The Spirit (2008)
The Spirit bygger på den legendariska serietecknaren Will Eisners The Spirit (Skuggan). Ett klassiskt actionäventyr berättat av genremästaren Frank Miller. Det är en historia om en före detta polis som under mystiska omständigheter återvänder från de döda som The Spirit, för att bekämpa ondskan i skydd av skuggan i Central City. Hans ärkefiende The Octopus har en helt annan plan: att jämna The Spirits älskade stad med marken, i sin egen jakt på odödlighet.
Detta måste vara ett enda stort jävla skämt. Är det meningen att man ska ta filmen som en parodi, eller är detta på allvar? Frank Miller har skapat en film som är ren och skär skit och då är jag väldigt snäll mot filmen.
Detta är en bisarr film, mer bisarr än Lucy. Tonen är överallt, skådespelarna överspelar till tusen och är för jävla dåligt. Handlingen jävligt komplicerad för att vara en crime film. Allt jag undrar är om Frank Miller ville kassa in på succén efter Sin City och försöka kopiera den eller vad.
Filmen försöker konstant köra på Sin City hållet, med dess stil, berättarröst, kvinnor, handling och våldet. Men istället blir det bara en tam fattig kopia på det hela som känns meningslös i jämförelse. Dessutom är det ju knappt något naket alls och våldet är ju ännu sämre då dem inte visar ett skit. Så vad är då poängen med att njuta i denna film?
Handlingen är extremt bisarr och komplex för att kunna njuta av den. Dessutom så blir man aldrig investerad i händelserna för filmen lyckas aldrig hitta ett bra berättande. Samtidigt som man inte bryr sig.
Jag tror också regin har en stor del till varför denna filmen suger som den gör. Frank Miller kan inte regissera en film och det synts klart och tydligt här. Han hade verkligen inte mycket påverkande i Sin City filmen, där Rodriguez gjorde allt arbete inom regin. Vilket såklart gör mig mer orolig inför tvåan imorgon då Miller har haft större påverkan där. Kort och gott, Frank Miller kan inte regissera en film och denna filmen är ett klart och tydligt exempel på det. Han gjorde det på egen hand och hade ingen som hjälpte honom. Regin i filmen är för jävla dåligt.
Skådespelarna är också förvånande dåliga. Vilket är lite chockerande då där är bra skådespelare med. Men alla gör ju en hemsk insats efter den andra.
Huvudpersonen försöker alldeles för mycket med sitt skådespeleri och blir bara amatör av honom. Samuel L. Jackson överspelar som fan och det är inte av den underhållande varianten. Även ifall han troligtvis är det bästa med filmen. Jaime Kings roll som Lorelei förstod jag inte alls vad det skulle symbolisera. Hon påminde om någon slags gud men man får aldrig veta vad eller vem hon är och vad för relation hon har till The Spirit. Resten av skådespelarna faller platt och är inte minnesvärda någonstans.
Vad som också funkade i Sin city bortsett från de snygga visuella effekterna, brudarna och våldet. Alla tre saker som fattas eller är frånvarande i denna rullen. Så är det också dialogerna som gör mycket av jobbet i Sin City och en stor del varför jag älskar den.
Dialogerna här, ja jag vet fan bara inte. Jag ger några exempel så ni kan fatta hur jävla dåliga dialogerna i denna filmen är:
"I don't like egg on my face."
"Free-range chickens with their big brown ugly-ass eggs. They piss me off. Every time I think about those big brown eggs they piss. Me. Off."
"Come on! Toilets are always funny!"
Alla dessa är också sagda av Samuel L. Jackson och det där med äggen är en pågående sak.
Även The Spirit har märkliga saker han säger. Främst så pratar han nästan alltid i monolog och förklarar alltid något i varje mening. Samtidigt så kollar han in i kameran, varför vet jag inte. Detta är inte den typen av film där huvudpersonen pratar in i kameran fungerar.
Det han säger är också överbelastat med att försöka vara så coolt som möjligt, men faller platt riktigt jävla hårt istället. Vilket också är filmen i ett nötskal, en film som försöker för hårt att vara så cool som möjligt men är det inte.
Där är även bisarra scener som jag inte alls förstod vad meningen bakom dem var. En scen där Samuel L. Jackson kollar på en av hans henchmen vars huvud sitter fast på en fot och är liten. Jag vet bara inte vad fan jag ska säga till det.
Även en scen där Samuel L. Jackson dyker upp i nazistkläder. Inte någonstans i filmen förklarar dem eller ens nämner att Octopus är en nazist. Men efter scenen så nämns det aldrig igen och han bär aldrig kläderna igen, så vad hela poängen med att ha nazist kläder var så jävla bisarrt. Men det är nog tanken "Samuel L. Jackson som nazist" som är mer bisarr än utförandet.
I sin helhet var detta rena jävla skiten rakt av. Där var inget som funkade i filmen. Handlingen är alldeles för komplex och bisarr, skådespelarna överspelar och gör dåliga insatser, de visuella effekterna är inte alls så snygga som dem borde vara, regin är bortom denna jord så dålig den är och dialogerna är bara udda, konstiga och inte alls bra.
Filmen försöker får hårt att kopiera in på Sin City temat, men misslyckas totalt med det och det är nästan som om Frank Miller inte visste vad som gjorde hans serietidningar och filmen så pass bra.
Det suger verkligen att vi fått vänta i 9år på en Sin City uppföljare också fick vi denna tre år senare efter den första Sin City filmen, kunde dem inte bara bytt plats med varandra?
1 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0831887/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=1CPyav6hQlI