Il Posto (1961)
Italiensk film om Domenico, en vanlig ung kille ur arbetarklassen som precis slutat skolan och söker jobb på Det Stora Statliga Företaget. Under den något absurda anställningsprocessen träffar han en ung tjej som han fattar tycke för och de slår följe under dagen. Redan här börjar jag gilla filmen eftersom jag själv fattar tycke för det unga paret.
Så småningom är det dags att börja arbeta och alla som någon gång haft ett hjärndött jobb lär känna igen sig i tristessen, det monotona och sinnesslöande, som skildras mycket bra, det finns även en underbart tragikomisk scen från företagets nyårsfest.
Sandro Panseri, vem det nu är, i huvudrollen spelar definitivt inte över som den tystlåtne Domenico och han vinner nog de flesta tittares sympatier.
De grå premisserna till trots blir filmen aldrig det minsta tråkig, den är väl berättad och ofta mycket effektivt filmad. Kan faktiskt inte komma på något negativt såhär direkt efter och hade gärna sett att den fick några uppföljare.
8/10
edit; kom på en grej att anmärka på nu dock. Historien mellan Domenico och tjejen kunde ha utvecklats mer än den gjorde, men betyget kvarstår.