi bra insatser från en del av skådespelarna. Egentligen är det bara Liam Neeson, Joel Kinnaman och Ed Harris som synts till för det mesta. Alla andra kommer och går i filmen.
Till ni som fortfarande anser att Liam Neeson är en trött sengångare och gör samma sak i alla hans filmer tycker jag ni ska sluta med. Det är bara för hans insatser i Taken uppföljarna han fått denna stämpeln på sig. För övrigt är detta en betydligt bättre Taken uppföljare än 2an eller 3an.

Common spelar också en väldigt intressant karaktär. Han är inte med mycket, men hans karaktär är definitivt den mest intressanta i filmen. Han spelar denna coola hit-man snubben som har en personlig vendetta på Liam Neeson. Det som jag gillar är att han dyker upp först cirka en timme in i filmen och vi får inte veta mer om honom. Han är som Bobba Fett.

Filmen använder sig också av intressanta kameravinklar och kameraarbete. Att den ibland stannar upp och går upp i luften för att sedan åka någon annan stans i staden. Det märks dock att det är dataeffekter tillagt, men känslan och effekten filmen vill få ut av det funkar fortfarande.
Samtidigt så älskar jag också filmer som utspelar sig inom en 24-timmars ram. I detta fallet är det bara 16 timmar. Precis som i Non-Stop älskar jag också filmer som utspelar sig på flygplan eller tåg då det är en smal yta man jobbar utifrån och miljöerna känns mer verkliga och mysteriet mer spännande och underhållande.
Generellt sätt så för det mesta är det också en spännande film att sitta igenom. Musiken, som för övrigt även den är förvånande bra, bygger upp det perfekt. Det enda negativa är att filmen börjar med slutet. Så det negativa här är att jag redan vet hur filmen kommer sluta så spänningen i den aspekten tog bort det helt och hållet för den involverade karaktären. Få filmer lyckas med att visa slutet i början.

I sin helhet lyckas Run All Night ändå pricka i rätt träffar inom det den försöker göra. Skådespelarna sköter sig bra, karaktärerna får utrymme och uppbyggnad vilket gör att vi bryr oss om dem och kameravinklarna och kameraarbetet var intressant och snyggt använt.
Är det en extraordinär film? Nej, men den bjuder exakt på det man förväntar sig samtidigt som den ändå lyckas komma av sig som en bra film överlag. Där underhållningen är på topp! Ed Harris om något gör filmen sevärd även för de som tvekar.
Jag fick det jag ville ha utifrån den och i slutändan blev jag lika nöjd som när jag såg Non-Stop. Där av får de samma betyg.

3.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2199571/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=7uDuFh-nC-c

Jag såg också den här filmen i kväll och jag håller i huvudsak med om din recension, så jag bemödar mig inte med att göra min egen beskrivning av filmen och dess likheter med andra actionfilmer med Liam Neeson i huvudrollen.

Även vad gäller betyget så är vi hyfsat eniga - jag ger den 6.5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Tackar för orden om Run All Night! Nu vill jag se den ännu mer!

Samma, ska se den nästa vecka tror jag.

American Sniper 2/5 verkligen seg och tråkig.

Så sant! Många bra regissörer stod bakom avsnitten också.

Dune. Gick på tv 6. Ganska snygg film även om den inte följer boken helt, men ganska nära. Varför i helvete fick inte Lynch göra några filmer till (eller kanske inte han ville det), vore cool att se bok två när Paul blir blind av atomlasern eller vad det är. Och nej, har inget med muslimer att göra trots att de nämner Jihad och att det är en ökenvärld. Kom ihåg att detta är satt i framtiden på en annan planet, filmen sa år 10.000 något men om jag inte minns fel så är det ännu längre fram i boken, även om Herbert lånat mycket från sin tid men även från mänsklighetens historia, vilket man inte kan undgå att se.

Inherent Vice (2014)

Det är ett rent nöje att följa mästerskådisen Joaquin Phoenix genom denna röriga film. 70-talets Kalifornien, underbart soundtrack, skruvad humor. Roligaste scenen i all sin enkelhet var nog när Bigfoot (Josh Brolin) suger på chokladglassen. Sportellos blick. En film jag kommer se om minst ett par gången framöver.

9/10

The Oxford Murders

Helt okej film som jag spenderade fredagskvällen med att se. Gillar mörka filmer samt att se skildringar från fina miljöer i England med gammal arkitektur. Samt även filmer där allt klarnar i det sista i storyn från att tidigare har varit ovisst ger ett skönt slut så man slipper sitta och grubbla sen.

Visserligen var den inget mästerverk men alla filmer kan ju inte vara det. De bra sakerna drar helt klart upp betyget och jag väljer att ge den betyget 6/10.

Som bibliofil antar jag att du läst romanen också, av Pynchon?