Nu ska jag berätta vad som hände i söndags!
Jag och en kompis satt och snackade kring en beställning vi skulle göra, på massvis av cans, pennor och annat godis. Det slutade självklart att vi kring 8-snåret blev oerhört peppade på att måla. Visst, det var 25 minusgrader ute, men inte skulle det stoppa oss (

)
Jag packade ner 3 cans, klädde på mig rejält med långkallingar och skidjacka, tog på mig gummihandskar och utanpå det virkade tumvantar. Det borde väl räcka. Mötte min kompis i stadsdelens centrum, vi snackade ett tag och började sen gå runt i jakt efter en spot. Jag kom på en ganska avlägsen tunnel som jag tänkte att vi kunde köra, och vi gick dit.
Folktomt var det både i centrum och i den avlägsna tunneln, nån bil passerade väl då och då men i övrigt inget att tala om. Jag beslutade mig för att göra en lite "oversized" throwup och satte på en Level 5:a. Min kompis hade faktiskt aldrig målat förut, så han hade en skiss med sig på en character han skulle göra (helt klart nice för att vara en första-piece blev det!). Kallt blev det genast om fingrarna, hade tidigare målat i vinter men då endast i några minusgrader. Jag var redan nu inställd på att jag skulle förfrysa mina fingrar, men att "det fick det fan i mig vara värt".
Och så blev det också. Dröjde inte länge innan det kändes av markant - skillnaden mot att "bara" gå utan handskar i -25 är att du nu håller en iskall burk i din hand. Det tar inte lång tid innan burkens metallskikt blir iskallt, och när den väl blivit det så kyler den aktivt ner din hand medan du målar. Detta gör jävligt ont, räckte väl med 5 minuter innan det verkligen kändes. Fan, detta var inte en så jävla gudomlig idé. Min throwup var klar sedan länge, så jag skrev väl mest tags, spittade retards och skrev roliga saker jag kom på för att muntra upp de stackars människor som måste ta sig genom denna ödsliga plats. Försökte också att vägleda min kamrat så mycket som möjligt.
Efter kanske en kvart i tunneln fortsatte vi. Det är nu det jävliga händer, när iset (ja, blodet fryser lite längst ut i fingrarna, dock inte så farligt som det låter) börjar försvinna, då gör det ont som in i helvete. Måste sett förbannat roligt ut när vi gick där med fingrarna i armhålorna. Det värsta var dock över på 4-5 minuter, men denna tid är oerhört plågsam. Vi gick vidare, men när vi väl hade chansen att svänga in till mitt place bestämde vi oss för att fortsätta promenaden ett tag till. Och visst, det blev en piece utan fyll (vi kallar det blockbuster i min umgängeskrets, alltså att man bara skissar upp bokstäverna) och några tags till. Sedan blev det att ta sig hem.
Det är nu tisdag. Jag har fortfarande ont i mina fingrar, och jag kan bara hoppas på att denna skit inte blir kronisk (livet ut). I våran gigantiska beställning la vi också till handskar anpassade till vårt underbara, norrländska klimat! Får hoppas att den anländer snart så att man kan måla utan långvariga smärtor i högerhanden