Citat:
Ursprungligen postat av raskens
Mankan envisas med samma sak. Återigen, evolutionen är inte någon slumpmässig process. Det Naturliga urvalet är synnerligen selektivt.
För att återigen citera Christer Holmdahl, som är en större expert än jag:
"Evolutionen har
inget minne. Den sparar inte mutationer som kan tänkas komma till användning senare eftersom den inte i förväg kan veta om mutationen i det långa loppet är fördelaktig eller inte.
Mutationshastigheten är väldigt låg; 10-9 - 10-10 per nukleotid per generation.
Av dessa utgör fördelaktiga mutationer en bråkdel; 90 - 95 % av alla mutationer är skadliga, 5 - 10 % påverkar organismen varken i positiv eller negativ riktning. De ytterst få observerade fördelaktiga mutationerna har aldrig tillfört information i arvsmassan vilket krävs för makroevolution - de har bara förändrat den befintliga informationen vilket också innebär att arvsmassan till slut tappar information.
I sin bok "Not By Chance"
utmanar Lee Spetner samtliga evolutionister genom att be dem presentera ett enda exempel där en mutation har tillfört information i arvsmassan.
Ju mindre förändring desto mindre är den selektiva fördelen. Denna selektiva fördel kan uttryckas i koefficienten s. Om en mutation har s = 0,001 eller 0,1%, vilket antas vara ett typiskt värde, är antalet överlevande avkommor 0,1% högre för organismer med denna mutation än för de som saknar mutationen. Men ju mindre selektiv fördel, desto mer troligt är det att slumpmässiga effekter (t ex genetisk drift) kommer att eliminera den. Den statistiska sannolikheten för att en sådan mutation skall överleva är ca 2s ( eller mer matematiskt exakt: 2s/(1-e-2sN) där N står för populationens storlek). En mutation enligt ovanstående exempel har således ca 1 chans på 500 att överleva, trots att den är fördelaktig.
Även om en fördelaktig mutation överlever måste samtliga organismer som inte bär denna mutation elimineras (dö) för att mutationen ska kunna etableras i en population. På engelska kallas detta för 'the cost of substitution' (ung. 'priset för ersättandet'). Mängden av de ersättningar som kan förekomma under en viss, given tid blir därför begränsade. Denna princip har kommit att kallas för
'Haldanes dilemma', efter J.B.S. Haldane som var en ledande evolutionist. Han
ville att evolutionen skulle fungera, men han kunde inte komma förbi detta
dilemma.