Vilken film såg du senast?

Alltså, så länge jag uppskattar hur snyggt gjord en film är så bidrar det ju. För då höjer det min upplevelse. Barry Lyndons vackra vyer och Birdmans klippning är två vitt skilda exempel på hur fotot och dylikt hjälper till att höja en film.
Likaså uppskattade jag Timbuktu som jag såg på bio nyligen. Den var gripande och hemsk, och belyser verkligen ett problem som vissa delar av världen just nu tvingas utstå.

Vad som är en bra och dålig film utröner jag helt och hållet i mina känslor. Alla former av engagerande känslor är ett lyckat utfall för filmen. Oavsett om jag njuter, skrattar eller är skrämd.

Born to Be Bad
Rays regi är väldigt inbjudande. Han låter kameran fånga rummet genom att inte enbart fokusera på huvudkaraktärerna och klipper konstant till rörelse, vilket skapar ett elegant flyt som får filmen att flyga förbi. Däremot är inte manuset lika gediget, det finns stunder då det blir lite forcerat i och med den korta speltiden och lite för mycket svängar hit och dit.

Det som gör att jag avrundar mitt betyg neråt är Joan Fontaine som inte är tillräckligt bra i huvudrollen. Hon spelar sin karaktär lite för uppenbart och hade man fått nystat lite mer i hennes uttryck hade filmen fått en annan dimension. Man fattar hela tiden hennes intentioner och filmen hade varit bättre om det funnits mer öppet för egen tolkning.
+3/5

Mildred Pierce
Välspelad och gedigen film om klassambitioner som förblindar och förstör relationer.

Jag blir aldrig helt engagerad i filmen och kan med viss distans notera styrkor och svagheter. Skådespelet är riktigt bra och dialogen är klyftig, gillar också fotot som är stiligt och vissa berättartekniska knep som Curtiz använder sig av. Däremot tycker jag karaktären Veda är överskriven och ensidig, hon behöver mer nyanser för att bli så pass intressant som jag hade hoppats på. Hennes karaktär dikterar hela filmen så det blir givetvis ett rätt stort problem, även om det är långt ifrån att vara dåligt.

Men det är en stilig film som utforskar intressant tematik och det räcker långt, men just ensidigheten hos Veda gör att filmen inte växer ut till något mer än en bra film för mig.
3/5

Sleeper (1973)

Hade ganska svårt att komma in i början för att mycket av komiken inte riktigt är i min stil men filmen mognar allt eftersom och man vänjer sig vid den på något sätt och börjar tycka om det man ser. Diane Keaton och Woody Allen är underbara tillsammans och ibland går skämten hem medan den andra gånger blir lite väl tramsig. Över lag är det en ganska trevlig film men den tar sig inte till några verkliga höjder. Det är en film jag kan tänka mig se igen i alla fall.

2.5/5

Såg den på TV4 Film någon gång för kanske sju år sedan då jag var som mest inne i min Woody-period och blev ganska besviken, inte direkt dålig men långt ifrån någon av hans höjdpunkter i karriären. Men inte lika kass som Magic in the Moonlight... !

Jo, men det hjälper inte om filmen inte dessutom har... eh... UNDERHÅLLNINGSVÄRDE! Det finns ju t.ex. massor av filmer med vackra, episka naturskildringar, men om det är BARA det så börjar man efter ett tag att gäspa ändå.

Svårt att beskriva vad jag menar med underhållningsvärde, men det är det som får mig att sitta kvar, som får mig att sitta på nålar, och glömma bort att kolla mailen emellan, och bara vilja veta hur det ska gå för personerna.

De allra bästa filmerna - de som jag ger maxpoäng - är ju de som har ALLT, såklart. Ett exempel på en sådan film är "Lawrence of Arabia". Det är så spännande och intressant att man sitter kvar i 3,5 timmar. Det bara flyter på! Dessutom är det en historieskildring, så man känner att man LÄR sig något också. Det är tankeväckande idéer, som detta om Ödet kontra en människas starka vilja. Liksom imperialismen, de brittiskas överhöghet över araberna i deras egna länder, som Lawrence ifrågasätter. Det är rapp och välskriven dialog. Lite humor finns det också. Det är en beundransvärd huvudperson som spelas av en mycket vacker man! :-) Väldigt bra birollsinnehavare också, passande i sina roller. Och sist men inte minst är det fantastiskt foto, fantastiska bilder ifrån den mäktiga Saharaöknen både under glödande sol och under nattliga stjärnor.

Chappie - http://www.imdb.com/title/tt1823672/?ref_=nv_sr_1

1, Chappie
2, District 9
3, Elysium

Så rangordnar jag desssa 3 filmer..

Chappie Va en underhållande film från början till slut..

4/5

Jomen exakt. Det måste ju beröra. Det spelar ingen roll hur brännande ett samhällsproblem än är, om en film om detta problem inte kan få en att känna för de personer i filmen som drabbas av problemet, så är det en dålig film i alla fall. (Kan till och med motverka empati för folk som har problemet i verkligheten, om det vill sig illa.)

Kingsman: The secret service.

Behöver väl ingen närmare presentation. Välgjord Bond-parodi med bra skådespelare och full fart rakt igenom.

6/10.

Ex Machina.

Datanörd väljs ut för att utvärdera en AI-robot hos dess excentriske skapare.

Bra film. Välgjord, snygg och bra skådespeleri. Intressant tema. Kul också att se Alicia Vikander som spelar riktigt bra.

7.5/10.

Blue Jasmine (2013)
Av Woody Allen

Cate Blanchett spelar Jasmine, en överklass-änka som berövats sin socioekonomiska status när hennes make, som spelas av en mycket passande Alec Baldwin, sätts i fängelse för ekonomisk bedrägeri. Utan pengar måste hon leta sig till sin syster i San Franciscos arbetarklass där hon får smaka på hur det är att leva i verkligheten. Om intrigen låter bekant är det för att Blue Jasmine är en homage eller omtolkning på A Streetcar Named Desire som Marlon Brando medverkade i 1951.

Ni har förmodligen hört talas om Blue Jasmine av två anledningar: Woody Allen och Cate Blanchett. Just Cate Blanchett är en anledning i sig att se filmen, just därför att hon aldrig tidigare varit så bra som här. Då är ändå Blanchett en av de bästa skådespelarna verksamma idag. Rollen som en bortskämd överklassfru som håller på att gå sönder av allt som händer runtomkring henne är helt otrolig. Hon är rakt igenom ytlig och bortskämd. Ofta vill man att hon ska få lida, men kommer på sig själv med att innerst inne sympatisera med henne. Det gör ont i själen av att se någon så ute ur sitt element, så långt ifrån den miljö hon hör hemma i, att man inte kan göra annat än att må dåligt för stackaren. Hon lever på sina karlar, ljuger och svamlar sig igenom sitt liv men är så bra på det och så naturlig i sitt väsen att man trots allt tycker om henne, väldigt mycket. Det är en enorm utmaning, och Blanchett gör den rättvisa på ett sätt jag tror ingen annan hade kunnat.

Av ren instinkt vill jag säga att hon stjäl showen, äger varje scen hon är med i och utklassar alla andra på duken. Men Blue Jasmine nöjer sig inte med att lägga all screen time och fokus på karaktären i titeln. Nästan alla inblandade gör väldigt bra ifrån sig - Med undantag från min absoluta favoritkomiker, Louis CK - och höjer filmen till ett riktigt stadigt hantverk som platsar bland Allens allra bästa filmer. Några värda att nämna är Andrew Dice Clay som är SÅ nära på att spela en arbetarklass-karikatyr men ändå åstadkommer en rolltolkning av kött och blod. Hennes syster, som spelas av Sally Hawkins, är också en fröjd att se. Varför vet jag inte riktigt, men hon lyckas verkligen göra en väl behövd motpol till Jasmine.

Ett mer eller mindre uppenbart faktum vid det här laget: Woody Allen är den kanske bästa stadsskildraren inom filmhistorien, ja kanske till och med hela konsthistorien. Den här gången befinner vi oss San Francisco, en stad jag aldrig fått ett riktigt grepp på. Ändå lyckas han på 100 minuter få mig fascinerad och på något sätt familjär med staden. Han inför liv i varje gata och hamn. Romantiserat eller inte, jag vill dit och jag vill det nu. Hur han bemästrar sina städer gör mig lyrisk över att han vill göra en film i Sverige. Vi får hålla tummarna att han håller sig vid liv så länge.

Som regel brukar jag döma Allens filmer efter nyckelordet "Trevlig". Hur Trevlig är Blue Jasmine? Väldigt. Men den är också riktigt, riktigt tragisk. Den är mångsidig på ett sätt som en annan film Allen gjort på senaste - Midnight in Paris - inte var, och jag tycker att den är riktigt bra. Jag kan Rekommendera den.

Ja okej, själv är det kanske det minsta jag tänker på, men vi alla ser film olika och det är ju tur!

Plöjde igenom ett par filmer igår kväll:

Jesus från 1979 i regi av John Krish och Peter Sykes med Brian Deacon i huvudrollen. Filmen är baserad på Lukasevangeliet och berättar historien om Jesus liv, från hans födelse fram till återuppståndelsen. Jag har läst Nya Testamentet några gånger och har även sett andra Jesusfilmer så trots att jag redan visste ungefär vad som skulle hända så tyckte jag ändå att filmen var spännande. Den är välgjord och skådespelarna gör ett bra jobb. Jag trodde att hela filmen skulle vara dubbad till svenska men det var bara berättarrösten som var på svenska. Skådisarna pratade engelska och det textades. Det är inget jag är van vid men det funkade. Jag är glad att jag såg denna film till slut. Mitt betyg: 9/10.

Tvillingarnas äventyr på Bahamas från 2001 i regi av Steve Purcell med Mary-Kate och Ashley Olsen, Megan Fox och Austin Nichols. Olsen-tvillingarna har man ju hört talas om men jag har aldrig sett nån av deras filmer tidigare. Hittade denna film för en billig slant på loppis och bestämde mig för att köpa den bara för att ge den en chans. Stundvis är den en gnutta underhållande och man får sig åtminstone ett par skratt och det är en del bra musik också, men det är också allt. Som helhet är filmen bara tråkig och handlingen är väldigt tunn. Jag tvivlar på att jag kommer se den fler gånger. Mitt betyg: 3/10.

Mad Max: Fury Road (2015)

En apokalyptisk historia som utspelar sig i de mest avlägsna delarna av vår planet, i ett ökenlandskap där mänskligheten är nedbruten, och de allra flesta är galna och kämpar för livets nödvändigheter.

Väntan på denna var stor för mig. Ungefär efter allt buzz omkring den vid comic-con blev jag intresserad. Hört talas om Mad Max innan, och sett delar av de gamla filmerna. Jag såg de tre första Mad Max filmerna inför denna och tvåan var verkligen den bästa av de tre och är en perfekt actionfilm inom genren.
30år senare kommer den icke officiella uppföljaren, utan snarare en reboot. Och för de som verkligen väntade dessa 30åren är väntan väl värt det.
Detta är inte bara en av de bästa actionfilmerna från 2000-talet. Utan en av de bästa actionfilmerna någonsin.

Vad vi får här är en nästan 2 timmar lång biljakt scen fullt med kaos och galenskap som det ska vara i en postapokalyps. Allt handlar om att komma från plats A till plats B.
Men filmen tar tid att lugna ner sig. I det stora hela är det 4 stora actionscener där resten är lugna stillsamma stunder som gör att publiken och filmen kan sakta ner lite grann och ta några djupa andetag, inför nästa stora scen.

Vad är det då som gör att Fury Road är så jäkla fantastisk och ändå är in princip hjärndöd action och en enda lång biljaktsscen? Vad har denna som Transformers inte har eller Man of Steel?
Filmen har hjärta och passion. Inte en sekund tror jag att Zack Snyder eller Michael Bay orkade eller la så mycket tid och energi att fullgöra deras filmer. George Miller däremot tog sin tid för han ville ha sin vision uppe på vita duken och sin berättelse och inget annat. Inget jävla CGI skit. Riktiga bilar, riktiga explosioner och om det så ska ta honom 5år att fullgöra allting då får det ta 5år att fullgöra allting.
Detta märks i filmen. Och på grund av detta känns filmen fräsch i actiongenren och ny på ett speciellt sätt. Den är färggrann och följer inte regelboken. Allting är stort och grandiost och allting fullföljer varandra och man är i en fantastisk os under hela filmen.

Tom Hardy som Max var förvånande bra. Främst till alla skeptiska personer där ute. Tom Hardy gör Mel Gibson rättvisa. Allting bara klickade på direkten med honom och det kändes som han kände till och själv spelat rollen i tidigare filmer. Jag var faktiskt lite skeptisk till en början, men han var verkligen bra. Med det sagt dock så hade en liten cameo från Mel Gibson ändå inte suttit fel. Han skulle ha en, men det blev aldrig av tyvärr.
Charlize Theron är också hon helt fantastisk. Detta har skrivits förr, men hon är nästan huvudrollen. Det är hennes historia och vi får veta mer om henne än Max. Men då är det ju i Mad Max anda att vi får lära känna personerna han möter mer än honom själv. Det är en del av hela Mad Max liksom. Hon var fantastisk och är en riktig actionstjärna.
Det var också väldigt roligt att se Hugh Keays-Byrne tillbaka i skurkrollen. Visserligen en annan roll. Men efter hans skurkroll i första Mad Max filmen var det extra roligt att han fick en ganska så stor roll i en sådan här stor budget film. Även Nicholas Hoult som jag har varit 50-50 med innan gör en övertygande jobb här.

Till alla de som klagar att filmen är en svag R och att där skulle vara mer blod. Detta tillhör inte Mad Max serien. Det var aldrig en viktig del i dessa filmerna. Anledningen till R:et är mycket troligt på grund av dialogerna, lite lättklädda kvinnor och även den höga spänningen. Något som fick mig att tappa andan i en del scener.
Spänningen är på topp här. Helt jäkla fantastiskt bra spänning. Detta också för att filmen är oförutsägbar. Jag visste inte hur det skulle sluta. Okej jag visste att Max inte skulle dö den saken kändes ganska given. Men även för hur det skulle gå med de andra karaktärerna kände jag att man aldrig vet. För det är Mad Max!
Vi valde också i sista minuten att se filmen i 3D då den fått relativt bra kritik inom det området. Jag är glad vi tog det alternativet. För att vara en konverterad om 3D var det riktigt bra 3D. Dessutom kändes filmen aldrig mörk något som 3D oftast gör med filmer. Men här var 3D:n verkligen bra och skulle nästan ändå rekommendera 3D versionen av filmen. Men jag tror att 2D också går minst lika bra.

Till slut. Trots de massiva actionscenerna och in princip nonstop jakt i 2 timmar så lyckas filmen ändå få in karaktärer. Vi bryr oss om våra hjältar. Vi vill de ska lyckas. Varför? För i allt detta kaos så lyckas George Miller ändå få in tillräckligt med karaktärsutveckling så vi kan lära känna karaktärerna tillräckligt för att vi ska bry oss om vad som händer, varför och vilka vi ska heja på under vägens gång.
Där av lyckas filmen på så jäkligt många avseende att göra detta till en helt fantastisk film inom actiongenren. Till alla de som tror detta bara kommer från ett Mad Max fan och att filmen enbart tilltalar dessa personer. Mina två vänner har inte sett de tre första filmerna och min ena vän känner inte riktigt till filmerna alls. De båda två älskade denna filmen. Så nej, även folk som inte känner till denna värld kan komma in i denna utan någon bakhistoria och få fullt nöje och säga samma sak som jag gör.

I sin helhet är Mad Max: Fury Road perfektion inom actiongenren. Den lyckas skapa fantastiska actionscener med hjälp av fantastiska praktiska effekter. Riktiga bilar, riktiga explosioner. Och de dataeffekterna George Miller har använt åt öknen var så pass bra använt att det inte märktes någonstans. Det kändes som man var mitt ute i öknen i ingenstans.
Tom Hardy var riktigt passande i rollen och kom av sig som han spelat rollen i de tidigare filmerna. Så han känns väldigt välkomnande och Charlize Theron som filmen nästan kretsar om gör fantastiskt jobb hon med. Hon var gjord för actiongenren och denna filmen.
Musiken vill jag heller inte glömma bort och säga. Otroligt vacker och passande. Harmoniskt sett till hur filmen är. Dessutom mannen som spelade elgitarr under filmens gång. Genialiskt! Helt jävla genialiskt, mer än kommer jag inte på.
Allt jag kan hoppas på nu är att filmen gör bra vid kassorna på biografen. För George Miller har själv sagt han har två manus klara för två uppföljare, och jag är nog inte ensam med att vilja se vart han tar Tom Hardy's Mad Max härnäst.
Jag väntar ivrigt på nästa uppföljare, om det så också ska ta 30år. För om slutresultatet blir desamma som denna är det väl värt mödan och väntan.

4.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1392190/?ref_=hm_otw_t0

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=hEJnMQG9ev8