Amour (2012) -
http://www.imdb.com/title/tt1602620
Drama i regi av Michael Haneke, så man vet ju redan på förhand att det kommer att vara en fantastisk film. Georges och Anne är ett gift par i 80-årsåldern, båda pensionerade musiklärare. De bor i en vacker lägenhet i Paris och lever ett stilla liv som en morgon vänds upp och ned då Anne drabbas av en stroke och blir förlamad på höger sida av kroppen.
En vacker och sorgsen film om livslång kärlek, men kanske inte så fantastisk som man kan tro av kritiken. Långt ifrån en dålig film, men Haneke har en så hög lägstanivå att det som för andra regissörer vore en klar och tydlig karriärtopp hos Haneke bara blir ännu en film.
4/5
---
At Night I Fly (2011) -
http://www.imdb.com/title/tt2093951
Dokumentär om New Folsom Prison, ett av USAs hårdaste fängelser med 3 000 interner, varav hälften sitter på livstid. Fängelset har ett program där fångar som vill och vågar får uttrycka sig i ord och bild, och vi får möta några av dem och se hur konsten har ändrat deras syn på livet.
En bra dokumentär som får oss att se internerna som individer, och inte bara som mördare och gängmedlemmar. Gruppdiskussionerna är den mest intressanta delen av filmen, eftersom olika åsikter där ställs i konflikt med varandra, och frågor ställs. Filmen saknar tyvärr annars just detta - inget ifrågasätts och vi får aldrig lära känna någon på djupet.
3/5
---
A Serious Man (2009) -
http://www.imdb.com/title/tt1019452
En judisk familjefar drabbas av olycka efter olycka, och försöker desperat lappa ihop sitt liv igen.
Den sämsta Coen-film jag sett. Totalt ointressant för mig, kändes mest som en slarvig Todd Solondz-film som aldrig vågade bli mörk nog för att den absurda humorn skulle bryta igenom som en välkommen solstråle. En svag tvåa.
2/5
---
Hästmannen (2006) -
http://www.imdb.com/title/tt1571575
Efter att ha sett
Kokvinnorna så var jag tvungen att se den tidigare dokumentären också. Stig-Anders är en man i (troligtvis) övre medelåldern. Han bor ensam på en gård långt ut i de småländska skogarna där han bedriver lantbruk på samma sätt som hans föräldrar gjorde. Allt görs för hand och med hjälp av hästarna, från plöjning och såning till skogsavverkning.
Huset har inte blivit städat på säkert 20 år vad det verkar, och Stig-Anders själv verkar alltid vara täckt av ingrodd smuts. Han sköter sig själv och förlitar sig på Herren och sig själv, och så vill han ha det. Det är ett hårt liv där kosten mest består av hembakt bröd, gröt (med lite mjölk från sin kossa om han har tur) och de rotfrukter han odlar, men det är det liv han valt.
Precis som
Kokvinnorna så är det här en dokumentär som verkligen gör just det - dokumenterar. Det ställs inga frågor och ges inga svar, och det gör att den tappar lite i förmåga att göra mig engagerad. Jag skulle gärna ha sett att den var en halvtimme längre och bjöd på en längre intervju med Stig-Anders om honom och hans liv. Det mest givande med den här filmen är det vackra fotot, och Stig-Anders personlighet.
2/5