Jehovas vittnen

Jaa du....JV ser väl den versen som att det bara är titlar som representerar Jesu makt han får av Gud JHWH.
Inte att han ÄR "Väldig Gud" eller "Evig Fader".
Jag har själv reagerat på dessa ord i bibeln och funderat på dess riktiga(?) tolkning.

Nej, inte just nu.
Men det kommer säkert.

Men det är viktigt att tåden inte faller så långt tillbaka att ingen hittar den!

Kanske bäst så. Det känns som att det mesta blivit sagt minst en gång nu.

(Lurig "bump", va? )

Håller med. Sån info som finns här är viktig för många inom JV som har börjat tänka själva och söker fakta.


Jag har ägnat lite tid åt att försöka komma underfund med vad Vakttornets andre president J.F. Rutherford var för en typ.
Jag har bl.a. läst hans bok "Millions now living will never die".

Först frestas man att tro att mannen inte hade alla hästar i stallet, men det finns en del som talat mot det.
T.ex. hans förmåga att besegra allt motstånd som krävde en hel del slughet.
Kanske framstår han mer som en person av psykopat-stuk?

Jag tycker att Rutherford är intressant för att det var under hans tid som Vakttornet påstås ha godkänts som Guds enda kanal i vår tid.
Att få ihop detta godkännande med de galenskaper som ofta publicerades i litteraturen åren efter kräver krumbukter i den högre skolan.
Hur går det att hävda att JV godkändes 1919 när man ser hur mkt rent nonsens som skrevs åren efter det?

Nån som har koll på Rutherford?
Var han galen eller en slug jävel?

Han led nog av svårartade problem med hallucinationer eller andra vanföreställningar. Han måste givetvis trott på det här till hundra procent i sin egen flumvärld annars hade han nog inte lyckats.

Beklagar en längre tystnad från min sida, en helt ofrivillig sådan som berott på bristande tillgång till dator. Nu hoppas jag verkligen att grejorna fungerar som de skall, för jag startade en tråd om mariakulten som måste uppdateras.

Rutherford är en av de religiösa gestalter jag studerat mest ingående. Det var lindrigt sagt bombastiska anspråk som serverades på hans tid och som fortfarande styr den nuvarande vakttornsrörelsen.

Joseph Franklin Rutherford var nog vid sina sunda vätskor, trots mycket som skulle kunna tolkas som motsatsen. Däremot var han en självfixerad autokrat som var fullständigt skrupelfri. Hans förhållande till sin familj, både den trängre och släkten, var inte bra. En bror hotade honom till livet i ett tidigt skede och hans äktenskap med "syster Rutherford" var inte lyckligt. Det talas mycket om hans kvinnohistorier, men för egen del väljer jag att vara generös i tolkningen här eftersom verkligt starka bevis saknas. Under senare delen av äktenskapet levde makarna åtskilda. Sonen Malcolm var med i rörelsen på Russells tid, men lämnade senare.

Enligt min mening är Rutherfords roll under den s k styrelsekrisen 1917 och 1918 så komprometterande att jag själv har svårt att se "domaren" som en kristen. Endast motsåndarnas beslut att inte åtala Rutherford räddade honom kvar vid makten, som han själv också hade varit med om att manipulera fram. Valet 1917 var ett fuskverk. Macmillan, som var ordförande vid årsmötet, lyckades att förhindra att andra kandidater nominerades, och fullmaktsrösterna räknades aldrig. Rutherford själv hade i strid med stadgarna genomdrivet s k bylaws som skulle neutralisera de styrelsemedlemmar som Rutherford och Macmillan ogillade. Hela denna sak stinker skunk. Rätten att bestämma om bylaws låg juridiskt hos styrelsen, och när denna på sommaren 1917 ville upphäva Rutherfordes bylaws - något som de hade all rätt att göra - så blev Rutherford desperat och beslöt att genomföra en kupp. Den gick ut på att förklara motståndarnas ledamotskap olagligt och tillsätta fyra nya styrelseledamöter. Det hela offentliggjordes vid middagsbordet i "Betel" den 17 juli 1917. En närvarande jurist, bibelforskaren Francis H. McGee, fördömde åtgärden offentligt vid middagsbordet och hans argumentering var så övertygande att Vice President Pierson köpte den och motstod Rutherfords åtgärd. Andra jurister ställde sig också på de utsparkades sida.

Allt detta är osedvanligt väl dokumenterat. Rutherford spelade ett högt spel och han hoppades att motsåndarna inte skulle ta till rättsliga åtgärder. Men försiktigtvis gjorde han allt för att svärta ner dessa i Vakttornet och i en särskild skrift kallad "Harvest Siftings", sänd till alla prenumeranter. När motsåndarena den 8 augusti 1917 beslöt att inte stämma "domaren", var slaget i verkligheten förlorat för deras del. De var säkra på att vinna i domstol, men backade för att så många bibelforskare avrådde dem. De hade bara ett mindretal av adresserna till bibelforskarna så deras väl formulerade skriftliga svar till Rutherfords anklagelser nådde inte ett tillräckligt antal.

I bakgrunden fanns också "Den fullbordade hemligheten", den jämmerligaste bok som rörelsen någonsin publicerat. Enligt stadgarna, "The Charter", skulle en majoritet av styrelsen bestämma om publikationer, men Rutherford tog inte risken att denna bok skulle försinkas, så de styrelseledamöter som han senare sparkade ut fick aldrig se manuskriptet i förväg. Inte heller Vice President Pierson hade läst manuskriptet. Van Amburgh hade fluktat lite i det, men gett sitt ok utan att han ingående läst materialet. Samma sak gäller Macmillan, som vid denna tid inte ingick i styrelsen. Det blev extra angeläget för Rutherford att göra sig kvitt de som inte var ja-sägare i styrelsen eftersom de kunde obstruera hela processen om de fick igenom sina nya bylaws.

Rutherford såg sig som "förvaltaren" i Jesu liknelse om dagspenningen och en "dagspenning" avbildades på titelbladet till "Den fullbordade hemligheten". Denna den bedrövligaste av alla vakttornsböcker påstods vara "dagspennningen" i Jesu liknelse i Matt. 20. Vilken hybris!

Längre fram i tiden kom ännu större prov på Rutherfods maktfullkomlighet. Han drev ett hårt regemente på Betel samtidigt som han själv levde i lyx och till sist opponerade sig Olin Moyle, en av de jurister som Rutherford själv hade knutit till vakttornsledningen. Detta ledde till att Moyle utstöttes brutalt och förtalades i Vakttornet. Men Moyle var inte lika timid som styrelseledamöterna 1917 hade varit. Så han stämde Rutherford. När fallet kom upp hade "domaren" lämnat det jordiska, men han försvarades av bl a Fred Franz. Det finns ett omfattande rättegångsprotokoll, som är synnerligen intressant och som också har fotografiskt publicerats. Moyle vann och tilldömdes ett ekonomiskt skadestånd. Jv säger ibland att de vunnit alla rättsfall, men det är alltså inte sant.

Boken "Den fullbordade Hemligheten" från 1917 och kampanjen om att miljoner som levde 1918 aldrig skulle dö, med årtalet 1925 i fokus, är naturligtvis själva motsatsen till bevis för att Rutherfordfalangen utvaldes av Kristus 1919 "för sin trohet". Men själv anser jag att Rutherfords, Van Amburghs och Macmillans skurkaktiga agerande i samband med och efter Russells död är det allra värsta. Själve Al Capone kunde ha en del att lära av dessa skrupelfria herrar.

Tack för detta Eberhard, mkt intressant som vanligt. Blir dock inte längre förvånad.

Här har då inte hänt mycket under veckan jag varit borta.

Håller med om att Eberhards inlägg är intressant.
Och det blir ännu svårare att tro på att denna organisation utvaldes 1919!

Skulle kunna tänka mig att det är en lära som man framöver inte kommer att trycka så hårt på, för att senare inte nämna den överhuvudtaget. Det börjar bli för lätt att kolla upp vad man pysslade med på den tiden.

Tack Eberhard för mycket intressant information.
Jag hoppades lite att du skulle se frågan och ha nåt att komma med.

Det är verkligen synd att organisationen lyckats att skönmåla sin historia så mkt att få vet om hur verkligheten var.
Om det här vore känt så skulle förmodligen många fler börja fundera över om de inte faktiskt har blivit lurade.
Vilket naturligtvis förklarar varför det inte är känt bland JV.
Rutherfords kupp för att ta makten är en sån sak som många skulle reagera för.

Man blir lite förvånad när man upptäcker hur mkt som JV står för idag som går tillbaka till Rutherford.
Alla påståenden i "Uppenbarelseboken-boken" om att tal på sammankomster och traktater som delades ut skulle vara uppfyllelser av bibliska profetior är ju verkligt löjliga.
Ändå sväljer JV det utan större funderingar över rimligheten i det.
Själv minns jag att jag satt på bokstudierna och höjde på ögonbrynen för de märkliga påståendena.

Det verkar nästan som Rutherford hade en personlig motvilja mot helgdagar och att det är bakgrunden till JV's hållning i det sen dess.
Vet du om det stämmer?
Känner du till om ryktena om Rutherfords alkoholvanor är sanna?
Det finns en del roande saker som han skrev i litteraturen där han angriper den tidens alkoholpolitik som ett påhitt av Satan själv.
Hans motvilja mot Katolska kyrkan tycks också ligga till grund för JV's inställning idag.

När man läser i den gamla litteraturen så förefaller rimligheten i påståendet att organisationen valdes av Jesus år 1919 som mkt osannolik.
Alla de tokiga påståenden som görs under Rutherfords ledning gör det omöjligt att tro att det skrevs när Jesus hade tagit en aktiv ledning för organisationen.
Hur kunde Jesus t.ex. tillåta att Vakttornet publicerade påståenden som att bakterier inte orsakar sjukdomar, att rabies inte existerar, att aluminiumkastruller orsakar cancer, eller att Gud bor i en grupp stjärnor som heter Plejaderna?

Men jag har svårt att se HUR de skulle kunna tona ner detta.
Om de inte utvaldes 1919, eller någon annan tidspunkt, så är JV ju bara en religion bland alla andra.
Vilket iofs är sant, men Organisationen vill ju ha en särställning.
Om de inte är utvalda, så faller väl hela "slav-läran"?
Och vad finns då kvar?

Håller med!
Du skriver:
"Det verkar nästan som Rutherford hade en personlig motvilja mot helgdagar och att det är bakgrunden till JV's hållning i det sen dess."

Tror du inte att Rutherford dessutom hade en personlig motvilja mot skägg, som sedan ligger till grund för JVs skäggfobi?