V/H/S 2
Uttrycket "Fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me" har aldrig känts mer relevant för mig, det blir till att ta fram stora skämspåsen:
Hur
FAN kunde jag på fullt allvar kollat på tvåan efter att faktiskt ha genomlidigt ettan? Ok, anledningen var att jag läste på en filmblogg att tvåan var mycket bättre än ettan så jag tänkte "dafuq, why teh not".
Stort misstag. Den är lite sämre än ettan och precis lika skitirriterande brusig, hackig och tramsig. Så totalt sett, eftersom den totalt saknar det där momentet av "har inte sett förut" är den
SKITKASS och tråkig. Yuck. Undivk. Och jag skojar inte, den är så totalt tvärdum att man vrider sig efter tio minuter. De kunde inte en hitta på något eget så de rehashar alla skräckformat de kunde komma på under 90 minuter kombinerat med lågbudgeteffekter, highschool-skådisar och
totalt uselt jävla progeriakameraskakande

av